Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Det kan väl ändå inte vara sant...

 

Det är komik – och allvar. Historien om 300 kr i ny avgift för en golfare och som kan jämföras med en ensamstående tonårsmamma som skall betala 5 000 kronor när 13-årsdottern skall åka på fotbollscup.

Det pågår ett krig inom golfens Stockholmsdistrikt. Positionerna är lika låsta som på västfronten 1917 och skyttegravarna är grävda djupare än så.

Om nu första världskriget handlade om strukturen på Europas nationalstater, tillgång till råvaror, livsmedel och övergången till demokrati så handlar det här kriget om en hundralapp.

Som klimathotet...

Hundralappen har dock fått en principiell betydelse som hamnat på samma nivå som klimathotet och med samma religiösa övertoner i debatten.

Sakläget är som följer: Inom golfen finns sedan urminnes tider ett seriespel. Det är inget som någon som inte är mycket etablerad golfare vet om, det är så långt från elitidrott man kan komma för att vara organiserad idrott, mer att jämföra med korpfotboll eller motsvarande former av gubbhockey.

Det finns också ett nationellt seriespel där de absolut bästa klubbarna gör upp, ofta med närvaro av proffs från Europa- och USA-tourerna. Det här handlar inte om golf på den nivån utan tre steg längre ner på skalan. Varje golfklubb anmäler ett antal lag. H 22, H35, H55, H65 och H 75 samt motsvarande D 22, D50, D60 för damerna, siffran står för ålder och bokstaven för kön. Många klubbar har flera lag i varje kategori. Det är seriespel för motionsgolfare utifrån den enkla slutsatsen att elitgolf spelas enbart på dam- och herrtour i USA och på Europanivå.

300 kr per person och år

Sedan tiden när Arvid Lindman senast var statsminister (1928) har seriespelet anordnats så att spelarna får åka runt och spela på andra banor gratis medan den egna klubben bjudit de andra spelarna när man haft hemmamatch.

Med ett lag i varje kategori och fyra spelare plus reserver dvs åtta personer per lag så omfattar verksamheten ca 60 personer per klubb, dvs 5-7 procent av medlemmarna i klubben som då får del av den här förmånen. De är närmast genomgående de som betalar minst per spelad runda och de som får del av de bästa starttiderna genom att delta i tävlingar.

Nu vill klubbarna att de som deltar i seriespel skall erlägga en smärre avgift per runda, (100 kronor på en bana där snittgreenfee ligger på 500 kronor). Med tre bortamatcher per år är det 300 kronor per person.

"Så har det alltid varit"

De som deltar i seriespel är djupt upprörda, i synnerhet de äldre som har mera tid.

Mailkonversationer långa som EU:s standarddokument för gurkor valsar runt i cyberspace och riskerar förmodligen leda till att FRA tvingas begära tilläggsanslag.

Deras argumentation kan sammanfattas som följer: A: så har det alltid varit, B: seriespelet är klubbens huvudsakliga kärnverksamhet och C: Vi representerar klubben. Det handlar för dem inte om pengarna utom om principen.

För A har de i sak rätt, vad gäller B och C saknar de argumenten relevans i dagens golfvärld. Det är trist att det blivit så men det är på det viset.

Vad är då skälen?

Det finns tre skäl till att förslaget om avgift dykt upp:

1. Banan ligger ofta i ett bolag som då ägs av den ideella föreningen (klubben). Nu har skatteverket bestämt att om klubben får utnyttja banan för idrott så måste man betala bolaget för detta, annars är det otillåten vinstutdelning och klubben skall eftertaxeras inklusive skattetillägg. Föreningen får en synlig kostnad som överstiger den föreslagna avgiften när bolaget skickar en faktura.

2. De andra 93 procent som betalar en avgift för att få spela golf och struntar i klubbverksamheten förstår inte varför de skall betala för andras golf. Föreningsstrukturen har ramlat i bitar och golfen har blivit en tjänst man köper ungefär som ett gym. Att då ensidigt gynna en liten grupp skapar risker för att de som betalar reagerar, detta då med all rätt.

3. Den miljon kronor det handlar om i uteblivna intäkter för Stockholmsklubbarna kan anses vara små pengar för totalen men med dagens ekonomi är alla kronor viktiga.

Skapar förakt för golfen

Sedan förstår jag om idrottsledare inom annan idrott skakar på huvudet, skrattar åt golfen och att det skapas golfförakt på kuppen. 300 kronor för att få umgås med trevliga kamrater och spela golf med en rolig spelform känns som väldigt lite pengar för en lågavlönad ensamstående tonårsmamma som skall ut med 5 000 kronor för att 13-årsdottern skall kunna åka med på Gothia Cup.

Hade distriktet infört det här för tio år sedan hade uppståndelsen inte varit lika stor då de här spelarna oftast är i Spanien och spelar golf så här års men nu har man skaffat wifi även där och tid har man.

En grupp välmående människor vill att andra skall fortsätta att betala deras fritidssysselsättning utifrån tesen att de, baserat på sin ”elitnivå”, är naturliga företrädare för klubben. Det är vad det kokar ner till. Detta samtidigt som regeringen lägger 100 miljoner kronor för att barn till föräldrar i utanförskap skall få råd att vara med och spela fotboll.

Men de är ju grundarna

För 40 år sedan hade jag stött deras sak. Då såg golfklubben helt annorlunda ut. Problemet är självfallet att de här personerna ingår i en ”klubb i klubben” om något hundratal personer där klubbkänslan fortfarande är stark.

De här personerna förtjänar också all respekt. De har lagt oceaner av ideella timmar på klubben, i många fall varit med och byggt och finansierat banan. De har ställt upp med extra pengar när ekonomin varit dålig i klubben och de skall ha massor med cred för allt de gjort för golfen i Sverige. Men det var i en annan tid i en annan värld.

Vi bör också notera att seriespelet är jätteroligt. Deltagarna värderar det mycket högt både utifrån golfen såväl som de sociala perspektiven. Det upplevda värdet för deltagarna hamnar på tusenlappar.

Men i dagens samhälle och som golfen ser ut idag så behöver vi få en modell som fungerar framåt, där man betalar utifrån hur man spelar. 

Hur det sen slutar är det ingen som vet. På klubbens årsmöten brukar den här gruppen nå majoritet bland de ca 5 procent av medlemmarna som går på ett årsmöte.

Lika bra att sponsorerna stannar hemma

De första gästerna vid OS börjar anlända till Sotji. Här en bild från flygplatsen. Foto: Pavel Golovkin, AP Photo/TT Nyheter

 

Det är kort tid kvar till OS i Sotji invigs. Ett gott råd till alla sponsorer och till deras inbjudna företagskunder är att inte åka dit.

