Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Så här ska villkoren se ut

För honom, för för henne - så borde ett idrottspolitiskt program se ut, anser Dan Persson och redogör för hur idrottens begynnelsevillkor borde se ut. Foto: TT

 

Alla partier har idrottspolitiska program byggda på tidigare program som var byggda på tidigare program. Dvs partiernas idrottspolitik är uppbyggd för ett samhälle som inte längre finns. Eftersom jag är en snäll, vänlig, generös person med stort förtroende för våra demokratiska strukturer så gör jag ett nytt modernt program. Som då är helt fritt att sno.

Så därmed, här är mitt idrottspolitiska program som sammanfattad förkortad version.

Idrotten ska leverera

Idrotten är en omistlig del av vårt samhälle som har stora utmaningar där idrotten i stor utsträckning kan skapa lösningarna. Idrottens uppdrag är att leverera följande:

• Stora och ökande skatteintäkter till staten som del av den växande upplevelseindustrin.

• Nya jobb

• Bättre folkhälsa med mätbara effekter på sjukvårdskostnader och sjukförsäkringskostnader genom minskade vällevnadssjukdomar.

• Bättre folkhälsa med stora mätbara effekter på kostnaden för äldrevård genom minskad demens och minskade vällevnadssjukdomar.

• En social demokratisk värdegrund som utvecklar ungdomar lär barn fungera i grupp, hantera förluster och motgångar och få en ambition att utvecklas.

• Att +80 procent av alla ungdomar kan idrotta hela sin barn- och ungdomsperiod

• Fler ungdomar som går ut skolan med godkända betyg.

• Anställningsbara ungdomar

• Förbättrad integration

Mot leverans av ovanstående skall idrotten erhålla ett omfattande och jämfört med idag väsentligt högre samhällsstöd för ungdomsverksamheten samt verksamhet som rör integration och fler vuxna som idrottar, i synnerhet för grupper med utanförskap, låga inkomster och låg utbildning. 

Som framgår ovan är inte elitidrott medtagen som uppdrag från samhället. Det står idrotten fritt att bedriva elitidrott men det skall då finansieras av idrotten. 

Ofantligt värde för samhället

Värdet för samhället av ofantligt, alternativet är fördubblade kommunala skatter inom 25 år. Det skall ur det perspektivet inte finnas någon gräns för bidrag till idrotten, bara mycket strikta krav på prestation som grund för bidragen.

Samhället har inga synpunkter på hur de som levererar idrott är organiserade. Med önskemålet om ett starkt RF som samlad organisation för idrotten är det upp till RF att anpassa sig så att även kommersiella aktörer och bolag kan vara associerade till organisationen.

Då RF agerar i myndighets ställe vid underlag för bidrag skall RF driva de IT-system som de som söker bidrag skall använda. Det innebär en skyldighet att erbjuda APIer till föreningar och bolag som använder egna eller andras system men utformat på sådant sätt att RF kan validera underlag för bidrag.

Bidrag baserade på prestation är inte kopplade till medlemskap i förening. Medlemskap i förening som krav har blivit exkluderande. Föreningen som del av civilsamhället ses självfallet även fortsättningsvis som viktigt och är i sig berättigat till stöd. Det får bara inte vara enda sättet man idrottar.

De får en check

Bidragen till nationella organisationer skall effektiviseras, lägsta nivå för att vara berättigad bör höjas till minst 50 aktivt verksamma föreningar och minst 50 000 registrerade medlemmar. 

Det logiska är att mindre förbund går samman för att nå gränsen. 

Bidraget skall till 75 procent fördelas utifrån antalet registrerade träningstimmar och 25 procent solidariskt till varje förbund.

Barn och ungdomar i hushåll med låg inkomst erhåller en idrottscheck på 3 000 kronor som kan lösas in hos föreningar och företag där det krävs minst 30 träningar per år för att checken löses in till sitt fulla värde.

Samhället dedicerar ett årligt bidrag på 50 miljoner som till fullo skall användas för marknadsföring och opinionsbildning för bättre folkhälsa, dvs upplysa befolkningen om vinsterna för individen att träna, äta nyttigt, undvika rökning, socker och snabba kolhydrater.

I samverkan med landstingen formas ett program för att vuxna i utanförskap i större utsträckning tränar med primärt syfte att minska övervikt och vällevnadssjukdomar. Träning skall kunna ges på recept. 

Samhället ersätter till fullo kostnaden för tolkar och betalda ledare för verksamheter som till dominerande andel riktar sig till nyanlända.

Arenor ger skatteintäkter

Idrotten är extremt värdeskapande för samhället ut många perspektiv. Utöver de 30-40 miljarder som skapas i skatter så sparas 100-tals miljarder in i samhällskostnader genom att unga människor klarar skola, undviker droger och blir anställningsbara och att vuxna har färre sjukskrivningsdagar och får ett bättre liv genom färre år mellan fullt frisk och död, något som sparar upp till miljonbelopp per individ för samhället.

Om alla tränar så skapas förutsättningen för ett bevarat välfärdssamhälle. Om ingen tränar får vi ge upp välfärdssamhället inom något decennium. 

Arenor för elitverksamhet är en naturlig del av infrastrukturen för ett samhälle och kommer i normalfallet inte att vara vinstgivande men de skall underhållas, renoveras och byggas för att de totalt sätt skapar vinst för samhället genom de skatter de genererar.

Så, typ skulle jag formulera sammanfattningen för ett idrottspolitiskt program för framtiden. Finns en hel del att fundera på när det gäller IT-lösningar för att få det att fungera och utformning av stödet. Men som principprogram är det bra för samhället och ger idrotten mer pengar när den så förtjänar.

Den segregerade idrotten

Segregeringen inom idrotten och ingen gör något åt det. Foto: TT

 

I veckan kom en ny rapport som påvisar det vi redan visste. Det är en fördel med rätt föräldrar för att lyckas inom idrotten. Varför har det blivit så och vad vi kan göra åt det är det intressanta att besvara

Skall man vinna VM-guld är det inte bara goda förutsättningar, talang och hård träning, man måste helt enkelt börja med att välja rätt föräldrar. Inte helt enkelt att göra.

Segregeringen beror både på ekonomi och på inställning. Ofta kombineras detta. Som lök på laxen kommer brist på anläggningar.

Mallen förutsägbar

Vill man bli världsmästare så behövs det gifta, svenskfödda föräldrar med god ekonomi som har idrottat på hög nivå, fortfarande tränar, ett boende i en socialt etablerad homogen miljö i en kommun som skapar goda förutsättningar för den valda sporten. Sen krävs det talang, psyke och ambitioner men det kan vi bortse ifrån i det här sammanhanget.

Men Zlatan då undrar vän av ordning, det är ju inte en siffra rätt i det du skriver.

