Nu står svensk idrott inför ett avgörande. Behålla 51-procengtsregeln eller ej? För många är det lika mycket en fråga om att behålla pengarna eller ej. Foto: Maja Suslin, Scanpix

51-procentsregeln är tillbaka på agendan tack vare Lars Liljegrens  krönika här hos oss och Aftonbladet, både i artikelform och genom Robert Lauls mer subjektiva inlägg. Dessutom är remisstiden på utredningens förslag nu över.

AB visar på en trolig 2/3 majoritet för att vid Riksidrottsmötet i Luleå i maj överlåta åt specialidrottsförbunden att själva fatta beslut i frågan.
Frågan är då vad det innebär?

Upp till var och en

Till att börja med kan vi notera att det berör en liten del av verksamheten (bara elitlaget) i en 0,3 procent av föreningarna inom idrott och någonstans fyra-sju specialförbund.

Till att börja med så innebär beslutet inte att våra idrottsföreningar kan bolagisera och sälja ut majoriteten.

Beslutet innebär bara att det är upp till varje specialidrottsförbund att bestämma sina regler.

Ingen demokrati som försvinner

Om ett specialidrottsförbund ger sina föreningar rätten att sälja ut mer än 51 procent av det bolag där elitlaget ligger så förutsätter det fortfarande att respektive förening fattar ett sådant beslut. I regel med kvalificerad majoritet utifrån stadgar

De som påstår att demokratin i IdrottsSverige försvinner med ett beslut på RIM om 51-procentsregelns avskaffande är alltså helt ute och cyklar.

Den som påstår att ett sådant beslut hotar sammanhållningen i idrottssverige ljuger.

Så olika förutsättningar

När det rör omfattningen av en borttagen 51-procentsregel är min bedömning som följer:

Golf

Golfen har struntat i 51-procentsregeln sedan tidigt 90-tal utan någon påverkan på idrott, ungdomsverksamhet eller i övrigt. Externt ägt bolag som äger golfbanan och samverkar med ideell förening eller bedriver verksamhet utan ideell förening finns idag i hundratalet fall och fler kan uppstå om det finns mark att exploatera. Erfarenheten från golfen är att ägandet inte har någon påverkan på hur verksamheten drivs.

Ridsport

Ett mindre antal föreningar som äger fastighet med ridhus där det finns mark som går att exploatera kan välja extern ägare.

Fotboll   

Av 32 klubbar i Allsvenska och Superetta kan fyra-sex klubbar under en tre-årsperiod ha anledning att sälja ut mer än 50 procent i sitt elitbolag.

Ishockey   

Av 24 klubbar i Elit och allsvenska är min bedömning att det över tid rör sig om ungefär lika många. Här är det investeringar i arenafastighet som kommer att vara drivande.

Övrig idrott

Enstaka aktör inom bandy, speedway, handboll, basket.

Det här är vad som består

Noteras bör att den ideella föreningen kommer att finnas kvar, att ungdomsverksamheten kvarstår i den ideella föreningen och att den ideella föreningen i avtal som ger bolaget rätt att använda föreningens varumärke (som kvarstår i föreningens ägo) har möjlighet att ställa ett antal  krav på hur det får användas. Detta är tillkommande faktorer som visar på att extern majoritetsägare inte är någon större fråga.

Vidare kan vän av folkrörelse av 60-talsmodell notera att det primära skälet till externa ägare kommer att handla om fastighetsaffärer, inte om köp av brasilianska ungdomar.

Regelverket för hur seriespel skall se ut finns kvar hos förbunden.

Inte därför idrotten faller samman

Laul har en poäng i att det inte lär dyka upp några oligarker som vill göra om ett svenskt lag till ett kvartsfinallag i Champions League. Här påverkar dessutom effekterna av världsmarknadspriser på skiffergas mer än allsvenskans kvalitet.

Ur ett supporterperspektiv kan noteras att det finns externt ägda, börsnoterade klubbar som har tiotals miljoner supportrar världen över. För egen del har jag inte ens funderat över vem som äger mitt älskade Arsenal.

Men åter, det viktiga är att den svenska modellen på intet sätt faller i bitar på grund av att 51-procentsregeln på RF-nivå flyttas till specialförbunden.

Den svenska modellen faller i bitar för att samhället förändras.

Ett fåtal föreningar berörs

När Lars Liljegren pratar om idrottsAB som en särskild form av AB så glömmer han att flera domar slagit fast att det bara finns AB och det inte existerar någon bolagsform som kallas IdrottsAB.

Vi kan också konstatera att ett flertal domar nu slagit fast att det är verksamhetens natur som bestämmer om verksamheten är kommersiell, inte ägandeformen.

För att då sammanfatta min syn på 51-procentsregeln. Det är ett mycket litet antal föreningsägda bolag som blir föremål för externa ägare.

Det externa ägandet påverkar inte föreningarnas övriga verksamhet och inte heller förbundens verksamhet. Det enda negativa jag kan se hända är att det primärt är stora kriser som kommer att leda till att man släpper majoritetsägandet.

Finns skäl att finna en ny modell

Om nu Lars Liljegren vill utreda en ny modell för idrotten får han motivera varför och motionera till RIM. En flytt av beslut om 51-procentsregeln till en lägre nivå är dock inget skäl att ändra på modellen för hur idrotten är organiserad.

Däremot ger samhällsutveckling, EU-juridik, ekonomi, bristande politiskt stöd med mera Lars Liljegren rätt i att det finns många skäl till att försöka finna en ny modell för hur svensk idrott skall organiseras. Det arbetet upplever jag att RF:s ledning redan påbörjat.

En intressant fråga är om inte stödet till de minsta förbunden är bortkastade pengar.