Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Ett SOK i förvandling

Avlösning, Hans Vestberg tar över som SOK:s ordförande efter Stefan Lindeberg som ändå väntas få en framtida roll. Foto: Henrik Montgomery, TT

 

Den olustiga situation som hade uppstått med en ordförandestrid i SOK var helt borta på årsmötet. Hans Vestberg avlöste Stefan Lindeberg enligt ritningarna. 

Allt var lugnt och positivt. Vi fick den sedvanliga presentationen om vad som hänt och händer. Minglet innan var som vanligt det som gav mest information av värde. 

En ordförandestrid hade varit en garanti för att vi inte får regeringen med oss om en OS-ansökan. Signalen därifrån är entydig. 

Enighet ett krav från regeringen

En enad idrottsrörelse är en absolut förutsättning. Som jag tidigare skrivit är min analys att ett OS i Stockholm 2026 både blir lönsamt och är bra för Sverige. Länk här.

Nu är Hans Vestberg vald. Är man så duktig att man blir koncernchef på Ericsson har man allt kunnande som behövs. Vestberg lär dessutom vara en bra ledare och han har idrottsbakgrunden via handbollsförbundet. 

Hans har ett otroligt kontaktnät inom svenskt näringsliv, mycket goda kontakter internationellt upp på statschefsnivåer i stora länder.

Personstrider och personliga ambitioner skapade en situation där idrotten och drömmen om ett OS riskerade att bli den stora förloraren. 

Med Hans Vestberg som ny ordförande i SOK är hälften på plats. Men det kommer att krävas mer.

Irriterad valberedning

Det stora problemet var att SOK:s ordförande Stefan Lindeberg meddelade sin avgång med väldigt kort varsel. 

Det irriterade valberedningen såväl som flera större förbund som har åsikten att en ordförande har skyldighet att i god tid informera valberedningen och att det är valberedningens sak att ta fram en ordförandekandidat enligt de demokratiska former som finns inom idrotten.

Situationen blev allvarlig på grund av bristen på tid. Brist på tid stressar fram alternativ som inte analyserats. Men de övriga kandidaterna tog sitt ansvar och drog tillbaka sina nomineringar.

Nu är allt detta bakom oss och det är dags att fundera framåt.

Nu, en OS-ansökan!

Hur får vi Stockholms stad och regeringen att se en OS-ansökan som något man skall göra för att man tjänar på det? 

Organisationer skall inte förändras enligt den modell våra politiker använde för att omorganisera polisen, där uppdraget inte fanns med i analysen av hur organisationen skulle se ut.

Vi, i betydelsen svensk idrott i sin bredaste form, vill uppnå följande:

• Att Stockholms stad (väl förankrat hos opposition) vill ansöka om OS i Stockholm 2026

• Att regering, med stöd av opposition, är beredda att ställa garantier och på faktagrund ser dessa som en mycket låg ekonomisk risk.

• Att såväl SOK som RF kan fortsätta utveckla svensk idrott utan konfliktytor som skapar suboptimering.

• Att skapa de bästa förutsättningarna för ett bud som röstas igenom av IOK.

Och då krävs...

Vad krävs för att nå dit:

• Entydiga fakta som pekar på att staden kan tjäna på ett OS och att staten inte bär några egentliga risker.

• En enad idrottsrörelse där ingen aktör är emot.

• Support från näringslivet på högsta nivå.

• Individer som kan biträda stad och stat med fakta som har mycket goda relationer med politiker. Här är det ett absolut krav att politikerna har mycket stort förtroende för de här personerna såväl som en god relation med dem.

• Ett SOK som kan påvisa fortsatt framgång med att skapa ett mer transparant IOK. Här skall Stefan Lindeberg ha cred för ett väl genomfört arbete hittills.

• Goda relationer med IOK.

• En tillkommande stor samhällsvinst, exempelvis ett enormt nationellt folkhälso- och breddidrottsprojekt under hela perioden fram till OS och med fortsättning även efter OS.

SOK ska organiseras

De här kraven såg jag som omöjliga att nå om vi fick den ena grupperingen som vinnare på SOK:s årsmöte och den andra som förlorare.

Hans Vestberg väljs nu till ordförande på ett ettårigt mandat. Nästa år skall han väljas på ett ordinarie fyraårigt mandat. 

Hur når vi då dit?

Tja, vi får tänka utanför boxen, inte låta traditioner och historik vara grund. Glömma den verklighet vi haft, såväl som den vi önskar att vi hade och fokusera på den verklighet som är.

• Förutsättningslöst utreda hur framtida samverkan mellan SOK och RF bäst organiseras. Fundera på hur SOK skall organiseras för att klara en OS-ansökan såväl som ett genomförande. Säkerställa näringslivets medverkan i en process.

• Utreda hur man bäst formaliserar modellen för hur stöd till förbunden skall utformas och beslutas i framtiden.

Ny ordföranderoll

Skillnaden med Stefan Lindeberg som lagt 130 procent av sin tid på SOK och Hans Vestberg som kanske kan lägga 10 procent gör att organisationen behöver utvecklas. Att gå från arbetande ordförande till en ordförande som delegerar arbetet till generalsekreterare Gunilla Lindberg och hennes stab är inte smärtfritt men måste göras.

Hans Vestberg får då, utan att hans ägare kan ha synpunkter på tid stulen från Ericsson, en bra resa för att i framtid kunna ta det större ansvaret. När han lämnat det operativa arbetet inom Ericsson torde han med sin bakgrund inom SOK och svensk idrott och sitt kunnande runt digitalisering, som kommer vara den största frågan under överskådlig tid även för IOK, också vara en bra kandidat som IOK-delegat.

Att nå fram till ett OS i Stockholm är ett så gigantiskt berg att bestiga att enskilda personer aldrig någonsin får bli en tuva som stjälper projektet.

Nu är min förhoppning att någon finner mina idéer som en väg framåt och att om de skulle bedöms som dåliga ändå ses som skapade med ett mycket gott syfte.

De knappa 40 förbund som idag har röstat på SOK:s årsmöte behöver alla ta sitt ansvar för att vi skall nå en OS-ansökan.

En inte annat än väntad smäll

Inte längre en arbetsplats utan möjlighet att hitta rätt. Nu står den nya jättegallerian Mall of Scandinavia, Quality Hotel Friends och Friends arena klar i Arenastaden. Foto: Fredrik Sandberg, TT

 

Bara att erkänna, jag hade fel. Min bedömning var att Friends skulle gå 200-230 miljoner kronor i förlust och nu kom beskedet att det slutar med 260 miljoner. 

Vi bör komma ihåg att 200 miljoner i förlust var en förväntad nivå så länge balansräkningen ser ut som den gör och hyresintäkten är 0. På sikt kan man komma ner till ca 100 miljoner i förlust men lägre än så är inte möjligt utan att rekonstruera bolaget. 