Korrekt Zlatan är unik, ett av få undantag. Zlatan spelar dessutom fotboll, den sport som är bredast, finns nära och som är relativt billigt och han kunde kompensera ej skjutsande föräldrar med cykelstölder. En modell som oavsett hur framgångsrik den var ändå inte bör ses som en lösning.

Föräldarna ersätter

Om vi då övergår till frågan varför det blivit så här så är min analys ungefär som följer.

Föreningarna har fått ökande kostnader hela tiden. En större andel av arbetet sker med anställd personal. Vi har en hel generation ideellt arbetande som nu dör bort och det kommer inga efterföljare.

Med kommunala och statliga bidrag som stått stilla och i en del fall minskat så har det här medfört att kostnaden som föräldrarna måste bära ökar.

Läger, resor…

Vi har också fått ökade ambitionsnivåer, det skall resas runt och spelas cuper, det finns träningsläger på våren i Spanien och Italien, det har vuxit upp en industri runt detta.

Jag besökte en anläggning i Grekland som investerar i tio fotbollsplaner, gym, löpspår, omklädningsrum som fas 2 efter att ha byggt hotell med över 1 000 rum, två golfbanor, ridstallar och ett 30-tal pooler. Målgruppen var skandinaviska ungdomslag.

Gothia Cup är en självklarhet och fler och fler bor på hotell istället för på luftmadrasser i gymnastiksalar. Skor, klubbor med mera skall vara av rätt märke och samma som de stora grabbarnas.

Ska köras till träning

Av trygghetsskäl skall barnen köras till träningen och goda föräldrar skall ha både tid och råd att vara med. Annars är man ingen bra pappa/mamma. Lite svårt om man inte har bil och jobbar kväll.

Den arbetande medelålders medelklassen har fått det ofattbart mycket bättre genom låga räntor, låga energikostnader, energieffektivisering, borttagen fastighetsskatt, sex jobbskatteavdrag, borttagen förmögenhetsskatt och så vidare.

Den har samtidigt förstått hur viktigt idrotten är för barns utveckling, möjligheter att klara skolan, undvika barnfetma och utvecklas socialt.

Medelklassen lärarnas skräck

Här finns en snabbt ökande betalningsvilja samtidigt som klubbarna behövt mera pengar. Klart att det dragit iväg.

Den lågavlönade ensamstående mamman som måste fokusera på att få ihop till mat och hyra är den som drabbas. Migranter är en annan växande grupp där våra kostnader för ungdomsidrott är för betungande.

Det andra skälet är inställning till idrotten.

Medelklassens föräldrar med utbildning, boende i villaområden med den sociala miljön är idag lärarnas skräck. De läser allt som handlar om hur deras barn skall få det bättre och har massor med kunskap, dock kanske inte alltid helheten.

Behöver inte stjäla cykeln

De tränar själva för att hålla vikten och de har lärt sig att idrotten gör att barnen undviker barnfetma, ökar chansen att klara skolan, gör barnen anställningsbara, lär dem prestera såväl som det nog så viktiga, lär dem förlora, något de numer inte får lära sig i hem eller skola.

Utöver att idrotta får barnen bra mat och allt det andra som ökar deras möjligheter att lyckas i livet. Betalningsviljan för idrotten är av naturliga skäl hög i den här målgruppen.

För att återkoppla till Zlatan så behöver de här barnen inte stjäla en cykel för att ta sig till träningen.

Ger upp, de har inte råd

I det vi kallar utanförskap och det vi förr kallade underklass finns inte den här kunskapen, här är fotbollen något man gör för att det är kul, inte något som barnen tycker är kul och föräldrarna vet är bra.

Fattigdomen i Sverige har halverats på tio år, vi har ingen som svälter men med den extrema förbättringen av ekonomin för den arbetande medelklassen så har vi ett mer segregerat land idag.

Det här börjar synas inom idrotten och jag hör ett växande antal ungdomsledare inom idrotten som talar om att fler barn försvinner för att de inte har råd, eller att kostnaden inte prioriteras av deras föräldrar.

Något måste bryta mönstret

Då har vi definierat problemet och svarat på frågan varför. Det som då återstår är att försöka komma med konstruktiva förslag på lösningar.

För de som läser tidningar är det enkelt konstatera att budgetläget både för stat, landsting och kommuner har varit bättre.

Att finna företag som sponsrar är i praktiken omöjligt. Att föräldrarna betalar mer ökar bara utslagningen.

Hur gör man då?

Friskvårdsavdraget är lösningen

Jag har inte sett ett enda realistiskt förslag från någon annan. Själv har jag bara en framkomlig lösning i en tid när varje minister som kommer in till Magdalena Andersson, och vill ha pengar enligt partistrategen Sven-Erland Västros, åker på tjära och fjädrar, dock som eftergift till miljöpartiet en påstådd ekologisk modell av tjära som Åsa målar båten med.

Min egen idé är enkel och görbar. Skälet till att jag upprepar den från tid till annan är att jag inte hittat några 2 miljarder någon annanstans hos vare sig stat eller kommun.

Pengarna finns om vi tar bort det s.k. friskvårdsavdraget som idag är mycket ineffektiv användning av skattemedel (välmående medelklass som skulle idrotta i alla fall och statsstöd till kommersiella gym från de som tränar i snitt 15 gånger per år). Friskvårdsavdraget kostar kommunerna ca 2 miljarder per år.

Med tusen kronor per barn och år räcker det till 2 miljoner barn. Så många barn har vi inte i åldrar 7-18 så den här lösningen ger nog med pengar för en ordentlig satsning på idrott för nyanlända som del av migrationsinvesteringen.

Gabriel Wikström som idrottsminister kan få en stjärna i boken. Det kan han behöva då hans andra ansvar på hälsoområdet riskerar att få skenande underskott.

Krävs ett par pennstreck

Ett par pennstreck till ändringar i budgeten och det som riskerar att skapa slitningar och bristande tillit i Sverige om 10-20 år är hanterat. Finansierat krona för krona även om det valspråket lär förpassas till historien fortare än någon hinner säga utgiftstak.

Min fru och jag får pynta en tusenlapp till av gymkostnaden själva. Det gör vi gärna, vår träning handlar om att öka sannolikheten för en frisk ålderdom. Det värderar vi mycket högt.

Så, vi har ett allvarligt samhällsproblem, en lösning som ger mer pengar till migrationen och alla borde vara glada.

Men ingen gör något

Fast i vanlig ordning så kommer ingenting att hända.

Själv tänker jag åka till södra Europa en vecka. Där är så många människor från andra länder att man aldrig riskerar stöta på någon Sverigedemokrat.

Vid poolen skall jag fundera på varför alla partiers idrottspolitiska program skulle framstå som perfekta om det fortfarande vore 1976.

