Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Golfen kan dubbla omsättningen

Golf är ett sätt att umgås och få motion på kuppen, hävdar entusiasterna febrilt.

 

Golf är en idrott med ett tusental elitidrottare och ett par tusen blivande elitspelare i Sverige. Den delen av golfen tänkte jag inte beröra här. Ståpälsen när Henrik Stenson smeker upp en spoon till en halv meter från pinnen från 250 meter går trots allt bara förklara för andra golfare.

Den relevanta frågan är om golfen kan dubblera omsättningen. Jag tror nämligen det.

Golfen i Sverige är också en del av en upplevelseindustri som omsätter drygt ett antal miljarder och berör 700-900 000 utövare. Exakt siffra för omsättning saknas men jag räknar med åtta-tio utifrån egna överslag. Jag har då räknat med butiker som säljer golfkläder, golfutrustning, golfrestauranger, hotell på golfbanor, instruktörer, golfklubbar/anläggningar och nationella golfresor.

Hit hör då individer som liksom jag inte kan spela golf, dvs vi har handicap för vi inte kan leverera ett resultat i enlighet med spelets idé. Det gör ingenting. Vi skall nämligen inte leva på att spela golf. Vi skall leva för att spela golf och den skillnaden är dramatisk. 

Möjligheterna!

Antalet 700-900 000 är dels ca 500 000 registrerade golfare och sedan 200-400 000 som tidigare har spelat men som idag inte är medlemmar i en klubb som är med i Svenska Golfförbundet.

Vi har två grunder som gör att en dubblering av omsättning borde vara möjligt för en tioårsperiod. Först och främst en låg beläggning på under 40 procent i genomsnitt och sedan en över lång tid mycket hög nyrekrytering. På det kommer att målgruppen som i stor utsträckning går att definiera som medelålders medelklass både vill röra på sig mer, vill konsumera mer upplevelse och vill betala mer om de kan få mer.

Tillkommande är det enkla faktum att golf är en social företeelse och idag är det i runda slängar 70 procent män och 30 procent kvinnor. Med en omfattande satsning på ett 50/50-projekt bör andelen kvinnor kunna ökas med +100 000 (200 000 om målet nås), vilket i praktiken då är helt nya intäkter till golfen. De som slutat spela golf för att den erbjudna tjänsten inte varit bra nog kan också i stor utsträckning rekryteras tillbaka.

50 000 nybörjare varje år

Golfförbundet satsar nu också ordentligt med ett antal kunniga specialister som skall fungera som stöd för klubbarna och säkerställa att utveckling går fortare. Jag är otroligt glad att golfen satsar stort på att utveckla klubbarnas omsättning, kundomhändertagande och affärsmodeller.

Det finns utmaningar. Bilden av golf i media är skev och kundomhändertagande har inte varit golfens bästa gren. Trots mycket hög attraktionskraft med 50 000 nybörjare varje år så har man tappat lika mycket. En del av tappet är självfallet av naturliga orsaker men 10-20 000 går inte förklara på annat sätt än att man missat att ta hand om kunden.

På en tioårsperiod är det upp emot 200 000 individer som hade konsumerat för 5-20 000 kr var per år. Det är en potential på 4 miljarder per år för våra golfanläggningar.

Detta i ett läge där många klubbar klagar över att det är svårt att få ihop ekonomin. 

Bortskämde konsumenter

Sen är det inte enkelt att tillfredsställa dagens bortskämda konsumenter. De vill bli behandlade som individer i en miljö som utifrån föreningens DNA bygger på kollektiv. Att kombinera de som föredrar att spela på fem timmar med de som föredrar tre timmar på samma golfbana samtidigt är självfallet omöjligt. 

Dock så har jag svårt att se att det inte går att minska antalet som slutar med golf varje år med minst 10 000 på den här sidan 2020. 

Steg ett bör självfallet bli att varje klubb budgeterar och skapar ett konto för att behålla kunder. Om de man får att stanna blir kvar i genomsnitt 20 år är intäkten de genererar mycket hög så det borde inte vara något problem att finna pengar till den här aktiviteten.

Med 16 procent av golfarna som slutar eller väljer ett billigare alternativ varje år och bara 2 procent som väljer ett dyrare alternativ så är vinsterna med nöjdare kunder stora. 

Känslan, känslan!

Ett problem är självfallet att det inte är roligt spela golf om man spelar för dåligt. Det finns oceaner med undersökningar som påvisar att det som driver oss golfare är känslan i kroppen efter perfekt bollträff. 

Något som jag upplever händer färre än tre gånger per runda beroende på att jag är för dålig. Nu räcker en gång för att jag skall återkomma till banan så fort jag kan men för att få alla att stanna är det precis som i all annan upplevelseindustri. Det som gör att vi kastar oss på datorn för att boka biljetter varje gång Bruce Springsteen kommer till Sverige är känslan han skapade förra gången.

Positiva känslor kommer också av massor med andra små detaljer vid ett besök. Allt måste fungera och harmonisera för att nå hela vägen.

Arrangören äger ansvarar för att kunderna får den känslan i kroppen. 

Dags för varje klubbchef att gå hem och tänka tanken. ”Jag skall leverera känsla till varje besökare på vår golfklubb på samma sätt som Bruce Springsteen ger sina besökare.”

Finns inget ”Vår klubb”!

Nu måste krafttag ske för att ge medlemmar möjlighet E-rösta vid årsmöten, menar Dan Persson. Foto: TT

 

”Det är vår klubb!”. Det är enligt media vad en upprörd medlem i IFK Göteborg utropade när beslut gick honom emot och han lämnade årsmötet. Det är en rätt vanlig inställning inom idrotten. Den är totalt felaktig. Det är dessutom en inställning som skadar idrotten.

Så här var tanken att det skulle fungera för 130 år sedan.

En förening ägs inte av någon. Den förvaltas av sina medlemmar som gått med för att man osjälviskt och genom eget arbete vill lämna över en bättre förening att förvalta för nästa generation.

Medlemmarna är föreningen

Medlemmarna äger inte föreningen. Medlemmarna är föreningen. 

Det samma gäller politiska partier ned till den lilla vägföreningen på landet där man delar på kostnaden för några timmars vägskrapa varje sommar och snöröjning på vintern.

Min klubb, mitt lag, mitt parti är totalt felaktiga begrepp rent språkligt. Den klubb jag är medlem i, det lag jag håller på, det parti jag röstar på (man kan vara aktiv också men det är numera så få så det kan vi bortse ifrån) är det vi bör sträva efter att återskapa.

I många fall har föreningen inte ens ett lag. Man äger ett bolag som har ett antal anställda som spelar för bolaget. Bolaget styrs då av aktiebolagslagen med syftet att berika ägaren genom maximal vinst i utdelning (och till beskattning). Då ägaren föreningen har en nästan 100 procentig idé om att pengar bara är medel medan målet är medaljer så går de här företagen rätt ofta dåligt för att man köpt spelare med pengar man inte äger. 

Och ändå är det "min"

Dåliga resultat har nu hänt i IFK Göteborg och det kommer förmodligen hända igen. Det enda vi inte vet är om det tar 3, 7, 10 eller 30 år. 