Det här visste alla

Alla visste redan när beslutet togs att man skulle få den här nivån på förlusterna. Beslutsfattarna valde dock att kommunicera något helt annat för att få igenom beslutet.    

15 till 30 procent  fel får ses som underkänt. Min förhoppning är att när jag väl fått läsa hela årsredovisningen så har man kostnadsfört en del av de förändringar som man gjorde tidigt våren 2015. Helst 39 till 69 miljoner. 

Svenska Fotbollförbundet äger 22 procent av aktierna och 33 procent  av förlusterna som en del av försäljning av 11 procent  av aktierna i bolaget till Anders Sundström (rent formellt var det Folksam Sak, men de hade aldrig köpt om inte Sundström tvingat dem). 

Nu meddelar fotbollförbundet att de bara står för 20 miljoner av förlusten, dvs någon annan bär 68 av de totalt 88 som 33 procent  utgör. 

Denna någon annan är förmodligen bröderna Paulsson i antingen Peab eller Fabege eller båda. De är på god väg att slå nytt svenskt rekord i sponsring av en idrottsrörelse. Trist bara att pengarna skapar så lite fotboll.

Synd om Solnas skattebetalare

Den totala kostnaden för fotbollförbundet om tio år riskerar att hamna på långt över en halvmiljard när investeringen i arenan skrivits ned och de förluster till och med idag fått plussas på med de kommande.

Solnas skattebetalare åker på 45 miljoner kronor till. De har dessutom stoppat in ett aktieägartillskott på 69 miljoner och sitter med borgensåtaganden på 297 miljoner. Solnas upparbetade förlust är då 144 miljoner plus investeringen på ca 270 miljoner som idag är värd en tredjedel.

Som vi spekulerat så hade Lagardére nollhyra första året de ägde driftbolaget. Är de så duktiga som vi förmodar kommer de om fem år att kunna betala 75-90 miljoner i hyra. Arenafastigheten kommer alltså aldrig att bli lönsam om man inte gör en planerad rekonstruktion. 

En sådan gör väldigt ont initialt men är långsiktigt väldigt mycket behagligare.

Krävs många beslut

När Arenan är bokad till en knapp miljard kan hyran från Lagardére hamna på 7-9 procent , dvs acceptabla siffror för ägare till en kommersiell fastighet.

För att komma dit måste man då tvinga Swedbank att skriva av hälften av sina lån på 1,6 miljarder (motsvarar en smäll på 10 000 för en normalinkomsttagare i Sverige). Solna får pynta in sin borgen på 270 miljoner mot att Peab/Fabege köper deras aktier för 160 miljoner, fotbollförbundet säljer hälften av sina aktier för symboliskt belopp och Folksams ägare, dvs kunderna i det ömsesidigt ägda försäkringsbolaget får ta smällen på sina aktier när Peab/Fabege köper deras aktier för säg 10 miljoner. Jernhusen får göra samma. Peab/Fabege får skriva bort sina lån men äger å andra sidan 89 procent av en fastighet som nu kan bokas för säg 900 miljoner och nå lönsamhet.

På mycket lång sikt, typ 30-40 år kan den då öka i värde beroende på väsentligt fler Stockholmare, ökade markpriser och ökning av intäkterna för operatören. 

Kaffepengar

För Jernhusen (statligt), Swedbank och Folksam är det här kaffepengar.

Solna kommer att få igen sina förluster (räkna med att de har borgen på 270) 144 i upparbetat, 69 i nytt aktieägartillskott, 270 i grundinvestering dvs totalt 800 miljoner kr i istoppat och ca 160 i värde, dvs netto 640 miljoner med råge genom ökat antal skattebetalare, sysselsättning, t-bana med mera. Det tar dock ett antal år.

För fotbollförbundet som på sikt vill ner till 11 procent och en maximal förlust att bära på 20 miljoner är då frågan om den kontrollposten har det värdet. På 15 år är det trots allt 100 till 300 miljoner som man får rätt många fotbollar för. Men normalt skall förlusten bytas mot vinst på fem år om man gör den här förändringen. 

Fotbollförbundet bör dock notera att skall man vara trovärdig när man fattar beslut om klubbar har ekonomi för att klara elitlicenser bör ens egen balansräkning vara bättre.

Hoppbackarna ännu värre

Min egen åsikt är att ägarna skall forcera den här nedskrivningen/rekonstruktionen. När det gäller förstaplatsen på ekonomiska fiaskon för idrottsfastigheter är det min åsikt att vi skall låta Falun behålla den med sina hoppbackar. Görs det här skall fastigheten kunna gå runt om tre-sju år och efter fem år med vinst i fastigheten är resten glömt och det går att utveckla varumärket.

Men, vi har en stor fantastisk arena, förlusterna har varit exakt de förmodade, dvs ingen har gjort ett dåligt jobb. Det återstår bara två frågor. De är:

1: Hade fotbollförbundet kunnat få arenan tillstånd utan att riskera del av driftförlusterna genom att bara satsa sin inkomst från Råsunda?

2: Hade Solna sparat mer än en halv miljard om Anders Gustav inte gått bort och kommunen inte slutat som ägare av 16,6 procent i arenan?

Sedan tycker jag vi skall notera att bröderna Paulsson tar ett moraliskt ägaransvar som är värt all beundran. De är inga bankdirektörer.

Hon är en av många kunder...

Margot Wallström är en av de tilltänkta kunderna för idrotten. Foto: TT

 

Det pågår sedan länge ett omfattande värdegrundsarbete inom idrotten. Som total på nationell nivå, distriksnivå och i alla 20 000 föreningar handlar det om tusentals människor som arbetar hårt med att se till att all verksamhet och alla deltagare följer den värdegrund om etik, moral, människans lika värde oavsett kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning, antimobbing och antirasism.

Även om det fortfarande sker övertramp blir de löpande färre och jag är mycket imponerad över hur framgångsrikt det här arbetet har varit. Det finns ingen annan organisation som gjort mer på det här området.

Dock bör det omgående läggas ned.

Det har nämligen uppstått en helt fantastisk affärsmöjlighet för idrotten.

Kunder i mängd

Vi tar alla ledare, anställda som arbetar med värdegrund och gör dem till anställda i ett av RF ägt nybildat konsultbolag som erbjuder hjälp att skapa en fungerande värdegrund.

Marknaden har nämligen fullständigt exploderat på det här området.

Swedbank, Nordea, SEB, SHB, Danske Bank, Vattenfall, UD, alla politiska partier och Volkswagen är bara toppen på listan även om samtliga är i så dåligt skick att det krävs stora insatser under flera år, med all säkerhet uppdrag för +tio miljoner per år under tre år för var och en av ovanstående.

Polisen, rättsväsendet, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Trafikverket är bara fem av nästan 500 myndigheter med ett mycket stort behov av att få en värdegrund som gör att deras agerande är bra för medborgarna och återskapar ett förtroende för dem som myndigheter.

Här är ytterligare kunder

Igår presenterades en lista över vilka företag, myndigheter, partier som vi har förtroende för. Det är att se som en lista över ett stort antal presumtiva kunder.