Vi är annorlunda som åskådare

Åskådarna ska få en betydligt bättre service. Nya biljettsystem är anpassade efter publikens önskemål. Foto: TT

 

Den svenska biljettmarknaden för arenor har länge präglats av en jätte i form av Ticnet och ett tiotal små aktörer. Under de senaste åren har Transticket dragit iväg till en tydlig andraplats med hög tillväxt men fortfarande långt ifrån den dominerande Ticnet.

När nu USA baserade Outbox AXS som ägs av den globala arenajätten AEG köper Transticket förändras förutsättningen ordentligt på hela den nordiska biljettmarknaden. 

Utmanar Ticnet

Nyköpingsbaserade Transticket får muskler nog för att på allvar ta upp kampen med den tidigare marknadsdominanten Ticnet.

Sedan är det självfallet positivt för alla. Stenhård konkurrens mellan aktörer som satsar stort på utveckling leder till bättre tjänster och låga priser.

För ca 700 arrangörer, arenaoperatörer, Idrottsklubbar, konserthus, teatrar med flera är det här inte bara en fråga om pris och prestanda, det handlar om ideologin i affärsmodellen där då avgrunden är lika stor som mellan socialism och liberalism. 

Ticnet som genom sitt moderbolag Ticketmaster är marknadsledande globalt sätt har en modell där de säljer biljetter åt arrangören och tjänar på att lägga på en s.k. serviceavgift. I praktiken så ”äger” Ticnet kunden och kan använda kunddatabasen för att även sälja biljetter åt andra arrangörer. Deras modell bygger på en s.k. portal där man hittar biljetter till allt. Den modellen förutsätter en hög marknadsandel, annars besöker inte konsumenterna portalen.

Transticket som då numera ägs av globala aktören Outbox är en white label-leverantör. Arrangören använder TT:s teknik men står själv som säljare och det är deras kund. TT:s teknik gör det möjligt att paketera med mat och dryck såväl som andra produkter. 

Ett annat beteende

För yngre läsare så var portal ”da shit” på nätet i mitten på 90-talet. Posten och Telia satsade miljarder på Torget och Passagen som ni inte hört talas om. Ticnet var däremot mycket framgångsrika genom att de var först och bäst och i praktiken ensamma om att han en fungerande lösning. Det gav dem ett väl förtjänat defactomonopol under många år. 

För 20 år sedan såldes inga biljetter på nätet. Idag säljs +90 procent av flyg och tågbiljetter på nätet via dator, surfplatta eller telefon. Hotell bokas till nästan samma nivå på nätet

Arenaindustrin har legat ganska långt efter, primärt för att Ticnets affärsmodell gjort det lönsammare för arrangörerna att kunderna handlat manuellt vid arenan. När årskorten är borta har klubbarna legat på ca 20 procent på nätet om vi går något år tillbaka då de flesta fortfarande använda Ticnet.

Köpa i förväg på nätet

Biljetter som säljs vid arenan skapar däremot både kostnader och risken att kunden hittar på något annat. Det förstör också alla möjligheter till s.k Revenue Management, dvs dynamisk prissättning där efterfrågan påverkar priset upp och ned. Har man ingen tid att jobba med Revenue Management för att för stor andel av biljetterna säljs vid matchstart kommer stor del av biljetterna att säljas till fel pris eller än värre inte säljas alls.

Det som är unikt för elitidrottsklubbarna är att biljetter säljs till människor som har en emotionell relation till klubben som vi mera sällan har till Scandic. Det är få förunnat att ha den fördelen och det innebär också att klubben avhänder sig sin viktigaste fördel om man inte väljer white label och sina egna kanaler.

ÅF-modellen med någon annans portal med många besökare är självfallet bra för de aktörer inom primärt show business som har få föreställningar och saknar världsnamn. 

Men en större idrottsklubb med stort genomslag på den egna orten som väljer ÅF-modellen agerar överfört likadant som en liberal ledarskribent som försvarar SD. Andelen Luleåbor som inte utgår ifrån att man kan köpa biljetter till Luleå på Luleå Hockey’s hemsida får faktiskt ses som begränsat.

Bra med konkurrens

Affären innebär också att Transticket tar över Outbox enda nordiska kund i form av Globenarenorna. Det är fyra stora klubbar som då i större utsträckning kan samverka med övriga klubbar i sina respektive ligor för förväntat bättre möjligheter att öka omsättning som resultat. 

Konkurrensen mellan aktörerna är bra för klubbarna och den kommer att finnas länge. Konkurrens är alltid bra så det behöver vi inte diskutera.

Konkurrens i kombination med snabb teknisk utveckling kan leda längre än vad någon kan tänka sig idag. Ingen vet hur lösningarna ser ut om fem år men min gissning är att vi då nått ett läge där själva biljetteringen är ”commodity” till verkligt lågt pris. 

Med nätet ökar intäkterna

Uppsidan för leverantörerna är helt baserat på deras förmåga att gå från biljett till arenakoncept, dvs ha blivit leverantören vars system arenaoperatören använder för att öka sina intäkter på alla områden. Då krävs det att man också tillhandahåller kunskap, kompetensutveckling, mätverktygen och kopplingar där alla system pratar med alla andra.

Ticnet har en god position på kort till medellång sikt. Digitaliseringen gör att fler köper biljetter på nätet hela tiden, dvs deras intäkter ökar. På lång sikt får det till konsekvens att de klubbar som har ett eget varumärke förlorar men portalen har ett värde under mycket lång tid för ett stort antal arrangörer som behöver exponeringen för att nå köpare till sina event.

För Transticket som genom Outbox förvärv och ökade resurser nu åker uppåt i seriesystemet med en hastighet som gjort Åshöjdens BK och Östersund FK avundsjuka skapas det stora möjligheter.

För alla vi som har studerat effekterna för hotellindustrin när aktörer som Hotels.com och deras konkurrenter tagit hand om mervärdet genom att äga kunden känns det naturligt att alla större aktörer över tid ser en egen kontroll över biljetterna som enda vägen framåt.

Finns det ett VM i svetsning?

Bro Hof, här skulle ett jättelikt event utspelas och utan att det krävdes några större investeringar, däremot regeringens stöd som aldrig kom... Foto: TT

 

Idrottsminister Wikström har ingen trovärdighet kvar efter det obegripliga beslutat ett nobba Solheim Cup. Enda sättet att få statlig garantier är väl att arrangera VM i svetsning… 

Sverige förlorade striden om att få arrangera Solheim Cup 2019, tävlingen mellan Europa och USA för damgolf. Ett av få stora globala idrottsevent. Dvs Bro Hof och SGF vann sin del av striden mot Gleneagles och skotska golfförbundet medan den svenska regeringen lämnade walk over till den skotska myndigheten. 

Ren illvilja

Regeringens beslut att inte ställa garantier för en Solheim Cup-ansökan kan inte bero på bristande intelligens eller kunskap, inte heller på ideologi då förra regeringen agerade likadant. 

