Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Hovet, Ryttarstadion och bedrägerierna

Ridverksamheten på Djurgården är hotad. Unga ryttare och föräldrar riskerar att avhysas trots en omfattande verksamhet. Foto: TT

 

Envar skall betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats är grundläggande för demokratisk rättstradition. Men som ansvarsfull medborgare har man självfallet skyldigheten att polisanmäla om det föreligger uppenbar brottsmisstanke.

Där är vi nu i den trista soppa som handlar om att tjäna pengar på fastigheter på kungens mark på ett sätt som är direkt motstridigt kungafamiljens viljeinriktning att marken skall användas för ridsport.

Ideelt mot kommersiellt

Min skyldighet utifrån den information jag har är att lämna in en anmälan till polisen så att en åklagare kan bedöma om en förundersökning skall inledas, dvs om misstanke finns.

En sådan anmälan bör självfallet innebära att andra myndigheter avvaktar med åtgärder.

För att rekapitulera så har den ideella fältrittklubben bedrivit verksamhet på Djurgården i Stockholm i evigheter. Marken ägs av Hovet och sköts om av Djurgårdsförvaltningen. När dåvarande Esso lämnade området på 60-talet gick de in som ägare av ett bolag, Ryttarstadion AB, där 50 procnet ägs av fältrittklubben.

Protester utan resultat

Ridhusverksamheten på området som riskerar att avhysas har en omfattande verksamhet för barn, barn med funktionshinder. Den drivs privat men enligt föräldragrupperna med föredömlig kvalitet och hög säkerhet. Nu protesterar föräldrarna gentemot både Djurgårdsförvaltningen och politikerna.

För kungafamiljen är det en jobbig fråga. Dels är avhysningen direkt motstridigt det drottningen och prinsessan Madeleine kämpar för i Childhood Foundation och dels har kungens förfäder kämpat för att området skall användas för ideell ridsportverksamhet snarare än fastighetsspekulation.

De nuvarande bolag som äger 50 procent av Ryttarstadion AB har ett beteendemönster som bör undersökas av åklagare. Fältrittklubben har som 50 procent ägare varit tvungen att gå till rätten för att få ut dokument som de har ägarrättsliga rättigheter att ta del av. 

En tragedi för många

Den nya ridskoleaktören ser ut att befinna sig i ett bulvanliknande läge. Allt handlar om att med ett lågt arrende i botten, anpassat för ideell verksamhet, kunna ta ut marknadshyror för fastigheter man inte underhåller, dvs dränera bolaget på pengar genom att hyra fastigheterna i egna bolag billigt, hyra ut dem dyrt med stora avanser som följd. Det innebär att ägarna av halva bolaget dels plundrar den ideella ägaren och samtidigt begår brott mot skatteverkets instruktioner genom s.k. otillåten vinstutdelning.

Nu står vi där med barn som inte får avsluta sin termin, funktionshindrade ungdomar som får en viktig del av sin utveckling förstörd, hästar som måste tvångsslaktas och allt för att någon skall tjäna mer pengar åt sig själv på ett sätt som inte är förenligt med lagstiftningens intentioner där kungafamiljen blir ett offer och i nuläget ser ut att medverka till ovanstående.

Den här frågan bör belysas av fler redaktioner med kapacitet för att granska och publicera.

Allt är en rättsskandal.

Höj priserna på ståplats!

Det här är drömmen för klubbarna, kö till biljettluckorna. Hur ska fotbollen komma dit? Foto: TT

 

Ståplats eller inte? Den åskådaren är inte lönsam. Intäkten per kund är mycket låg, säkerhetskostnaden hög, andra kunder uteblir och sponsorer blir negativa. 

Jag deltog i det lätt hysteriska programmet Debatt SVT där temat var ”Fotbollsvåld”. Jag var inbjuden för att som expert påstå att ståplatspubliken inte är lönsam. Det är inte ett helt enkelt konstaterande, mängden faktorer som är svåra att bedöma är hög. Men, mina antagande är numera tydliga. 

Inget tvivel 

Ståplatspubliken är inte lönsam. Intäkten per kund är mycket låg, säkerhetskostnaden hög och den negativa effekten på att andra kunder uteblir och att sponsorer blir negativa är omfattande.

Ja, jag vet att begreppet kund ovan retar fansen, men det är den juridiskt korrekta benämningen. Sedan en dom i marknadsdomstolen 1990 är den som köper en biljett för att titta på idrott en kund på samma sätt som den som köper en tröja på H&M.

Jag har ingen åsikt i frågan om man bör ta bort ståplats. 

Det får klubbarna bestämma, det är deras pengar. Klubbarna är medlemsstyrda så om en majoritet av de som går på årsmötet är ståplatspublik kan de rösta igenom alternativet lägre intäkter och sämre tabellplacering istället. 

Här är lösningen

Det finns tre sätt att lösa problemet med olönsam ståplats.

1. Fortsätt med dagens modell, acceptera att fansen och klacken är den primära underhållningen för de som vill gå dit. Acceptera att laget förlorar ofta, vilket blir effekten.

2. Ta bort ståplats, satsa på ökade intäkter per besökare mot andra kundsegment.

3. Höj priserna på ståplats, för fansen är matchen så viktig att oavsett alla bojkotthot och bojkottförsök som blir följden av höjningar så kommer de att gå på matcherna, för många av dem är det hela deras liv.

Argumentet att ståplatspubliken står för stämning delar jag inte. Det är för mycket negativa, homofobiska, sexistiska, hatiska ramsor för att det skall bli stämning. Själv mår jag mest illa även om ”När solen går upp” eller Bajens ”just idag” med flera sånger är ståpäls i positiv bemärkelse.

Det har bevisats ett antal gånger att omsättning och tabellplacering har en hög korrelation, för en tioårsperiod runt 93 procent. Vill laget vinna mer skall man höja omsättningen. Om en liten del av ståplatspubliken agerar på ett sätt som omöjliggör detta och publiken betalar för lite går inte målsättningen att uppnå.

Men lös problemet med de supportrar som beter sig dumt istället, säger då vän av ordning. 

Det är mycket svårt.

Krävs mod hos föreningarna

I ett samhälle där vi har en dysfunktionell poliskår och åklagarväsende, har fotbollen blivit ett brottsoffer.

Oavsett alla ”Nu är det nog” kunde vi se vad som hände i Göteborg med försenad start, dvs bengalbrännarna förstör upplevelsen för de som gått dit för att titta på fotboll. 

Fotbollen är på god väg mot den position jag tycker mest illa om. När den misshandlade kvinnan försvarar sig med att gärningsmannen är snäll innerst inne.