Sen har vi alla advokatbyråer, alla förmögenhetsförvaltare, fondförvaltare och försäkringssäljare. Nästa fas blir hela telekombranschen och deras telemarketingföretag.

Jag är tveksam om även SMHI skall upp på prospektlistan, här kan det finnas andra skäl till att de löpande missleder hela svenska folket och skapar så mycket ledsnad.

Inom något år kan RF tjäna 100-tals miljoner och Sverige som land tjäna miljarder. 

Visst är det fantastiskt när en förening genom idogt arbete kan få en ideell ledare för flickor 06 att förstå varför man inte skall toppa laget, men betänk värdet för samhället när de får en bankanställd att förstå varför man inte skall medverka till skattefusk!

Fler effekter

Det är underbart när alla ungdomar i en förening lovar varandra att aldrig någonsin använda otillåtna preparat men ur ett samhällsperspektiv är det ett större värde om biltillverkarna slutar dopa sina utsläppsrapporter.

Tänk er om fotbollförbundets och SOK:s framtagna reformpaket för ökad transparens i internationella organisationer börjar användas av alla politiska partier. Vilken vitalisering av en idag icke fungerande representativ demokrati.

Jag har under flera år agerat för att vi skall tydliggöra idrottens samhällsnytta för politiker, media och allmänhet. Med min vanliga otur när jag tänker har jag missat det uppenbara. Jag har fokuserat på fler ungdomar som klarar skolan och blir anställningsbara, färre vuxna som drabbas av vällevnadssjukdomar och friskare äldre. 

Återskapa samhället

Trots att dagstidningar och radion löpande kommit med det ena avslöjandet efter det andra på områden som totalt påvisar avsaknad av moral och etik i storbanker, inom myndigheter, i politiken och så vidare har jag helt missat detta.

Utöver att Idrotten här kan tjäna mycket stora pengar så kan vi återskapa ett samhälle som bygger på en fungerande värdegrund. Mer samhällsnytta än så kan ingen skapa.

Ps: Det kan föreligga ironi och sarkasm i texten. Ds

Konsten att påverka snyggt

Förre FIFA-presidenten Sepp Blatter och hans affärsmetoder bör tjäna som avskräckande. Foto: TT

 

Det har inte skrivits något positivt om FIFA på bra länge och av goda skäl. För att få reda på vad som händer efter alla skandaler så träffade jag Karl-Erik Nilsson, ordförande för Svenska Fotbollförbundet med den enkla frågan; Vad har ni gjort för att vi skall få ett icke korrupt och transparant FIFA?

Samtidigt exploderar media med nyheten att regeringen med Margot Wallström som ansvarigt statsråd agerat på exakt samma sätt för att få den på outgrundliga skäl så eftertraktade platsen i FN:s säkerhetsråd som olika arrangörer av mästerskap i fotboll agerat för att få mästerskapen, dvs mutor.

På Blatters nivå

De inblandade fattiga mikroländerna torde ur svensk industris perspektiv ses som totalt oväsentligt. Deras roll i världspolitiken likaså. Det påstådda skälet att också diskutera miljökonferensen saknar relevans eftersom de här länderna inte har någon kraft att påverka något. 

Kvar är röstfiske inför omröstningen i FN om vilka som skall få platsen i säkerhetsrådet. Via Dag Hammarskölds stiftelse satte regeringen av 14 miljoner kronor som borde gått till utsatta människor i tredje världen. Nog så generöst då flyg i business class, rum på Grand Hotell, dyra middagar, konferenser knappast kan uppgå till mer än 3-4 miljoner även om Sepp Blatter fått bestämma kvalitetsnivån. 

Vad stiftelsen gjort med de kvarvarande 10 miljonerna är i nuläget inte klarlagt. Vi får väl hoppas att de inte haft det gamla FIFA som föredöme i sådan utsträckning att de köpt röster för pengarna.

Genuint intresse för skärpning

Varför detta inlägg som inte har med idrott att göra undrar nu vän av ordning. 

Jo, just för att allt berättigat skäll på FIFA och UEFA får ett annat ljus när det visar sig att även vår feministiska utrikespolitik accepterar att betala fattiga länders representanter för att få deras röster. 

Då har jag ett tips till regeringen. Be att få kopiera det reformpaket som antogs i sin helhet på FIFA:s årsmöte. 

Här har fotbollförbundet som samverkat med de nordiska länderna genom samverkan med europeiska förbund varit pådrivande för att få igenom ett reformpaket som återskapar FIFA:s nedsolkade varumärke genom att få bort korruption och skapa ett transparent och mer demokratiskt styrelseskick.

Jag uppfattar att det finns ett genuint intresse från många, dock inte alla, att rensa upp FIFA och att den processen både är påbörjad och att grunddokumentet för vad som skall göras är bra. Skälet till att det finns acceptans är självfallet att FIFA annars riskerar sponsorintäkter såväl som lägre tv-intäkter. 

Fotbollen på rätt väg

Här finns också med att formalisera processerna för stödet till fattiga länder så att inte det blir en anledning för representanter från de länderna att stötta en enskild person i val (det var så Blatter byggde sin maktbas).

Det finns alltså anledning att ge cred till fotbollförbundet och deras nordiska kollegor för ett arbete som krävt sin man. Jag är imponerad över det man fått med i reformpaketet.

Samtidigt kan jag konstatera att om nu Margot Wallström vill att FN och UD inte skall bli sedd som lika korrupt som FIFA under Blatter så kan man med förkärlek studeras FIFA:s reformpaket och deras nya policies. Då kanske man av misstag inte mutar fler än de här 27 ambassadörerna i sin strävan att vara en röst för demokrati, Öppenhet och respekt för mänskliga rättigheter i FN:s säkerhetsråd.

Ett projekt för ökad livskvalitet!

Ett svenskt OS tar allt mera form. Drömmen kan bli sann. Foto: TT

 

Just nu funderar Stockholms Stad på om man vill gå vidare med en ansökan om ett vinter-OS år 2026. Det tycker jag man skall ansöka om. Det är bra för Stockholm och bra för Sverige.

Minnesgoda läsare kommer ihåg att jag var väldigt mycket motståndare mot en ansökan till 2022 för några år sedan. 

Då uppstår frågan varför jag ändrat mig?

Avgörande skäl

Skälen är självfallet de enda möjliga. Nya fakta ger helt andra förutsättningar.

Nya fakta är då:

• IOK har efter utrensning och reformer blivit en organisation som Stockholm och Sverige kan samarbeta med. Ett omfattande förändringsarbete pågår för fullt med att få transparens och bli av med korruptionen. SOK har tillsammans med kollegor i Europa varit pådrivande för detta.

• IOK ger 7 miljarder i bidrag till värdstaden. Det förändrar alla kalkyler och nu går ett OS att räkna hem utan påstådda s.k. dynamiska effekter, framtida turistintäkter med mera flum.