De aktiva och ledarna skall självfallet åka. Det är grundläggande som del av vårt medlemskap i den olympiska rörelsen och det vore djupt orättvist att straffa de aktiva för att IOK inte har förstått någonting om mänskliga rättigheter, demokrati och ett humanistiskt samhälle.

Ren omtanke bakom uppmaningen

Det är självklart att uteblivna besökare förstör Putins idé om att utnyttja OS för goodwill och PR men det är inte skälet till mitt råd till sponsorerna att inte åka dit.

Mitt råd bygger enbart på omtanke om idrottens sponsorer. Företagen riskerar negativ påverkan på varumärket och risken att tappa kunder och intäkter i Sverige genom dålig publicitet. Vem vill göra affärer med någon som lägger kundernas pengar på att stötta homofober, antidemokrater och korrupta ledare?

Sponsorskap har sedan Ludmila Engquists dopingskandal inkluderat en ständigt växande riskanalys. Det nya medialandskapet där allt alltid garanterat kommer fram tillsammans med växande fokus på nya områden som homofobi och mänskliga rättigheter har skapar risker som inte fanns förut.

Riskerna är stora

Med en medialogik där ett halvsunkigt dubbelrum blir en lyxsvit, en värdelös kvarterskrog får tre stjärnor i ”Gidden” och en flaska vin för tusen spänn på krogen jämställs med ett slöseri på nivån subventioner av vindkraft är riskerna med att vara på fel ställe ofantligt mycket större idag.

Vet inte hur många som noterade att en halv miljon svenskar på fyra dagar läste en fullständig sågning av en Kinakrog i Stockholm. Dåligt bemötande av gäster från del av personalen beskrevs på ett läsvärt sätt i ett Facebookinlägg som sedan delades och delades i flera led till en ledande mediabyrå kunde räkna ut att man nått ca en halv miljon läsare. Den numera halvtomma restaurangens krögare har förmodligen inte förstått vad som hänt. Det här är en tillkommande risk med det nya medialandslaget. Ett enda facebookinlägg från Sotchi med bild på glada och välmående svenska företagsrepresentanter som krockar med en artikel om elände av något slag kan bli rena katastrofen.

Det är så illa att man riskerar sin anställning genom att åka om företagets officiella policy inte stämmer med den ryska regimens. Ett faktum som förhoppningsvis gäller för de flesta svenska företag, Telia borträknat.

Media efter bra historier

Det vi vet är att mediabevakningen i Sotji inte bara är sportjournalister. Horder av politiska reportrar och allmänreportrar kommer att leta vinklingar på temat avvikelser från det politiskt korrekta. Rubriker av typen ”Här frossar XY-företagets chefer medan Jelena svälter” och alla varianter på indignationstemat hade funnits färdigsatta om blytekniken hade funnits kvar.

Händer något tragiskt av terrorkaraktär blir närvaron än mer problematisk utöver att riskperspektivet för närvarande svenskar kommer att belysas.

På den gamla goda tiden var sponsoravtalen enkla. De innehöll en dopingparagraf och en paragraf om allmänt moraliskt korrekt leverne, det senare som omskrivning att man inte fick vara full på bild och inte slåss eller bedra.

Tydlig signal till IOK

Idag är sponsorskap mycket svårare. Då hela idén är att företaget skall få ut något positivt så blir arbetet med att minimera eller ta bort riskerna för en s.k. backlash omfattande och svårt.

Det är självfallet djupt orättvist att idrottsrörelsen skall behöva lida för att det finns diktatorer, homofober, antidemokrater, religiösa fundamentalister och liknande elände i världen, men det är.

Så, vore jag ansvarig chef på något av alla företag som sponsrar eller blivit inbjudna av sponsorer så skulle jag med en suck inse att det enda logiska beslutet är att stanna hemma, trots att flygbiljetter och hotellrum redan är betalda. De som företräder företaget skall inte hamna på bild i Sotchi för det kan skada firman.

Vore jag rådgivare till Hovet skulle jag säga att det är ok att kungen åker, men kronprinsessan och prins Daniel bör stanna hemma då deras varumärken ännu är ofläckade medan Kungens inte längre kan skadas.

Uteblivna svenska (och andra länders gäster) vore också en mycket tydlig signal till IOK om att deras intäkter skadas om de låter sig ”övertalas” att lägga framtida OS på fel ställe.

Behandla inte alla åskådare likadant

Hotellrum eller läktarplats - det är egentligen sak samma. Det gäller att ta betalt vid rätt tillfälle. Här måste idrotten utvecklas, skriver Dan Persson och redogör för ”inventory business”. Foto: Dan Hansson, TT Nyheter

 

Rätt pris för rätt plats vid rätt tillfälle är vad det handlar om. Elit inom  arenaidrotten, golfen med flera är tillsammans med stora delar av upplevelseindustrin en del av det som kallas ”inventory business”.

För att förklara ”inventory business” så har ett 100-rumshotell ett ”varulager” av 36 500 rumsnätter per år. Man kan inte tillverka fler rumsnätter och man kan inte tillverka färre om efterfrågan sviker. Man står där med ett fast varulager och uppgiften är att optimera intäkten. Intäkten från en osåld rumsnatt är borta för alltid.

40 000 golfplatser

En golfbana i Sverige har ca 40 000 teoretiska starttider. Ta bort dåligt väder och snittet på vad man har att sälja hamnar på 30-35 000. Då bör uppdraget vara att optimera intäkten av det varulagret.

En fotbollsarena med 15 000 platser och 20 event har 300 000 produkter i sitt varulager, en hockeyarena med 50 event och 7 000 platser har 350 000 produkter i sitt varulager.

Hotell, resorts, flygbolag, campingar med flera har under decennier utvecklat nyckeltal, kompetens och IT-stöd för att optimera intäkten från sitt varulager. Idrotten har knappt börjat.

En revenue manager i klubben...

En revenue manager på en hotellkedja (Sverige) har både en Master i ekonomi (inriktning Hotel management) och en matematik/statistikutbildning på universitetsnivå samt en lön på sex siffror.

Tillkommande har hon (i gruppen väldigt högutbildade är det numera mest tjejer) tillgång till avancerade dataprogram, all statistik om beläggning och priser utifrån en mängd variabler samt en förmåga att använda Excel som får oss vanliga dödliga att se ut som fiollådor.

Priset på ett hotellrum sätts utifrån detta baserat på en mängd variabler. Hon förser också löpande ledning och marknadsavdelning med prognoser om förväntad beläggning och snittpriser så att de kan hantera eventuella dippar.