Beslutet måste vara baserat på antingen ren illvilja eller på viljan att medvetet skada idrotten och besöksnäringen såväl som statens intäkter.

Det finns inga andra möjliga slutsatser. Det är två närliggande händelser som gör att det bara kan vara så illa.

De läckta mailen från finansdepartementet om att varje myndighet och departement måste spara pengar på alla områden. Här var avsaknaden om förslag på åtgärder som ökar statens intäkter en mycket tydlig signal på att regeringen inte vill skapa fler skatteintäkter på annat sätt än att höja skatter (som ofta ger lägre totala intäkter).

Föreningen Vetenskap och folkbildning publicerar en studie om inställning till vetenskap beroende på partipolitisk tillhörighet som påvisar så skrämmande resultat om exempelvis MP:s syn på healing att man slutligen förstår grunden till det nya kulturpolitiska programmet.

Så oerhört inkonsekvent

För att då vän av ordning med debet mot fönstret inte skall tro att regeringens nej handlar om omsorg om skattepengar är det ett par saker som bör nämnas.

Jag har varit emot både ansökningarna om Vinter-OS såväl som Fotbolls-EM och inkompetensförklarat Falu kommun för byggandet av hoppbackar (som nu står oanvända) för att det hade blivit slöseri med skattemedel. För Solheim Cup kan staten bara sluta som vinnare.

Att internationella event där vi inte behöver lägga en krona till infrastruktur är lönsamma för samhället är belagt så många gånger om att inte ens politiker kan ha missat det.

Regeringen tackar nej till hundratals miljoner

I det här fallet finns anläggningen, vägar, pendeltåg, parkeringar, hotell, restauranger, shoppingcenters såväl som en golfbana i världsklass på plats. Vi behöver inte satsa en krona på infrastrukturområdet. 

+100 000 tillkommande gästnätter bara för utländska gäster, shopping för tusentals kronor per besökare såväl som flertalet måltider på restaurang per besökare blir inte av. Aktiviteter som genomgående skapar skatteintäkter i moms, källskatter på personal, energiskatter och skatter på alkohol.

Regeringen tackar nej till hundratals miljoner i nya skatteintäkter som nu hamnar i Skottland istället. Det är bara för eventet.

Skottlands garantier baseras på att man vet att man inte behöver betala ut dem eftersom eventet alltid går plus och dels på att det genererar stora långsiktiga intäkter i besöksnäringen.

Ordentligt förbannad

När nu RF, golfförbundet och andra inom idrotten är upprörda av sportsliga skäl så bör Visita som företrädare för besöksnäringen vara ordentligt förbannade över att regeringen medvetet skadar deras medlemsföretag ekonomiskt. 

Det är uppenbart att regeringens åsikt är att sysselsättning och skatter som kommer från besöksnäring och idrotten inte är lika fint som de från mekaniska verkstäder. 

Frågan är då om ett VM i svetsning är enda möjligheten att få statliga garantier för internationella event? Följdfrågan är om Stefan Löfven själv ställer supp och om det kommer några åskådare.

Jag blir ordentligt förbannad på den här nyheten. RF och Visita har utvecklat en modell för hur de skall samverka för att Sverige skall kunna få fler internationella event. Sverige är en erkänt duktig arrangör, vi är ett politiskt neutralt och säkert land. 

Mot en regering som ser ned på arbete inom besöksnäring, idrott och upplevelseindustri kämpar gudarna förgäves. Jag är ledsen att det är så men det finns igen annan möjlig tolkning.

Dråpslag för SOK

För SOK måste det här vara ett dråpslag, möjligheterna att få regeringen med sig på ett vinter-OS där staten i slutändan alltid riskerar miljarder framstår som obefintliga när event som är garanterat lönsamma och utan risk ändå inte får stöd.

De 700-800 miljoner som man belastar idrotten med 2016 och framåt i höjda arbetsgivaravgifter för unga var ett första dråpslag från regeringen. Bensinskattehöjningen som gör det dyrare att ha idrottande ungdomar på landsbygd var nästa och på det skall idrotten inse att regeringen av ren illvilja motarbetar event som staten är största vinnare på rent ekonomiskt.

Nu får Scotland Solheim Cup och den skotska turistindustrin jublar och räknar med 100-tals miljoner i inflöde varje år i flera år framöver. Enbart beroende på att den skotska ansökan omfattade garantier från staten.

Idrottsminister Wikström får problem med trovärdigheten från och med nu. Näringsminister Damberg likaså.

Det är helt enkelt fullständigt obegripligt hur regeringens strategi ser ut om man inte kopierat utrikesminister Wallströms modell där diplomati handlar om att bli osams med alla.

Många personer sa ifrån

"Bara staten får sitt", det är ungefär vad regeringen önskar när Håkan Hallstedt får den otacksamma rollen att vara spelutredare-.

 

Håkan Hallstedt, generaldirektör på Lotteriinspektionen utsågs på torsdagen till utredare av omreglering av spelmarknaden.  "Det är ett fiasko", menar en anonym initierad källa med insyn i Rosenbad och man är beredd att hålla med.

Håkan Hallstedt är onekligen kvalificerad, han kan branschen och är sedd som en kvalitativ generaldirektör, vilket gäller en relativt liten grupp av de nästan 500 som finns.

Ett misslyckande

Finansdepartementet kommunicerar ett tydligt misslyckande genom det här valet. Håkan Hallstedt har lojalt ställt upp efter att alla andra tackat nej. Signalerna att regeringen ville ha en kvinna utan bakgrund inom spel har varit kända för alla i månader.

Det var stor förvåning bland initierade när direktiven kom utan utredare och än större när de som hade läst dem noterade att det inte fanns någon utredare. Ingen utredare med integritet tar ett uppdrag utan att påverka direktiven.

Nu måste ett stort antal personer ha tackat nej och Håkan Hallstedt har till slut inget alternativ än att ta på sig självmordsuppdraget som lojal tjänsteman i staten.

Han är jävig!

För att åskådliggöra är det recensionen i NY Times när första ”Mission Impossible” filmen hade premiär 1996 som är närmast i minnet. Betänk årtalet, ”Jag förstod att det var science fiction när han kopplade upp sig från en lap top utan att modemet hängde sig”.

Håkan Hallstedt är jävig ur de utländska bolagens perspektiv.

Hans uppdrag som generaldirektör för Lotteriinspektionen har varit att jaga media och utländska spelbolag med blåslampa. Det har han gjort bra men förtroendet för de som efter utredningen förväntas att frivilligt skicka 70 procent av sina vinster i skatt till Magdalena Andersson har inte direkt ökat.