Då får man byta ut styrelse, om det begåtts oegentligheter och inte ge dem ansvarsfrihet.  Sen får man börja om igen.

Att det blivit ”vår klubb” är dock naturligt. Possessiva pronomen är ett problem. Jag har en värdegrund som är baserad på att man aldrig kan äga en annan människa och säger ändå ”min dotter” och ”min fru”.  Därifrån till ”min klubb” är det inte långt.

Det viktiga är att jag hela tiden kommer ihåg att jag inte äger vare sig fru, dotter eller klubb.

Imponerande många närvarade

Det kom 600 medlemmar på IFK Göteborgs årsmöte igår. Det är en mycket hög siffra närmare 15 procent av medlemsantalet. Jämför med Gefle där 1 procent av medlemmarna var på förra årets möte. Här är tendensen tydlig. Det krävs väldigt mycket missnöje för att öka antalet deltagare på ett årsmöte. Är allt ok så brukar få infinna sig. Ändå en imponerande siffra som få kan slå.

Konsekvensen av få deltagare på årsmöten är självfallet att en dag är det inte ”min förening” längre för en liten grupp med andra syften och som har knatat på årsmötet medan jag har stannat hemma och plötsligt har föreningen fått en ny styrelse med andra mål och syften. Risken för kapade föreningar är stor.

Den här diskussionen pågår just nu inom en alltmer polariserad svenska kyrkan där en politisk konflikt mellan socialistkristna och högerkristna kommer vara huvudorsak till varför människor lämnar. 

En inneboende konflikt

Inom idrotten kommer motsvarande konflikt uppstå mellan bredd och elit. Borde inte behöva bli så men med begränsade resurser så är det en trolig utveckling. 

Partierna har störst möjlighet att klara sig, primärt för att de redan är så få aktiva att de flesta inser att de inte har råd att bråka. Men vänstersossar som Göran Greider och högersossar som Niklas Nordström står längre ifrån varandra än vad jag och Henrik Stenson gör när det gäller förmåga att slå på en golfboll. Centern har motsvarande konflikt mellan liberaler och landsbygd.

Bara de som hette folkpartiet är helt sams om att allt roligt bör förbjudas.  Partierna riskerar att bli sekter, det gör inte idrotten.

Det jag vill se för att inte utvecklingen skall accentuera i fel riktning inom idrotten är ett system för e-röstning.

E-röstning enda utvägen

Jag tror det är omöjligt att återskapa en situation där +30 procent fysiskt går på årsmöten. Jag ser det som viktigt att bevara den demokratiska idén och då kan inte formen för deltagande vara det avgörande utan bara deltagandet i sig. Större andel som deltar i val leder till bättre beslut.

Hur vi skall lösa det växande problemet med att för få vill sitta i en styrelse vet jag inte. Svenska Golfförbundet gör mycket bra med sitt projekt för att få fler aktiva kvinnor. Dock krävs det att strukturen moderniseras. Dagens kvinnor är för smarta för att sätta sig i en obsolet struktur. 

Men, istället för att vara upprörda över känslor på IFK Göteborgs årsmöte skall vi vara glada över det stora engagemanget.

Kulturen behärskar förhandlingar...

"Men, notera, allra viktigaste är biblioteken som ger både barn och vuxna kanske det viktigaste"., skriver Dan Persson. Foto. TT

 

Jag har på sociala media under någon månad haft små inlägg om kultur versus idrott med en f.d. kulturredaktör på en liberal tidning. Med samsyn på väldigt mycket om samhälle och politik så har vi försiktigt uttryckt inte samsyn på vad som är en kärnaffär för samhället när det gäller idrott och kultur. 

Vi är dock eniga om att 180 miljoner för att bygga hoppbackar i Falun som används i en vecka är korkat. Vi är väldigt oeniga om idén med att subventionera småstäders symfoniorkestrar med ett par tusen kronor per biljettköpare.

Först och främst är både kultur och idrott för mig omistliga delar av ett demokratiskt humanistiskt samhälle. Den stora frågan är varför levererad samhällsnytta betalas så mycket bättre för kulturen än för idrotten? 

Salong mot barack

Min enkla tes är att våra gemensamma resurser skall skapa största möjliga samhällsnytta. Med begränsade resurser skall politiker objektivt och på faktagrund välja var skattepengarna gör mest nytta.

Problemet är att kulturen kan skapa opinion som gör att man bortser från fakta. 

Kulturen kör genom sin medieposition med kulturredaktörer och en kulturelit som är integrerad med makten cirklar runt idrotten när det gäller opinionsbildning och samhällsstöd. 

Även om idrotten och sporten har tre-fyra gånger så mycket medieutrymme i tidningar, radio och tv så är det utrymme där någon berättar om hur det går i en match eller en tävling medan kultursidor är tunga opinionsbildare i samhällsdebatten. 

Tiotusentals kulturarbetare som helt saknar andra intäktsmöjligheter än bidrag från stat och kommun som aktiva opinionsbildare spöar lätt en halv miljon ungdomsledare som lägger sitt fokus på att hand om barnen på fotbollsplanen eller annan plan vid sidan av sitt jobb.

När kulturpersonligheterna springer på vinmingel med politiker sitter idrottsledarna i en utkyld barack och försöker få ihop ekonomin utan att höja avgifterna så att utanförskapets barn skall tvingas lämna av kostnadsskäl.

Skillnad på skatteintäkter

Kulturen har ca fem gånger så stora totala bidrag (knappa 30 miljarder mot dryga sex). Per besökare/träningstimme får kulturen ca 20 gånger så mycket som kultur. 

Till råga på eländet så genererar idrotten också väldigt stora skatteintäkter till samhället, någonstans mellan 30 och 40 miljarder medan kulturen når bråkdelen av detta med undantag av den av kultureliten föraktade populärkulturen, dvs kultur som någon tycker om.

Leif GW Perssons böcker säljer hundratusentals fler böcker än Tomas Tranströmer. Max Martin, nyligen prisad på flera områden har en försäljningsintäkt per vecka som Dalasymfoniettan inte når på ett sekel. Uggla, Gessle, ABBA är några exempel som föraktas av kulturen för att de är ”kommersiella”.

När man hör påstått liberala ledarskribenter använda ord som ”populär” och ”kommersiell” som invektiv så funderar jag på vilken del av Adam Smiths Nationernas välstånd som hen förstod. 

Inte i proportion 

Kulturelitens avarter, dvs dess huliganer bestående av s.k. batiktanter och den yngre modellen som är socialistiska veganfeminister, är rabiata motståndare mot kultur som många tycker om. Deras överstepräst på Aftonbladets kultursida säger sig dessutom vara stalinist.  

Stalin går på något konstigt sätt från folkmördare till idol så fort han inlemmas i en kulturell diskurs. Wagner med vansinnigt långa och tråkiga operor är mest är känd för att hans operor inte kan ses som något annat än grundvärderingar för en nazistisk ideologi. Här blir han det finaste som finns och motiverar subventioner på tusenlappen per besökare på en s.k. nationalscen. 

Skälet till att kulturutskottet häromdagen hade konferens om film var att den film som ingen vill se bara kan produceras med statsbidrag medan de som producerar filmer som människor vill se kan göra det på kommersiella grunder i det vi kallar filmindustrin som dessutom genererar skatteintäkter. 

