Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Många vill ha mer och vill betala

Många vill ha mer och är beredda att betala för mer, bara de får mer, skriver Dan Persson. Foto: TT

 

Idrotten måste våga välja bort kunder, det är enda sättet att attrahera de kunder man vill. Sätt pris utifrån målgrupper. 

För att ta ett exempel, Handelsbanken gör rätt, idrotten kan lära av dem.

Handelsbankens koncernchef Pär Boman får på skallen i media. 

Här gör de rätt

Nu ser Pär Boman ut som en överklassmesserschmitt från Öfre Östermalm, det rår han inte för. Han saknar förtroendekapital som chef för en stor bank, de flesta har förstått att de har informella karteller för att blåsa oss på boräntor och fondavgifter, det är inte hans fel heller att styrelsen har gett honom uppdraget. 

Storbankerna gör egna pengar vilket tillsammans med vällevnadssjukdomar är det största hotet mot Sverige, glöm Putin, har är inte farlig i jämförelse, det är inte heller Pärs fel. Men han har faktiskt rätt i den här frågan. 

Idrotten måste våga välja bort kunder, det är enda sättet att attrahera de kunder man vill.

Ni kan visst

När jag pratar med klubbchefer på golfbanor, direktörer från hockeyklubbar, fotbollsklubbar och så vidare är min samlade slutsats att de är för rädda för att tappa befintliga kunder och inte förstår att det innebär att de missar lönsamma kunder som kunde ha blivit deras intäkt.

För golfen som jag känner mest är meningen oftast den här: ”vi är en familjeklubb med ett elitfokus som satsar på juniorer och vill ha en bana som alla kan trivas på”. 

Tjena, Ikea lyckas med det här för att de är världsklass på bra grejor billigt. För egen del handlar jag gärna på Ikea bara jag får göra det på nätet. 

Fotbollen väljer bort barnfamiljer

Hockeyklubbarna har högst kompetens bland cheferna, dock är de hockeyfans på hög nivå själva, vilket gör att spelet värderas för högt och att alla är välkomna vilket medför att ingen grupp särbehandlas.

Fotbollen är konsekvent. De väljer bort barnfamiljer, företag och sällanbesökare genom att fokusera på klacken och hard core. Vi får varje vecka via media reda på att det inte är en bra miljö för oss andra så de kommunicerar perfekt. De har valt att fokusera på den kundgrupp som ger minst per person i intäkt, de är å andra sidan ganska många, så jag säger inte att det är fel.

Min syn är att det långsiktigt är ett felaktigt beslut, men fotbollen vågar faktiskt välja bort kunder och skall ha cred för det.

Sällan besökarna, där finns potentialen

Min tes är att den ekonomiska vinsten ligger i målgruppen sällanbesökare med höga krav på kvalitet och totalupplevelse. Att få de som går en gång per år att gå två, de som går två att gå tre, de som går fyra att gå sex är inte så förtvivlat svårt om man ger dem en bra produkt. Bra paket, gärna dyra om det är prisvärt, bra social miljö, fungerande toaletter, inga bengaler som försenar hemkomst, vänner man trivs med på plats, ett glas vin i paus. Fungerande transporter till och från. Med bra CRM-system kan man hitta de här kunderna och premiera dem för att de konsumerar.

Barnfamiljer som får trygg miljö, kul för barnen är en annan bra målgrupp.

Företagen skall kunna känna stolthet över både leverans av service och deras lag såväl som fansens beteende för att vara trygga i att deras kunder uppskattar eventet. Ser jag som gäst till ett företag ett ölmärke på lagtröjorna och hör hataramsor blir det logiska beteendet att aldrig någonsin köpa det ölmärket och tacka nej nästa gång företaget bjuder in mig.

Blir inte trovärdigt

Kundsegmentering är svårt, mycket svårt. Kräver mod att våga välja bort segment, och kunnande att arbeta med segment. Det är ofta troligt att det kortsiktigt kostar. Det krävs CRM-system, CRM-specialister, Revenue managent, kunnande om sociala media och mycket annat men det går om man vill.

Det som är fullständigt uppenbart självklart är att ingen kan någonsin bli trovärdig när man påstår att man satsar på vissa målgrupper om man inte aktivt väljer bort andra. Det är här idrotten har problem, man vågar inte välja bort.

Tittar man på Volkswagen ser man en koncern som har ett tiotal varumärken för olika kundsegment. Språket, priset, fördelarna skiljer sig mellan Audi och Skoda. Ung och sportig och billigt är Seat. Rationell lägre medelklass är Skoda, medelklass är VW, de som vill ses som övre medelklass är Audi, sedan finns specialmodellerna uppåt. Här finns en varumärkesstrategi som går igenom i allt man gör för varje märke och varje modell.

Många i dag vill ha mer

Försiktigt uttryckt så ligger idrotten någon vecka efter. Sen skall man inte göra som SAS och medvetet välja bort de lönsamma kunderna. Här framstår faktiskt den kommersiella idrotten som ett föredöme. Man ber inte de viktigaste kunderna fara åt helvete som SAS valt som strategi.

Trots 30 års arbete inom upplevelseindustrin har jag inte förstått den ekonomiska tanken bakom SAS agerande.

Metoden för att välja bort är enkel. Sätt pris utifrån målgrupper, för högt för de ni inte vill ha, för lågt för de ni vill ha. Glöm inte att många idag vill ha mer och är beredda att betala för mer, bara de får mer. Själv kan jag pynta en hundring extra för en ”inga bengaler garanti” så att jag vet när matchen slutar.

Vem klarar att ta hand om det?