Håkan Hallstedt är lojal som statstjänsteman och såväl kompetent som kunnig. Det är trist att han blir tvingad att ta på sig det här uppdraget och det är förvånande att inte regeringen förstår att hans agerande under tidigare år förminskar hans möjlighet att lyckas nu.

Vinterstaden blev allsvensk

Daniel Kindberg är Östersunds dynamiske ledare som nu ska fortsätta bygget av en framgångsrik fotbollsklubb.

 

Bör nämna att jag är född i Östersund, när det gäller glädjen över att ”stan” går upp i allsvenskan så är jag inte objektiv. Men som alla vet är det inte min sak att skriva om det sportsliga. ”Stan” är talesättet. Ingen säger att man skall åka till Östersund, eftersom det bara finns en stad blir det bestämd form singularis och norrländska.

Östersunds kommun har 60 000 invånare, länet har 126 000 invånare, dvs länet är mindre än orter som Västerås och Uppsala som inte har elitlag i någon av de två kommersiellt stora idrotterna. 

Dynamisk nog

Min bedömning är dock att ”stan” tillsammans med korridoren till Åre är en region som är dynamisk nog för att klara av att förse ett allsvenskt lag med de pengar som behövs för att etablera sig.

Man får i och förty inte göra mycket fel. Det saknas ett storföretag i antal anställda som kan gå in tungt som sponsor motiverat med att det betyder mycket för de anställda.

Som SSAB i Luleå, Boliden i Skellefteå men det finns många privata företag som bör vara intresserade. Det väldigt få utanför länet vet är att de små samhällena Nälden och Trångsviken några mil bort har större andel privatanställda än Gnosjö med nästan tiotalet mycket framgångsrika företag.

Det få förstår är också hur stor industriturismen är i Östersund-Åre området. Elitidrott är liksom turism upplevelseindustri och det här ger Östersund väldigt mycket kompetens på området som också kommer att vara värd mycket pengar i omsättning. 

Vad ett elitlag betyder

Konkurrensen från andra elitlag är begränsad men utmaningen är ändå stor.

Dels måste man få kommunen att förstå vad ett elitlag betyder för tillväxt, sammanhållning, stolthet och skatteintäkter. Kommuner skall lägga skattepengar på bredd och ungdomsidrott men bara satsa på elit när kommunen tjänar på det, vilket man kan göra (bara elitkultur som kan få skattepengar utan att kommunen tjänar på det). 

Dels måste man få hela näringslivet med sig, både som sponsorer och som besökare med inbjudna kunder.

På det kommer behovet att få hela länet att samlas runt klubben och laget.

Lyckas man med ovanstående är det bara en tillräckligt lönsam arena som återstår för att alla de ekonomiska förutsättningarna skall vara uppfyllda. 

Onödigt med 10 000 stolar

Även om man nu säger sig sikta på 10 000 stolar på en ombyggd arena så tror jag det vore smartare att hålla nere den siffran och istället fokusera på hur man optimerar biljettintäkter och arenakonsumtion. 

Det är inte publiksiffror som skapar SM-guld, det är publikintäkter.

Hög beläggning ger ökade snittpriser, rätt typ av ytor ger arenakonsumtion. Låg beläggning, dvs för stor arena garanterar låga snittpriser och man framstår inte som attraktiv. Klubben måste kunna räkna med att ha fullsatt på mer än premiären och derbyt mot Sundsvall (bara 20 mil bort).

Sedan bör klubben budgetera för en vinst som gör att man även med den ökade omsättningen på några år når 20 procent eget kapital i relation till omsättning. 60-80 miljoner är en nivå som behövs för att man behöver etablera sig för att allt annat lika ha en position mellan sex och tolv.

Enstaka år kan man över- och underprestera men korrelationen omsättning och placering är nästan total. Arenan skall vara lagom stor även om man säsong fyra harvar på den nedre delen av tabellen. Beläggningen i Allsvenskan ligger just under 50 procent, Östersund bör sikta på att ligga på 70 procent, då kommer dynamiken.

Sluta med mazariner!

Klubben har en tydlig värdegrundsprofil och spelarna läser förmodligen fler böcker än de andra lagens spelare läser tillsammans. Det ger fler områden att engagera sponsorer på. 

Jämtkraft med 4 miljarder i omsättning säljer el i hela Sverige. Vi har deras ström i våra ledningar här i Saltsjö-Boo i Nacka som ett exempel. De får i klubben ett fönster mot de ca 5 miljoner svenskar som följer Allsvenskan på något sätt. Att de är kommunalt ägda skall utifrån hur det fungerar i Skellefteå inte ses som ett problem. Snarare tvärtom.

Med ovanstående vill jag förklara varför jag anser att Östersund har alla ekonomiska förutsättningar att etablera sig i Allsvenskan.

När det kommer till vad man bör göra och hur man bör göra så är stalltipset att inte tänka så mycket själv. Det finns många goda exempel på vad man skall göra och hur man gör. Lyft blicken ”steal with pride” på varje enskilt område och ni kan bli bland de duktigaste.

Att Östersund saknar tradition av att ha ett Allsvenskt lag går att vända till en fördel. Växjö Lakers hade aldrig nått sin nivå på arenakonsumtion om de hade haft publik som druckit kaffe och ätit mazariner i arenan sedan 60-talet.

Som jämte i förskingringen så är det självfallet ett stort grattis som gäller. Nu återstår en massa hård arbete, men det är görbart.

Lugnt trots rekordpubliken

AIK:s Dickson Paul Etuhu i kamp om bollen med IFK:s Hjalmar Jónsson. Emellanåt small det rejält i närkamperna, men det urartade aldrig - varken på planen eller läktaren. Foto: Janerik Henriksson, TT

 

Stormatchen mellan AIK och Göteborg var det fotbollen skall vara, passion, glädje och klackar som skapar stämning. Trots att några enstaka idioter brände bengaler och det var säkert någon litet gruff någonstans också.

Men med 43 000 människor på samma plats, med guldstrid som flyttar känslorna till utsidan av kroppen, med en historisk rivalitet mellan klubbarna så var det ytterligare ett exempel på att ett långsiktigt och klokt arbete med att minska störningar, bråk, bengaler, hata och istället göra fotbollen till de glädjeyttringar de skall vara.

Mest folk - minst trubbel

Att ett väl genomfört event inte uppmärksammas i stora media får vi leva med. De har inte längre råd med seriös journalistik där man analyserar och beskriver skeenden utan måste fokusera på det korta ytliga som ger klick och på det sportsliga resultatet som självfallet är intressant för flest antal läsare. 

Själv försöker jag se trender och förstå bakgrunden till dem och i det här fallet så är det hårt och gediget arbete på flera nivåer i många år. Både på klubbnivå och hos SEF har man haft en stringent strategi och god kommunikation.