Mängden människor som med statliga och kommunala bidrag vill förverkliga sina kulturella drömmar är större än de som vill dela deras drömmar.

Fler skriver än läser poesi

Det är fakta att samhällets resurser är begränsade. De politiker vi väljer skall prioritera hur den gemensamma resursen används utifrån vad som är bäst för samhället.

För mig som stor bokköpare som gärna besöker Fotografiska museet och musikalscener i världens storstäder men som mera sällan försöker optimera min skatteåterbäring genom besök på nationalscenerna är breddkultur viktigt. 

Här är bibliotek som ger läsande hos barn och vuxna kanske det viktigaste. På andra sidan är poesi en konstform som motbevisar alla marknadslagar som finns. Det finns fler som skriver poesi än som läser poesi. Priset på poesiböcker skulle för att nå spridning vara negativt, dvs de som skriver poesi skall betala.

Någon som förvånas över hur meningar som ”Zlatan har genom sin bok fått fler att läsa sin första bok än någon annan”. Då uppstår frågan vad alla de som arbetar med ungdomars läsning egentligen gör på dagarna?

Ett evigt bussåkande

På samma eller högre nivå än biblioteken är hela den enorma barn och ungdomsidrotten. Med miljoner ideella ledartimmar och ett par miljoner barn och ungdomar som tränar varje vecka. Utöver glädjen i idrotten lär barnen sig komma i tid till träning, respektera en ledare, göra sitt bästa och fungera i ett lag, dvs idrotten gör barnen anställningsbara. 

Barnens förmåga att klara skolan med godkända betyg ökar också. Här gör idrotten med mindre samhällsstöd mer än biblioteken. 

Det som stör är de stora kostnader som läggs på s.k. finkultur. Jämför vi med idrotten så är exempelvis 500 golfbanor helt finansierade av den halva miljonen golfare medan subventionen av operabyggnader och andra nationalscener kostar mellan 500 och 2 000 kronor per besök för skattebetalarna. Golfen som en av 70 idrotter har en halv miljon utövare medan färre än 200 000 unika individer går på opera varje år.

I Stockholm kan de frekventa besökarna från hemmet på Östermalm promenera ner över Strandvägen, gå förbi Wallenbergmonumentet och fem minuter senare vara framme på operan utan att smokingskjortan är svettig. 

Samtidigt sitter förortens fotbollstjejer 20-30 timmar på buss per vecka för att hantera sin träning.

Inte lika duktig förhandlare

Ute i landet är det likadant. Varje centralort i en kommun skall satsa på finkultur oavsett om de har råd med näringsrik mat till de äldre eller ej.

Det konstigaste är att sådana beslut aldrig grundas på fakta om vad varje besök kostar eller hur många medborgare i kommunen som besöker anläggningen. För den här typen av beslut är fakta lika oväsentligt som när man bygger hoppbackar trots att det inte finns några hoppare.

Idrotten som berör 80 procent ungdomar i åldern 5-12, och om det finns ett elitlag i kommunen +60 procent, av befolkningen får smulor jämfört med ett Dansens hus, lokal symfoniorkester, den lokala teatern/konsert/kulturhuset.

Jag är inte arg på kultureliten, jag är imponerad och beundrande. Karl-Erik Nilsson, ordförande i fotbollen som är största sport framstår som en amatör jämfört med Lars Norén. Så mycket bättre är de på att få med sig de politiska beslutsfattarna.

Idrotten har ett antal avarter med finansiell doping inom lagidrotter att hantera men här är straffen kännbara för de som fuskar. Kulturen kan löpande begära mera pengar med motiveringar som helt saknar krav på leverans och ofta handlar om att de redan anställda skall vara garanterade fortsatt försörjning oavsett efterfrågan på deras tjänster.

Jag är i slutändan mest arg på mig själv. Jag saknar förmåga att förstå varför idrotten kan leverera så mycket mer och få så mycket mindre.

Där finns också en människa

Abeba Aregawi, hon är också en människa... Något som liknar en lynchstämning kan aldrig försvaras. Foto: Maja Suslin, TT

 

Det finns en människa som just nu förmodligen mår väldigt dåligt. Har man stöttat henne innan, skall man lyssna länge innan man kastar henne för vargarna på temat att det inte gör något för hon är tjej, har mörk hy och inte kan ses som svensk.

Vi har åter en dopad svensk idrottare. När jag har studerat kommentatorsfält och läst journalisters och krönikörers texter så får jag en magkänsla som gör att jag inte mår bra.

Det går inte komma ifrån att allt jag läser skapar känslan att reaktionerna är hårdare för att hon inte är sedd som en s.k. ”riktig svensk”, inte pratar någon svenska, inte är blond och blåögd och som lök på laxen dessutom är kvinna.

Rena lynchstämningen

Avstängning på grund av doping skall följa idrottens gängse regelverk. Sådan får inte påverkas av det som på vissa sidor på nätet kan ses som lynchstämning.

Jag har i nuläget ingen aning om var Abeba Aregawi har fått i sig det medel som dessutom inte var dopingklassat innan 1 januari. Min syn på principer för rättssystemet är att uppsåtet spelar en avgörande betydelse. Den principen delar man i hela västvärlden. 

Det är en avgörande skillnad på mord och dråp i straffsats även om det i båda fallen finns något så tragiskt som en dödad människa. 

Men som sagt var, idrotten har ett väl fungerande rättssystem som jag både har förtroende för och respekterar. Skuldfrågan och längden på förmodad avstängning är i sammanhanget rätt ointressant, vi får så småningom reda på utfall. Men hennes straff skall inte förlängas på grund av hudfärg.

Cynisk media

För någon vecka sedan skrev jag en krönika om hur glad jag var för att idrotten, den här gången i form av ishockeyförbundet, aktivt gick ut med stöd till GAPD (glöm aldrig Pela och Fadime!). 

Nästan dagligen får jag information om hur enskilda ledare, föreningar, distrikt, förbund gör fantastiska insatser för att hjälpa nyanlända att integreras i samhället. Det gör mig ledsen att de beteendemönster som gör att GAPD behövs nu blir synliga i Aregawi-affären.

Det gör mig än mer ledsen är när jag ser hur cyniskt media utnyttjar ilska och hat för att skapa många klick. Jag förstår bevekelsegrunderna till att moral och etik inte får stå i vägen för någon som lagt några år på en kvällstidning men de rimmar illa med alla fina ord som chefredaktörer slänger sig med i maktens salonger.

I idrottens värdegrund är hudfärg, religion, kön, ålder, etnicitet, nationalitet något fullständigt irrelevant.  Det måste vi dagligen försvara som idé och som förutsättning för vårt existensberättigande.

Nationalitet är något som inte går att komparera ungefär som gift. Är man lite gift så finns det moraliska problem. Här är man svensk medborgare eller så är man inte svensk medborgare och det är en stor punkt på den meningen. 

Inte moraliskt försvarbart

För mig som bott i andra länder i mer än halva mitt vuxna liv och som dessutom helt saknade planer att flytta tillbaka då gräset onekligen är grönare i december i södra Europa än i Sverige har svenskheten väldigt lite med var jag bor att göra. Nu blev jag väldigt förälskad och hamnade i Sverige, vilket inte var meningen, men kommentarer om att man är en förtappad varelse om man som svensk väljer att bo i ett annat land får mig att må dåligt. 