Här är problemet. Många står frågande och är öppna för förslag för hur fotbollsförbundet ska gå vidare trots eller tack vare Friends Arena. Foto: Foto: Anders Wiklund, TT

 

Svenska Fotbollsförbundet söker en ny generalsekreterare efter Mikael Santoft som går i pension. Det är Sveriges svåraste jobb

Lätta jobb som VD på Vattenfall, ordförande i centerpartiet, nolltoleransansvarig hos Sverigedemokraterna går det göra något av, men den som skall bli generalsekreterare på fotbollsförbundet har något att bita i.

Även de som söker utmaningar såväl de som brinner för att utveckla svensk fotboll bör tänka sig för.

Misslyckad omorganisation

Läget ser ut ungefär så här. En nyligen genomförd och enligt många (i synnerhet personalen) misslyckad omorganisation gör att mycket energi förloras internt.  Här finns något års arbete för att skapa förutsättningen för arbete. 

2014 blir en katastrof när det gäller förlusterna för driften av Friends Arena. Råsundafonden är slut och förbundets del på 60-80 miljoner kronor måste hittas någon annanstans. 

Det kärvar i avtalsskrivandet med Lagardére som skall ta över driften. Lagardére har ganska självklara och normala krav på hur avtalet skall se ut och vad som måste göras med andra avtal för att de skall kunna ta över ansvaret. 

Ett värdelöst avtal

Största problemet är det fullständigt värdelösa avtalet med Choice om mat och dryck som tvingades på ägarna av bröderna Paulsson för att de skulle få bygga ett hotell till åt Petter Stordalen.

Om man går i mål med Lagardére så har man bara flyttat förlusterna till fastighetsbolaget. Hela fastighetsbolaget måste rekonstrueras så att förbundet blir av med sitt ägande innan en ny generalsekreterare på förbundet ens kan börja med arbetet att utveckla fotbollen.

För landslagsverksamheten är det uppenbart att grunden för landslagets attraktionskraft finns hos en person.  När han slutar om ett eller två år så blir det besvärligt att få in sponsorer, locka publik med mera. Att tjäna stora pengar på att gå till mästerskapen blir inte enklare.

Motsägelsefullt

Fotbollens problem med huliganer kvarstår och bästa sättet att bli hatad och mordhotad är att försöka göra något åt det.

Här finns problemet med en dysfunktionell poliskår och ett åklagarväsende som står på huliganernas sida i kampen. Fotbollsförbundet måste dock vara mer aktivt än hittills och ett stalltips är att det inte bara går att påstå att det är ett samhällsproblem.

Sen kommer de strukturella problemen. Fotbollsförbundets DNA är en socialdemokratisk version av 60-talets folkrörelsemodell. Beslutsfattarna i distrikten har väldigt sällan lämnat 60-talet. Samhället ser försiktigt uttryckt något annorlunda ut idag. 

Elitfotbollen är kommersiell och skall konkurrera som en av många aktörer på en upplevelsemarknad, breddfotbollen har problem med rekrytering av ungdomar, ledare och styrelseledamöter. Föreningsmodellen utsätts för tryck, kommersiella gym är bättre på att rekrytera ungdomar än föreningslivet. Sen är distriktens agerande för att bevara sig själva som maktcentra en garanti för att ingen anpassning till samhället sker. Det är ingen kritik, så fungerar organisationer.

Hur komma vidare?

Fotbollen är fortfarande Sveriges största sport, skapar massor med samhällsnytta, genererar stora skatteintäkter, gör ungdomar anställningsbara, skapar glädje och upplevelser. Det är inte här problemen sitter. Problemet är att skapa en situation där förbundet kan skapa utveckling, få ekonomin i ordning och inte minst fungera effektivt i det samhälle vi har.

Min tes är att förbundet bör leta fram två generalsekreterare. En städgubbe som får två år på sig att städa, omorganisera, fixa Friends, ändra strukturen och skapa förutsättningar. Efter honom kan man anställa någon som får jobbet med att utveckla verksamheten.

Men, skulle någon som blir tillfrågad rådfråga mig, skulle jag rekommendera hen att tacka nej.

Vi vill själva välja vad vi vill se

100 procent av svenska folket kan se det de vill på TV. Låt oss själva välja, menar Dan Persson, och protesterar mot riksdagens beslut. Foto: TT

 

Riksdagsmännen stjäl idrottens pengar. Det är den givna konsekvensen av en s.k. evenemangslista som riksdagen nu förordar.

Det riksdagen föreslår är helt enkelt att idrotten som äger rättigheter inte skall kunna sälja dessa till högstbjudande utan bara till ett oligopol av de tv-kanaler som når 90 procent av svenska folket.

Inskränkning i äganderätten

Förutom att det är en direkt inskränkning i äganderätten, det mest grundläggande för utveckling av välfärd så har riksdagen åter visat sig leva i en värld som vi övriga lämnade för ett decennium sedan.

Först och främst kan 100 procent av svenska folket se allt de är beredda att betala för. Utöver den obligatoriska tv-skatten kan man konsumera allt man vill. Faktum är att aldrig någonsin i världshistorien har varje individ möjlighet att se allt man vill från allt som sänds som tv-signaler eller IP i världen.

Vi sa upp vårt Boxer-abonnemang för en månad sedan. Gammel-tv hade i vårt hushåll spelat ut sin roll. När vi tittar på samma sak gör vi det på den stora skärmen men med signal från en dator. I regel tittar vi på olika saker och då blir det en mix av mobiler, datorer, paddor. Men gammel-tv känns lika modernt som Banlonpolo och gabardinbyxor med sydda pressveck.

Vi ska bestämma själva

Media är en marknad med tusentals aktörer. Att någon skall nå 90 procent av befolkningen är en mycket allvarlig signal på att konkurrensen inte fungerar. Då bör konkurrensverket agera. 