När, var, hur - och varför

Hennes viktigaste nyckeltal är REVPAR. Inventory business har en grundbult att hantera. Strävar man efter hög beläggning far snittpriset åt skogen och strävar man efter högt snittpris går beläggningen ner i källaren. REVPAR står för Revenue per available room. Dvs för att hantera både beläggning och snittpris mäter man utifrån intäkter per tillgängligt rum, inte utifrån antalet sålda rum. För flyg och arenaidrotten så blir det REVPAS (revenue per available Seat) för golfen REVPAR (Round)

När man bokar, vem man är, när man skall bo, förväntad beläggning när man skall bo, hur man bokar blir tillsammans med en komplex struktur av olika kanaler som människor kan boka genom (samtal, brev, fax, e-mail, bokningssiter, kedjans site, egna hemsidan, företagsavtal, turistbyråer med flera) där antal rum i respektive kanal och priserna där löpande ändras utifrån parametrar som beläggning, provisioner med mera. Ett och samma hotellrum kan ha hundratals priser från 200 kronor till 2300 kronor beroende på ovanstående.

Nu är det inte meningen att ni skall behöva lära er allt om Rev management, men vill ni optimera era egna flygbiljetter så är det 90-110 dagar innan som ni har möjlighet att få bästa priset utifrån hur deras system fungerar.

Behandla inte alla lika

Poängen är att annan professionell inventory business under 50 år har utvecklat och förfinat metoder och system för att optimera sin intäkt. Idrotten har knappt börjat. Här finns pengar att tjäna som kräver en annan kompetens än vad idrottsbolagen normalt har.

Med ca 30 miljoner platser, starttider, träningstimmar så får varje krona i högre REVPAS 30 miljoner till i intäkter för idrotten. Får jag gissa (finns inga siffror) tror jag REVPAR/S för svensk idrott ligger på ca 60 kronor. Bara genom att införa metoder och system skall man kunna nå en 20-procentig förbättring (sen får man inte spela sämre fotboll). Det är 12 kronor eller 360 miljoner kronor.

Kommersiell idrott har bra modeller för B2B-försäljning, men konsumenterna har vi, baserat på idrottens historia, hanterat som ett kollektiv med några få varianter (billigare för ståplats junior än för sittplats senior, derbypriser, slutspelspriser etc).

Klart att det går!

En av mina absoluta käpphästar är att den kommersiella idrotten inte behöver uppfinna något eget. Använder vi upplevelseindustrins principer kan vi öka våra intäkter ordentligt och det går lika bra i en ideell förening som i ett idrottsbolag.

Lägg på paketering mot konsument och mer kvalitativa paket mot ”premium consumers” så inser vi att här finns en komplexitet som är omfattande och att kompetensen i form av personal med den här utbildningen, erfarenheten och systemstödet lyser med sin frånvaro.

Potentialen kan ligga på samma belopp som statsstödet till RF så det är inga små pengar vi pratar om.

Det finns all anledning för den kommersiella idrotten att bli lika duktiga som flygbolag och hotell på det här området.

Nej blir ja till Stockholmsidrotten

Finansborgarrådet Sten Nordin och idrottsborgarrådet Regina Kevius ger beskedet vid fredagens pressträff i Stockholm. Moderaterna i Stockholms stadshus säger nej till att Stockholm skall ansöka om vinter OS 2022. Foto: Pontus Lundahl, TT Nyheter

 

Frågan är vad som sker nu och vilka konsekvenser nej till OS får. Om vi nu har 20-30 miljarder över har vi uppenbarligen områden där de pengarna kan göra bättre nytta, skriver Dan Persson.

Jag är uppenbarligen en av få som ser detta som positivt för Idrotten i Sverige. Att det sedan är positivt för Stockholm och Sverige får ses som sidovinster.

M och KD i Stockholm sa nej till ansökan om vinter-OS 2022. Stockholms stad kommer inte att signera en ansökan den 14 mars och Sverige är borta som kandidat.

OS ser jag i alla fall i TV

Kvar bland ansökarländerna är nu två renodlade diktaturer, två mer eller mindre korrupta och/eller nationalistiska oljestater samt Krakow i Polen. Som IOK fungerar lär inte Krakow ha en sportmössa.

Ukraina är förhoppningsvis körda av politiska skäl. Almaty lär åka på kommunikationerna. Kvar är diktaturen Kina/Peking och oljelandet Norge/Oslo. I bästa fall får vi ett OS lika nära som Stockholm är för hälften av svenskarna och dessutom blir det någon annan som tar notan.

Huruvida jag inte tittar på OS i Stockholm eller i Oslo är för mig egalt. OS gör sig bäst på tv.

I Stockholm hade jag inte kunnat ta mig till någon tävling utan att lägga timmar på transporter. Slussens ombyggnad är förmodligen inte klar, förbifarten är förmodligen inte klar och T-banan är garanterad inte utbyggd och vi har 400 000 nya stockholmare.

Vad händer med OS och IOK?

Jag förstår om det finns besvikna personer, men om vi nu har 20-30 miljarder över har vi uppenbarligen områden där de pengarna kan göra bättre nytta.

Det kloka i stadens beslut, att ekonomin inte håller, är också det trista. OS kan i framtiden bara arrangeras av länder som kan avsätta tiotals miljarder av statens pengar, antingen för att de finns som i Norge eller för att man har en diktator som använder statskassan för egen fåfänga.

En stor fråga på längre sikt är vad som händer med OS och vad som händer med IOK?  Om moderna krav på mänskliga rättigheter och demokrati kan påverka IOK?

Det finns också orsak att undra om ett vinter-OS är kommersiellt möjligt om tio år. UEFA har valt en ny modell för fotbolls-EM där man flyttar på spelarna och använder befintliga arenor över hela Europa. Deras lösning blir förmodligen en role model för hur moderna framtida internationella event genomförs.

Ansträngt för SOK

Konsekvenser av nej til OS här på hemmaplan, då?

SOK är nere för räkning. För Stefan Lindeberg är drömmen nu över.

Den fortsatta kritiken mot Sotji lär inte göra SOK som representant för det mer eller mindre korrupta IOK populärare. Vi får aldrig glömma att SOK inte är en del av svensk demokratisk idrottsrörelse utan den nationella representanten för en mäktig schweizisk stiftelse som helt saknar koppling till folkrörelsedemokrati och mänskliga rättigheter och vars sammankoppling med korruption, lyxliv för delegaterna (ni skulle inte tro era ögon om ni såg vad som krävs för IOK:s höjdare i en OS-ansökan). Det får de som är ”likare än andra” i Orwells Djurfarmen att framstå som miljöpartister.

RF i delad roll

Det var patetiskt att ingen från SOK medverkade vid seminariet om samverkan mellan idrotten och facket som hölls på fredagen på GIH i Stockholm. Det man sa genom sin frånvaro var dock tydligt: ”Mänskliga rättigheter och Fackliga rättigheter struntar vi fullständigt i samt att LO som samarbetspartner inte är viktig för oss”.