Jag har aldrig träffat Abeba Aregawi, min kunskap om friidrott är begränsad men någonstans upplever jag att hon är omgiven av dåliga rådgivare och att förening och förbund i första hand agerar för att oskyldigförklara sig själva på ett sätt som jag inte tycker är moraliskt försvarbart. 

Har man fattat omdömeslösa beslut tidigare skall man stå för dem, har man inte gjort det skall man stå för det och backa henne hela vägen.

Och Hammarby sen...

Hade jag varit ordförande i Hammarby friidrott hade jag ansett att jag hade två alternativ

A: Hon har lurat oss, hon är oärlig, hon förstår inte vår kultur, välj om mig för jag agerade för föreningens bästa.

Alternativt:

B: Vi fattade ett dåligt beslut. Vi är en del av en idrottsrörelse med värdegrund. Vi står för våra tidigare beslut, vi stöttar personen, inte hennes beteende och vi avgår självfallet om så krävs.

Vi har en spegelvägg i sovrummet så B är för mig alternativet, går inte att leva om man inte kan stå för den man är. 

Har hon avsiktligt tagit dopingpreparat så skall hon stängas av, har hon oavsiktligt ätit något som då inte var fel är läget annorlunda. Hon skall fortfarande inte få tävla om hon kan ha en fördel av preparaten men längden på avstämningen blir annorlunda.

Den som är utan skuld må kasta...

Min grundsyn att ingen bör äta någonting som inte är rena råvaror må förhoppningsvis vinna anhängare. Min syn är att ingen idrottare bör stoppa i sig någonting som inte är färskvara från växt, fisk eller djur. Det gör inte jag för att höja sannolikheten att må bra länge.

Men, de som har åsikter om hur mycket svensk hon ser ut, hur mycket svenska skatter hon betalar eller hur mycket svensk hon vill vara kan i min enkla värld fara åt helvete. De har en människosyn som jag inte accepterar.

Det finns en människa som just nu förmodligen mår väldigt dåligt. Har man stöttat henne innan, skall man lyssna länge innan man kastar henne för vargarna på temat att det inte gör något för hon är tjej, har mörk hy och inte kan ses som svensk.

Jag är tillgänglig för hela Hammarbys friidrotts ledning och styrelse när helst ni så önskar. Ni får alla möjligheter förklara hur ni tänkte när ni valde A före B. Ni får gärna i skrift berätta hur den värdegrunden skall få tänkande föräldrar att låta sina barn träna hos er. Ni får självfallet allt utrymme på IA för detta.

Tänk om det underbara händer. Tänk om Sanna Kallur är hel och tar ett brons i OS. Skall vi då fundera på vilken religion hon har, om hon som kulla är riktig svensk (de föredrar enligt vissa källor jordglobar med bara Dalarna på), tänk om hon är född i USA?

Den som är utan skuld må kasta första stenen.

Den trista verkligheten

Ishockey handlar allt mera om pengar och de främsta klubbarna. Frågar är hur det påverkar intresset. Foto: TT

 

Tingsryd och den lilla ortens problem med det moderna samhällets krav på elitidrott diskuteras flitigt och får en naturlig David-Goliat genrer i media där sympatierna hamnar hos den lilla och fattiga. Det är dumt.

Jag läste också Åshöjdenböckerna som tonåring, läste om den första för något år sedan då jag insåg att de fortfarande påverkar så många inom svensk idrott att jag måste uppdatera den alltmer dimmiga bilden av Bagarn, Hittejoel, Jorma, Edvard och de andra. Boken har inte åldrats så väl, den tidens samhälle med de ideologiska ögon som Max Lundgren hade känns nu som motsatsen till Science fiction om ni förstår vad jag menar.

Fakta och inte nostalgi

I jobbet är jag dock mer fokuserad på fakta än på nostalgiska minnen och skälet till att jag inte vill stänga SHL är rent ekonomiskt. Jag gör bedömningen att den svenska idrottstraditionen fortfarande är så stark att det vore olönsamt att stänga SHL. Dvs riskerna att publiken sviker och att sponsorer sviker är fortfarande för stora

Däremot är jag väldigt mycket för att SHL har stentuffa ekonomiska krav på de som skall spela i ligan.

Ett SHL-lag skall ha förutsättning att omsätta 140 miljoner kronor om året, då har man råd med en spelartrupp som är bra nog för att kunna slåss på samma villkor. Man kommer från en ort som är stor nog att locka publiken till bortamatcherna så inte de andra lagen förlorar intäkter.

Omsättning i en elitklubb är en matematisk funktion av BNP i upptagningsområdet. Det gör att listan över de klubbar som kan slåss om SHL-platser är helt relaterade till varifrån de kommer. 

Två städer som räcker till

Västerås och Uppsala är de två största städerna utan elitlag i fotboll eller ishockey. Sedan kommer orter som Umeå, Södertälje och Leksand som välkomnas för att de alltid drar mycket folk på bortaplan med alla sina supporters runt om i Sverige.

Allsköns påhopp på SHL på temat kommersialisering är inte bara orättvis, den är djupt felaktig. 

Sedan Börje Salming flyttade till Gävle 1970 och fick en lägenhet med hyran betald och någon tusenlapp i lön har det hänt en del. Sanningen är att klubbarna fått springa som galningar för att slita ihop omsättning nog för att föda en grupp giriga spelaragenter sedan dess. Omsättningsökningen i SHL har till nästan 100 procent gått till ökade lönekostnader för spelartruppen. 

Spelarlönerna som sätts på en internationell marknad gör att ligan för att behålla den höga kvalitetsnivån måste säkerställa en budget på ca 140 miljoner. Då krävs det en stad med ett blandat näringsliv, helst universitet, 100 000 människor eller mer i upptagningsområdet för att den typen av pengar skall finnas till idrotten.

En tätort på 3 000, en kommun med 12 000 invånare och en skattekraft på 86 procent av genomsnittet räcker ingenstans för att då ta siffrorna från Tingsryd kommuns hemsida.

Det blir skadligt för Tingsryd att spela i SHL eftersom det inte kommer att fungera då förutsättningarna inte finns och sluta med en ekonomisk krasch. Det blir skadligt för SHL med Tingsryd i ligan då man tappar både publikintäkter såväl som attraktionskraft mot nationella sponsorer och tv-bolag.

Fantastiskt, men...

Det är den trista verkligheten. Att Tingsryd med sina förutsättningar gjort en fantastisk sportslig prestation och att det inte är deras fel att elitidrotten blivit en industri förändrar inte verkligheten.

Att Tingsryds kommun skulle tvingas bygga en arena som håller för SHL kraven är självfallet ekonomiskt vansinne. Jämför med Västerås där det finns privata aktörer som kan ta affärsrisken med en nya modern hockeyarena något som går i en stad med 150 000 invånare i kommunen.

Elitidrotten måste för att undvika såväl ekonomisk doping som för att framstå som seriösa motparter löpande förstärka sin ekonomi. Min nivå på lagom nivå eget kapital hamnar på 10 procent av omsättning. Det är väsentligt högre än SHL:s nuvarande krav om 4 miljoner som redan det skulle bli ett nästan omöjligt hinder för Tingsryd. 