Riksdagen är helt fel forum för beslut om vad befolkningen skall titta på. Det skall vi bestämma själva, betala för själva. Den rätten vill riksdagen ta ifrån oss. 

Om nu riksdagen vill bestämma vad vi skall titta på, så bör det skapa mer tillväxt om vi tvingades se riksdagsdebatter, vetenskapsprogram och gärna en lång tv-serie där alla pratar väldigt långsamt om hur skadlig protektionism och rasism är. Det torde vara svårt att finna någon korrelation mellan kval i slägga och BNP-ökning.

Helt bakvänt

Att kommunisterna vill ta de rikas pengar och att SD vill ta allas våra pengar genom protektionism vet de flesta av oss. Att de övriga demokratiska partiernas representanter i riksdagen inte förstår att en evenemangslista är en avgjord inskränkning i äganderätten är på ren svenska en katastrof.

De som röstade för en evenemangslista var förmodligen samma personer som röstade för att de själva skulle få behålla livslånga pensioner utan att förstå betydelsen av grundläggande moralbegrepp och juridiska begrepp som jäv.

Jag blir uppriktigt ledsen av att jag som samhälls- och politikernörd hamnar i ett läge där jag måste rösta blankt i riksdagsvalet.

TV-marknadens frågetecken

Den riksdagsman som tror sig kunna förklara hur tv-marknaden ser ut när det är dags för OS 2020 får räcka upp en hand. Det bör då nämnas att rättighetsinnehavarna, tv-bolagen, distributörerna och de som bevakar tv-marknaden har en sak gemensamt - vi vet att ingen har en susning om hur tv-marknaden ser ut om sex år. Vi vet inte ens hur man kommer definiera tv om sex år. 

Tillkommande allvarligt är empirin. När riksdagen har petat på något de inte borde ha petat på visar historien att de oftare förvärrar situationen genom att peta än mer. Får vi en evenemangslista kommer den utökas snarare än minskas. 

Jag står upp i soffan, med ståpäls över hela kroppen när Charlotte Kalla kör ikapp och går i stafetten. Men jag kan betala för det precis som jag betalar för att lyssna på radio och se strömmad film och program. Under vinter-OS erbjöd Viasat ett OS-abonnemang för 260 spänn utan bindningstid.

Idrotten en slagpåse

Det riksdagen nu gör är att förstöra de grundläggande förutsättningen att utveckla affären för alla förbund, ligor och arrangörer som äger tv-rättigheter. 

Tror någon att TV4 och SVT kommer att bjuda över varandra, eller tror ni att de väljer att samverka och bjuda så lågt det bara går?

Min tes förstärks om att idrotten har tappat sin position i samhället och blivit allmän slagpåse som jag berört flera gånger. Idrottens egendomar konfiskeras av riksdagen.

Kommunens val är självklart

Fakta är att bandyn inte har de förutsättningar som krävs för att politikerna ska säga ja till en hall i Göteborg. Foto: TT

 

Kommuner måste göra tydliga val. En normalstor svensk stad på 70-100 000 invånare har inte ekonomi för mer än ett elitlag. Inte ens Göteborg har råd med allt. I synnerhet inte bandy.

GAIS bandy är självfallet upprörda över beslutet att inte bygga någon bandyhall i Göteborg men jag tycker att politikerna och staden fattat ett korrekt beslut.

Vi måste inse att vi lever i en helt ny värld. Då blir samhällets syn på idrotten väldigt enkel.

Ska ta ansvar för skattepengarna

Breddidrott skall ha samhällsstöd då den skapar fler ungdomar som är anställningsbara, bättre skolbetyg, mindre missbruk, minskar problem med barnfetma samt för oss äldre sänker samhällets vårdkostnader.

Elitidrott är upplevelseindustri och skall generera skatteintäkter till samhället. 

Det här drabbar den icke kommersiellt gångbara elitidrotten men det finns inga vettiga alternativ om våra politiker skall ta ansvar för våra skattepengar.

Så ska Göteborg göra

Artikeln här på IA visar tydligt att bandyn inte är där. Om man förlorar 500-600 000 kronor på uteblivna biljettintäkter på en säsong bör det jämföras med intäkter hos ishockey och fotboll på det fyrdubbla för en match. 

Göteborg ska fortsätta fokusera på att bygga en ny modern mindre (12-15 000 sittplatser, inte fler) hall där Scandinavium ligger idag. Trippel A läge och med ett första spadtag 2018, invigning 2021 när staden fyller 400 år så kan vi då få en fjärde modern arena i Sverige efter Malmö, Tele2 och Vida i Växjö.

Med den investeringen på 3-5 miljarder i pipeline blir det fullständigt hål i huvudet att bygga en bandyhall. 

Bandy är en fantastisk sport, men den klarar inte att som elitidrott skapa sådana intäkter att den fyller samhällets numera primära krav på elitidrotten, att vara samhällsekonomiskt lönsamt genom skatteintäkter. 

Kommuner måste göra tydliga val

Där jag är uppväxt kunde vi ploga upp bandyplanen på träsket i oktober och spela tills början på maj. Genom att vi fick låna grannens traktor behövde Råneå kommun inte lägga ut en krona och kul hade vi. Det kan vara så att bandy som sport trivs bättre i en annan klimatzon.

Min tes är också att kommuner måste göra tydliga val. En normalstor svensk stad på 70-100 000 invånare har inte ekonomi för mer än ett elitlag. Stödjer kommunen av s.k. rättviseskäl både ett fotbollslag och ett hockeylag, så tar man bort förutsättningarna för båda att lyckas och etablera sig i den övre halvan.

Det vore dumt att bygga arenor för elithockey i Vänersborg eller Lidköping och den vägen öka konkurrensen för bandyn i områden som bandyn idag äger. I fotbollens och Ishockeyns Göteborg bör man stå fast vid sin strategi.