Av nästan 500 fotbollsmatcher i år har det funnits ett mindre antal matcher som har urartat men på det stora hela har det varit den lugnaste säsongen på mycket lång tid. Detta samtidigt om det slås publikrekord, dvs intresset för fotbollen har aldrig varit större.

Den här utvecklingen är inte baserad på någon grundbult utan effekten av väldigt många åtgärder under lång tid. Kombinationer av fysisk säkerhet, SLO-er, värdar, kommunikation och mind set-förändringar hos hela publiken.

Det har inte varit enkelt, vissa supportergrupper har drivits av kamp om makten över klubben, det finns människor med begränsat omdöme i grupperna såväl som på sittplats av en del utrop att döma. Lägg till problem med droger och alkohol och kriminella element.

Och föräldrarna!

Eldas det inte bengaler är det genomgående ett bevis för ett positivt grupptryck i klacken. Det har skapats av klubb och liga men det är först som det når klacken som vi kan få bort de bengaler som primärt får människor att stanna hemma för att de inte kan tidsbestämma eventet. Att bengaler skadar den egna klubben och det egna lagets vinstmöjligheter är en bidragande orsak men det är kul att vi nästan är där då den förståelsen finns i klackarna. 

Sedan får vi acceptera att det aldrig är problemfritt när stora människomassor samlas så visst kommer det hända tråkiga saker i samband med fotboll även i framtiden. Det är inte konstigt. 

Vi har accepterat att +3 000 människor dör av felmedicinering (och vi gör inget åt det), 1 000 dör i fallolyckor i hemmen, sockret kostar +10 000 liv per år. Misshandel, drogmissbruk och stök vid krogcentra som Avenyn, Medborgarplatsen, Stureplan har vi också till fullo accepterat.

När onyktra adrenalinstinna tonåringar i grupp skrämmer slag på t-banepassagerare och skriker könsord skall vi inte kritisera fotbollen utan föräldrar och samhället. 

Vi bör i det här sammanhanget komma ihåg att vi i god demokratisk ordning i Sverige valt en modell där en myndighet har hela ansvaret för att beivra brott och lagföra brottslingar. 

Men färre uppklarade brott

När det nu visar sig att polisen och rättsväsendet löpande skriver av anmälningar med god bevisning och inte klarar sitt uppdrag (färre uppklarade brott och färre dömda som andel av antal brott) så ökar problemen för medborgare, företag och verksamheter som skola och civilsamhälle. 

Här har vi ett problem som är ofantligt mycket allvarligare än de inom fotbollen för här pratar vi om tilliten till civilsamhället. Här blir fotboll som engagerar så många olyckligtvis en symbol för polisens oförmåga och i de korttänktas ögon skuldbeläggs fel aktör.

Men, vi hade 43 000 personer på Friends igår och trots att den stora majoriteten av de närvarande inte tyckte om slutresultatet så var det ett event vi kan vara stolta över.

Det finns alltså all anledning att berömma alla de personer i klubbar och på ligorna som är ansvariga för det långsiktiga arbetet när vi nu säsongen 2015 börjar se tydliga resultat på en vänligare, trevligare och mer spännande Allsvenska.

Belöningen i form av ökad publik, ökat sponsorintresse, ökade biljettpriser med mera är välförtjänt. 

Men förvänta er inget beröm i stora media, deras roll är trots allt att berika sina ägare genom att peka på det som går fel. Något uppdrag att utveckla samhället har de inte längre.

Hur stöttas laget bäst?

Supporterorganisationen Lakers Lakejer och ståplatspubliken i Växjö har inte alls samma åsikter om hur deras favoriter, dvs laget, ska stöttas. Foto: Pontus Lundahl, TT

 

Det finns all anledning för klubbarna att ha en god relation till klacken. Det är dock inte enkelt. Det visar händelserna i Växjö.

Återinförande av klappor i Växjö har skapat en konflikt mellan supporterorganisationen Lakers Lakejer och klubben. Vid den senaste matchen gick det så långt att sittplatspubliken markerade missnöje mot klacken genom att klappa högt och mycket att man inte märkte att klacken var tyst. Det slutade med att klacken vek ner sig andra, hämtade in trumman och körde.

En bra klack är viktig

Lakers Lakejer är en officiell supporterorganisation, dvs de har en etablerad relation till klubben. De samverkar/konkurrerar med supporterorganisationen PCT som inte är sanktionerad och mer lik en s.k. Ultras organisation som vill ha en hårdare klackkultur.

LL har idag ca 500 medlemmar mot tusen för något år sedan. PCT är väsentligt mindre men ökar. Med ca 40 000 individer som besöker Vida Arena under ett år utgör de organiserade supportrarna ca 1 procent av kunderna samtidigt som de går på alla matcherna och utgör ca 10-20 procent av publiken i de flesta arenor.

LL har i flera år löpande fått beröm för stämningen i Vida, något de förtjänat. Inom både fotboll och ishockey har ett stort antal kundundersökningar visat att klacken är en mycket viktig del av matchupplevelsen för den övriga publiken. En bra klack är alltså viktig för affären för elitklubbarna. 

Årskort ståplats är oftast subventionerade platser på goda ekonomiska grunder. Ståplats behöver inte vara lönsamt och är det sällan, men de skapar lönsamhet genom att vara ett viktigt skäl för andra kunder att gå på matcher.

De har en skev självbild

Det finns alltså all anledning för klubbarna att ha en god relation till klacken. Det är dock inte enkelt.

Dels så finns det individer i klacken som agerar på sätt som skadar klubben. Dels har klacken/supporterorganisationen en skev självbild. De ser ofta sig själva som de enda riktiga supportrarna som borde få bestämma väsentligt mer över fler. Resonemanget blir av typen, vi är de finaste supportrarna för vi älskar laget mest och sjunger högst, sittplatspublik i kavaj är inga riktigt supportrar.

Många (inte alla) i klacken har klubben och laget och matcherna som det viktigaste i deras liv. Det skapar identitetspolitik där de som inte är med skall ses som de som är mot. Dvs samma typ av strukturer som den s.k. våldsvänstern, islamister och rasister alla använder sig av. En mycket hög andel s.k. inomgrupps-solidaritet i kombination med en större andel som kommer från s.k. Utanförskap, dvs de saknar tillhörighet till andra grupper är inte det mest positiva om man utrycker det milt.

Hard core-fansen minskar

Det här kräver självfallet personal i klubben som har extremt mycket fingertoppskänsla samtidigt som det måste finnas en värdegrundstyrd linje klubben inte kan passera i samverkan med klacken/supporterorganisationen.

Supporterorganisationen är primärt uppbyggda på tillhörigheten i gruppen, det är enligt forskare mer en slump att det blir just det laget, den sporten i större städer, i mindre finns det i regel inga alternativ. Sedan blir matcher både borta och hemma de viktigaste eventen, de är lika trogna supportrar i motgång eftersom det är gruppen och eventet som är det viktiga.