Min gissning (saknar information om vad de har beslutat i den här frågan) är därför att SHL inte kommer att stänga ligan för att de landar på samma bedömning som den jag gör, men att nödvändiga tuffa krav på en fungerande ekonomi ändå stänger ute lag från små orter.

Om någon vill vara arg på något så är urbanisering en ca 3 000 år gammal global trend som kommer att förvärra problemen för de mindre orterna. Den trenden är inte SHL:s fel.

Underbart att bli varm i själen

Kampanjerna mot kvinnovåld har varit många. Nu sker också ett engagemang från idrotten. Foto: TT

 

Svenska Ishockeyförbundet har gått ut och offentligt stödjer den viktigaste organisation vi har mot hedersvåld. De stödjer ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. 

Läs mer på Dagens Samhälle som är den bästa motsvarigheten till vad Idrottens affärer är, fast för offentlig verksamhet. 

Idrotten ska stötta

Har man följt organisationen GAPF under lång tid, de problem de haft när politiska partier intresserade av röster från den människosyn GAPF slåss mot har motarbetat dem, svårigheten att nå ut när man är något så osynligt som unga tjejer med invandrarbakgrund och inget stöd annat än från starka individer, så blir man varm i själen att nu den första stora organisationen inom idrotten har ställt upp offentligt.

Äntligen har idrotten förstått två enkla saker, dels att vi tydligt måste visa vår värdegrund med hjälp av symbolvärden och dels att vi har det så bra att vi skall stötta de som behöver vår hjälp och har sämre förutsättningar.

Jag är imponerad över hockeyförbundets beslut. Det går att försvara, det är tidsenligt, det är viktigt och framförallt är det ett helt fantastiskt sätt att tala om vad hockeyförbundets värdegrund står för. Jag vet att förbundsstyrelse står för samma värderingar. Här finns ingen opportunism.

Känga 1 och känga 2

Det är en känga i kubikmeter mot våra politiska partier som i sin strävan efter röstmaximering hållit käft då deras amoraliska strateger agerar lika oavsett parti. Om nu vän av ordning hävdar att politiska partier bygger på värdegrund så håller jag självfallet med. 

Men med 93 procent av alla intäkter från statligt stöd baserat på antal procent väljarstöd så har strategerna blivit överstepräster som  aldrig får bortse från uppgiften på grund av moral, etik och värdegrund.

Det är en känga mot religiösa organisationer och många andra folkrörelser också. 

Jag är innerligt glad att idrotten, den här gången via hockeyn, är en av de första folkrörelserna som offentligt uttalar sitt stöd.

Måtte de göra samma sak

Min enkla förhoppning är att varje förbund, varje förening nu gör samma sak. Jag gör samma sak som privatperson.

Idrotten skall vara en tydligt kommunicerad fristad för unga flickor oavsett religion, etnicitet och hudfärg. Det är något vi skall vara tydliga med på en helt annan nivå än statsministerns och oppositionsledarens tydlighet. Det är något vi skall stå för.

I den migrationsdiskussion som nu pågår i samhället med allsköns populistiska idioter som de högsta rösterna är det viktigt att påtala att det vi ser på våra skolor är en snabbt växande grupp av invandrartjejer som är bäst i klassen. Det gläder mig då det innebär en grupp som insett att vägen ut från patriarkatet mot friheten är utbildning. Vägen mot snabbare integration är inte våra egna fördomar, det är i stor utsträckning att skydda alla de invandrartjejer som ser utbildning som vägen mot frihet.

Där satt hockeytränaren

Att de kommer att spöa skiten av sina bröder vet vi redan, där avviker de inte från sina svenskfödda systrar. Att detta långt efter att jag är borta skapar ett bättre samhälle vet vi också.

Här bör nämnas att en annan story från fyra-fem år sedan som jag gillade var när PeA Israelsson som chef för Skellefteå Hockey fick reda på att ungdomar som gick på hockeygymnasiet i staden och spelade för laget inte värderade skolan lika högt som ishockey. Han skickade iväg tränaren till plugget så när de som kom en kvart för sent kom in i klassrummet så upptäckte de tränaren längst bak. De fick lära sig att om de inte respekterade skolan på samma nivå som tränaren i hockey gjorde så kunde de åka hem. Den storyn gjorde mig också varm i själen.

Eftersom jag håller på ett det enda riktiga hockeylaget, som om någon skulle ha missat det ligger ca 13 mil norr om Skellefteå, skulle jag inte skrivit detta, om jag inte var väldigt lycklig över att höra om idrott som tar ansvar. Att idrotten får pojkarna att förstå att utbildning är det viktigaste skall också hör ihop med vårt budskap. 

 Jag skäms lite över att hockeyn blev först, jag har i ett par olika sammanhang föreslagit sponsring av GAPF under senaste halvåret men inte satt ner foten tillräckligt. Men det är klargörande att när man läser den s.k. samordnaren om fotbollsvålds senaste rapport så framstår support för GAPF som en motstridig handling, där finns bara den repressiva ordningsmaktens intressen i fokus och de verkar ha annat för sig än att utreda våld mot unga kvinnor.

Alla, verkligen alla, kan bidra!

Min önskan är ganska enkel, varje medlem i förening kan stötta med en tia, varje förening med en hundring, distrikten med en tusing och förbunden beroende på storlek med 10 till 500 000 kr. 

Använd rätten att när ni stöttar tala om det offentligt och i alla sammanhang. Det är en extremt viktig signal. Ingen ung tjej/kvinna skall vara underställd sin far eller sina bröder. Det patriarkala samhället skall vi lämna bakom oss. Nu pratar vi integration som skapar positiva värden.

Mot en enig idrottsrörelse står sig resten av samhället svagt. Här kan vi göra skillnad enkelt och snabbt och kan det leda till att de röstmaximerande partistrategerna får sparken har vi skapat ett bättre samhälle.

Anders Larsson och hans kollegor i hockeyförbundet gjorde min dag. 

Märkliga turer i AIK Fotboll

Med sin stora supporterskara är trycket hårt på AIK. Nu är det också tuffa tag i styrelserummet. Foto: Maja Suslin, TT

 

Det handlar alltid om trassel med ekonomi. Det är dock förvånande och något väldigt ovanligt när ett börsnoterat bolag som AIK Fotboll AB föreslår att förre VD:n inte skall ges ansvarsfrihet.

Enligt bolaget är skälet att VD:n överskrivit sina befogenheter vid några avtal som man idag hävdar skadar bolaget är än mer ovanligt. Media pekar på avtal med Jonas Galotta men det torde handla om något mer än så. 

Kommer inte stämma honom

Inte bra, är bara förnamnet. Det skadar AIK:s varumärke och är en trist avslutning på en tidigare relation. Det är juridiskt osannolikt att man kan säga upp avtalen. Motparten har gjort affär med VD som företräder bolaget formellt. Kvar är möjligheten att stämma Thomas Edselius, något jag inte tror vi får se. Det kan finnas en företagsförsäkring som går in och täcker men det återstår att se. 