Klart att fotbollen klarar att stänga ute de som inte kan sköta sig på läktaren. 

Klart att fotbollen klarar att attrahera nya kundgrupper till fotbollsevent som är positiva, säkra och trevliga. 

Det kräver mod, fasthet, uthållighet och lite teknik, men det går att göra.

Alldeles för billigt på ståplats

Ja, jag vet att det är säkrare att gå på fotboll än att vara ute sent på exempelvis Stureplan en lönefredag, men upplevelsen är den motsatta och upplevelsen styr valet att ge sina pengar till klubben. Den publik vi söker har också valt bort Stureplan nattetid.

Ett sätt att göra ståplatspubliken lönsam är alltså att höja priserna. Det är åt skogen för billigt att gå på fotboll i Sverige. 

Årskort ståplats för 1 000 kronor ger 65 kronor per match, det är inga pengar i sammanhanget då kunden lägger det tre till femdubbla på käk och alkohol innan matchen. Kan 5 000 fans lägga 3-10 000 kronor på att vara en helg i Helsingborg kan man höja priserna på ståplats rätt ordentligt. Gör det.

När det gäller bortastå är det ännu enklare att höja priserna ordentligt. För bortasupportrar bör man istället satsa på att få dit de som köper premiumprodukter. 

För att sammanfatta. Klubbens intäkter styr tabellplacering. Om dagens ståplatspublik minskar intäkterna går det sämre för klubben. Så enkelt är det.

Fotbollen behöver hjälp – nu!

Brottsplatsen. Blommor, tröjor och halsdukar vid Kärnan i Helsingborg där en supporter misshandlades av ett gäng personer som sparkade och hoppade på honom och orsakade sådana skador att han avled före matchen Helsingborg-Djurgårdens IF. Foto: Johan Nilsson, TT

 

Fotbollen kan göra mera, men inte på egen hand stoppa ett samhällsproblem med många unga grabbar i utanförskap. Men använd de klara åtgärder som ändå är tillgängliga!

Det som inte fick hända hände. En ung man är död, misshandlad till döds för att han höll på ett fotbollslag.

Kriminella är de skyldiga - inte fotbollen

När Djurgårdens klack skriker mördare så begår de samma fundamentala misstag som så många andra.

Kan vi till att börja med vara överens om att det inte var Djurgårdens IF som misshandlade kroggäster och slog sönder restauranger i Helsingborg i förrgår.

Det var heller inte Helsingborgs IF som misshandlade en Djurgårdensupporter till döds i går söndag.

Kriminella idioter är skyldiga i båda fallen.

De skall tillbringa en tid i fängelse om polisen gör sitt jobb. Någon skall dömas, helst för mord, att hävda att han inte hade för avsikt att döda och välja dråp som polisen nu gjort är fel väg att gå, livstid är lämplig dom. Andra skall åtalas för grov misshandel, upplopp, skadegörelse med mera till långa fängelsestraff.

Ett samhällsproblem

Allsvenskan borde handla om att olika fotbollslag möter varandra på en fotbollsplan. Så är det inte längre. Nu handlar det om att två supporterstyrkor möter varandra på helt andra ställen, med massor med alkohol, droger och vilja till våld som verktyg.

Det som bör noteras är att våldet i Helsingborg, utifrån den information jag har nu, inte initierades av s.k. firmor utan av mer lösligt sammansatta grupper, som förmodligen inte ens är att se som supportergrupper. Matchen har blivit en anledning till bråk för de som söker bråk. 

Det här kan fotbollen inte skydda sig emot. Det är ett samhällsproblem.

Unga män utan framtidshopp

En egen tanke är att vi här pratar om utanförskapets medlemmar. Unga män med inget eller litet framtidshopp, dvs behovet av att ta ansvar för sina handlingar föreligger inte och man kan bete sig hur som helst eftersom inget spelar någon roll. 

Nu måste fotbollen agera. Ett första steg bör vara personliga biljetter. Enkelt att införa för de lag som har moderna biljett-system som Elfsborg, Djurgården och Hammarby. Svårare för de som lever kvar med de gamla systemen från Ticnet. 

Personliga biljetter, id-kontroll och foto vid entré är tekniskt hanterbart, i sammanhanget billigt och ger tillsammans med kameror på arenan och system för ansiktsigenkänning möjligheten att identifiera de som beter sig dumt såväl som att kräva dem på kostnader för fel beteende.

De som maskerar sig på läktaren kan identifieras och åtalas. Att kasta in något, storma planen och motsvarande bör kunna bestraffas med upp emot 30 000 kronor.

Utöka tillträdesförbudet

Utökat tillträdesförbud där arrangörsavstängningar lyfts upp till en högre instans och delas ut i mångdubbel volym är viktigt att gå vidare med. Idag vågar inte klubbarna genomföra arrangörsavstängningar.

Vad Helsingborg också visar är att man kan höja priserna ganska ordentligt. Om upp emot 5 000 människor kan betala resa, hotell, krogen med mat och barer med oceaner av pilsner, dvs 5-10 000 kronor var så borde det finnas utrymme att höja priser med ett par hundra kronor.

Tillväxten för fotbollen handlar inte om de relativt få s.k. Hard core-fans utan om att få de många som tycker om fotboll att gå en gång till per säsong för att det är en positiv totalupplevelse. De som är beredda att betala fullpris för att få uppleva glädje tillsammans med sina vänner.

Ta bort ståplats

Att ta bort ståplats är ett logiskt nästa steg. Med så många som fyra av tio som säger sig låta bli att gå på fotboll är det förmodligen en lönsam väg framåt även om det är svårt värdera effekterna av minskad stämning på arenan.

Vid högrisksmatcher kan åldersgränser övervägas. Det får dock ses som kollektiv bestraffning i förväg, dvs motstridigt all rättstradition i demokratiska länder och om det används vara en sällsynt åtgärd. 

Där någonstans tar fotbollens verktygslåda slut. Resten handlar om samhället. Fotbollen kan aldrig ta ansvar för vad som händer utanför arenans absoluta närområde på kanske 100 meter. 

Hotfullt egentligen utan skäl

Vi var i Helsingborg helgen innan när HIF mötte Gais i Svenska cupen. En egentligen oanspråkslös match.

Vi var aldrig nära arenan utan i city och kunde tyvärr konstatera att uppställningen av piketbilar med kravallutrustad polis, ridande poliser med liknande utrustning skapade en stämning av hot och oro snarare än lugn. Även om det låter omöjligt att uppnå, utifrån motstridigheten i uttrycket, känns det som att ett mer begåvat polisarbete är nödvändigt. 