• 2026 är förbifarten, t-baneutbyggnad och Slussenombyggnad klar. I bästa fall finns även en Österled. Vi har alltså infrastruktur där det går att ta sig från ena sidan av staden till den andra. 

• Teknikutveckling gör att hoppbackar och rodel går att hantera utan risk för att vi står med fiaskon av Falun-modell. Resterande anläggningar får funktion för bredd-idrott efter OS.

Plus ett gigantiskt folkhälsoprojekt

På den negativa sidan är fortfarande kraven på IOK delegaternas lyxliv ohemula och även om kostnaden för ansökan har minskat är den nog så hög. Men på totalen vore det bra för Stockholm och Sverige att få ett vinter-OS.

På det kommer möjligheten SOK bör utnyttja, nämligen att hela perioden från ansökan till eventet görs till ett gigantiskt nationellt folkhälsoprojekt. Ett vinter-OS som blir symbolen för ett projekt där vi löser de extrema utmaningar för framtiden som vällevnadssjukdomar utgör. Sjukdomar som kostar flera tiotalsmiljarder redan idag och där botemedlet inte är medicin och vård utan träning och nyttigare mat.

I en OS-budget på 10-12 miljarder i kostnader och 13-15 miljarder i intäkter där hälften är säkrade dag ett är det inga problem för SOK att stoppa in medel för ett nationellt folkhälsoprojekt som också får rätten att använda de olympiska ringarna.

IOK lär inte ha något att erinra. Vällevnadssjukdomar är en global farsot i alla länder med mer än genomsnittlig ekonomi. OS kopplat till friskvård och folkhälsa är mer än perfekt för sponsorer och andra partners.

SOK är trovärdigt

SOK är trovärdigt i sina modeller på hur ett OS kan genomföras i Stockholm inklusive problem som snögarantier. OS-byn kan fyllas med unga som söker första bostaden samma vecka som atleterna flyttar ut.

IOK är tydlig med att man vill ha ekonomiskt vettiga, hållbara OS där demokratiska länder med krav på att eventet går ihop ekonomiskt också kan ansöka och genomföra ett OS.

Stockholm är utifrån sina idéer om stad i världsklass perfekt värdstad för ett OS som handlar om folkhälsa och hållbarhet.

Regeringen har signalerat att man vill stödja en ansökan. Det är bara hoppas att man står för det man lovat men idrottsminister Gabriel Wikström har varit positiv hela tiden.

7 000 miljoner i bidrag från IOK förändrar hela OS-budgeten och gör ett positivt besked från regeringen möjligt eftersom riskerna nu är låga.

Väcka liv i döda sporter

Svensk idrott skulle få ett lyft och ett folkhälsoprojekt kopplat till OS skulle bli en vitamininjektion för att få igång mer breddverksamhet i alla andra förbund också.

Därifrån till att ett OS skulle väcka liv i döda sporter i Sverige som backhoppning, rodel, skridsko är det långt. Skridsko som breddidrott och motion är dock en snabbt växande sport även om vi inte lär ha några deltagare 2026.

Ett gigantiskt folkhälsoprojekt kopplat till en ansökan handlar om att minska de skenande kostnader för Försäkringskassan och Landstingen och de extrema kostnader som ökad livslängd skapar i kombination med fler år som gamla och sjuka.

Rent statistiskt kan varje svensk minska tiden som gammal och sjuk från tolv till tre år genom att träna regelbundet och äta nyttigare. Utöver väsentligt bättre livskvaliteten för den enskilde så handlar det här om kostnader för äldrevård som riskerar att spränga 50-kronorsnivån i kommunalskatt om 20 till 25 år. Dvs en nivå där vårt välfärdssamhälle slutar fungera.

Går inte att säga nej

Här skulle SOK om man anammar den här idén göra ett svenskt OS till något som både ger mer livskvalitet och ett bevarat välfärdssamhälle. Den här kopplingen gör också att vara sig staden eller staten kan säga nej till en OS-ansökan.

Nu har jag inte räknat men ett framgångsrikt tio-årigt folkhälsoprojekt skulle förmodligen kunna bedrivas för mindre än 100 miljoner per år där det dessutom kommer att gå att skapa intäkter som täcker en stor del av kostnaderna. Till detta kommer en ny modell för finansiering av idrotten där partierna redan idag sitter och ritar på hur det kommer att se ut i framtiden. 

Här finns stora möjligheter med symbios mellan vad SOK kan leverera och vad samhället behöver så samverkan för att nå gemensamma mål.

Stockholms stad bör lämna ett positivt och tydligt besked till SOK att man gärna ansöker om ett OS.

Stå upp för det öppna samhället!

Fler poliser, färre åskådare... Ja, i värsta fall. Om inte terroristerna kan neutraliseras, utrotas och avlägsnas. Foto: TT

 

Det fruktansvärda attentaten i Bryssels riskerar ändra på vårt samhälle om vi inte är starka nog att stå emot. Arenaidrott handlar om att samla mycket folk på ett ställe vilket tyvärr gör oss till ett potentiellt mål för allsköns patrask till terrorister.

Inför EM i fotboll har UEFA varit starka nog att stå emot krav på tomma läktare men istället gått ut med väsentligt förstärkt säkerhet.

När politiker från alla partier kommer med uttalanden av typen ”Vi måste stå upp för vårt öppna demokratiska samhälle” så håller jag med dem till fullo. Också efter att jag insett att meningen innebär att vi med stor sannolikhet får uppleva attentat med döda svenskar i vårt land någon dag i framtiden.

Ett val utan alternativ

Vi har att välja mellan hög sannolikhet för terroristdåd i Sverige och ett fruktansvärt samhälle där vi inte kan röra oss fritt i sådan utsträckning att vårt välstånd hotas.

Även om flygplatser, politiska institutioner, tåg, tunnelbana ligger högst på terrorlistan så visade Parisdåden i höstas att arenaidrotten finns med terroristdjävlarnas listor.

Det är alltså troligt att allsköns trygghetsfundamentalister, terroristsupporters, Putinkramare och andra onda eller kortsynta grupper kommer att börja skrika på mera säkerhet även på de områden som berör arenaidrotten.

Franklin D Roosevelt, legendarisk amerikansk president sa de numera klassiska orden när han installerades som president i januari 1934:

 ”The only thing we have to fear is fear itself”. 

Det är en lysande mening som sammanfattar allt vi behöver veta om hur vi hanterar oroliga tider som denna.

Då vinner de!

Det finns en omfattande säkerhet på våra arenor idag, dock enbart för att hantera unga alkoholpåverkade män som totalt saknar omdöme och förmåga att fungera i ett samhälle. Terrorism oavsett om det är högerterrorism eller Islamska fundamentalister av Daesh karaktär har vi inget fungerande säkerhetssystem mot.

Det skall vi inte ha heller. Då vinner de.