Samhällets syn på idrotten har förändrats. Vill vi fortsätta utveckla idrotten skall vi lyssna på samhället och välja våra strider till de vi vet att vi kan vinna.

De onda krafterna vann

Justitiekanslerns utlåtande angående läktarvåldet är synnerligen märkligt, deklarerar Dan Persson och redogör för vad som har framkommit. Foto: TT

 

I alla diskussioner som varit om våld i samband med fotboll efter tragedin i Helsingborg har vi glömt en inte helt oväsentlig part i det här sammanhanget, dvs vårt samhälle och dess myndigheter. 

Nu har de goda krafterna inom fotbollen mobiliserat, stödet är enormt, supporterorganisationerna är med och vore det inte för justitiekansler Anna Skarhed så hade vi vågat hoppats på framgång.

Fullständigt ologiskt

Justitiekanslern, som är en mycket tung myndighet när det gäller den juridiska agendan, har nämligen nu beslutat att polis och åklagare aldrig kan göra fel i sådan utsträckning att någon kan klandras, avskedas eller åtalas samt att de som blir utsatta för deras tillkortakommanden och övergrepp aldrig kan få ett rimligt skadestånd.

När JK kom med sitt utlåtande om Narkosläkaren i det s.k. Astrid Lindgren-fallet så måste det ha skålats i champagne bland många onda och kriminella. Hon slag nämligen fast att våra åklagare och poliser kan förstöra livet för oskyldiga människor, begå övergrepp, missgrepp och underlåtenhetssynder helt utan risk för att straffas för detta. 

Lite förvånad blir man att staten utser en Stalinist till JK för det är bara Stalins citat ”Vad spelar det för roll om vi skjuter 100 oskyldiga så länge vi straffar en skyldig” som kan vara grund för hennes beslut.

Kan inte förvänta sig stöd

Aldrig någonsin har en av Sveriges högsta myndighetspersoner på det juridiska området så tydligt slagit fast att vi aldrig någonsin kan förvänta oss att åklagarväsendet och polisen skall fungera. 

Det JK Anna Skarhed har sagt utan att förmodligen förstå det är att de goda krafterna inom fotbollen aldrig kan förvänta sig stöd av samhället. 

Polisen, även de duktiga och goda poliserna kommer att låta bli att anhålla och anmäla de som misshandlar eller utför skadegörelse, eftersom de lärt sig att det är ingen idé då åklagarna löpande lägger ner målet. 

Åklagarna har fått fullständigt bevisat att de kan låta bli att arbeta såväl som att göra fel, utan att de någonsin riskerar någonting. I klartext, de kan fortsätta låta bli att göra sitt jobb även framåt i tid. 

Ska de slippa straff?

För SEF och fotbollsklubbarna är det här mycket dåliga nyheter. Om man kan slå poliser, vanliga medborgare och därutöver idag avancerad skadegörelse och vara 100 procent säker på att det inte uppstår några som helst konsekvenser, vilket nu både Djurgårdens träningsmatch mot Berlin, helgen i Helsingborg och derbyt i Stockholm är totala bevis för så är fotbollen maktlös. 

Fotbollen med sina i sammanhanget rudimentära bestraffningsmodeller kommer inte att komma någonstans. Hur skall man förklara ett års arrangörsavstängning för att en person skrikit ”hora” på läktaren om samma person vet att det inte utgår något straff för misshandel av poliser, grov misshandel av vanliga människor, ödeläggelse av restauranger med mera?

När JK talat om att våra myndigheter inte har någon skyldighet att skydda sina medborgare eller ha någon form av ansvar för sitt agerande så blir det civila samhället maktlöst.

Var gick det snett?

Hennes beslut i Astrid Lindgren-målet är i och förty logiskt. Andra makthavare inom rättsväsendet agerar för att myndigheter skall få kränka vår integritet genom att lagra våra digitala aktiviteter.

Alla utgår ifrån någon form av naiv idé om att myndigheter är goda organisationer. Politikerna försvarar idén till fullo. Alla de som haft med psykvården för unga, äldrevården för föräldrar, haft ett mobbat barn eller blivit brottsoffer vet att myndigheter är onda. Må vara att de inte har ett ont uppsåt, men de saknar ansvar för sina handlingar och det skapar massor av mänskligt lidande. 

Nu återstår bara nästa steg. När någon av de onda krafterna inom fotbollen skall samlas för en stilla pilsner så blir vi inte förvånade om inte deras primära supporters tänker närvara och dessutom erbjuder sig att ta kostnaden för ölen, jag tänker mest på justitieminister Bea Ask, JK Anna Skarhed, rikspolischef Bengt Svensson och deras övriga kamrater.

Ungdomar och stadgar och värdegrunden

Hockeyn har gamla och omoderna regler. Därför riskeras ungdomsverksamheten i Nyköping, skriver Dan Persson och hävdar bestämt att de yngre inte får drabbas när de äldre gör fel.

 

För en 17-åring som drömmer om spel i SHL och som satsat flera års träning blir det som att ta hans liv ifrån honom. Klart att det är fel, skriver Dan Persson om konsekvenserna av en konkurs.

Nyköpings hockeyklubb har gått i konkurs, skälen ser ut att vara att man trots en styrelse som får ses erfaren av affärsverksamhet på storbolagsnivå har gjort en egen tolkning av begreppet dubbel bokföring. Det är trist, upprörande och får konsekvensen att kommunen, staten, leverantörer och anställda drabbas.

Omfattande byråkrati

Det leder också till att A-laget degraderas, dvs om man lyckas starta en ny klubb och få ihop ekonomi för ett elitlag så börjar man i en lägre division. Det är naturligt och en del av det pris man rent sportsligt bör betala om man sysslat med ekonomisk doping med andras pengar.