Varför VD:n skulle ha mörkat avtal för styrelsen kan jag inte svara på men det är mindre troligt. Om nu styrelsen känt till avtalen och inte avskedat VD direkt de såg de negativa effekterna förstår jag inte hur man agerat. Om styrelsen känt till avtalen men inte förstått att de var dåliga så föreligger försiktigt uttryckt ett större problem. 

Att öka omsättningen med 15 till 160 miljoner är positivt, resan mot plus 200 är inledd och med den kompetens dagens VD, Mikael Ahlerup, visat på tidigare anställningar är den trolig även om riskerna i den här verksamheten får bedömas överstiga de i Astrid Lindgrens värld. 

24 fler anställda...

Att det åter blir förlust är mindre kul. Vinst i kärnaffären (exklusive spelarförsäljningar) är fortfarande långt borta. AIK har med nästan 30 miljoner i eget kapital, dvs nästan 20 procent av omsättning en stabil bas även om siffrorna jämfört med MFF framstår som små. Att i de finansiella målen definiera EK som fast summa tycker jag är fel. Den bör sättas som procentandel av omsättning för att följa med.

24 fler anställda och ca 10 miljoner mindre i intäkter från spelarförsäljningar är vad jag kan se de grundläggande orsakerna till att resultatförbättringen uteblir trots rekordintäkter. Kostnaderna för den del av personal som drar in intäkter och sköter det administrativa har inte ökat (vilket jag tror är kortsiktigt dumt). 

Spelarlöner har ökat ordentligt utan att resultaten blivit bättre. Det kan bero på att marknadspriset för spelare höjts vilket AIK inte kan påverka och om den trenden fortsätter så har inte bara AIK problem framåt i tid. 16 fler anställda spelare och fem fler anställda runt lagen låter dock mycket och här ligger en stor del av det dåliga resultatet

Rollfördelningen extremt viktig

Årsmötet i föreningen som äger 52 procent av rösterna i bolaget föreslår nu nyval på ordförandeposten samtidigt som bolagets valberedning avvaktar med sitt förslag. En uppdelning där ordförande i förening och bolag inte är samma person är att föredra och det är förhoppningsvis syftet med förslagen. 

Som noterat bolag är det också extremt viktigt att rollfördelningen är kristallklar. Föreningen som huvudägare skall utse representanter i styrelsen i bolaget och kan därutöver kalla till extraordinarie bolagsstämma. I övrigt kan man inte göra någonting om man inte skall vara inne och tafsa på aktiebolagslagens paragrafer.

Styrelsen i bolaget skall tillsätta och avsätta VD, löpande kontrollera att verksamheten sköts enligt lagar och förordningar, besluta om bolagets strategi, godkänna ändringar av budget samt hantera frågor som enligt bolagsordning och VD-instruktion är att se som ägarfrågor. Men i övrigt skall de ge fan att peta på VD:s uppgifter. 

Den svenska modellen för uppdelning mellan styrelse och VD är inget man leker med och det faktum att AIK ägs av en ideell förening får inte påverka detta. Den pedagogiska uppgiften att förklara detta med acceptans av supportrar överlåter jag glatt till styrelsen i föreningen som har supporter-relationen som sitt ansvar. 

Inga supporters, bara kunder

I bolaget finns det inga supporters, där finns bara kunder som man självfallet skall ta hand om så att alla är nöjda. Missnöjda kunder har en för hög tendens att sluta vara kunder.

Här är det bra om man nu fullföljer den renodling som tvingades fram ifjol. AIK Fotboll AB är inte en del av föreningsdemokrati utan ett bolag som har helt annan och på många områden avvikande regelverk att hantera.

AIK Fotboll AB är näst störst i omsättning och allt annat lika skall det ge en snittplacering på andra plats för en tioårsperiod. Med några år sämre än snitt bör det leda till några vinster också.  Bolagets utmaningar är många där samhällsförändringen i snabbare takt är en och en av många faktorer som man inte styr över. Det framgår inte hur många individer som utgjorde rekordpubliken 2015 men här måste man nog nå en fördubbling på tre-fem år om de finansiella målen skall nås eftersom antalet matcher publik i snitt besöker minskar på alla fronter. 

Det är vidare så att AIK bör få med sig två-tre klubbar till som tillsammans med MFF skapar ett kluster klubbar med +200 miljoner i omsättning. Det är som jag ser det grundkravet för att Allsvenskan skall utvecklas ekonomiskt. 

Men, det årsredovisningen indikerar mellan alla rader, är att det finns ett omfattande städ och förändringsarbete att fullfölja innan all kraft kan läggas på att skapa nya intäkter. 

Min tes är därför att tillväxten 2016 inte blir lika hög, men att förbättringar i första hand sker på kostnadssidan.

Men möjlig lösning allt tydligare

Kampen om spelarnas pengar blir allt mera intensiv mellan bolagen. Foto: TT

 

När så alla positionerat sig utifrån den egna nyttan kunde vi med en enkel okulärbesiktning konstatera att utredaren Håkan Hallstedt inte såg ut som om jobbet blivit enklare direkt.

När M och S bjöd in branschen till ett spelseminarium i riksdagshuset var alla där som vanligt och vi hörde exakt vad vi förväntade oss att höra.

Av solidaritet med skåningar (förmodar att det är orsaken) har man infört nya säkerhetsbestämmelser. Det tog 20 minuter att gå in genom ytterdörren, visa leg, bli avprickad, röntga dator och jackor. I akt och mening att påvisa den offentliga sektorns effektivitet med resurser så gick vi in samma väg som kungen använder vid riksdagens högtidliga öppnande, dvs en ingång som används en gång per år.

Alla aktörer var där

Sen fick vi goda lunchmackor, vatten och kaffe och lyssnade på Svenska Spel, Folkspel, ATG och BOS som företräder de utländska spelbolag som idag agerar utan licens eller reglering på den svenska marknaden.

Kulturutskottets ledamöter agerar som om det var deras fråga att hantera en omreglering till ett system med spellicens fast än alla vet att det enbart allena är Magdalena Andersson som kommer att vara beslutsfattare innan den kan läggas en proposition.

= Lennart Käll, vd på Svenska Spel, sa ungefär så här: Farliga spel bör förbjudas eller få högre villkor, restriktioner i marknadsföring, bonusar bör förbjudas.

= Hasse Skarplöth, vd på ATG, sa ungefär samma sak samt att alla som spelar på hästar bör betala till travsporten.

= Folkspel sa att ideella aktörer bör vara fortsatt skattebefriade och få samma villkor.

= BOS representant, Gustaf Hoffstedt, sa inget om spelmissbruk eller farliga spel utan pekade på att spelindustrin sysselsätter många som nu är utkastade ur Sverige, dvs vi ger bort skatteintäkter.

Stackars Hallstedt

När så alla positionerat sig utifrån den egna nyttan kunde vi med en enkel okulärbesiktning konstatera att utredaren Håkan Hallstedt inte såg ut som om jobbet blivit enklare direkt.

Min något komplexa fråga om man noterat att Finansinspektionens avvikande och skadliga tolkning av EUs penningtvättdirektiv leder till en avsevärd konkurrensnackdel för de svenska aktörerna nu när även spelbolag skall omfattas av penningtvättdirektivet mottogs som en överraskning av samtliga.