Att hålla isär supportrarna är tyvärr nödvändigt men ett tydligt bevis på att vi alla har misslyckats. Vi är ofta på middagar med vänner som håller på olika lag. Det har aldrig förespråkat någon av oss att vi inte kan vara goda och nära vänner trots att vi håller på olika lag. 

Fansens totala missuppfattning

När grupper ser motståndarlagets fans som fiender har vi hamnat fel. Det är trist när klubbarna förstärker de här tendenserna med kampanjer av modellen ”Stockholm tillhör oss” eller ”vi är inte ni”. Där får klubbarna ett delansvar av ett synsätt som ökar riskerna för våld. 

Sammanfattningsvis så är fotbollen efter den supporter som avled och hans familj och vänner det största offret av det som hänt.

Fotbollen kan göra en del för att ytterligare förbättra men fotbollen har inte verktygen eller möjligheterna för att hantera det samhällsproblem som många unga i utanförskap utan framtidshopp skapar.

En arena kan inte gå med vinst

27 oktober 2012 invigdes Nationalarenan. Sedan dess har kritik växlats med beröm och så fortsätter det. Foto: TT

 

Det gäller att se hela bilden, utan att försöka gör sig lustig över att det nu gäller ett radioprogram. För det här handlar om Dagens Eko, de statliga radionyheterna gör en rätt ordentlig granskning av kommunala arenor just nu.

Granskningen är gjord på journalistiska grunder, dvs helt utan förståelse för perspektiv och sammanhang.

Ekot förstår inte kommunens roll i samhället, dvs att vi via skatter bär gemensamma kostnader för att vårt samhälle skall fungera. Hit hör skola, äldrevård, bibliotek, teatrar såväl som arenor.

Nu väntar jag ivrigt på Ekots avslöjande om att kommunernas biblioteksverksamhet går back. Det är nämligen precis lika relevant som deras arenagranskning. Då pratar vi dessutom inte några 100 miljoner utan ett stort antal miljarder.

Ingen kritiserar biblioteken

Biblioteken har självfallet inte en krona i intäkter, det är liksom hela idén. De tappar i besöksantal vilket är trist, men ingen ställer biblioteken mot äldrevården i den kommunala debatten. Vi ser läsande och läsförståelse som en omistlig del av vårt samhällsbygge även 30 år efter det att alla har råd med böcker. Precis som vi ska göra.

Den första offentligt finansierade arenan byggdes för ca 2700 år sedan i Grekland. Colosseum i Rom är snart 2000 år gammal, den första större fotbollsarenan byggdes i England på 1870-talet, den är fortfarande i drift. 

Den kommunala golfbanan i St Andrews fanns redan på 1600-talet. Stockholms Stadion stod färdig 1912. Varje större stad världen över har en arena och så har det varit i hundratals år. Skälet är att arenan är en viktig del av ett samhälle. Det perspektivet har Ekot missat.

Arenan är inte kommersiellt gångbar

93 procent av Europas arenafastigheter är offentligt ägda. Skälet är att arenan ej är att se som en kommersiellt gångbar fastighet, medan arenan i sig skapar kringintäkter som gör totalintäkten för samhället positiv.

Samhällets kostnader för kulturbyggnader ligger på ca tio gånger mer per besökare än kostnaden för idrottsarenor. 

Den kostnaden ser vi som fullt naturlig och några krav på lönsamhet finns inte. Operan där 200 000 besökare per år (ca 30 000 individer) får uppleva finkultur till en kostnad per besökare som är större än vad alla jobbskatteavdragen tillsammans gett en individ är ett exempel. En nationalscen för Opera är trots detta att se som en viktig del av en modern välfärdsstat. 

I förhållande till...

Utanförskapet ses idag som ett av våra största samhällsproblem, vill man uppleva den mest positiva formen av grupptillhörighet, dvs motsatsen till utanförskap, skall man vara i Skellefteå eller Växjö när första semifinalerna i ishockey startar. 

Det Växjö Lakers gör för att skapa sammanhållning och stolthet i kommunen har ett enormt värde och går inte skapa på annat sätt. Det påverkar tillväxten på orten positivt. Det här förstår inte Ekot.

Det Ekot också missar är att se kostnaden för arenafastigheten som en relation till kommunens budget och satsningen på liknande åtgärder som kulturen. 400 miljoner kronor i 50 kommuner är uppskattningsvis ca 100-120 kronor per invånare och år, dvs ingenting som påverkar budget för äldrevården. 

Kan aldrig gå med vinst!

Min frekventa kritik när det gäller Svenska Fotbollförbundet och Friends Arena har aldrig byggt på någon korkad idé om att arenan skall gå med vinst utan bara på anomalien att man bygger två arenor samtidigt i Stockholm och att förbundet inte har tillräckligt stor balansräkning för att medverka på de här nivåerna.  

Alla övriga ägare tjänar stora pengar på arenastaden, precis som Stockholms stad kommer att göra med Slakthusområdet även om Tele2 Arena som fastighet går back.

Ekots granskning säger dels en hel del om journalistikens roll i det moderna samhället. Jag har precis som befolkningen i övrigt anledning att alltid vara kritisk till medieuppgifter som saknar relativitet.

SR som arenor och bibliotek

Ekot skall kritiskt granska, det är inte deras roll att försvara kommunala investeringar, de skall ifrågasätta dem. Men när granskningar görs utan sammanhang blir bilden för radiolyssnaren felaktig. Det torde vara motstridigt hela idén med public service. 

Vi säger trots allt inte att Sveriges Radio går med förlust trots att de inte har en krona i intäkt. De betalas med medborgarnas pengar för att vi ser public service radio som en viktig del av ett välfärdssamhälle. Ur det perspektivet är SR att likställa med våra arenor och våra bibliotek.

Bristen på perspektiv gör helt enkelt att man kritiserar sig själva.

Marxisterna inom idrotten

Det är dags, allsvensk fotbollspremiär. Med mycket känslor, mycket förhoppningar, men i slutänden krävs det också förlorare. Läs Dan Persson betraktelse över spelarnas respektive klubbarnas andel av ekonomin. Foto: TT

 

Om spelare fortsätter flytta som Bosman blir konsekvensen att balansräkningarna blir sämre och spelarlönerna sänks. 

Olof Lundh går till attack på SEF i sin krönika efter det att deras ordförande Lars Christer Olsson påtalat att spelare som väljer att inte förlänga avtal för att kunna gå som Bosman, dvs utan ersättning till klubben, är osolidariska och att det hotar Svensk Fotboll.  

Ska äga mervärdet av produktionskapitalet

Lundh drar sig inte för insinuationer om skattefiffel av den typ som har Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som föredöme i den här krönikan. Förvånad blir man, Lundh är nog den sista jag trodde var marxist.