Attentaten på Bryssels flygplats utanför säkerhetskontroll visar tydligt att det inte fungerar. Lägger man säkerhetskontrollen ännu tidigare sker attentaten utanför flygplatsen.

Att göra våra arenor terroristsäkra går helt enkelt inte och skulle vi ändå lyckas så lär inte någon publik vilja/kunna besöka dem heller.

Fotboll, Ishockey och de andra arenasporterna handlar om glädje, gemenskap och stolthet. Trygghet är en känsla som bygger på gemenskap.

De här värdeorden skall vi vara rädda om.

Det är vår skyldighet

Slutsatsen blir att vi alla skall gå till våra arenor och se våra favoritlag precis som vi alltid har gjort även i framtiden. Det är vår skyldighet som medborgare. Blir medborgarna rädda så vinner terroristerna. Får vi politiker som får röster för att de skall ge trygghet på bekostnad av frihet så vinner terroristerna.

Visst finns det en ökad risk för terroristattentat och så kommer det nog att vara även i framtiden. Är de demokratiska krafterna duktiga nog med att militärt och ekonomiskt slå ut Daesh i Syrien/Iraq så ökar riskerna för motattacker i Europa på kort sikt då det skapar ett än mer extremt Daesh som då saknar alternativ.

Det skall vi leva med eftersom alternativet att skydda oss är att skapa det samhälle de vill ha, inte det samhälle vi vill ha.

Jag bodde i London i slutet av 80 tal när IRA var aktiva, antalet attentat på den tiden var ofantligt mycket högre och visst iakttog man viss försiktighet men självklart gick man på puben, åkte t-bana och besökte Highbury för att se världens i särklass bästa fotbollslag. Missade vid ett tillfälle en bomb på Victoria Station med mindre än en minut då jag gick förbi papperskorgen bomben låg i på någon meters håll, drabbades av tryckvågen, men var oskadd ur alla perspektiv. Då fanns det mentalt sett två alternativ att välja på, gå omkring och vara rädd och undvika offentliga platser eller leva precis som vanligt. Jag valde det senare.

Värre tidigare, faktiskt 

I Sverige har vi haft några få kommunistiska, Nationalistiska och högerextrema attentat sedan 1970 samt ett misslyckat islamskt attentat. I Europa i övrigt hade vi ett par hundra attentat under 60-90 tal och ett knappt tiotal sedan år 2000 därav 4 Islamistiska.

Vi, i form av det öppna demokratiska samhället i Europa har besegrat Baader-Meinhof i Tyskland, Röda Brigaderna i Italien, OAS i Frankrike, IRA i England-Nordirland, CCC i Belgien, ETA i Spanien samt låst in enstaka terrorister som Schakalen i Frankrike och slagit ut Abu Nidal. 

Det var alltså väsentligt mycket värre när jag var ung än det är idag. Det får vi inte glömma. 

När vi ser vad Daesh har emot sig, militärt, ekonomiskt i mängden människor, i kultur så är det logiskt att anta att vi slår ut dem också. Det enda vi inte vet är hur lång tid det tar.

Idrotten viktigast

Det finns en tillkommande viktig samhällsförändring som gör att det är livsviktigt att klubbarna med kommersiella event står upp för det öppna samhället.

I alla städer utanför storstad med ett elitlag i den högsta serien i fotboll, ishockey, basket, bandy, handboll är klubben snart det viktigaste gemensamma kittet för att hålla ihop det lokala samhället. 

Lokaltidningen som hade den positionen förut har nämligen abdikerat. I gruppen under 30 så har lokaltidningen nästan inga läsare i print och enbart händelsestyrda läsare digitalt, dvs de läser inte tidningen, de läser artikel som kompis på sociala media länkat till. Utvecklingen går med en skrämmande hastighet och det kan röra sig om några år innan print inte finns och de som betalar för hela den digitala produkten är över 60. 

Samtidigt är de politiska partierna på väg att bli sekter utan koppling till medborgarna. Läs demokratiutvecklingen av Olle Wästberg så ser ni hur illa det är. Då våra politiker förnekar verkligheten på en värre nivå än en alkoholist så lär det inte ske någon förbättring. 

Nya ansvaret

Klubbarna måste därför redan idag börja fundera på hur de skall axla det här nya ansvaret. Ett samhälle behöver ett sammanhållande kitt och när de vi har haft slutar fungera måste vi finna nya.

Det som för mig är kristallklart att den dominerande klubben på varje ort får ett ansvar att stiga fram och vara den aktör som står upp för vårt demokratiska öppna samhälle. Det är en ny roll som klubbarna måste förbereda sig för.

I synnerhet efter att vi råkat ut för ett terrorattentat med många döda på en arena i Sverige. 

Det är då vi skall inse att stängda event eller extrem säkerhet på arenorna både är rena döden för idrotten såväl som att ge upp för terroristerna. 

Det enda vi har att frukta är själva fruktan.

De ledarna ska bort!

En 15-årig domare blev knäckt av kommentarer från ledare och föräldrar. Nu utreds händelsen i Göteborg. Obs: personerna på bilden har inget med det inträffade att göra. Foto. TT

 

När någon så grovt passerar en egentligen självklar gräns skulle jag föredra att klubben gör en anmälan till socialtjänsten i kommunen för en utredning om idrottsledaren/föräldern i fråga är lämplig som vårdnadshavare. 

Ännu en trist händelse har inträffat där en ledare beter sig dumt mot domare som är barn med spelare som är barn på plan. Läs här GP.

De skall bort

Viktigt till att börja med är att med 100 000 tals ungdomsledare så kommer vi aldrig att kunna undvika den här typen av händelser helt och hållet. Vi bör också respektera fakta, dvs att idrottsrörelsen gör massor för att minska antalet händelser av det här slaget. 

Jag är imponerad över både RF och specialförbundens, i det här fallet fotbollförbundet, arbete på området och har goda skäl att vara imponerad. Den utpekade klubben ska också jobba hårt för att sånt här inte skall hända.

Med detta sagt så blir jag både upprörd och förbannad varje gång något sådant här händer. 

De berörda ledarna som skriker på en domare såväl som förälder som sitter på läktaren och skriker könsord till en domare skall självfallet inte få fortsätta i sina rollen. Spelar ingen roll hur ångerfulla de är. De skall bort.

Bete sig som en vuxen

Har man total avsaknad av förmåga om vad fotboll för barn innebär så kan man inte vara ledare. Beteendet är sådant att man de facto också bevisat att man skulle kunna vara olämplig som vårdnadshavare av sina egna barn.

Saknar man förmåga att som vuxen att hantera sitt humör när barn leker på en fotbollsplan så skall man inte vara ledare i en förening.

I ett läge där vi har korrupta internationella organisationer, kemisk doping av enskilda och ekonomisk doping av klubbar samt som lök på laxen ett samhälle med minskande förtroende för media och myndigheter så har idrotten inget alternativ till att inta en tydlig och rak hållning till hur man skall agera.

Vuxen är att vara ett föredöme

För ungdomsidrott är det inte så svårt att sätta upp regler.