Väldigt orättvist att representanter för svensk demokratisk idrottsrörelse med värdegrund som Karin Mattsson Weijber från RF och K-E Nilsson från fotbollsförbundet tvingades försvara ett frånvarande SOK.

RF har uttryckt sin besvikelse över att vi inte ansöker om OS 2022. Utan att veta tror jag att i RF:s ledning är man nog lite ambivalenta. Riskerna för övrig idrott med ett vinter-OS var inte enkel att hantera för RF.

Stockholmsidrotten kan få en chans

Med SOK ute ur bilden finns det anledning för RF och Stockholmsidrotten att agera. Stockholms stad, så här nio månader före ett val efter ett nej till OS, är villig att säga ja till rimliga, relevanta krav för att idrotten skall kunna leva upp till stadens motto ”En stad i världsklass”. På dem bara!

Aftonbladet visade igår att Stockholms idrott har sämre förutsättningar än idrotten i andra städer. Det var bra att man publikt talade om det vi redan visste.

RF har all anledning att utnyttja det vakuum som nu uppstår för att säkra fortsatt samhällsstöd på nationell nivå från nuvarande och nästa regering.  

En positiv bieffekt är att AIK, DIF och Hammarby inte behöver dö sotdöden för att OS under tre till fem år tar merparten av sponsorpengar och under ett år stora delar av biljettintäkterna. Det är mycket kvar att göra innan elitidrott i Stockholm har samma förutsättningar som klubbar ute i landet men det största enskilda hotet mot elitidrott i Stockholm är borta nu.

Glöm OS, gå vidare!

Även elithockeyn, fotbollen, bandyn, handbollen som nationella företeelser  bör dra en lättnadens suck.

Nu har vi förlorat ett år då OS-ansökan legat som en våt filt över framtiden och det är dags för idrottsrörelsen att sätta fart framåt. Det finns många stora frågor i samverkan mellan idrott och samhälle och nu måste Idrottsrörelsen se till att de hamnar högre upp på agendan.

För egen del kan jag säga, vad var det jag sa. Jag känner ingen glädje över att Sverige inte ansöker om OS men jag känner glädje att Stockholms idrottsföreningar och idrottsrörelse nu kan börja agera igen.

Hur långt sträcker sig egentligen idrottens ansvar?

Nog för att idrotten orkar mycket, men det måste finnas en gräns. Vi är där nu igen, att det ställs omöjliga krav på idrottsrörelseln, påpekar Dan Persson. Foto: TT Nyheter

 

I dag är det en hearing med LO, SOK och RF, dvs facket och idrotten. LO vill att idrotten skall göra mer på området kollektivavtal, arbetsmiljö och liknande för de som arbetar nära idrotten, primärt i andra länder.

Med tanke på alla rapporter om slavliknande förhållande för de som arbetat med OS i Sotji så har LO goda skäl att lyfta frågan.

Sponsorer har större framgång

Att SOK i någon mindre form efter ett par tre decennier skulle kunna påverka IOK till att ta mera hänsyn torde vara klarlagt. Mer än så går inte.

Att sponsorer idag gör bedömningen om risker med sponsorskap är uppenbart. De stora sponsorerna av OS vill inte förknippas med slavhandel, förstörd nationell ekonomi, diktatur, terrordåd och liknande. De kan förmodligen göra mer genom att inte gå in som sponsorer än vad idrotten kan göra.

Men den svenska idrotten löser inte problemen med avsaknad av mänskliga rättigheter och demokrati i det stora antal länder som arrangerar stora internationella event.

En procent av kulturstödet

Kraven på idrotten börjar ta sig helt absurda former utifrån vad idrotten bör leverera. RF har oceaner av samhällsnytta i sin befintliga leverans och är en av de mest samhällsnyttiga organisationer vi har. Självklara saker som värdegrund om människans lika värde, inte för tidig elitsatsning för lagidrotter (i individuella idrotter måste de barn som vill få möjligheten att pröva, men de får inte tvingas), hantering av mobbing och liknande ingår. Där någonstans måste det också ta slut.

Svenska idrottsföreningar, specialförbund och RF skall inte lösa världsfreden, klimathotet, införa demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Ryssland eller lösa finanskrisen. Men senaste åren har debatten svängt och idrotten angrips orättvist och får nya ohemula krav på sig.

RF får samhällsstöd på nivån ca tio procent av kulturstödet och ca en procent utifrån antalet människor som bevistar aktiviteten jämfört med kulturen. Det är på den nivån som vi värderar idrotten idag.

Resurserna blir allt mindre

Kraven på idrotten från oss alla bör för att anses relevanta vara anpassade till idrottens förmåga. Idrotten kan inte trolla.

Idrottens resurser är ansträngda. Man kan inte längre erbjuda utanförskapets ungdomar idrott, den nödvändiga kostnaden är för hög utifrån vad deras föräldrar kan betala. I valet mellan en kurs i mänskliga rättigheter och nya bollar bör man välja nya bollar.

Idrotten måste lära sig säga nej till krav som saknar verklighetsförankring.

När SVT nu med Uppdrag Granskning som uppenbart föredöme kör programserien Idrott, Himmel och helvete (första programmet gick igår kväll) med Rädda

Barnens undersökningar som fakta och en reporter med ett idrottskunnande på nivån att hon frågar ”Vad var det som hände?” och får svaret ”Det blev mål!” så blir man rädd.

Uppstår fel här också

Idrotten omfattar ca 5 miljoner svenskar. Det är självklart så att det finns människor som gör fel inom idrotten som i samhället i övrigt.

Enda sättet att helt undvika övergrepp inom idrotten är att avsluta verksamheten.

Procentuellt är problemen mindre inom idrotten än i samhället. Dels beroende på att idrotten adresserar problemet och dels på att de som inte idrottar oftare har sämre beteende. När det begås brott, övergrepp eller andra felaktigheter beror det alltså inte på idrotten utan på att vår regering inte lyckats skapa ett perfekt samhälle (och det kommer ingen att lyckas med).

Det är dags för RF att sätta ner foten. Idrotten har sitt uppdrag och sin roll i samhället men får inte ta på sig rollen som världs eller landsförbättrare. Idrotten skall följa inte leda.

Konspiratoriska jag

När det gäller seminariet senare idag är jag lite konspiratoriskt lagd.

Jag vet följande:

Det är valår.

Relationen RF och regering är inte nyförälskade direkt.

Carin Jämtin skriver en debattartikel om stöd till de ideella rörelserna.

Inbjudan till seminarium om samverkan mellan LO och RF (iofs SOK).