Nu verkar det som det uppstår liknande problem, dvs degradering i seriesystemet för klubbens juniorverksamhet. Det kan bero på att förbund och distriktsförbund har en för omfattande byråkrati och behöver tid på sig för att lämna besked. Det är min förhoppning.

Risken är att de läser stadgar och förordningar som Jehovas vittnen läser bibeln. Det blir tolkningen om nu även juniorlagen inom Nyköpings hockey degraderas. Här finns nämligen redan ledare och andra som drar igång en ny förening med huvudsyftet att ungdomarna skall kunna fortsätta.

Fel om de drabbas

Här borde regelverket, med den värdegrund ett modernt ishockeyförbund idag måste ha för ett existensberättigande, vara glasklart. Barn och ungdomar skall inte drabbas. Juniorverksamhet skall inte bedömas på samma sätt som seniorverksamhet.

Om du ungdomar som har tränat hårt i många år nu degraderas ner till spel på distriktsnivå blir konsekvenserna orimligt stora. För en 17-åring som drömmer om spel i SHL och som satsat flera års träning blir det som att ta hans liv ifrån honom.

Nu står det säkert många ledare och föräldrar i andra klubbar som kan tjäna på detta och anser att man skall hålla hårt på stadgarna så att deras telningar kan få en gratisplats. Det är skamligt att de är beredda att skada barn och ungdomar för egen vinnings skull.

Omoderna stadgar

Bakgrunden till att den här typen av problem uppstår går att härleda till två saker.

  • Stadgarna är omoderna, bygger på ett tänk från 1904.
  • Den ideologiska historien lever kvar, vilket gör att besluten baseras på ett samhälle vi för länge sedan lämnat.

På det kommer att seriespel för barn tas på för stort allvar. Det är mycket svårt att göra något åt, och ingenting jag vill kritisera någon för. Idén med idrott är trots allt att vinna matchen, loppet, tävlingen, med undantag av Hammarby saknar vi helt kulturen att det är lika roligt att förlora. Att ha kvar engagemanget som ungdomsledare utan drivkraften att vinna är på gränsen till omöjligt.

Ta de logiska besluten

Den ganska omfattande kritiken mot så kallade elitsatsningar kommer primärt från vänsterhåll där det enda viktiga är att alla förlorar lika mycket. För mig med åsikten att även den som är duktig i matematik skall få stimulans att bli ännu bättre är det självklart att de som är duktiga i ishockey och ambitiösa skall få möjligheten att utvecklas.

Sedan får vi hantera skillnaderna när det rör små barn där det vetenskapligt är bevisat att för tidig elitsatsning inte är bra.

Men det är dags att modernisera regelverken för ungdomsidrotten och nu väntar jag bara på att förbund och distrikt tar de logiska besluten så ungdomarna i Nyköping Hockey kan fortsätta med den sport de älskar på den nivå de har förtjänat.

Lägg all energi på ungdomslagen!

Brommapojkarnas imponerande ungdoms arbete fortsätter år efter år och framgångarna avlöser varandra. Men A-laget... Foto: TT

 

De stjäl barnens pengar. Visst, lite medvetet spetsad, det finns ingen som gör något lagbrott i det här sammanhanget. Men...

Vi har tre typer av idrott i Sverige. Bredd för barn och vuxna, kommersiell elitidrott och icke kommersiell elitidrott. Den sistnämnda är döende för den saknar förmåga att attrahera. Vill man bli bäst i världen i skytte så måste man vara rik, för det kostar, samma gäller ett 50-tal andra idrotter.

BP och Häcken - så bra och så fel

Inom fotbollen, vår absolut största idrott i antalet utövare och vår näst största kommersiella elitidrott i omsättning efter ishockeyn så finner vi några anomalier.

De två stora är Brommapojkarna och BK Häcken.  Två helt fantastiska föreningar när det gäller ungdomsidrott. Föredömen på allt från antalet ungdomar till värdegrund och samhällsnytta.

De borde lägga 100 procent av sin energi på att bli världens bästa aktör när det gäller ungdomsidrott. De har förutsättningarna. Det är helt fantastiskt att vi i Sverige har två föreningar som på allvar kan tävla i toppen av världsklass när det gäller ungdomsidrott. Det är den positiva sidan.

Bodström borde veta bättre

Nu finns det en negativ sida också. De envisas med en ekonomiskt olönsam elitverksamhet. Inte nog med att pengar från barnen måste läggas på elitlaget, de är dessutom parasiter i allsvenskan. 

De är helt värdelösa på att skapa publik på sina bortamatcher vilket skadar de andra lagen ekonomiskt. Att de inte har publik på sina hemmamatcher skadar bara barnen.

I vårt bostadsområde har vi Boo FF, också en helt fantastisk förening, som nu förstörs för att ordförande (förre ministern och eventuella socialdemokraten) Thomas Bodström, ett kvarter härifrån, har drivit igenom en satsning på elitlag i div II för herrar och div ett för damer. Herrfotboll i division II har lönsamhet på en nivå som får Vattenfalls köp av Nuon att framstå som klokt. 

30 orter, inte fler, har resurser

Damfotboll på elitnivå är inte så kommersiell att det är rättvist att ens prata om intäkter. Boo FF kan hamna topp fem i Sverige på att vara bäst på att ta hand om våra barn och barnbarn. 

När vårt barnbarn som älskar fotboll fyller fem skall han självfallet börja i Boo. Men de avgifter vi betalar skall inte gå till eliten, utan användas för att ge honom och hans kamrater bättre verksamhet. Bodström har inte förstått vem som är kunden och vad som är affärsidén. Det indikerar å andra sidan att han är en riktig socialdemokrat.