Spelberoende och riskerna med att människor blir spelberoende berördes. Utländska spelkasinon står för en mycket liten del av det totala spelet men en majoritet av antalet fall av spelmissbruk vilket bör beaktas.

Spelmissbruk överdrivet

När det gäller spelmissbruk och antalet spelberoende så får jag erkänna att jag antingen inte förstått eller om jag har förstått så är problemet väsentligt överdrivet. De siffror jag sett pekar på att ca 160 000 människor drabbas.

Det är personliga och ekonomiska tragedier som även drabbar närstående men det är ingen hög siffra. Uppgiften att 80 000 barn lever i familjer med spelmissbruk ger vid handen att en av de två siffrorna måste vara fel då spelmissbrukare i mycket stor utsträckning är unga män och vi i övrigt har få barn per familj. Vidare verkar antalet som får spelmissbruk vara relativt konstant, dvs har inte ökat trots ökad reklam och ökad internetmognad. Den är dessutom lägre än missbruk av alkohol, tobak och droger. Här förväntar jag mig mer validerad fakta innan siffrorna används för beslut om hur spel skall ske i framtiden.

Det blir för varje seminarium än mer tydligt att ett spellicenssystem kommer att ha väldigt missnöjda aktörer. 

Staten för att skatteintäkterna blir lägre än vad de är idag.

De utländska spelbolagen för att lönsamheten blir lägre än vad den är idag.

ATG för att andra har spel på hästar utan att ersätta dem

Svenska Spel för att de fortsätter att tappa marknad

De ideella aktörerna för att de tappar marknad

Folkrörelserna för att deras intäkter från spel minskar i stor utsträckning.

Då blockeras internet...

Och, medborgarna för att internet blockeras och deras kort inte fungerar när de vill göra av med en hundring på drömresan till Las Vegas eller går in på Ladbrokes i London och lägger en hundring på att Arsenal vinner. Våra politiker kommer dessutom att redan innan spellicensen införts föreslå att andra hemskheter på nätet skall blockeras. Mitt stalltips är vininköp på nätet som första område innan nätsiter som skriver om ministrar som myglar till sig lägenheter hamnar på listan. 

Av ovanstående framgår att jag är väldigt skeptisk till att det går att få ihop ett fungerande system för spellicens även om det fungerar bra i exempelvis UK. 

Det gör att mitt fokus kvarstår vid att regering och utredning omgående bör föreslå åtgärder som ger svenska aktörer bättre konkurrensmöjligheter fram till dess spellicens införs genom två enkla beslut:

1: Alla ideella aktörer som idag kan få tillstånd till lotterier skall få driva dem även på nätet. Att 2016 dela upp marknaden är bara dumt.

2: ATG och Svenska spel får höja vinstnivån för allt som inte är poolspel, dvs de konkurrensutsatta spelen där staten bär den kostnaden (lägre skatt/utdelning).

De här två åtgärderna är billiga och gör att oavsett om vi får en spellicens som fungerar eller en som inte fungerar så kan de befintliga aktörerna behålla sina marknadsandelar.

För många ekonomiska kriser

Förhoppningarna är större än verkligheten... Det är ett återkommande problem i idrotten. Nu kommer larmrapporterna om klubbar i kris. Foto: TT

 

Media från DI till kvällspress fylls nu av nyheten att handbollsklubben GUIF har fått det man kallar ”Akut ekonomisk kris” och begär att spelarna och övriga anställda går ner 30 procent i lön.

Jag har inte gjort någon research på siffrorna för GUIF så det är viktigt att notera att följande text är generell och inte på något sätt kan anses beskriva läget i GUIF. Detta då jag inte har mer info än vad som stått i media och inte haft möjlighet att kontrollera sanningshalten i det media skriver. 

Den enkla sanningen

För att då börja med ett par påståenden som är så generella att eventuella undantag bara bekräftar regeln:

• Ekonomiska problem i en idrottsförening som spelar seriespel med spelare som har lön kan bara bero på två saker. Antingen grav inkompetens eller medveten ekonomisk doping, dvs fusk.

• Akuta ekonomiska problem kan inte uppstå. De är om de påstås ha uppstått en ren lögn.

• Budgetering av ökade intäkter från publik eller sponsorer handlar med ett par undantag som uppgång i högre serie, Europaspel och liknande inte om företagsekonomi utan om önsketänkande för att möjliggöra ekonomisk doping. 

Ekonomisk doping i lagidrotter skall ur alla moraliska perspektiv jämställas med kemisk doping i individuella idrotter.

Anställda, med allt vad det innebär

En idrottsklubb och ett företag kan agera på samma kommersiella marknad men det finns en stor skillnad mellan dem. Företag har som princip uppdraget att göra ägaren rikare medan idrottsklubben har som uppdrag att vinna sportsliga framgångar.

Problemet är då självfallet att drömmar och förhoppningar om sportsliga framgångar och en styrelse och ledning som valts och anställts utifrån att de älskar laget riskerar att skapa en ekonomisk katastrof fast de bara vill väl. Detta när den sportsliga framgången blir överordnad ekonomin.

Spelarna och tränarna har inte samma bindningar till laget. De är anställda och skall göra ett bra jobb för att få ett bättre jobb i en annan klubb. Agenter har till uppgift att säkerställa att deras adepter får maximal lön och de har en motpart som inte är 100-procentigt rationella.

Ekonomiska problem har en korrelation med för höga spelarkostnader på en nivå jag tror ligger på +80 procent (har inte räknat själv och hittar inga siffror, därför ”tror” när jag inte vet).

Svara så här

Jag vet att jag har många kommunala beslutsfattare som läsare och för dem är råden enkla. När den stora idrottsklubben ringer och behöver hjälp akut så är ert svar ungefär så här:

1. Hjälp förutsätter att styrelsen och ledning lämnar och ny styrelse väljs som utser ny ledning.

2. Kommunen skall i första hand medverka till att all ungdomsverksamhet räddas.

3. Löner och ersättningar till spelare får framåt i tid inte överstiga 50 procent av fjolårets årets reviderade intäkter till dess att eget kapital på 15 procent av omsättning föreligger. Därefter 55 procent. Detta skall kontrolleras kvartalsvis av auktoriserad revisor. 

4. Föreligger minsta misstanke om att en konkurs innebär krav på styrelse/ledning skall en konkurs genomföras. 

5. En klubb med sund ekonomi i en lägre serie är att föredra.

Stoppa vansinniga affärer

Alla de seriösa klubbar med hög moral som ser fair play som viktigt och de är den absoluta majoriteten av klubbarna skall inte förlora matcher och intäkter på fuskarna. Staten, leverantörer och anställda skall inte förlora pengar på vansinniga affärer. 

Här har ligorna och förbunden i de fall ligor saknas ett mycket stort ansvar. Högre krav på eget kapital och ekonomisk sundhet är ett måste. Klubb som kräver lönesänkning av spelare under säsong skall nedgraderas till serien under.

Det handlar om sponsorintäkter, publikens förtroende, sportens position i samhället. Även om jag knappt hittar min cykel efter två flaskor vin så känns det fel att beundra Lance Armstrong som kunde droga sig till sju Tour de France-vinster.