Elitidrottens gissel är Marx principer att arbetarna (spelarna) skall äga mervärdet av produktionskapitalet. Konsekvensen är att spelarna tjänar 90 öre per ny omsättningskrona medan klubbarna går back.

Maktbalansen liknar det som byggfacket försöker uppnå, Byggnads har dock dissat Marx på oklara grunder och valt Don Vito Corleone som sin ideologiska företrädare. Här kan man misstänka att spelaragenterna valt Corleonemodellen medan spelarna kör Marx, de senare får dock anses vara mindre ideologiskt skolade. Det skadar svensk fotboll. 

Grundläggande parametrar

Spelarna har dock inte förstått vissa grundläggande parametrar, dvs att deras agerande skadar dem själva som kollektiv (som alltid inom marxismen). Det är inte så underligt, det är förståeligt när det gäller spelarna. 

Problemet med svensk fotboll är:

A: Klubbarna omsätter för lite

B: Klubbarna tjänar för lite.

C: Fotbollen är för dålig.

C beror helt på A och B.

Nedåtgående spiral

Om utvecklingen med att spelarna väljer att gå som Bosman fortsätter så blir konsekvensen att balansräkningarna blir sämre och vinster från spelarförsäljning uteblir. Då måste de allsvenska klubbarna sänka spelarlönerna som andel av omsättning, gissningsvis ner från dagens ca 60 procent till 50 procent eller därunder.

Då utvecklas Allsvenskan åt fel håll och får problem att attrahera publik.

Att agenterna struntar i såväl fotbollen som det långsiktigt viktiga för spelarna får vi leva med. Däremot är det bra att Lars Christer Olsson säger ifrån.

Starkare vid avtalsförhandlingar

Utvecklingen av svensk fotboll handlar om ekonomiskt starkare klubbar. Så enkelt är det.

EU:s principer om fri rörlighet är självfallet något positivt och jag har på principiella grunder försvarat Bosman-domen. Det föreligger dock fortfarande avtalsfrihet och här måste klubbarna vara starkare i att skydda sina rättigheter. 

Men Lars Christer Olsson gör alldeles rätt som lyfter frågan. Här har arbetsgivarkollektivet all anledning att se till att maktbalansen på den här marknaden inte fortsätter att utvecklas åt fel håll.

Alldeles för osäkert i Ryssland

Mikael Tellqvist är en av de svenska spelare som har störst erfarenhet av spe i ryska KHL. Foto: Gunnar Lundmark, TT

 

KHL, den ryska hockeyligan, ökar antalet möjliga utländska spelare i klubbarna och har ambitionen att på samma nivå som NHL kunna attrahera de bästa europeiska spelarna.

Tillåt mig tvivla.

Även om unga hockeyspelare har en tendens att gå på allt deras agenter säger så har de genomgående föräldrar, ofta flickvänner och i bästa fall någon kamrat som inte bara läser sportsidorna.

Helt beroende av oligarkerna

Då är det så enkelt att premien för att teckna ett avtal med en rysk KHL-klubb borde ha ökat med ca 30 procent. Samtidigt ger fallande gaspriser de oligarker som äger lagen all anledning att göra dagliga likviditetsprognoser för sina affärer.

KHL är ingen fungerande liga, dvs intäkter från sponsorer, tv, publik, arenakonsumtion är bråkdelar av kostnaden för att driva klubben. 

Pengarna kommer från en oligark som tjänar miljarder på att vara kompis (eller kompis kompis) med Putin, ofta i kombo med affärer som kan liknas med hur oljedynastier skapades i USA på 1850-talet, dvs mutor, mord och bedrägerier.

Putin ställer till allt

Det som nu händer är att gaspriserna faller globalt vilket drabbar deras kärnverksamhet hårt. Rubeln faller också. Inflödet av utländska pengar till Ryssland minskar på grund av Putins agerande på Krim. Gazproms vinstvarning idag onsdag är ett tydligt bevis. 

Försäkringspremierna för spel i Ryssland ökar och riskerna för utlänningar att bli utsatta för problem i landet ökar.

Vore jag EU skulle sanktioner mot KHL vara en gratis åtgärd som drabbar Putins polare utan att det kostar EU en spänn. Det räcker med ett enkelt förbud för europeiska och amerikanska försäkringsbolag att teckna avtal som gäller sport i Ryssland.

Mycket av myntets baksida...

Att Putins Ryssland har lämnat vägen mot västerländsk demokrati och valt en nationalistisk väg med syfte göra Ryssland starkare på grannarnas bekostnad är uppenbart. De som åker till KHL får ses som de som stödjer Putin och de skall leva i ett samhälle som ingen i väst vill ha.

Vore jag förälder eller flickvän/fru till en duktig hockeyspelare som får ett anbud om spel i KHL skulle jag vara väldigt tydlig med att det måste vara väldigt mycket pengar, ett lag i en stad som går att fungera i och omfattande försäkringar. Ja, jag skulle också kräva garantier på att pengarna är säkrade oavsett vad som händer, säkert boende med mera. 

Även om agenten påstår att livet bara handlar om pengar krävs det att man mår bra för att man skall kunna prestera.

För mycket är osäkert

En korrupt stat med dåligt fungerande demokrati som struntar i folkrätt och mänskliga rättigheter är inte bästa grunden för att må bra. I synnerhet inte när främmande kultur och språk man inte kan blir tillkommande bördor.

Lägg på dålig flygsäkerhet, enorma avstånd, omöjligt för medföljande att trivas och man är långt borta från ett normalt liv.

Mitt antagande att KHL kommer få betala enormt mycket mer med en svagare rubel till spelare som vill ha betalt i euro i utländsk bank.

Jag tror utvecklingen gått så långt att KHL inte längre är ett attraktivt alternativ för hockeyspelare som tänker efter.

Kan inte kungen säga ifrån?

Kung Carl Gustaf gillar att vara på Djurgården och skulle nu kunna ingripa i konflikten som har blossat upp. Foto: TT

 

En mycket komplex och besvärlig historia är den långa konflikten om Ridhusen på Storängsbotten i Stockholm. För att sammanfatta så finns det en konstellation som betett sig dumt och vars agerande bara styrs av egen vinning.

En av deras delägare i det bolag det handlar om har anledning att gå vidare till en polisanmälan om bedrägeri om det jag hört och sett är korrekt.

I botten ligger att det är kungens marker där Prins Carl för 100 år startade upp en ridverksamhet som fortfarande finns i formen av Stockholms fältrittklubb.  De riskerar nu att bli av med sin verksamhet då Stockholms Ridhus AB som de samarbetat med är utslängda.