Sverige är ett litet land. Vi har knappt 30 orter som har storlek och ekonomi för att ha ett kommersiellt framgångsrikt elitlag i en stor sport. Bara Stockholm, Göteborg och Malmö är stora nog för flera lag. Det här är fakta men idrottsledare agerar med hjärta och då framstår vi som kommer dragande med fakta som trista typer.

Lalla inte bort pengar på eliten

Det jag vill är självfallet att kunna använda BP, Häcken, Boo FF med flera fantastiska föreningar när det gäller ungdomsfotboll som lysande exempel på hur idrotten gör mer än Jan Björklunds skola och de flesta föräldrarna på området att skapa nya medborgare som lyfter Sverige. Då skall fokus ligga där och inte på ett mediokert elitlag utan förutsättningar.

”Focus on core business” gäller inte bara Vattenfall. Om man nu heter Vattenfall hur klokt är det då att köpa tysk brunkol och holländsk gasenergi? Det gäller även idrotten. Är man helt fantastiskt bra på ungdomsverksamheten skall man inte lalla bort den på ett elitlag. Då blir det Vattenfall som resultat.

Nu till nästa anomali. De här nämnda föreningarna har fler träningstimmar, fler ungdomar, fler ledare, spelar fler matcher och så vidare än vad de 30 minsta förbunden i RF har tillsammans. 

Dessa specialidrottsförbund...

De minsta specialidrottsförbunden får +50 miljoner kronor i statsbidrag. Det är totalt bortkastade pengar om de inte har stödet till muséer som utbetalare. Det kan finnas kulturhistoriska skäl att bevara en del av dessa förbund, dock inga rationella.

Jag lägger gärna tre år av mitt liv för att kämpa för att de här fantastiska föreningarna skall få mer till sin ungdomsverksamhet, på de utdöende förbundens bekostnad, men bara om de lägger ner den fåniga elitverksamhet de ändå saknar förutsättningar att bedriva.

Det jag ser framför mig som en blomstrande framtid är tio klubbar som tjänar pengar och lockar publik i Allsvenskan, tio som gör motsvarande på lägre nivå i Superettan men framförallt tio klubbar som är bland de 20 bästa i världen på ungdomsverksamheten. 

Häcken och BP kan agera för att det blir verklighet.

Friskvårdsbidraget gynnar bara medelklassen och gymmen

Flytta miljarden för friskvårdsbidrag till området utanförskap och vällevnadssjukdomar. Det skulle många fler tjäna på. Foto: TT

 

Skapa ett modernt idrottsstöd utifrån samhällets behov.  Slopa Friskvårdsavdraget, den miljarden kan användas bättre

 Ja, jag hade fel. I sex-sju år har jag agerat för att golf, utförsåkning och ridning också skall omfattas av friskvårdsavdraget och dessutom sett avdraget som en bra modell för hur vi ökar antalet svenskar som tränar. Nu har jag tittat igenom frågan en gång till.

För lite effekt

Slutsatsen är att jag haft otur när jag tänkte. Nu var jag inte ensam men det hjälper föga som försvar.

Friskvårdsavdraget är när arbetsgivaren kan bära ca 2 500 kronor av mina kostnader för träning som avdragsgill kostnad utan löneskatter.

Varför bör vi då avskaffa friskvårdsavdraget undrar ni?

Det ger för liten effekt för den statliga peng det handlar om. Och det gäller inte alla är de enkla skälen.

Gynnar bara vissa

Friskvårdsavdraget gäller primärt anställda i privat näringsliv. Förmånen finns i väsentligt lägre omfattning bland offentliganställda och av naturliga skäl inte alls för de som studerar, är arbetslösa eller på andra sätt inte har en arbetsgivare.

De som utnyttjar avdraget är dessutom i stor utsträckning tjänstemän.

Vi som har tillgång till avdraget är alltså primärt den medelklass som aldrig haft det så bra efter fem jobbskatteavdrag, borttagen förmögenhet och fastighetsskatt, låga räntor och låga energipriser.

Det är i den gruppen och bara i den gruppen vi har acceptans för behovet att träna och äta nyttigt. Dvs den gruppen agerar utifrån egen nytta - frisk ålderdom där man skall göra allt man inte hann för att man jobbade för mycket. Samhällsnyttan är enorm i form av lägre kostnader för äldrevård, lägre sjukvårdskostnader, färre sjukdagar men drivkraften finns redan där.

Skulle inte träna mindre

Vi skulle inte träna mindre om bidraget försvann. Dvs den samhällsekonomiska nyttan med friskvårdsavdraget är för litet.

Att ett omfattande samhällsstöd för att befolkningen skall träna mer är lönsamt för samhället behöver vi inte diskutera, men det vi kan konstatera är att dagens utformning inte är optimal och behöver förändras och utvecklas.

Idag ser samhällets stöd till idrotten ut på följande sätt:

• Friskvårdsavdraget

• Stödet till RF och Specialförbund

• Handslaget och andra riktade stöd

• Statligt Lok stöd (lokalt aktivitetsbidrag)

• Statligt stöd till ungdomar i utanförskap (idrottspeng)

• Kommunalt Lok stöd (lokalt aktivitetsstöd)

• Kommuners kostnader för träningsanläggningar.

• Kommuners stöd till elitidrottens anläggningar.

Idrotten ger mycket mera tillbaka

Stöden uppgår i runda slängar till 40 procent av vad idrotten genererar i skatteintäkter. Det statliga är en liten del därav trots att staten får merparten av skatteintäkterna.

Det finns två samhällsproblem där idrotten är ett viktigt verktyg för att lösa dem:

• Utanförskap bland ungdomar.

• Vällevnadssjukdomar.