RF lutar mot S

Jag har ibland i uppdrag att skriva artiklar och tal åt andra och hade RF bett mig skriva en debattartikel åt socialdemokraterna som skulle stödja RF:s strategi, men inte på något annat sätt än indirekt vara till gagn för RF hade jag formulerat mig exakt på samma sätt. Nu tror jag inte att det var vad som hände.

Socialdemokraterna äger stora delar av folkrörelsesverige och hade goda skäl att agera, men artikeln var ingen slump. Inte samarbetet RF och LO heller.

Det finns all anledning att lägga alla öron mot rälsen för att höra vad som händer med politiken och idrotten. Risken att det kommer ett tåg är trots allt liten i Sverige.

Min tes är att RF just nu lutar åt att satsa på en S-regering utifrån en bedömning att det ger mest tillbaka. Svarar alliansen är då den stora frågan.

Inte undra på att skidor är populärt

Åldrandet och snömängden är förklaringarna till att så många människor gillar att åka skidor. Det värsta är att ungdomarna inte hänger med i skidspåret. Foto: Lars Pehrson, TT Nyheter


Vi har en boom för längskidåkning i Sverige. Det är kul och det är bra. Längdskidåkning är både roligt och för oss lite äldre mindre farligt än löpning. När nu företrädare för skidförbundet säger (SR P1 morgon måndag) att detta beror på landslagets framgångar så är det dock inte sant.

Det finns heller ingenting som talar för att det ger oss fler eller bättre elitåkare i framtiden. Här är tecknen snarare negativa, dvs färre ungdomar som kommer att orka med en satsning även om fler 7-åringar börjar.

Enkla förklaringar

Det är en naturlig följd av två saker. Den första (det har skidförbundet rätt i) har att göra med ett antal snörika vintrar som onekligen förenklar för de som vill åka skidor och bor i den södra halvan av landet.

Den andra är en stabil trend, positiv för delar av idrotten, som handlar om en förändrad syn på åldrande. Sätt några 50-60-åringar vid ett middagsbord, vilket som helst och innan vinet är slut så kommer tre slutsatser att vara gemensamma för en överväldigande majoritet:

1. Vi fruktar tiden mellan fullt frisk och död, inte nödvändigtvis döden men en sjuk tid där man inte lever som en full människa antingen mentalt eller fysiskt.
2. Vi har en lång lista på saker som vi vill kunna göra när vi går i pension.
3. Både punkt ett och två förutsätter att vi håller oss i trim.

Träning som kompensation

Dagens medelklass är den andra generationen som behöver träna eftersom våra jobb inte varit tunga nog och tillgången på föda obegränsad. Lägg därtill välståndet som gett oss en livskvalitet som inte är bra för midjemåttet.

Generationen innan oss hann bli av med det tunga arbetet i slutet av sin yrkeskarriär men inte inse att de behövde ersätta den fysiska ansträngningen med träning.

Vi tränar, generationen bakom oss också. Förhoppningsvis leder det till att SKL:s analyser om 50 kronor i kommunalskatt om 25 år visar sig vara felaktiga om vi kan sänka tiden från fullt frisk till död från 30-talisternas åtta år till den vältränade åldringens tre år.

Det är därför det bara är unga som röker, de har ingen förmåga att tänka på något så abstrakt som hälsa på ålders höst. Det är därför Media (idag P1 Morgon) regelbundet kör artiklar på temat ”Äldre har sex”. Hur det nu kan vara en nyhet?

Medelålders håller igång

Det är den medelålders medelklassen som fyller Vasaloppet på tio minuter, fyller Vätternrundor, allsköns stadsvarv, springer New York Marathon och går på gymmet som skållade råttor. Det är andra medelålders vi möter på våra morgon, -helg och kvällspromenader och det är medelålders vi ser gå åtta-nio kilometer per golfrunda.

Dock, att idrottsliga framgångar i en sport leder till stora skaror av ungdomar som börjar med den sporten är inte längre en sanning. Vi medelålders är för kunniga (vi gick i skola för länge sen) för att ens tänka tanken att vi skall bli en ny Gunde Svan (våra idoler har också en tendens att ha någon vecka sedan karriären avslutades).

På 70-talet har vi Stenmark och Borg som fick ungdomar att i stora skaror börja med tennis och utförsåkning. Golfen ökade inte alls trots Annikas långa period som bästa kvinnliga golfare genom tiderna och friidrotten har fått relativt få nya ungdomar som följd av storhetstiden för tio år sedan. I övrigt har det inte hänt någonting trots stora idrottsliga framgångar.

Därför tävlar färre ungdomar

Tittar vi igenom RF statistiken för de senast tio åren är det en trist historia. Antalet ungdomar som är medlem i en idrottsförening ansluten till RF har minskat och fortsätter att minska. Stora framgångar kan i bästa fall minska tempot i nergången.

Skidförbundet kan dock vara glada, många blir medlemmar i en skidförening även vid 50 års ålder då det är den enklaste vägen att hantera logistiken runt exempelvis Vasaloppet. Skidförbundets intäkter ökar, det är dem väl unt. Men tanken att det skulle ha någonting med de senaste årens framgångar är fel. Betänk att om påståendet var sant så skulle en 4-5 miljoner norska ungdomar åka längdskidåkning och så många norska ungdomar finns det inte.

Att vi har väsentligt färre ungdomar i RF-anslutna föreningar ser ut att ha tre orsaker:

1. Konkurrensen från den digitala värden. Ljudet av barn som leker ute känns lika frånvarande som knattret från en telexmaskin. Det är trist men det är ett faktum. Här har mer viktigt en stor del av den sociala roll föreningen skapade försvunnit genom ex.vis mobiler och sociala media. För skidförbundet är det här ett jätteproblem då ungdomar i glesbygd i Norrland tidigare hade få alternativsysselsättningar (född och uppvuxen i byar i Norrlands inland som jag är).
2. Bristande attraktionskraft. Vad det är som gör att ungdomarna inte tycker föreningsformen, fasta träningstider, medlemskapet med mera är attraktivt vet jag inte. Jag noterar dock att mängden ungdomar som tränar utanför den ideella idrotten ökar, dvs tappet består inte enbart av konkurrensen från dataspel, sociala medier och allsköns elektroniska manicker.
3. Konkurrens från kommersiella aktörer som är mer snabbfotade och erbjuder individuella lösningar.

Inte längre tack vare ungdomarna

Men de samhällsförändringar som gör att stora framgångar i en sport inte leder till ökad rekrytering i någon omfattning är här för att stanna. Till råga på allt kan vi se från de globala sporterna att förebilden inte längre behöver vara svensk. Borträknat Zlatan ser jag bara ungar i fotbollströjor som det står typ Messi eller Ronaldo på

Skidförbundet skall vara jätteglada och lära sig tjäna pengar på att vi medelålders gärna åker skidor på längden.