När någon kan tjäna pengar

Varför det blivit så här är svårt att sia om, en gissning är möjligheten att använda mark och byggnader för andra ändamål och tjäna pengar på detta.

Några personer köpte för tiotalet år sedan aktierna av Statoil som gav dem 50 procent av rösterna i Bolaget Stockholms Ryttarstadion AB, resterande ägs av den ideella föreningen Stockholms fältrittklubb. Under åren lyckades där här personerna antingen med medverkan från dåvarande styrelse i Fältrittklubben eller deras oförmåga, skaffa sig ett inflytande som vida översteg de 50 procent i ägande de skulle ha.

Idag ser vi konsekvensen där hovets Djurgårdsförvaltning (som förvaltar marken på Djurgården/Gärdet) hamnat mitt i en infekterad och komplicerad rättslig tvist. Där Hovets advokat uppenbarligen har inside i domstolarna och där man kan anta att kungen är väldigt trött på den här historien.

Borde synas närmare

En av de två ridskolorna har kastat in handduken på grund av sjukdom och där har en de övriga individerna närstående aktör i form av Swartlings ridskola kommit in. De försöker nu ta över hyresavtalen från Stockholms Ridhus där de två ägarna som betalat ett antal miljoner riskerar att bli de stora förlorarna tillsammans med alla de som rider där, de barn som besöker skolan veckovis och med Fältrittklubben som inte riktigt förstår varför en verksamhet som legat 100 procent i linje med vad hovet vill ha skall slängas ut och läggas ner medan allt tas över av aktörer som vill göra helt andra saker. 

Jag är inte jurist, jag kan inte påstå att det begåtts oegentligheter, men jag kan anse att det föreligger underlag för att låta myndigheter avgöra detta och jag kan göra bedömningen att det finns underlag för åtal.

Djurgårdsförvaltningen och hovstaten har alla möjligheter att agera. Arrendeavtalen är ett-åriga så finns det en vilja att agera så går det att agera.

Kan inte accepteras

Det är inte acceptabelt att en nästan hundraårig idrottsförening och två småföretagare som agerat med hjärta utifrån sin kärlek till ridsporten skall bli av med sina företag.

Flera hundra unga och gamla som rider och de grupper av barn med funktionshinder som besöker ridskolan för att barnen skall få uppleva hästarna skall inte bli av med verksamheten för att någon skall tjäna tiotals miljoner i strid med vad Djurgårds-förvaltningen och i slutändan Kungen som ägare vill.

Här borde hovstaten ta Djurgårdsförvaltningen i öret och förklara att hovet ser till allmänintresse idag på samma sätt som Gustav den sjätte Adolf gjorde när han på 60-talet beslutade att den ideella ridklubben och dess partners skulle betala lägre arrende för att bevara ridsporten på gärdet.

Framförallt skall hovet inte ses som samarbetspartner till människor med tvivelaktig affärsmoral. Det går inte vända blad igen.

Slipper inte en rekonstruktion

En förförisk arena, men dyr, ack så dyr. Läs Dan Perssons förslag om hur ekonomin ändå kan förbättras. Foto: TT

 

Fram till och med 2020 riskerar Svenska Fotbollförbundet ytterligare 325 miljoner kronor i underskott för sin andel av Friends arenafastighet.

Med överlåtelsen till Lagardère av driften så återstår arenafastigheten. Vad blir då konsekvenserna för ägaren Svenska Fotbollförbundet utifrån de antaganden som går att göra idag?

-46 miljoner varje år

Mina beräkningar för åren 2014 till och med 2020 ger 325 miljoner i förluster för förbundets andel. Det är 46 miljoner per år. Råsundafonden är förbrukad i år så medlen måste komma från den traditionella verksamheten. Det är 13 procent av intäkterna ett normalår så det är ingen omöjlig summa att täcka men den kräver rätt omfattande besparingar och minskad verksamhet.

Det är beräknat utifrån att förbundet bär 33 procent av förlusterna av ägandet i arenafastigheten (22 procent direkt och 11 procent genom bolag där Folksam äger 17 procent men förbundet står för förlusten) samt andelen av 2014 års förlust i driftsbolaget (Lagardère tar över 2015). 

Det finns positiva eventuella effekter jag inte tagit med som intäkter från försäljning av förlustavdragen i driftsbolaget men det brukar vara så krångligt att jag inte törs räkna in dem när man blandat in KB i strukturen.

Bara titta på andra arenor

För arenafastigheten har jag räknat med en snittränta på 3,5 procent för lånen (fasta tioårs lån med rabatt fram till och med 2014), 40 års avskrivning (2,5 procent per år), normala underhållskostnader samt en nödvändig tilläggsinvestering på 300 miljoner som skrivs på tio år. Tillkommande har jag lagt en mindre summa för att lösa en del avtal för att kunna genomföra affären med Lagardère.

Intäkterna har beräknats utifrån 1,5 miljoner besökare per år (300 000 fler än i fjol) med en stigande intäkt per besökare som återspeglas på garantihyran. Jag har varit så generös att jag lagt in 5 miljoner i årlig vinstdelning från 2018 som tillkommande intäkt även om jag är skeptisk till att den uppstår (beräknad på 30 procent vinstdelning).

Jag har använt siffror från AEG och SGA såväl som från Gotevent för att få fram relevanta jämförelsetal. 

När Zlatan slutar...

En rekonstruerad arenafastighet där förbundet äger 10 procent, där värdet i balansräkningen sätts till en miljard och där 500 miljoner är totala lånemassan skulle ge en förlust för samma period på minus 23 miljoner eller dryga 3 miljoner per år plus 2014 års 70 miljoner. Här är det för mig oklart om Råsundafonden kommer att räcka till att täcka 2014 års förlust. Resultatet för fastighetsbolaget för 2013 är inte kommunicerad och jag får inte fram storleken i årsredovisningen, dvs är inte säker på periodiseringen.

Att räkna sju år framåt innebär självfallet att gissningsfaktorn blir hög. Det omvärldsscenario jag byggt analysen på ser ut så här:

• Upplevelseindustrin växer snabbare än BNP med 4 procent per år.

• Ökad efterfrågan från ”preimum Consumers” höjer snittintäkter.

• Zlatan slutar 2016 och vi får ingen ny världsstjärna med den dragningskraften (vi har goda indikationer på att Z lägger av redan nästa år men ger honom ett år till som indata).

• De stora turnerar mindre p.g.a. ålder och förmögenhet. Nya globala världsstjärnor uppstår men kompenserar inte fullt ut.

• Konkurrensen med AEG kvarstår och håller nere vinsten per event för båda.

• Stockholm växer med 30 000 personer per år.