Ledarrollen innebär ansvaret att stötta barnen som spelar. Det innebär samma ansvar för barn i egna laget, för ung domare som för barn i motståndarlaget. Det är att vara vuxen.

Ledarrollen innebär att vara ett föredöme för barnen, båda lagen och domarna såväl som publik och föräldrar på läktaren. Det är att vara vuxen.

Som närvarande förälder till barn skall man ha fått information om att man har ansvaret att vara ett föredöme för barnen på plan. Det är också att vara vuxen.

Frågor på detta?

Gör en anmälan!

Med detta som grund så skall allt felaktigt beteende anmälas. Ledare som begår övergrepp av det här slaget skall omgående skiljas från sitt uppdrag, föräldrar som kan identifieras skall få skriftlig information om att de inte är välkomna på läktaren för en lämplig tid framåt.

Själv skulle jag föredra att klubben varje gång något liknande händer gör en anmälan till socialtjänsten i kommunen för en utredning om ledaren/föräldern i fråga är lämplig som vårdnadshavare. 

Vi vet att det är mest män som beter sig dumt och jag misstänker på goda grunder att deras fruar inte blir imponerade när det kommer brev från socialförvaltningen med information om sådan utredning.

Och utan domare, då...

En sådan policy skulle bli mycket effektiv och tyvärr är det så trist att kan man inte som vuxen bete sig i publika miljöer så är risken överhängande att man i slutna rum beter sig ännu värre. Detta sagt som en allmän generalisering och helt utan koppling till de ledare som artikeln handlade om. Jag känner dem inte, har ingen information om exakt hur allt gått till och inget som helst underlag för att ifrågasätta de här ledarnas vandel i övrigt. 

Om någon nu tycker jag överreagerar så har ni fel. Barn, som föräldrarna lämnar över ansvaret till en förening för, skall inte behöva bli utsatta för den här typen av övergrepp från ledare. Sedan är det av största strategiska vikt för idrotten att utslagningen av barn i åldern 12-18 minskar. På samma sätt är det strategiskt att rekrytering av domare fungerar.

Utan domare så dör fotbollen.

Idrottens tre problem

Idrotten i Sverige har tre strategiska problem att hantera.

  • För många slutar i åldern 12-18 år. Delvis för att elitsatsningar gör att det inte är roligt nog eller att man inte får fortsätta om man inte är duktig nog.
  • Föreningsidrotten omfattar för få vuxna aktiva och nästan inga i gruppen +65. Här har kommersiella aktörer varit duktigare.
  • Rekryteringen av förtroendevalda är ett växande problem.

Idrotten är däremot väldigt duktig på rekrytering i åldersgruppen 5-7 år så förutsättningen finns.

Utifrån detta så är det mycket viktigt att föreningar ser till att verksamheten i åldern 9-18 dels kan omfatta alla och dels är rolig för alla. Det skall självfallet finnas möjligheten för envar att utvecklas utifrån sina förutsättning, även de duktigaste, men alla skall med.

Kraven från samhället

Skälet är att detta så är viktigt är enkelt. Det är totalt osannolikt att inte nästa generations idrottspolitiska program från alla partier kommer att koppla ihop idrottens förmåga att behålla barnen upp till 18 med bidragen till idrotten.

Från ett samhällsperspektiv och från ett föräldraperspektiv så skall fotbollen leverera ungdom som lärt sig komma i tid till träningen, respektera sin ledare, fungera i ett lag och att göra sitt bästa.

Dvs barn och ungdomar som klarar skolan och blir anställningsbara. Vårt behov av framtida goda skattebetalare och medmänniskor kan inte överskattas.

Därutöver finns det ett intresse från föreningen att leverera talanger till elitlagen men även här är det bevisat att utslagning vid 12-13 gör att man missar många talanger. Det har inte ett litet land som Sverige råd med. 

Har inte råd med sådana ledare

Så ur det här perspektiven kan vi inte låta ledare som inte förstått någonting om vare sig uppdrag eller värdegrund fortsätta utan idrotten måste skapa ett tydligt agerande där det inte finns några undantag. Det samma ska gälla föräldrar på läktare. 

Föreningarna måste veta in i ryggmärgen att de både har stöd från förbund och en skyldighet att utan personliga hänsyn annat än till barnen slänga ut de här människorna som skadar idrotten mer än kanske varje annan grupp utöver de som dopar sig, dopar klubbens ekonomi eller bränner bengaler.

Jag inväntar besked från klubbarna. Gais har på sin hemsida tydligt påvisat att de följer den värdegrund som idrotten har och avser agera. Det föreligger i nuläget ingen anledning att kritisera föreningen eller ledningen. Det här kunde ha hänt nästan var som helst och i synnerhet i de föreningar som har en omfattande ungdomsverksamhet på rent statistiska grunder.

Även om det händer väldigt sällan så skall det hända än mer sällan.

Men kostnaderna ökar också

Allsvenskan närmar sig avspark - med allt vad det innebär av förväntningar och farhågor... Foto: TT

 

Klubbarna konkurrerar bara på planen men i övrigt kan de egentligen bara tjäna på samverkan för att utveckla sina affärer. Så var det inte för fem år sedan. Allsvenskan utvecklas, slår Dan Persson fast.

Mangrann samling

Upptaktsmöte för Allsvenskan med sedvanlig optimistisk gruppering av alla sportreportrar, alla klubbar, SEF och Svensk Fotbollförbundet. Mangrann uppställning, i klartext. 

Jag kommer självfallet inte att göra någon sportslig bedömning av hur det går. Jag går på omsättning när jag sätter ihop min tabell för jag begriper inte det sportsliga.

Det är tydligt att Svensk Elitfotboll i dag är mycket mer sammanhållning, harmoni och förståelse för att man bara konkurrerar på planen och i övrigt kan man tjäna på samverkan för att utveckla sina affärer. Så var det inte för fem år sedan. Det gläder mig att man förbättrar potentialen och jag antar att den resan inte varit helt problemfri.

Då förstår också bengalfansen

Om vi börjar med det negativa inför en ny säsong så är jag bekymrad över hur de ekonomiska resultaten kommer se ut i år. 2016 innebär fullt ut höjda arbetsgivaravgifter för alla anställda under 26 (spelare, de som jobbar extra i kiosker, barer, restauranger, de anställda på kanslier med flera). Den här kostnadsökningen är svår att möta. 

Mindre trupper (minus -2 till -4 färre spelare) eller höjda biljettintäkter är enda lösningen. En oklar avtalssituation där man inte förstår spelarfackets agerande ligger som lök på laxen.

Det är mindre troligt att vi löser problemen med bengaler 2016 även om det går åt rätt håll. Primära skälet är en dysfunktionell poliskår som lämnat sitt uppdrag att beivra brott och lagföra brottslingar. Lägg på att nedlagda utredningar om polisiärt övervåld inte direkt förbättrar supportrarnas förtroende för polisen och inte mitt heller för den delen. 