Men det går inte längre motivera satsningar på elit med påståendet att framgångar skapar fler som rekryteras. Här har vi en tillkommande problematik för den icke lönsamma elitidrotten.

Så här ser framtidens arena ut

Drömmmen och ändå icke, för biljettköpet måste gå smidigare i framtiden. Väntan är ett hot mot att folk väljer just det evenemanget.

 

Kraven på arenor förändras i en hastighet som branschen inte mår bra av. Ingen har råd bygga om arenafastigheter i den takt som skulle behövas och många av de arenor som byggs idag är omoderna innan de är klara.

Hur ser då trenderna ut för arenaindustrin?

Fler vill uppleva mer

Hardcore-fansen, de som lever för sitt lag, minskar med någon procent varje år. Det gör inte så mycket för de står för så liten del av intäkterna.

Årskortsförsäljningen möter motstånd, man vill inte binda upp sig på det sättet längre. Prispress på årskort ner till en kostnad per match som gör dem olönsamma finns framför oss.

Samtidigt ökar konsumtionen av liveupplevelser och vi är beredda att lägga mer pengar på kvalitativ upplevelsekonsumtion när det passar vår agenda.

Om vi skall försöka se på hur en arena som invigs 2020 bör se ut måste vi börja med att fundera på vad kunderna kommer att kräva för att vilja gå dit ofta nog.

Förödande konkurrens

Vi har vi för trender att slåss emot?

Det är enkelt. Kunderna har fler alternativ, mindre tid, ökade krav på bekvämlighet och service och ställer ökade krav på kvalitet. På den positiva sidan finns mer pengar och viljan att spendera dem.

Framtidens arenan skall se ut så här:

  • Liten, bättre med 1 000 platser för få än 1000 för många. Fullsatt ofta är grunden till högre biljettpriser. Enkel logistik, lätt ta sig dit, lätt ta sig hem.
  • Inga köer, rent och snyggt, gott om sociala ytor, wifi med mer info än framför tv-soffan och service från timmar innan till långt efter match/konsert. Toaletter skall vara lika rena som hemma och med max samma kö för en familj utan tonårsdöttrar.
  • Differentierat utbud mat och dryck utan köer, färre loger och fler lounger än idag. Stora ytor för socialt umgänge.
  • Oceaner av digitala skärmar, man skall inte behöva gå ner och se andra perioden om diskussionen blir intressant och ändå kunna följa med.
  • Men arenan måste utöver allt som är hygienfaktorer ovan framförallt skapa känsla på egen hand dvs utan bandet/laget, design, värme, möten mellan människor, ståpäls, dvs allt som inte är teknik, pengar och logistik för att lösa. Det som är svårt.
  • Arenan skall ligga ganska ensam i sin storlek i sitt upptagningsområde, här har vi byggt för många på flera ställen och vi har ett för litet land på för stort område för att det skall vara enkelt.

Motsvarar inte kundens krav

Idag har vi Vida arena i Växjö som fyller alla kraven, Tele2 Arena som fyller alla utom ensam i sitt upptagningsområde. Fler är det inte.

Friends Arena kan vara där om fem år och ytterligare ca 300 miljoner utöver infrastrukturen i området. Malmö Arena kommer väl trea på listan men den är inte där.

Resten är inte byggt för det som behövs och mycket som planeras just nu planeras av människor som inte förstår vad en arena måste vara.

För fotbollen, ja, så länge de allsvenska klubbarna spelar 15 hemmamatcher per år, dvs de välbetalda spelarna tjänar pengar åt sin klubb 23 timmar per år, får vi inga arenor bra nog för att vara ett dragplåster i sig självt.

Det blir bäst utan OS

OS i Stockholm, ja, då är vädret också en riskfaktor. Så här såg det ut på fredagen i Hammarbybacken. Foto: Jonas Ekströmer, TT Nyheter

 

Stadsfullmäktige i Stockholm skall den 17 februari ta beslut om Stockholm vill ta på sig ansvaret att vara värdstad för vinter-OS 2022. Det är min förhoppning att de säger nej. Det är bäst för idrotten såväl som samhället i både Stockholm och Sverige.

Vi spelade golf på Ingarö på nyårsdagen, julhelgens fjärde golfrunda i en ort som planerar att söka vinter-OS 2022. Skulle Sverige vara så korkat att vi ansökte om OS och vann så kan vi vara säkra på att vintern 2022 blir den mildaste någonsin. Allt enligt den alltid närvarande Murphys lag. Är något av det klimathotsförespråkarna säger sant så kan hela upplägget spricka trots att det går att göra snö vid plus åtta idag.

Stockholm fungerar inte

Först och främst så kommer inte någon fungerande infrastruktur att finnas 2022. Slussen är som det ser ut i nuläget inte ombyggd då, Tunnelbanan är inte utbyggd och det är tveksamt om förbifarten är klar. Samtidigt har trafikinfarkten förvärrats av de dryga 200 000 nya invånare som Stockholm fått under de här åren.

Jöran Hägglunds utredning ljuger friskt i den här frågan. Ett vinter-OS där all tid tillbringas med transport från och till arenan är ingen hit.

För att travestera public service i P1, vill svenska folket ha OS närmare sig får de flytta teven.

Intäktsbudgeten, båda vad gäller sponsorer och biljettintäkter är optimistisk i överkant och skulle den uppnås så har man slagit ihjäl fotbollen, ishockeyn, bandyn, handbollen då det inte finns pengar över till deras verksamhet.  Förmodligen lyckas ett OS med kombinationen att både allvarligt skada övrig elitidrott och misslyckas med att nå intäktsmålen.

Sponsorerna inte tillräckligt många

Alla trender, som vi skrivit flera gånger om, pekar på en fortsatt fokusering på de stora idrotterna. Att det 2022 skall finnas sponsorer och publik till backhoppning, skeleton, rodel, short track är fullständigt naivt. Ett antal OS-idrotter är döende och alla medel som läggs på dessa skulle ge mångdubbelt mer tillbaka om de satsades på idrotter med attraktionskraft.

På elitsidan behövs som ett exempel en modern ishockeyarena. Den kan ishockeyn betala själv bara man får möjligheten. Djurgården och AIK skulle få lönsamhet i en modern arena som man drev i egen regi tack vare antalet matcher som hockeyn har.

Då skulle det dessutom skapas förutsättningar för framgångsrik elithockey i huvudstaden. Något som saknas idag.

Behöva arenor för oss vanliga

För både staden och länet är det anläggningar för ungdomar och för folkhälsa som är det vi behöver. Inga miljarder till konstgjorda slalombackar, hoppbackar, rodelbanor och annat som inte behövs.