• Tillväxten för landet blir lägre än beräknat för hela perioden på grund av orolig omvärld genomsnitt 2 procent per år. 

• Högre skatter för den här industrin (restaurangmoms, arb.avgift ungdomar) genom att S vinner valet tar bort marginaler.

Lagardère kan inte trolla

Effekterna om man ”skruvar” lite på siffrorna blir rätt stora variationer men alla scenarior ger ett ordentligt underskott. Nyckeltalen i övrigt är de etablerade för arenaindustrin.

Det är inte troligt att Lagardère kan trolla. Dvs även deras mest positiva prognoser med alla kreativa idéer, nya typer av event och köpkraften i Stockholm begränsas av antalet människor i upptagningsområdet, infrastrukturproblem i regionen under överskådlig framtid, konkurrensen med AEG, det faktum att AIK möter Mjällby oftare än Arsenal och så vidare. 

Här finns också en risk att de tror att vi i Sverige accepterar utländska nivåer på biljettpriser. Det gör vi gärna, när vi är utomlands, men bara då.

Finns inget alternativ

Dock 30-40 egna event med 75 procent beläggning och ett snittpris på 700 kronor skulle förbättra kalkylen dramatiskt, men det räcker ändå inte hela vägen då artister som drar så mycket vet sitt värde. Tillkommande faktor som kan förbättra är att man tar över mat och dryck i egen regi, dvs slänger ut Choice. Rätt skött skall man kunna nå 200 kronor per besökare i konsumtion i arenan med hälften i vinst.

Det vi då kan konstatera som sammanfattning är att något alternativ till en rekonstruktion av arenafastighetsbolaget inte existerar. 

Det bör vara helt uppenbart för samtliga ägare inklusive långivaren Swedbank såväl som bankägaren och samhällsräddaren Anders Sundström och Folksam.

Arena till salut för 800 miloner? 

Prislappen på arenan för en ny aktör som skall kliva in och känna sig trygg med att man kommer tjäna pengar på arenan hamnar så lågt som 600-800 miljoner (före tilläggsinvestering). En högre prislapp än så och ägarna måste hämtas ur den befintliga kretsen.

Slutsatsen är att fotbollförbundet bör kliva ur helt. Dvs inte stanna kvar med en ägarandel överhuvudtaget.

Då väljer man bort en eventuell framtida vinst vid försäljning av arenafastigheten om 10 till 30 år men man slipper en lika eventuell förlust för att teknik och samhällsutveckling tvingar fram stora ombyggnader om 20-30 år. De här alternativen tar ut varandra och då blir det bäst att kliva ur ägandet helt.

Hur det skall gå till är en s.k. tusenkronorsfråga. Problemet förvärras av att Solna Stad och statliga Jernhusen också vill kliva av. Problemet minskas av att samtliga övriga ägare vet att förbundet som en för fattig ägare skapar nya problem. 

Mycket tystare om Tele2 och Globen

Det faktum att förbundet är del av en demokratisk folkrörelse med krav på transparens och där det bevisligen är omöjligt att hålla information informell (jämför allt som skrivits om Globen med en ägare med mängden text om Friends) underlättar också.

Men jag är rätt optimistisk.

Jag tror att en rekonstruktion (inte formell sådan) är genomförd under 2014 och att Svenska Fotbollförbundets ledning den dag detta kommuniceras förtjänar beröm. Detta även om alla pengar från Råsunda är borta. Solna stad kommer att tjäna långsiktigt mest och borde förstå att de bör bära kostnaden för en större del av arenan utifrån deras enorma intäkter av arenastaden.

Fotbollförbundet, gå före i demokratifrågan!

Karl-Erik Nilsson och övriga i fotbollsledningen borde verka för smidigare beslutsvägar i förbundet. Foto: TT

 

Att ställa det kommersiella mot det ideella som många förordar som strategi för idrotten är på ren svenska kodumt. Snälla, ge inte distrikten mer makt!.

Det här är lite trist. Jag citerar Svenska Fotbollförbundets nyhetsbrev som är sänt inför lördagens förbundsmöte: 

”Förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet en stadgeändring

Smålands Fotbollförbund motionerade 2013 om att de Allsvenska lagen och de i Damallsvenskan ska ha samma antal röster vardera (två vardera), liksom lagen i Superettan och Elitettan (en röst vardera). Förbundsstyrelsen var positiv till förändringen men ville att förslaget skulle diskuteras och arbetas med under 2013 (bl.a. vid ordförandekonferens, rikskonferens) för att återkomma för beslut till årets förbundsmöte.

Nu föreslår Förbundsstyrelsen Förbundsmötet att en ny ordning införs som innebär att Distriktsförbunden har 172 röster (tre röster per distrikt, jämte 100 tilläggsröster som fördelas bland de distrikt som har flest lagförsäkringar) samt att respektive förening i Allsvenskan (32) och Damallsvenskan (24) har två röster och respektive förening i Superettan (16) eller Elitettan (14) har en röst. 

Totalt antal röster blir därmed 258, mot tidigare 192 röster att fördela.”

Måste minska distriktens makt

Slut på citatet och då kan jag ta på mig min principiella hatt. Vi har allvarliga demokratiska problem inom svensk idrottsrörelse.

En stadgeändring i vårt största förbund år 2014 borde av det skälet minska distriktens makt, inte bevara den. Att man blir mer jämställda genom ändringen är jag positiv till. Men var det verkligen nödvändigt att bevara makten hos distrikten?

Det som då skiljer fotbollförbundet från de flesta andra förbund är att de i kraft av sin storlek har väl fungerande distrikt som gör väldigt mycket bra och väl förtjänar sin plats. 

Distrikten som utförare är en positiv kraft, men det är länge sedan som de är den bästa bäraren av den politiska makten.

Måste utveckla demokratin

Idrottens legitimitet ifrågasätts av samhället och RF:s förändring blockeras av de små förbunden som bara kan förlora på något modernare. Fotbollförbundet, golfförbundet med flera större förbund har ansvaret att ta på sig ledartröjan när det gäller utvecklandet av demokratin inom idrotten.

Då skall vi inte ge distrikten mer makt. Låt distrikten vara utförare, men inte politiska maktcentra. 

Idrotten har ett gigantiskt demokratiproblem. Inte lika stort som de politiska partierna där demokratin helt har slutat fungera för att det inte finns några aktiva medlemmar längre, men ett gigantiskt. 

Det är möjligt att införa ett system där väsentligt fler föreningar kan vara ombud på ett förbundsårsmöte och där väsentligt fler medlemmar kan rösta på ett föreningsårsmöte. 