De oseriösa alkemisterna som köper spelare med andras pengar trissar också upp nivåer och kostar mer för alla seriösa klubbar. En ligaregel där totalkostnaden för spelare inte får uppgå till mer än 60 procent av fjolårets intäkter kostar mer för agenter än för klubbarna och skapar möjlighet att ha en professionell organisation som höjer intäkterna. 

Den långa listan med klubbar som fått problem på grund av medveten vilja att fuska eller total inkompetens skadar idrotten på sådan nivå att det är dags att säga ifrån. Ingen sport förtjänar att bedömas som en bankaktie. Idrott har moral, det har inte banker.

TV-listan ett fördärv för idrotten

Vi TV-tittare vill se så mycket som möjligt, men den verkligheten kan aldrig uppstå utan att det finns riktigt stora förlorare... Foto: TT

 

Evenemangslistan för oss TV-tittare är i praktiken ett påhitt av Europas Public Service-bolag som är ledsna och sura, tycker Dan Persson.

Läs länken till artikeln om den så kallade Evenemangslistan för tv här på IA först. I korthet bygger idén på att alla medborgare i ett land skall garanteras rätten att titta på särskilt viktiga event som OS och fotbolls-VM utan att behöva betala mer än kostnaden för en tv (TV-licens (ca 2500kr/år) och distribution (ungefär lika mycket). 

Det funkar inte i verkligheten

I praktiken innebär det att färre bolag kan bjuda på rättigheterna och rättighetsinnehavarna därigenom får sämre betalt eftersom även de som kan bjuda har begränsade möjligheter att tjäna tillbaka pengarna. 

I praktiken är det här ett påhitt av Europas Public Service-bolag som är ledsna och sura för att de som är så fina inte längre har råd med de stora internationella eventen. Nu föreslår därför klåfingriga och korkade politiker en inskränkning av äganderätten som kan kosta idrotten miljarder. Förslaget bygger dessutom på tanken att Internet inte finns.

Till att börja med är det 2016 nu. Vad tv är när VM i fotboll genomförs 2022 är det ingen som vet. Politikerna har utgått ifrån att modellen med mark och satellitsända tv-sändningar till en TV-mottagare är det som gäller även i framtiden. Om Fifa som har säte i Schweiz väljer att inte sälja till något enda bolag inom EU utan sända själv via webben och ha kontroll på både avgifter och reklam kan man göra det hur enkelt som helst. Samma gäller arrangörer av OS och flertalet VM.

TV-listan riskerar därför att bli ett slag i luften av samma karaktär som om EU av miljöskäl skulle förbjuda gabardinbyxor med sydda pressveck. 

Fritt fram bara för de största

Sedan är beslutet att bara kanaler som når 80 procent av befolkningen får sända eventen som finns på listan direkt motstridigt EU:s (och Sveriges) konkurrenslagstiftning. Den bygger på principen att stora aktörer inte får agera så att mindre missgynnas. Nu vill EU bryta mot sin egen lagstiftning. 

Frågan är också hur länge vi har 80 procent av hushållen som betalar en tv-licens. Andelen sjunker varje år eftersom tv och tv-licens inte längre behövs för att se det man vill se.  

Det enda vi kan vara säkra på är att jag kommer att kunna se allt. Vi har i och förty ingen TV-mottagare sedan några år och betalar följaktligen ingen tv-licens, inte heller något till Boxer. Vi kör allt via nätet och har tillgång till allt. Sittande vid köksbordet kan jag på sekunder och med några knapptryckningar rent virtuellt flytta min dator till ett annat land för att den vägen komma åt bra sändningar av sådant jag vill se. Är jag utomlands så flyttar jag virtuellt hem datorn och kan sitta vid poolen i ett hyrt hus i Florida och se program som är blockerade för visning utomlands. Allt är självfallet helt lagligt, streaming är lagligt, bara nedladdning som är olagligt.

Då får idrotten mindre pengar

Teknikutvecklingen gör alltså att det här EU direktivet riskerar att bli obsolet redan innan det träder ikraft. 

I DN i helgen kunde vi läsa om hur SEF planerar för att själva producera och sända sina matcher från Allsvenskan och Superettan redan om några år. 

Det enda vi vet med säkerhet i nuläget är att TV som den såg ut för några år sedan inte kommer att finnas om några år. Hur det kommer att se ut vet ingen och att i det läget lagstifta är minst sagt korkat.

Men det huvudsakliga skälet till att jag blir arg är att här skadas idrotten genom att minska värdet på deras rättigheter. Får UEFA sämre betalt för sina tv-rättigheter och detta handlar om miljarder så får också Svenska Fotbollförbundet mindre pengar till utvecklingsprojekt för barn och ungdomar. Det är kommunicerande kärl. Samma för VM, OS och lika för alla sporter.

Beslutet om TV-lista har alla principiella likheter med konfiskation, något som också strider mot EU:s lagstiftning.

Marknaden fungerar som den är

Våra politiker har dessutom glömt bort att grunden för all välståndsutveckling är att äganderätten är skyddad från politiker.

Att SVT som skall vara objektiva lobbar för en tv-lista gör mig också förbannad. För mig som i andra sammanhang kritiseras som Public Service-kramare är deras agerande helt oförlåtligt.

Det finns en idag väl fungerande TV-marknad av rättighetsinnehavare, TV-bolag, distributörer med konkurrens från nya aktörer som Netflix, Youtube och andra webb-baserade tjänster. Den här marknaden står på grund av teknikutvecklingen inför mycket stora förändringar och att införa en tv-lista nu är som att kasta in ett järnspett i ekrarna på SVT-chefens miljövänliga cykel.

Livesport är ett av mycket få områden som går att få många tittare till och därigenom stora intäkter. Här har funnits ett av få områden med positiv utveckling för idrotten och nu vill diverse politiker driva igenom ett beslut som förstör det här området också. Åtminstone idrottsministern måste vara emot det här förslaget om han är allvarlig med att han vill förbättra möjligheterna för idrotten och då menar jag emot på en nivå där han får med sig sina kollegor i regeringen.

Stöld är alltid ett brott. 

De fick en idé, sneglade lite mot Facebook, Twitter och Linkedin och efter två år av utveckling har deras app blivit mycket populär på bara några månader. Handbollen var först, snart kommer fotboll och ishockey.

Ett nytt Globen 2019 förutsätter att Hovet rivs. Då kan området säljas för bostadsbyggande och Stockholms Stad får loss kapital att rusta Globen.

Rusningen är avklarad. Ni vet där hundratals traventusiaster springer för att få sina speciella läktarplatser. Elitloppet Solvalla tar fart – via en spektakulär flygresa tack vare en miljardär och via TV-sändningar till 20 länder. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Få andra företag kan visa upp en liknande historia.  I 23 år har Åbro sponsrat AIK fotboll. Men inför möjligheten att gå in i andra sammanhang sa vd:n Henrik Dunge ja.

Det går bra för den ideella spelmarknaden! I synnerhet Folkspel, som bl a står bakom Bingolotto; fortsätter att öka och det gäller också Sverigelotten. Ingvar Oldsberg är en del av framgångssiffrorna.

IFK Norrköpings ordförande Peter Hunt vill ha en ny klubbdirektör.  Håkan Wetell har varit en utmärkt vikarie sedan Magnus Munken Karlsson plötsligt försvann. Först nu framkommer skälen.