Här är det så fiffigt att vi vuxna mer än gärna betalar kostnaden. Det vi behöver i form av gym, golfbanor, skidspår, skridskospår kan vi betala själva. Incitamentet i form av en friskare ålderdom räcker långt för oss.

Landstingets insats är att få fler att träna för att de skall sänka sina kostnader för sjukvård och äldrevård. Det statliga så framgångsrika friskvårdsavdraget borde få regionala efterföljare. Ett landsting som fokuserar på att vi skall vara friska istället för att fördela resurser när vi är sjuka vore ett gigantiskt steg framåt.

Som att kasta bort miljarder

För barn och ungdomar behövs mycket stora insatser på idrottsområdet för att förbättra skolresultaten, stoppa ökningen av barnfetma och säkerställa anställningsbara ungdomar. Här krävs idag både ett utökat generellt stöd såväl som riktade insatser till barn i familjer i utanförskap så att även de barnen har råd med idrott.

Ett OS skulle ta alla resurser från Stockholm på hela idrottsområdet i tiotalet år. Resurser som istället skulle kunna användas till att ge både barn och vuxna bättre förutsättning för ett kvalitativt liv.

För statskassan handlar det om att kasta bort 10-20 miljarder som vi inte har.

Så kära ledamöter i Stockholms stadshus. Rösta nej till OS, gärna med enighet över blockgränserna så att frågan kan begravas för alltid.

En enda lång, klantig historia

Ja, gäsp... Ibland torde han bli trött på sig själv. Ett som är säkert är att han bitvis är bra trött på omgivningen. Ständigt dessa frågor och alltid ska helst ge ett bra svar... Foto Anders Wiklund, TT Nyheter


Det är trist samtidigt som det finns en viss glädje i att det inte går att mediaträna Zlatan Ibrahimovic till det ointressanta politiskt korrekta. Kryddat med en förbundets klantighet blir det  en sällsynt klantig historia.

Kung Zlatan försökte på sitt sätt beskriva att det finns skillnader i både prestation och ekonomi mellan dam- och herridrott. Bakgrunden är debatten efter förbundets klanthantering av bilen till Anders Svensson på Fotbollsgalan.

Förbundens ideliga misstag

Zlatan har rätt i sak. Den ekonomiska skillnaden mellan herr och damfotboll är ungefär samma som den mellan en bil och en cykel. Fick jag välja mellan en cykel med Zlatans autograf och en bil skulle jag dessutom göra bedömningen att cykeln skulle ha ett högre värde inom tio år. Herrarnas fysiska förmåga är på en väsentligt högre nivå. Det blir fel att jämföra dam och herrfotboll både utifrån prestation och ekonomi.

Sedan bör ett förbund med den värdegrund som Svenska Fotbollsförbundet säger sig ha förstå skillnaden mellan likabehandling och individhantering. Den kompetens som förbundet säger sig besitta bör också innebära att man har koll på skattekonsekvenserna av sitt agerande.

Resten är bara allmän klantighet. Hade man väntat ett år till när det varit helt klart att ”Taco” lagt av helt och då uppmärksammat honom på lämpligt sätt och med en motivering som tydliggjorde att alla landslagsspelare oavsett kön som slår rekord i antal landskamper också kommer att uppmärksammas hade ingenting hänt.

Likabehandling behöver dock inte innebära bokstavstrogen rättvisa i ekonomiskt värde.

Notera, han berömde damfotbollen

Nyhetstorkan i mellandagarna, och en intervju med Zlatan som är det närmaste gud vi kommer i det sekulära Sverige, skapade självfallet rubriker. Zlatan var tydlig med att berömma damfotbollen, det har nästan ingen nämnt. Allsköns krönikörer väljer att misstolka så mycket det går för att få göra sina poänger.

Det är trist samtidigt som det finns en viss glädje i att det inte går att medieträna Zlatan till det ointressanta politiskt korrekta.

Jämställdhet handlar om att respektera den grundläggande tanken att varje människa är lika mycket värt samtidigt som man förstår att produktionsvärdet kan skilja väldigt mycket och att det är bra för utvecklingen.

Störst och mest

Hur ser det då ut med jämställdheten inom idrotten idag?

Jämställt är det inte inom idrotten, det har dock blivit väsentligt mycket bättre.

Vi får skilja på den kommersiella idrotten och övrig idrotten. Inom den kommersiella idrotten styr pengarna, det är liksom därför den är kommersiell. Lika lön uppstår för de idrotter där damer och herrar drar in lika pengar till sporten.

Den kommersiella elitidrotten är extremt jämställd. De som skapar störst omsättning tjänar mest. Färre och färre får mer och mer och de som inte når den absoluta toppen får mindre. Borträknat tennis och ridning är det mer pengar till killar än till tjejer, dock så tjänar de duktigaste tjejerna i världen fortfarande väldigt mycket.

Gynnar fortfarande killidrotter

Självfallet skall Caroline Hedwall i golf dra in ofantligt mycket mer pengar än Jonas Colting i Triathlon som är elitmässigt kommersiellt ointressant (man tjänar på deltagarna) och långt ifrån lika duktig idrottare.

Tittar vi på idrottsförbunden är det fler män än kvinnor som är invalda i föreningsstyrelser och distriktsstyrelser Det behöver inte bero på bristande jämställdhet, det kan vara så att kvinnor är intelligenta nog att inse att den här typen av församlingar saknar förutsättningar att leverera. På förbundsnivå är det politiskt korrekt kvoterat. Det är dock inte så att tjejerna har sämre kompetens på något sätt.

Kommuner ger fortfarande mer pengar till typiska killidrotter än till typiska tjejidrotter (kronor per träningstillfälle). Här ligger den bristande jämlikheten redan i att vi fortfarande har killidrotter och tjejidrotter.

Det är rimligt att begära att idrotten följer samhället i jämställdhetsutveckling, därifrån till att begära att idrotten ligger före är det ett stort steg.

Men du, skyll inte på någon annan!

De stora arenasporterna, fotboll och ishockey, försöker behålla publiken och helst locka fler åskdåre, men vi tittar allt mera på de stora internationella lagen via TV. Foto: Anders Wiklund, TT Nyheter

 

Konsumtionen flyttas från saker till upplevelser och utövaridrotterna växer fortare än elitidrotten. Men skyll inte på någon annan, det är inte andra än vi själva som står bakom förändringarna.

Återvinning är tydligen politiskt korrekt så det här är en wordversion av ett föredrag jag höll på Bosön för ca 200 förbundskaptener, landslagsledningar, förbundsfolk och liknande på deras elitkonferens.

Varje förening måste leverera

Sammanfattningen är att den kommersiella idrotten måste bli mycket bättre ur ett åskådar- och kundperspektiv på att leverera en kvalitativ totalupplevelse medan den icke kommersiella elitidrotten ställs inför mycket stora utmaningar som saknar lösningar.