Däremot tror jag problemet minskar för att de supportrar som bränner bengaler som maktdemonstration mot samhälle/polis/förbund/liga och klubb till slut inser att de inte har resten av publiken med sig. 

Bekymrad av två skäl

Vidare så är jag lite bekymrad över klubbarnas organisationer av två skäl. 

  • Dels så är det för hög omsättning på klubbchefer och ordföranden för att nå kontinuitet i de långsiktigt strategiska arbetet med att höja intäkter. Någon lösning för det problemet har jag inte. 
  • Dels så saknar jag hos många klubbar kompetens på områden som CRM, Revenue Managers och Guest relation managers på konsumentområdet, dvs kunskapen som handlar om att utnyttja gemensamma system för att öka intäkterna. Klubbarna blir löpande bättre på detta men det finns mycket kvar att göra.  

Här bör man söka människor som i första hand har en akademisk relevant examen och bevisad framgång från andra delar av upplevelseindustrin. Huruvida de tycker om fotboll eller håller på laget är för mig ointressant men får inom idrotten ofta stor betydelse.

Det här kostar pengar initialt men ger mycket tillbaka på två års sikt. Problemet med ökade sociala avgifter gör det svårt att få plats för detta i budget om inte spelarlönerna minskar som andel.

Nytt publikrekord? Nja...

På uppsidan finns fortsatt ökande upplevelsekonsumtion i vårt samhälle, hög tillväxt i Sverige och en ökande förståelse för att man kan lägga pengar på fotboll tre-fyra gånger per år och få en bra upplevelse. Potentialen för intäktsökning från sällanbesökaren är mycket hög, även om bengalfrågan är en stor broms.

Att slå fjolårets publikrekord är möjligt men inte enkelt. 

Jag är dessutom tveksam till om det är ett relevant mål, att höja den totala intäkten från biljettförsäljning är det viktiga målet. Det får dock inte ske genom att höja priserna för klackarna, men ökad segmentering, paketerade erbjudanden med flera åtgärder som ger ökad intäkt är viktigare än åtgärder som ger mer publik. 

Frestelsen att slå publikrekord har historiskt vunnit men nu tror jag klubbarna är inne på att intäkter kommer före. De vet att tabellplacering har en mycket hög korrelation med omsättning. De som är duktigast på ökade intäkter blir vinnare.

Men, det märks att Allsvenskan är full av tillförsikt. De planerar framåt, de är offensiva och de kan på goda grunder tro att det går att utveckla affären. Sedan är sportsliga vinster övergripande men pengar är aldrig fel för att nå det målet.

Sockerskatt, det är lysande!

Konsumtion av för mycket socker är förödande och britternas beslut är lysande, skriver Dan Persson. Foto: TT

 

Storbritannien ska införa en sockerskatt. Intäkterna från ökad skatt på hälsovidriga produkter som läsk, godis, färdigmat om ca 5 miljarder per år skall gå till skolidrott.

Lysande!

Det här är lysande av britterna. Det bör omgående bli svensk idrotts nästa stora projekt. Dags att sluta navelskåderiet, gnället på bristande resurser, försvaret av den obsoleta modellen och istället satsa stort på en framtidsfråga där idrotten blir en stor vinnare och samhällsekonomin en ännu större vinnare.

Först och främst är socker farligare än knark, tobak och alkohol. Kan låta motsägelsefullt men så är det bevisligen när vi översätter det i pengar. Vi har ca 7 procent som blir alkoholister, en knapp procent som blir narkomaner och mindre än 20 procent som röker, där de flesta är kloka nog att sluta i tid (snus är beroendeframkallande men ofarligt). Vi har system med skatter och begränsningar så siffrorna ökar inte. 

Konsumtion av för mycket socker är grunden för alla de vällevnadssjukdomar som drabbar en så stor del av befolkningen att vi på 30 års sikt hamnar i ett läge där kostnader för äldrevård, sjukvård och sjukpenning förstör välfärdssamhället. Vi kan inte ha kommunal och landstingsskatt på 50-60 kronor då slutar allt att fungera. 

Socker är alltså det enda reella hotet mot det samhälle vi vill ha kvar. Ett större hot än Putin, flyktingkriser och Syrienkriget. 

Oändliga vinster

Det statsfinansiella läget är i övrigt på den nivån att nya pengar till idrotten bara uppstår om idrotten själv kan hitta dem. Här finns det massa pengar, en skatt som till skillnad från de flesta skatter är bra för samhället och enorma vinster att göra för samhället.

10 kronor per liter läsk i skatt och motsvarande för all mat där industrin tillför socker skulle dels få fler att välja bort den giftiga maten/drycken och dels generera intäkter till idrotten som används för att få bort de negativa konsekvenserna av sockret, dvs träning.

Kan det dessutom få Livsmedelsbolagen att inse att de måste sluta förstöra våra kroppar så är det en jättevinst.

Vill Björn Eriksson och Stefan Bergh på RF hitta en samlande fråga idrotten kan driva är den här perfekt. Ni kan börja i morgon.

Ingen kan vara emot

Först och främst saknar den inbyggda konflikter i idrottsrörelsen. Inget förbund kan vara emot. Sedan är frågan dessutom perfekt för att tydliggöra ett ökat fokus på bredd och livslångt idrottande. 

2-3 miljarder i intäkter som används till idrottande bör allt annat lika ge en besparing för samhället på 10 till 20 gånger insatsen.

Det som krävs utöver det retoriska är självfallet omfattande utredning av hur skatten skall formuleras och hur pengarna skall användas för att skapa största möjliga samhällsnytta.

Politiskt är frågan kanon. Gentemot socialdemokraterna blir argumentationen att man når de i utanförskap, de lågavlönade och de med lägre utbildning och mot borgeriet blir argumentet att man undviker stora framtida skattehöjningar. Gentemot de som förr hette Folkpartiet går det att framställa förslaget som ett förbud och då är de med på tåget direkt. Extremistpartierna SD, V och MP lär vara emot eftersom de konsekvent väljer en politik som skadar Sverige men det kan vi bortse ifrån.

Punktskatter är administrativt enkla att hantera så det problemet föreligger inte.

Betona livslångt idrottande åt alla

Den stora frågan är då hur vi skapar ett livslångt idrottande. Här är min tes att RF måste ta ett mycket stort beslut. Dagens lydelse som ”livslångt idrottande åt alla i en ideell förening” (fritt ur minnet) måste ändras till ”livslångt idrottande åt alla”. 

Praktiskt är det enkelt. Golfförbundet gjorde i smyg, motstridigt alla grunder för RF det här redan på 80-talet. Här kan bolag vara associerade till förbundet och det är en huvudsaklig anledning till golfens framgångar, varför golfen levererar mest samhällsnytta och utan en krona i samhällsstöd har kunnat få anläggningar för tiotals miljarder.