Båda kostar osannolika summor pengar för samhället och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har undersökningar som påvisar att äldrevården om 25 år kräver kommunalskatt på 50 kronor för att hantera kostnaderna för äldrevården. Konsekvensen är att vi riskerar hela välfärdssamhället. Ungdomsarbetslösheten har liknande konsekvenser, dvs samhällsfarliga strukturer.

Där finns vinster att hämta

Då gammal och sjuk inte står på någons ”bucket list” och då det är vetenskapligt bevisat att man förkortar tiden från fullt frisk till död från åtta till tre år så har medelklassen alla incitament för att träna och äta nyttigare.

Bunkefloprojektet påvisar tydligt minskat utanförskap för ungdomar, dvs bättre skolresultat och lättare att få jobb. Idrott för unga tar också bort risker för barnfetma, barndiabetes med flera problem och sjukdomar.

Då har vi identifierat varför samhället skall stötta idrotten och vad idrottens leverans skall vara. 

Listan över problem

Problemen, ja, de är i tur och ordning:

• Idrotten är uppbyggd för att leverera idrottsprestation, dvs elit. Det är inget problem för den kommersiella elitidrotten som bär sina egna kostnader, men en stor del av samhällsstödet går idag till den icke kommersiella elitidrotten, dvs utan leverans av samhällsnytta av idrotten.

• Vi når i större och större utsträckning bara medelklass och medelklassens barn. 

• Stödet är utformat för att stötta utifrån den gamla strukturen med folkrörelsen som ideell mottagare, den finns inte kvar som leverantör på det sätt den gjorde.

• Ökad andel av stödet hamnar hos de kommersiella aktörerna som gym, primärt för att de har varit bättre på leverera. Även de når bara medelklass.

I en strävan att skapa ett modernt idrottsstöd utifrån samhällets behov finns det anledning att se över allt. Ett bra första steg för att komma igång är att avskaffa friskvårdsbidraget. Den miljard staten sparar där kan i en ny struktur leverera väsentligt större besparingar för samhället på området utanförskap och vällevnadssjukdomar.

Hovet, Ryttarstadion och bedrägerierna

Ridverksamheten på Djurgården är hotad. Unga ryttare och föräldrar riskerar att avhysas trots en omfattande verksamhet. Foto: TT

 

Envar skall betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats är grundläggande för demokratisk rättstradition. Men som ansvarsfull medborgare har man självfallet skyldigheten att polisanmäla om det föreligger uppenbar brottsmisstanke.

Där är vi nu i den trista soppa som handlar om att tjäna pengar på fastigheter på kungens mark på ett sätt som är direkt motstridigt kungafamiljens viljeinriktning att marken skall användas för ridsport.

Ideelt mot kommersiellt

Min skyldighet utifrån den information jag har är att lämna in en anmälan till polisen så att en åklagare kan bedöma om en förundersökning skall inledas, dvs om misstanke finns.

En sådan anmälan bör självfallet innebära att andra myndigheter avvaktar med åtgärder.

För att rekapitulera så har den ideella fältrittklubben bedrivit verksamhet på Djurgården i Stockholm i evigheter. Marken ägs av Hovet och sköts om av Djurgårdsförvaltningen. När dåvarande Esso lämnade området på 60-talet gick de in som ägare av ett bolag, Ryttarstadion AB, där 50 procnet ägs av fältrittklubben.

Protester utan resultat

Ridhusverksamheten på området som riskerar att avhysas har en omfattande verksamhet för barn, barn med funktionshinder. Den drivs privat men enligt föräldragrupperna med föredömlig kvalitet och hög säkerhet. Nu protesterar föräldrarna gentemot både Djurgårdsförvaltningen och politikerna.

För kungafamiljen är det en jobbig fråga. Dels är avhysningen direkt motstridigt det drottningen och prinsessan Madeleine kämpar för i Childhood Foundation och dels har kungens förfäder kämpat för att området skall användas för ideell ridsportverksamhet snarare än fastighetsspekulation.

De nuvarande bolag som äger 50 procent av Ryttarstadion AB har ett beteendemönster som bör undersökas av åklagare. Fältrittklubben har som 50 procent ägare varit tvungen att gå till rätten för att få ut dokument som de har ägarrättsliga rättigheter att ta del av. 

En tragedi för många

Den nya ridskoleaktören ser ut att befinna sig i ett bulvanliknande läge. Allt handlar om att med ett lågt arrende i botten, anpassat för ideell verksamhet, kunna ta ut marknadshyror för fastigheter man inte underhåller, dvs dränera bolaget på pengar genom att hyra fastigheterna i egna bolag billigt, hyra ut dem dyrt med stora avanser som följd. Det innebär att ägarna av halva bolaget dels plundrar den ideella ägaren och samtidigt begår brott mot skatteverkets instruktioner genom s.k. otillåten vinstutdelning.

Nu står vi där med barn som inte får avsluta sin termin, funktionshindrade ungdomar som får en viktig del av sin utveckling förstörd, hästar som måste tvångsslaktas och allt för att någon skall tjäna mer pengar åt sig själv på ett sätt som inte är förenligt med lagstiftningens intentioner där kungafamiljen blir ett offer och i nuläget ser ut att medverka till ovanstående.

Den här frågan bör belysas av fler redaktioner med kapacitet för att granska och publicera.

Allt är en rättsskandal.

Höj priserna på ståplats!

Det här är drömmen för klubbarna, kö till biljettluckorna. Hur ska fotbollen komma dit? Foto: TT

 

Ståplats eller inte? Den åskådaren är inte lönsam. Intäkten per kund är mycket låg, säkerhetskostnaden hög, andra kunder uteblir och sponsorer blir negativa. 