Andelen s.k. hard core-supporters minskar sakta men stabilt. Digitalisering som ger mycket breda intressen med sociala media som gör att man hänger i många olika sammanhang anses vara skälet. Ungdomars musiksmak är idag mycket bredare än min generation som hade ett extremt begränsat utbud vilket gör att vi i samma ålder lyssnar på samma musik.

För fotbollen i synnerhet och hockeyn i allmänhet utgör en positiv stor klack som sjunger fram laget en otroligt viktig del av ett event. Det är alltså ett VD-ansvar att klacken finns där och skapar den stämningen

Unga män och kvinnor med ett liv som är brett, dvs fungerande skolmiljöer, bra boendemiljöer, utbildning med den sociala miljön som utbildning ger, ofta på annan ort, akademiska arbeten med mera är i mindre grund rekryteringsunderlag.

Ovan baserat på vad jag läst mig till. Någon egen erfarenhet av supporterorganisationen har jag inte och under de perioder jag varit engagerad har det varit som medlem i en klubb jag tycker om, inte i en supporterorganisation.

Båda måste bjuda till

För att försöka sammanfatta så är det så här:

1. Klubben och supportergruppen har inte samma agenda

2. De har i stor utsträckning olika värdegrund.

3. Klubben måste få klacken att trivas utan att andra grupper vantrivs eftersom klacken är en viktig del för upplevelsen även hos övriga kundsegment.

4. Supportergruppens organisation och struktur är inte homogen.

Det som nu hände i Växjö kommer alltså att hända på fler ställen i årtionden framåt, ofta är det beroende på att enskild chef i klubben har missat att läsa kundundersökningarna om vad klacken levererar och sedan agerat utan kommunikation eller med en felaktig modell för hur man kommunicerar som upprör. 

Reagerar klacken fel så beror det på att klubbens agerat fel. Så enkelt är det och om det då inte handlar om områden där klubben aldrig kan agera på annat sätt än att sätta ner foten så är det alltid klubbens fel. Sedan går felen att rätta till, för i det långa loppet har klacken inget alternativ till att gå på matcherna, det är för många av det viktigaste i deras liv.

En totalt omöjlig ekvation

Magdalena Andersson lär inte tveka, hon kommer att säga nej till den optimala lösningen till en ny spelreform. Dan Persson har nämligen ett förslag. Foto Thommy Tengborg, TT

 

SOF, dvs branschföreningen för de utländska spelbolagen hade seminarium idag. Alla var där, dvs alla som ingår i den sekt som håller på med spel. Sekt den här gången inte i någon nedsättande mening eftersom jag själv räknas in.

Temat var hur den ideella sektorn och idrotten kan tjäna på ett spellicens-system vilket SOF vill hävda. Jag hävdar motsatsen.

Eftersom frågans komplexitet får flyktingkrisen att verka enkel att lösa, utan jämförelser i övrigt så skriver jag med syfte att förklara läget på ett sätt som inte är tråkigt.

Motstridiga direktiv

Läget är som följer. Regeringen beslutade för tre veckor sedan om direktiven för en utredning om omreglering av spelmarknaden genom införande av en s.k. spellicens. 

Direktiven är extremt motstridiga av typen att staten skall få lika mycket pengar, ingen skall bli spelmissbrukare, stödet till ideella organisationer skall inte minska, licensen skall vara attraktiv för de utländska spelbolagen, spelbolag utan licens skall inte kunna verka på marknaden och så vidare. 

Att ordna fred i Mellanöstern känns enklare.

Någon utredare är inte tillsatt även om ryktet säger att hon (det är ett önskemål att det är en hon) utses i veckan. Personen i fråga skall inte komma från spelbranschen. Utredaren tillhör inte A-laget för statliga utredningar, de hade krävt att få påverka direktiven och B-laget hade när de insett att A-laget tackat nej ställt samma krav. 

Utredningstiden är kort och då frågan är komplex så innebär en utredare som inte kan spelbransch och folkrörelser att utredningstiden till stor del går åt till att läsa in sig. 

Här vill det till att regeringen inte snålar utan att utredningen får en budget som ger utrymme åt ett större antal specialister på respektive område, från blockering av merchantkoder för kort till folkrörelser och idrottens finansiering och allt däremellan.

Det går åt h-e

Ni som har läst så här långt känner tydliga vibbar av att jag inte är så positiv till framgång. Det är då en underdrift. Här krävs mer än Orwells nysvenska i 1984 för att man skall kunna presentera något ens nära direktiven.

Mina teser är då följande; huvudtesen är att det går åt helvete, dvs förslaget genomförs inte och om det inte gör det så är antitesen att idrotten torskar medan syntesen är att Globalisering, Digitalisering, utveckling i andra länder med spellicenssystem gör att det i bästa fall kommer fram en lösning som är omodern innan den driftsätts.

På spelmarknaden har vi idag två trender:

1: De utländska spelbolagen ökar sina marknadsandelar med 3-4 procentenheter per år.

2: Den digitala andelen ökar med ca 5 procentenheter per år jämfört med fysiska spel.

Om vi kan ha köra igång ett spellicenssystem 2020 vilket är en mycket snäv tidsplan så får det då konsekvensen att de aktörer som idag är verksamma med tillstånd från myndighet när det nya systemet lanseras är en spillra av vad de är idag eftersom de två trenderna ovan förstärker varandra.

Dvs de som idag är mottagare av pengar från spelbolag med tillstånd, från Sjöräddningssällskapet, cancerforskning, socialdemokraterna, idrotten med flera, redan om något år börjar tappa intäkter.

Medias jätteinkomster

Det finns alltså goda skäl att vara negativ på nivån dystopisk. För att då ytterligare komplicera det redan obegripliga så tillkommer det faktum att för media så är spelannonser från de utländska spelbolagen idag ett större belopp än vad de statliga presstödet ger dem. 

Här finns det alla skäl för i synnerhet kvällstidningarna och tv-bolagen att högljutt agera för att ingenting som skadar dem får hända. Vi kan anta att de på pappret oberoende ledarskribenterna viker ned sig och blir lydiga megafoner då deras egna löner finns i potten. 

Lite lustigt att s.k. fri och oberoende media vars uppdrag är att bevara och stärka demokratin är beroende av utländska spelbolag men egentligen inte konstigare än när SVT påstår att de är fria och oberoende och objektiva. 

Vad borde då staten som en naturlig konsekvens av att man lyckats skriva ihop direktiven göra, dvs man har analyserat marknaden och borde veta vilka åtgärder som krävs för att inte barnet skall spolas ut med badvattnet?

Den omöjliga lösningen

Svaret är enkelt - redan från 2016 tillåta en högre andel som går tillbaka till spelarna, dvs ge i första hand Svenska Spel och ATG bättre möjligheter att konkurrera genom att acceptera en lägre vinst från Svenska Spel och en lägre skatt som ATG skall betala.