Det vi också vet är att friskvårdsavdraget är en ineffektiv modell för att skapa träning. Det är för lite svett per krona i utfall. Här måste RF och de övriga förbunden ta fram ett konkret förslag på en ny modell. Alternativet är att avdraget försvinner och Magdalena Andersson stjäl pengarna.

Största folkhälsoprojektet!

I min dröm om ett samhälle med mindre mänskligt lidande som sjukdomar utgör så tar RF frågan om sockerskatt och SOK gör ansökan om ett OS 2026 till det största folkhälsoprojekt landet har skådat. 

Nu har Storbritannien tagit ett beslut som skapar momentum. Det skall vi utnyttja till fullo. Nu får RF, SOK och de stora förbunden köra igång och köra fort.

Det här är en fråga som idrotten skall äga och en fråga där vi inte kan förlora. Motståndarsidan består enbart av lobbyister inom livsmedelsföretagen och de kan vi hantera.

Det är Nikevarning på mina slutsatser. Just do it.

Ni får inte missa den här möjligheten.

Lönerna sänker kapitalet

Boll, men inga spelare. Ett strejkhot seglar upp för den allsvenska fotbollen. Foto: TT

 

En dag kanske spelarna förstår att skälet till att pensionen blir för låg är att agenterna tar för stor del av intäkten. I klartext, en eventuell spelarstrejk är ett bevis på en icke fungerande modell.

Under de senaste åren har Allsvenskan ökat sin omsättning med nästan 100 procent. Av den ökade omsättningen har nästan 100 omsättning (i en del fall mer) gått till spelarna.

Gynnar arbetarna för mycket

När jag håller föredrag så brukar jag lite skämtsamt säga ”Elitfotbollen är inte kommersiell, den är Marxistisk. Arbetarna erhåller hela mervärdet.”

Spelarlönerna ligger sedan länge på en ohållbar nivå, dvs klubbarna går back på sin kärnaffär. Borträknat MFF och någon klubb till så har klubbarna ett för lågt eget kapital relativt omsättning. 

Min åsikt är att en elitklubb skall ha ett eget kapital på 15 procent av omsättning för att vi inte skall riskera ekonomisk doping, dvs fusk där anställda (spelarna m.fl.) samhälle, leverantörer och kunderna kan drabbas.

Löner sänker kapitalet

Klubbarnas för låga egna kapital är en direkt följd av att man betalar för mycket till spelarna. Det är självfallet inte spelarnas fel, de och deras agenter skall självfallet alltid försöka få ut så mycket som möjligt. 

Båda parter torde ha ett intresse av en ekonomisk situation där klubbarna långsiktigt har råd att betala spelarna. Inga klubbar som har råd betala löner drabbar alltid spelarna.

Rent juridiskt är spelarna att se som anställda av klubbarna men vi saknar flera områden som gör spelaren jämställd med en snabbköpskassörska. Det innebär att den normala arbetsmarknadens stridsvillkor inte är relevanta. I praktiken är spelarna mer att jämställa med artister eller specialistkonsulter än med anställda.

Snabbköpskassörskan har ingen agent som hjälper henne till att börja med. Jämför vi en spelaragent med Handels fackliga ombudsmän så spelar de senare i korpen och agenten i Premier League.

Kodumt - på ren svenska

Steg ett när spelaren skriver på sitt avtal är att han med hjälp av sin agent maximerat sin intäkt. Här föreligger inga likheter med snabbköpskassörskan. Ersättningen är mångdubbelt hennes ersättning. Hon skapar intäkter åt sin arbetsgivare ca 1650 timmar per år medan han skapar intäkter knappa 30 timmar per år.

Sen kommer nu Magnus Erlingmark som är ansvarig i spelarfacket som inte på något sätt skall ses som en riktig fackförening och får Unionen begära än mer på försäkringsområdet.

Det är kodumt på ren svenska. Det Magnus Erlingmark borde förstå är att mer pengar till spelarna är en naturlig följd av att ligan ökar sin omsättning. Om spelarna tar större andel så kommer inte ligan ha råd att öka omsättningen och då får spelarna mindre.

Klubbarna måste bli rikare

Eftersom det är osannolikt att Erlingmakr och agenterna kommer att välja något annat än det som ger kortsiktigt mest åt dem själva så fungerar man inte som motpart.

Det SEF bör göra som det elakaste och mest nödvändiga är det enkla. Inför ökade krav på Eget kapital i klubbarna med 15 procent av omsättning som mål om tio år. Ställ samtidigt krav på hur organisationen för att öka intäkterna skall se ut i klubbarna och andel pengar som måste avsättas till denna. 

Konsekvensen är att spelarlönernas andel av omsättning måste ner under ett antal år, men den ökade omsättningen gör att de ändå kan höjas. 

Egentligen skall vi jubla åt de korttänktas agerande. Spelarfacket med Erlingmark ger SEF och klubbarna alla skäl att driva igenom de krav som gör att vi får rikare klubbar.

Inte bara lönen som räknas

Spelarlöner som ger förluster i kärnaffären är ohållbart. Spelarfackets krav är motstridiga spelarnas intressen.

Modellen bör självfallet vara att SEF tar fram en bra försäkringslösning, bra kapitalförvaltning med flera finansiella tjänster åt spelarna och spelaren gör en växling utifrån sitt avtals bruttobelopp. En vacker dag kanske till och med spelarna förstår att skälet till att pensionen blir för låg är att agenterna tar för stor del av intäkten.

Det är nämligen så trist att spelarnas andel av omsättningen är konstant. Agenterna har inte gett dem en krona till men tagit en stor del av deras intäkter.

En spelaragent bör därför bedömas på samma sätt som Nordeas anställda som säljer s.k. aktiva fonder till kunderna. Dvs någon som tar dina pengar.

Det är trist om det s.k. spelarfacket inte förstår hur ekonomin inom fotbollen fungerar.

Transfersummorna i fotbollen förvånar inte längre. Miljoner blir till miljard och inte ens det räcker. Agenterna bygger också förmögenhet. Mest framgångsrik är Mino Raiola.

Där håll-i-gånget är som mest populärt inne på Högis och där familjer tar vintersemester, där ska 20 000 samlas för O-ringen i fem dagar. Sälenfjällen väntar på att emot över 20 000 deltagare.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Det hjälper inte, trots att sponsorsatsningarna ökar i Sverige så är det chefen och vederbörandes intresse som ändå styr. Rider dottern, ja, då gynnas hästsport...

Det är fart på bingospelet i Sverige. Det ska idrottsanhängarna vara glada över. Resultat av verksamheten i Idrottens Spel generar inte mindre än 23,9 miljoner kronor till föreningarna.

Premier League och Zlatan Ibrahimovic – researrangörer och TV-bolag stortrivs. Som Kanal 5 som nu har laddat och köpt tre träningsmatcher för direktsändning.

I Västerås tömmar klubbchefen Michael Campese nervöst på ett avtal. Papperet är värt 55 miljoner kronor. Allt tack vare en tonåring som flyttade till Portugal.