Besluten inte representativa

Utöver riskerna att ett litet kotteri kan ta över makten även i en stor förening så leder dagens system med enstaka procent av medlemmarna som deltar på årsmöte till att besluten inte är representativa för medlemskollektivet. Vad värre är, och det ser vi ofta, så blir besluten ofta det som gynnar den närvarande gruppen och missgynnar de icke närvarande. Det leder till att de senare i större utsträckning lämnar som medlemmar och så förstärks problemen.

Den icke representativa närvarande gruppen utser vidare de som då representerar ett geografiskt område som utser de som har makten nationellt. 

Det blir inte bra. Utöver de alltför tydliga tendenserna att de som finns som ombud på förbundsmöten ser ut som jag själv, dvs gubbe, +55, något kilo för mycket med tendenser till en messerschmittattityd och en vilja att ta plats. Då blir vår homogenitet något som skrämmer bort andra.

Vitalare än andra, om vi vill

Samhällsutvecklingen har gått så långt att någon legitimitet utifrån att förbunden är ideella inte längre går att uppnå. Däremot kan vi gentemot politiker, media och medborgare fortfarande skapa en långsiktig stark position och hög legitimitet genom vår demokratiska modell. I synnerhet om den visar sig väsentligt vitalare än partiernas.

Att ställa det kommersiella mot det ideella som många förordar som strategi för idrotten är på ren svenska kodumt. 

Eliten är kommersiell oavsett om det är Allsvenskan i fotboll eller fotbollförbundet som stor aktör på den svenska fastighetsmarknaden. Bredden är i stor utsträckning kommersiell den också. På en marknad av upplevelseindustri säljer man tjänster till medelklassbarnens föräldrar eller direkt till medelklassen. Ofta i direkt konkurrens med privatägda företag med liknande affärsidé. 

Tydliggör samhällsnyttan

Vi bör erinra oss om att vi i 100 år valt politiska företrädare för marknadsekonomi och valt bort de som stått för något annat. Vi har ett kommersiellt samhälle för att vi i 30 val röstat fram detta samhälle, som dessutom tjänat oss så väl.

Glöm det ideella, det är mindre trendigt än galenskaparnas banlonpolo. För idrottens strategi framåt skall vi fokusera på demokrati, värdegrund och att tydliggöra vår samhällsnytta.

Här måste fotbollförbundet ta det största ansvaret, helt enkelt för att man är störst. De två största föreningarna inom fotbollförbundet (av +3000)är större än de tio minsta förbunden är tillsammans, både i medlemsantal, träningstillfällen och omsättning för att då skapa lite perspektiv på tillvaron.

Gör så här

Vad kan man då göra blir frågan utifrån mitt mål att det skall finnas något konstruktivt i varje krönika.

Om berget inte kommer till Mohammed får Mohammed komma till berget.

Den framkomliga modellen är att fotbollförbundet gör de enkla stadgeändringar som krävs och köper in en licens för e-röstning. RF-stadgarna förhindrar icke att man gör så. Idag finns billiga, säkra system som provats i kommunala folkomröstningar.

Gör fotbollförbundet gemensam sak med några andra större förbund skulle någon miljon om året räcka långt för en licens som alla föreningar kan använda. Dvs ett par hundralappar per förening och år. De som vill gå på årsmötet och fortsätta rösta rent fysiskt får självfallet fortsätta med detta. 

Använd e-röstning

Under ett par veckor före årsmötet finns alla förslag tillgängliga, det ges utrymme för motförslag och argumentation och varje medlem ges rätt att rösta i alla frågor som stadgarna omfattar.

Samma för distrikt och för förbund. Då kan vi uppnå det vi haft som mål i alla år, att alla föreningar kan vara med och besluta.

De distrikt som Axel Oxenstierna uppfann i 1634 års författning för att vi saknade bilar, tåg, flygplan, telefon, datorer, internet, mobiler behövs då inte som mellanled för den demokratiska folkrörelsen.

Utöver e-röstning finns som komplement eller första steg i en förändring både videosända möten och system för att välja ett ombud via nätet. Därutöver finns alla kombinationer av de här lösningarna.

Gemensamt skapar tekniken möjligheten att gå från 3-5 procent av medlemmarna i en förening som deltar till mångdubbelt fler. Det stärker demokratin.

Fotbollen tar täten

På nationell nivå kan alla föreningar (de är medlemmar i förbunden, distrikten är inte medlemmar utan bara ombud, utifrån avsaknaden av teknik för 100 år sedan när modellen skapades) medverka på förbundsmöten, i förväg och/eller i realtid.

Det här är enkelt och billigt och även om det kommer ta några år att finslipa modellerna är det från dag ett en utveckling mot en bättre fungerande demokrati. Det gör att Svensk idrottsrörelse kan räcka lång näsa åt partierna där den centrala makten är så viktig att man aldrig skulle låta sina medlemmar få mer makt.

Så istället för att vänta in RF:s strategiutredning kan fotbollförbundet agera nu. Ni har råd, ni har viljan men framförallt så har ni ansvaret att leda utifrån att ni är störst. Ni får med er flera av de andra stora förbunden.

Just do it!

Friends och fotbollen hade inget annat val

Lagardére är ett franskt bolag, men i Sverige finns redan en stab av svenskar med stor insyn i sportmanagement. Foto: TT

 

En bra affär för fotbollförbundet, även om Lagarderè sitter i en förhandlingsteknisk guldsits och det fanns inga bättre alternativ. Så kan man beteckna dagens arenanyhet.  

Vid presskonferensen på Friends Arena var alla större medieaktörer på plats. Många i tron att vi skulle få höra om en försäljning av driftsbolaget (SAM KB). Så blev det inte.

En gemensam ambition

Ingen försäljning presenterades. Däremot ett Letter of intent (LOI, på vanlig svenska) jämförbart med en ej bindande förlovning, dvs man har börjat ligga och pratat om att gifta sig men inte berört äktenskapsförordet.

Ambitionen från ägarna av drift och fastighet är klara. De vill överlåta driften till Lagarderè Unlimited Stadium Solution (LUSS). Det är vad förlovningsbrevet handlar om.

Når man i mål så flyttas personalen över i ett nytt bolag som blir helägt dotterbolag till LUSS. Gamla bolaget avvecklas eller får fortsätta i mycket liten skala med det som är drift av fastigheten. Bolaget med Arenafastigheten skriver ett nytt avtal om driften med LUSS.

Bråttom att presentera

Det finns två möjliga orsaker som kan samverka till varför affären presenterades idag. 

• Nödvändigt för att Svenska Fotbollsförbundet skall överleva helgens förbundsmöte.