På den positiva sidan är mängden pengar ökande. Idrotten växer lika fort som resten av den upplevelseindustri man ingår i, dvs två-tre gånger snabbare än BNP.

Det finns en tydlig trend där konsumtion flyttas från saker till upplevelser som bland annat får cheferna i bilindustrin att sova dåligt. Här bör dock nämnas att utövaridrotterna växer fortare än elitidrotten.

Vi följer de stora

Den trend som har störst påverkan är globaliseringen. Konsekvensen är ett fokus på världsbästa i de stora sporterna. Vi följer de stora fotbollslagen i Europa, golftourer i USA och så vidare.

Smala och små sporter tappar position och vem som är bäst i Sverige på den svenska golftouren är totalt ointressant för andra än de närmast sörjande.

Det finns mer pengar än någonsin tidigare, men de fördelas till färre sporter och bara till de bästa i respektive sport. Det är lättare att dra in en miljard till Champions League än 30 miljoner till Superettan i fotboll.

Digitaliseringens påverkan

Nästa stora trend är digitaliseringen. Det handlar inte bara om en extremt snabb teknisk utveckling och förändring av beteendemönster, vi tar även bort geografin.
Även om ingen vet vad TV är om fem år, hur affärsmodellerna ser ut eller vilka pengar som finns kan vi konstatera att digitaliseringen påverkar upplevelseindustrin.

Det behöver dock inte vara negativt, det kan lika gärna vara något de duktiga tjänar pengar på. Digitaliseringen påverkar inte bara hur vi konsumerar idrott, den skapar också alternativ till idrotten.

Det här har stor påverkan på idrottandet bland ungdomar i glesbygd. Nästa generation Charlotte Kalla från litet samhälle i Norrlands inland kan lika gärna bli duktig på dataspel.

Idrotter mer - men enskilt

Samhällets syn på idrotten förändras. Samhället ökar över tid kravet på ”return on investment” dvs samhällsnytta, konsekvensen är ett ökat fokus på bredd och minskat intresse att lägga samhällsstöd på elit. För den kommersiella eliten spelar det ingen roll, för den icke kommersiella eliten är det en överlevnadsfråga.

Att folkrörelserna tappar är den tristaste trenden. Den gör mig uppriktigt ledsen.

Vi idrottar mer än någonsin men det sker i växande utsträckning utan medlemskap i en förening. Min syn är fortfarande att beslutet om 51-procentsfrågan på förra Riksidrottsmötet var en spik i idrottens egen kista.

Som aktiv dödshjälp

Det mötet gjorde är att exkludera den framgångsrika delen av idrotten. Utöver att RF tappade möjligheten att bli en samlande röst för svensk idrott så riskerar man även legitimiteten som mottagare av samhällsstödet.

Höstens statsbudget med ”idrottspeng” till ungdomar i familjer i utanförskap var ett ganska tydligt svar från statsmakterna.

Det är troligt att RF:s stöd till specialidrottsförbunden måste förändras, dock osäkert när. En sådan förändring med ökade krav på leverans per krona (aktiva ungdomar, antal träningstillfällen) skulle fungera som aktiv dödshjälp för många av de små förbunden.

Små som tänker stort

Sen är det glädjande att det finns små förbund med hög tillväxtpotential, Amerikansk fotboll och cricket är två exempel, men den totala trenden är negativ. På elitområdet så är ett antal sporter döende i Sverige.

Urbaniseringen är nästa starka trend som påverkar. Flytten till regionkluster eller storstad ökar i hastighet. För eliten blir konsekvensen att fler orter blir för små för att kunna skapa intäkter nog för ett elitlag eller ha pengar för arenautveckling som är bra nog utifrån publikens krav.

Den kommersiella idrotten har goda förutsättningar men behöver förbättras och utvecklas om man skall attrahera pengarna. Här blir jag förvånad över de s.k. fansens negativa reaktion på SHL:s förslag på utvecklingsområden.

Själv blev jag glad över att någon har möjligheten att agera, bara det är faktiskt något som många måste arbeta för att uppnå. Än mer förvånad över medias reaktion. Trist att sportreportrar och krönikörer inte förstår den ekonomiska verkligheten.

Märklig kritik

Hockeyn och de individuella idrotterna skidor, skidskytte, alpint är små sporter där vi har världstopp och där alla ekonomiska förutsättningar finns. Att golfen inte finns med beror mest på att den inte är elit i Sverige utan i USA med några europeiska och asiatiska nedslag som undantag. Stenson och Zlatan är våra enda världsstjärnor i globala sporter.  Friidrotten som världsidrott har ett positivt läge med ett antal talanger som kan nå världselit.

Svensk fotboll är extremt konkurrensutsatt från Champions League, Premier League, tyska, franska och spanska liga men även i Norge och Danmark erbjuds högre löner.

Den heterogena strukturen i SEF med 32 lag som är extremt olika ur många perspektiv gör det inte lättare. Den minst sagt ovederhäftiga kritiken i Fotbollskanalen mot SEF häromdagen indikerar att många klubbar inte förstått någonting om hur verkligheten ser ut idag.

Men bekymret är de små idrotterna, kombinationen avsaknad av attraktionskraft och minskande resurser är ingen lek. Det är dock tveklöst så att den enda framkomliga vägen är Darwins ”survival of the fittest”. Förlorare skall inte hålla på med elitidrott.

Allt mera uppgifter börjar komma fram runt Nyköpings Hockeys konkurs. Och det visar sig att lönesiffrorna från klubben inte alls stämmer med de belopp som nu avslöjas.

5 miljoner skulle krävas, utöver andra förpliktelser, för att renovera Malmö Stadion och då skulle Usain Bolt komma. Men parterna är oförenliga och nu har Bolt avbokat flygbiljetterna.

Släggö med berget som naturliga läktare vid Kyrkviksbukten. Sommar, sol och vindar - hit kommer åtskilliga människor för att njuta av svensk sommar. För Lysekil innebär det turistekonomiska effekter. 

”De första flaskorna köpte jag 1991 under ett besök i Frankrike, det blev ett sätt att lindra stressen”. Så förklarar Alex Ferguson sin stora vinkollektion som han nu säljer – för runt 33 miljoner.

Tobias Hysén betraktas som allsvenskans bäste spelare och har varit ständigt omgiven av proffsrykten. Nu talar allt för en flytt – och då framkommer tydligt hur prisnivån är förändrad.

I dag har SVT, TV4 och UEFA, det europeiska fotbollförbundet, skrivit på avtalet om EM i fotboll för damer 2017, Euro 17, alltså damernas EM. Överenskommelsen innebär att kanalerna åter delar på sändningsrättigheterna.