Om inte annat för att den minskade intäkten leder till ett ökat värde för det statliga Svenska Spel. 

Att så sker är osannolikt i det budgetläge som Magdalena Andersson sitter med.

Regeringen (både den nuvarande och den förra) riskerar då att liksom i ett antikt drama vara modern som tar livet av sina barn. Barn i liknelsen Svenska Spel, ATG, idrotten, hästsporten och stora delar av övrigt civilsamhälle.

Fortsättning följer, själv skall jag läsa på mer så jag förstår bättre. Väljer mellan Cervantes Don Quijote och Machiavellis Fursten.

Misslyckas trots alla förutsättningar

Jan Jönsson kom hem till Halmstad och fann att resurserna inte räckte till för allsvenskt spel.Foto: TT

 

Det finns som jag skrivit många gånger tidigare en hög korrelation mellan tabellplacering och omsättning. Den är för vilken liga som helst i Europa 93 procent över en tioårsperiod. Enstaka år är sambandet väsentligt svagare vilket skapar den spänning som är så viktig för ligan.

En idrottsklubbs omsättning är också direkt kopplad till BNP i upptagningsområdet. Den enda siffra som finns är amerikansk och påstår att Idrottsklubbarna på en ort kan nå 1 procent av BNP i upptagningsområdet. Huruvida den siffran är sann är en annan fråga, undersökningar i Sverige som vi gjort pekar på att det spretar dramatiskt. Men att det finns en koppling torde ingen förneka. 

Gigantisk BNP, men...

En del av spretande är naturligt. Storstockholm har en gigantisk BNP i upptagningsområdet som inte återspeglar sig i lagens omsättning. Det beror på många faktorer, en primär sådan är att så stor del av befolkningen är inflyttad med eget favoritlag från hemorten med sig i bohaget. 

Sedan skall pengarna fördelas på fem klubbar i form av Djurgården Hockey, AIK Hockey, Djurgården Fotboll, Solna AIK och Hammarby. Dessutom ett stort antal lag i basket, handboll, bandy, fotboll som tar en liten del var som blir en stor peng tillsammans. 

I Stockholm är konkurrensen från andra event skyhögt högre än på landsort. Spelar Luleå Hockey hemma, händer inte så mycket mer i Luleå den dagen, I Stockholm finns det 1 000 alternativ till att se på idrott. Stockholm lider också av en trafikinfarkt som minskar upptagningsområdet. En timma restid till Friends kan vara de fyra km man promenerar vid fel tid på dygnet. 

Större andel på mindre orter

Klubbar på små orter kan få med sig en större andel av samhället och därigenom få en högre andel av den relativt begränsade summan som BNP i upptagningsområdet utgör. Falkenberg är ett sådant exempel.

Men i det stora hela och över tid så styrs tabellplacering av omsättning och potentialen omsättning av BNP i upptagningsområde.

Det leder till att lag kan överprestera och underprestera ekonomiskt ett enskilt år. MFF, på femte plats med en omsättning som är lika stor som de åtta minsta lagens gemensamma och mer än dubbelt så stor som tvåan, har onekligen underpresterat i tabellplacering även om omsättningen visar på god förmåga att få "sin" andel av idrottens pengar i Malmö.

HBK och Åtvid, så olika

Tittar vi på de två lag som nu åker ur Allsvenskan är Åtvidaberg en liten ort som saknar näringsliv och i den närliggande staden Linköping tar ishockeyn merparten av syret. Vi har sett hur ett ekonomiskt och sportsligt framgångsrikt Växjö Lakers tagit allt syre och fått Öster att åka hiss nedåt i seriesystemet.

Åtvidaberg har ur många perspektiv gjort ett bra jobb utifrån de förutsättningar de har och att de ändå åker ur Allsvenskan beror på att förutsättningarna inte räcker till.

Samma gäller inte Halmstad BK. Tidigare ett framgångsrikt topplag och nu utslaget ur Allsvenskan. Halmstad är residensstad, har ett väl utvecklat näringsliv, högskola, tillväxt och finns med på listan över de regionala kluster som har egen tillväxtkraft. 

Nu är hallänningarna helt utan eget elitlag tillsammans med bara två av de städer som lirar i den divisionen, dvs Västerås och Uppsala.

Givna skäl att Halmstad åker

Vad beror det på är en bra fråga att ställa. Utan att ha gjort någon djupare research så är det några områden som är orsaken..

1. Arenan skapar inte förutsättningar för omsättning och är inte attraktiv för den penningstarka sällanbesökaren.

2. Klubben har inte fått med sig befolkningen på samma nivå som de mest framgångsrika som exempelvis Skellefteå Hockey där i praktiken varje innevånare i Skellefteådalen följer laget, pratar om laget och har ett hjärta för laget.

3. Klubben har inte heller fått med sig kommunen. Företrädarna har inte lyckats förklara varför ett elitlag i någon av de stora sporterna skall ses som en katalysator för tillväxt, sammanhållning och stolthet.

4. Och klubben har inte fått med sig näringslivet. Dvs man har inte lyckats skapa paketeringar som näringslivet kan tjäna pengar på. Om inte företaget tjänar pengar är det inte sponsring utan välgörenhet. 

Sedan förvärras läget av att man kombinerar ovanstående. Men det vi kan konstatera är att Halmstad till skillnad från Åtvidaberg har alla förutsättningar med en stark växande ekonomi i upptagningsområdet och ändå har misslyckats fundamentalt. 

Det finns väsentligt allvarligare självmål än det som nu var spiken i kistan som orsak till att HBK nästa år spelar i superettan.

Peter Hermodsson, Moras klubbdirektör, har det tufft just nu och medger motvilligt att 16 timmars arbetsdagar är vanliga. Hockeyverksamheten måste ju räddas.

Även om ridsporten har en positiv trend ägs allt fler ridanläggningar av landets kommuner och beroendet är mycket starkt. Ekonomiskt stöd är ett krav från många föreningar.

Rallyvägarna i Värmland smälter och de hårt ekonomiskt pressade arrangörerna tvingas se hur intäkterna minskar samtidigt som förhandlingar pågår om framtida VM-tävlingar.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Bert Karlsson gillar handboll och i synnerhet tjejerna i det allsvenska handbollslaget Skara HF. Han tycker att det är så pass angeläget att han har blivit en stor sponsor.

Här är de tio mest attraktiva idrottevenemangen. De som du och jag ska kunna se på TV utan att betala en enda krona. Och nu kan det bli möjligt.

IFK Norrköpings ordförande Peter Hunt vill ha en ny klubbdirektör.  Håkan Wetell har varit en utmärkt vikarie sedan Magnus Munken Karlsson plötsligt försvann. Först nu framkommer skälen.