Jag deltog i det lätt hysteriska programmet Debatt SVT där temat var ”Fotbollsvåld”. Jag var inbjuden för att som expert påstå att ståplatspubliken inte är lönsam. Det är inte ett helt enkelt konstaterande, mängden faktorer som är svåra att bedöma är hög. Men, mina antagande är numera tydliga. 

Inget tvivel 

Ståplatspubliken är inte lönsam. Intäkten per kund är mycket låg, säkerhetskostnaden hög och den negativa effekten på att andra kunder uteblir och att sponsorer blir negativa är omfattande.

Ja, jag vet att begreppet kund ovan retar fansen, men det är den juridiskt korrekta benämningen. Sedan en dom i marknadsdomstolen 1990 är den som köper en biljett för att titta på idrott en kund på samma sätt som den som köper en tröja på H&M.

Jag har ingen åsikt i frågan om man bör ta bort ståplats. 

Det får klubbarna bestämma, det är deras pengar. Klubbarna är medlemsstyrda så om en majoritet av de som går på årsmötet är ståplatspublik kan de rösta igenom alternativet lägre intäkter och sämre tabellplacering istället. 

Här är lösningen

Det finns tre sätt att lösa problemet med olönsam ståplats.

1. Fortsätt med dagens modell, acceptera att fansen och klacken är den primära underhållningen för de som vill gå dit. Acceptera att laget förlorar ofta, vilket blir effekten.

2. Ta bort ståplats, satsa på ökade intäkter per besökare mot andra kundsegment.

3. Höj priserna på ståplats, för fansen är matchen så viktig att oavsett alla bojkotthot och bojkottförsök som blir följden av höjningar så kommer de att gå på matcherna, för många av dem är det hela deras liv.

Argumentet att ståplatspubliken står för stämning delar jag inte. Det är för mycket negativa, homofobiska, sexistiska, hatiska ramsor för att det skall bli stämning. Själv mår jag mest illa även om ”När solen går upp” eller Bajens ”just idag” med flera sånger är ståpäls i positiv bemärkelse.

Det har bevisats ett antal gånger att omsättning och tabellplacering har en hög korrelation, för en tioårsperiod runt 93 procent. Vill laget vinna mer skall man höja omsättningen. Om en liten del av ståplatspubliken agerar på ett sätt som omöjliggör detta och publiken betalar för lite går inte målsättningen att uppnå.

Men lös problemet med de supportrar som beter sig dumt istället, säger då vän av ordning. 

Det är mycket svårt.

Krävs mod hos föreningarna

I ett samhälle där vi har en dysfunktionell poliskår och åklagarväsende, har fotbollen blivit ett brottsoffer.

Oavsett alla ”Nu är det nog” kunde vi se vad som hände i Göteborg med försenad start, dvs bengalbrännarna förstör upplevelsen för de som gått dit för att titta på fotboll. 

Fotbollen är på god väg mot den position jag tycker mest illa om. När den misshandlade kvinnan försvarar sig med att gärningsmannen är snäll innerst inne.

Klart att fotbollen klarar att stänga ute de som inte kan sköta sig på läktaren. 

Klart att fotbollen klarar att attrahera nya kundgrupper till fotbollsevent som är positiva, säkra och trevliga. 

Det kräver mod, fasthet, uthållighet och lite teknik, men det går att göra.

Alldeles för billigt på ståplats

Ja, jag vet att det är säkrare att gå på fotboll än att vara ute sent på exempelvis Stureplan en lönefredag, men upplevelsen är den motsatta och upplevelsen styr valet att ge sina pengar till klubben. Den publik vi söker har också valt bort Stureplan nattetid.

Ett sätt att göra ståplatspubliken lönsam är alltså att höja priserna. Det är åt skogen för billigt att gå på fotboll i Sverige. 

Årskort ståplats för 1 000 kronor ger 65 kronor per match, det är inga pengar i sammanhanget då kunden lägger det tre till femdubbla på käk och alkohol innan matchen. Kan 5 000 fans lägga 3-10 000 kronor på att vara en helg i Helsingborg kan man höja priserna på ståplats rätt ordentligt. Gör det.

När det gäller bortastå är det ännu enklare att höja priserna ordentligt. För bortasupportrar bör man istället satsa på att få dit de som köper premiumprodukter. 

För att sammanfatta. Klubbens intäkter styr tabellplacering. Om dagens ståplatspublik minskar intäkterna går det sämre för klubben. Så enkelt är det.

Två matcher kvar i Superettan, dramatiken är maximal. Hammarby med Nanne Bergstrand som lots ska ta steget upp till allsvenskan med stöd av en större publik än något annat lag någonsin.

Friends Arena gör 225 miljoner i minus för 2014. Det är dystra siffror som Idrottens Affärers Dan Persson tidigt förutspådde. Men han tror att förlusten kan bli ännu större.

Arrangemang av olika slag vill alla förbund och föreningar hitta för att skapa intäkter. När, var, hur frågar sig många ansvariga. Därför träffas 25 städer och 25 specialidrottsförbund. 

Åge Hareide, succétränaren i Malmö FF, funderade på att ta det lugnare och avsluta alla år som fotbollstränare. Så fick han kontraktet med MFF och får nu ta del av miljonerna.

Får vi lov att presentera mannen som lade ned 5 000 timmar under 17 år för att idrottsrörelsen skulle få ett eget lotteri: Ingemar Nilsson, 68 år, med rötterna i nykterhetsrörelsen.

Först petas Ralf Edström från Radiosporten. Nu har Stig Strand gjort sitt efter 28 år som alpin expert i SVT. Förändringens vind blåser genom expertbåsen och inte helt okontroversiellt. 

Tidigare i år petad i IFK Norrköping. Nu kan Isaac Kiese Thelin vara årets bästa allsvenska fotbollsaffär. I dag avslöjas hur den här spelaraffären även ekonomiskt är en succé för mästarna.