• Att parterna klarat de stora frågorna i sådan omfattning att man troligen går i mål. LUSS var på plats på podiet vilket indikerar att man har kommit ganska långt.

Några frågetecken

Djävulen bor i detaljerna, men av de 480 befintliga avtalen som skall flyttas över i det nya driftsbolaget borde +95 procent vara enkla att överföra.

Bland de som då blir till problem, förhandling och eftergifter är:

• Hyresavtalet mellan LUSS och fastighetsägaren. Mer om det nedan.

• SvFF:s avtal om landskamper där LUSS lär kräva bättre villkor.

• AIK:s avtal med arenan, här är konstgräs en fråga och villkoren en annan. AIK kommer bara att vägra om ingen tar fram stora plånboken så den är inte enkel.

• Avtalet med Choice Hotels (Petter Stordalen) om restaurangbolaget. Min tes är att LUSS måste få det omförhandlat ordentligt för att de skall få rätt förutsättningar att driva arenan. Här finns mest att göra i ökad kundupplevelse försäljning, paketering med mera.

• Ett nytt avtal om tilläggsinvesteringar i fastigheten, nödvändiga för att LUSS skall kunna skapa de intäkter de behöver. Gissningsvis 200-300 miljoner kronor.

Ingen omsättningshyra

Lagarderè sitter i en förhandlingsteknisk guldsits och kan nog bara njuta av processen. Fotbollförbundet och Solna stad klarar inte att LOI:et spricker så skruvar LUSS lite på villkoren på slutet lär man få igenom detta.

Ett exempel på att LUSS får som man vill är att arenan vd Thomas Perslund nämnde att det blir garantihyra och vinstdelning. 

Vinstdelning istället för den omsättningshyra som är det normala är första eftergiften de gamla ägarna gått med på och innebär mindre risk för LUSS och ökad risk för fastighetsägaren.

Inte mycket vinstdelning

Stalltipset är att det mycket sällan blir något mer än garantihyran på 50-80 miljoner som blir intäkt för fastighetsägarna. Det ger ca 130-200 i förluster i fastighetsbolaget för åren efter 2015. Här bör noteras att de ränterabatter som fanns första åren då är borta, dvs bolaget betalar en högre ränta på lånen. Om LUSS gått med på en högre garantihyra efter en tid så finns det villkor som skall gälla för att den skall inträffa.

Hur ser då affären ut ur fotbollförbundets perspektiv?

Det här är positivt för fotbollen som nu kan dra en stor suck av lättnad och hoppa på nästa fråga, dvs hur skall man komma ur ägandet av arenafastigheten där man äger 22 procent direkt och 11 procent till i ett bolag där Folksam är minoritetsägare. För detta krävs nedskrivning av lånen av Swedbank så här styr inte förbundet processen. Den är påbörjad och jag tror vi får en sådan affär under sommaren/hösten.

Finns varken event eller publik nog

Fotbollförbundet skall ta sin del av 2014-års resultat. SAM gör, gissar jag, en förlust på 220 miljoner 2014 (mot 203 år 2013). Lägre kostnader av start up-karaktär och sämre intäkter eftersom 2014 är ett dåligt konsertår och förstaårseffekten är borta. Det är ca 70 miljoner för förbundet och då räcker kanske de kvarvarande medlen i Råsundafonden.

Då räcker det inte med att det nya driftsbolaget är mycket duktigare än det nuvarande. Fastighetsbolaget går med förlust i alla fall. Det gör i stort sett alla alltid.

Det finns inte event och publik nog för att arenan skall gå plus så länge fastighetsbolaget har ett värde i balansräkningen på 3 miljarder och lån på totalt över 2. Det är den trista enkla sanningen.

Trycker ned behållningen

Konkurrensen med Tele2 ger för låga intäkter vid eventen. Dvs även när pengarna egentligen är tillräckliga för stora vinster så hamnar vinsterna hos arrangörerna eftersom arenorna måste bjuda under varandra. De få event där Tele2 är för liten är en för litenm eventarena kommer konkurrensen från Göteborg, Köpenhamn och norra Europa.

Signifikant på presskonferensen var att Sune Hellströmer och K-E Nilsson från förbundet såväl som Pehr Granfalk från Solna och thomas Perslund från bolaget ägnade 95 procent av sin tid på att försvara varför man befann sig i dagens läge och att försöka försköna läget med motiveringar som att man skapat en attraktiv arena med många besökare trots att man vet att affären bara handlar om de 600 miljoner i förluster man burit. Retoriken var genomgående riktad mot rörelsen.

Men, det här är bra för fotbollförbundet, allt annat hade varit sämre. De sitter dock kvar med stora risker i Friends Arena och de skall nu ta förluster i fastighetsbolaget från den befintliga verksamheten då Råsundafonden tar slut i år. 

En enda fortsatt väg

Men en sak i taget, nu kan de fokusera på hur de tar sig ur den affären. 

Jag får indikationer på att den affären ser ut ungefär som jag har skissat den. Inte för att jag är smart, utan för att det är enda vägen framåt och Swedbank sitter på Svartepetter i form av säkerheter bestående av aktier i arenafastigheten.

Vad än ägarna nu påstår, så bygger dealen på att man får ner värdet på fastigheten. Annars räcker aldrig garantihyran till vinst i fastighetsbolaget.

Men åter, det här vad förbundet behövde idag och det finns ingen anledning att kritisera dem, tvärtom det här var ett bra steg framåt även om det kommer att fortsätta kosta flera år till.

I NHL talas om en ”sweep”, en svepning, fyra raka segrar i en serie om sju matcher och allvarligt förödmjukade motståndare. Att bli ”swept” är varje hockeyspelares mardröm –  spelarna i Färjestad och Luleå sveptets på onsdagskvällen av Rögle och Växjö efter 4-0 i respektive matchserie. 
Förudmjukade värmlänningar

På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till  lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.

Om ett år kommer Lidköping, bandyorten nummer ett, både publikt och sportsligt, att stå som värd för världsmästerskapen i bandy. 

I  Vänerland har det vid flera tillfällen varit Vänersborg som välkomnat bandyvärlden. När det spelades enstaka VM-matcher i ”Lidköping” under -60- och ,70-tal har det aldrig varit någon publikrusning. Då uppstod talesättet   ”folket älskar Villa, inte bandy”.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.

ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Det är nya tider i svensk fotboll, transferintäkter eller intäkter från försäljning av spelare, sätter allt större avtryck i de allsvenska lagens bokslut efter 2023 års säsong.
Nykomlingen BP, som räddade det allsvenska kontraktet via kvalseger mot Utsikten,  redovisar inför årsmötet ett eget kapital på 48,5 miljoner kronor, ett historiskt högt belopp.