Det började som en idé för att förbättra träningen för konståkarna. Det slutade som en av idrottens mest framgångsrika projekt för personer med funktionsnedsättning.  Per Adler (infälld) berättar om en lyckad satsning.

Historien om projektet Jämlik Ishall är också historien om människor som brinner för alla människors lika rätt att få utöva idrott.

Våren 2012: en grupp ledare inom konståkningen – däribland Per Adler, generalsekreterare på Svenska Konståkningsförbundet och vars mamma tog SM-brons 1938 – diskuterar hur konståkningen i Sverige kan utvecklas, både för aktivare åkare och nya grupper.

Ny grupp i ishallarna

Att ta mer plats i ishallarna och bli en tung röst inom idrotten lokalt står också högt på agendan hos gruppen.

En skena i taket med tillhörande sele blir ett avgörande verktyg för att uppnå allt som gruppen kommer fram till. Först för aktiva åkare som vill vidare i karriären – selen passar perfekt för att träna nya hopp – och åkare som gör rehab efter skada.

Efter ett tag kläcker någon idén: ”Varför inte låta selen bli ett verktyg för att ge även barn och ungdomar med funktionsnedsättning chansen att komma in i ishallarna?”

Älta KK först ut

Sagt och gjort: tillsammans med Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté, författade Svenska Konståkningsförbundet en ansökan till Allmänna Arvsfonden, som lämnades in. Svaret blev positivt: cirka 5,5 miljoner kronor över tre år och i november 2013 satte projektet igång.

Älta Konståkningsklubb i Nacka kommun, som redan kört igång verksamhet för barn och ungdomar med funktionsnedsättning i liten skala, tog ett rejält kliv framåt och utvecklade som första konståkningsklubb verksamhet i större skala. Älta KK fungerade därmed som förebild som klubb och Nacka som kommun.

Konståkningsklubbarna i bland annat Borås, Trollhättan-Vänersborg, Lerum och Halmstad hakade på. Kommunerna och konståkningsklubbarna gick hand-i-hand. Det var stora investeringar i ishallarna och kommunerna ställde upp i olika stor skala. Idag har tio föreningar verksamhet för den nya målgruppen - och fler står på ”kö”.

Träffade mitt i prick

- Vi träffade mitt i prick i kommunerna. Dels framstod vi inom konståkningen som framsynta, dels löste vi frågan om hur kommunerna skulle få personer med funktionsnedsättning att idrotta på lika villkor som personer utan funktionsnedsättning, berättar Per Adler som lämnade sin roll som generalsekreterare för att bli projektledare för Jämlik Ishall på heltid hösten 2013.

Målen i projektet sattes högt. 2013-2016 skulle följande uppnås:

- 30 konståkningsklubbar ska ha installerat hjälpmedel som får personer med funktionsnedsättning i träning.

- 20 konståkningsklubbar ska vara igång med verksamhet.

- 200 barn och ungdomar med funktionsnedsättning ska vara i träning.

- Minst en deltagare i Special Olympics World Winter Games i Österrike, februari 2017.

När vi nu skriver hösten 2015 har Jämlik Ishall nått halvvägs med de två första målen, och överträffat det tredje med råge. 300 barn och ungdomar med funktionsnedsättning är i träning runt om i landets ishallar.

Besked om år 3

- Det är oerhört glädjande och gör mig och alla andra som arbetar med projektet stolta. Vi har en bit kvar till målen, men det viktiga är att den verksamhet som är igång är riktigt bra – och det är den. Det visar inte minst antalet barn och ungdomar som är i träning, säger Per Adler som går i ”väntans tider”.

Den 21 oktober kommer beskedet från Allmänna Arvsfonden, när det gäller fortsättningsstöd för år 3. 

- Det  ska bli riktigt kul att jobba vidare mot de uppställda målen ett sista år med hjälp av Allmänna Arvsfonden. Efter det ska konståkningsklubbarna driva verksamheten vidare tillsammans med kommunerna och eventuella partners – utan pengar från Allmänna Arvsfonden.

Hoppas på större partner

Det kostar mellan 50 000 och 100 000 kronor att bedriva den här typen av verksamhet i en konståkningsklubb under ett år, allt beroende på omfattning. Kostnaderna avser bland annat tränare, istider, skridskor och skydd.

Per Adler, själv med en bakgrund som sponsor- och marknadsansvarig på Svenska Golfförbundet på 80- och 90-talet, är förvånad att inte något större företag visat intresse för att gå in som partner i projektet.

- Om jag satt som marknadschef på ett större bolag skulle jag verkligen överväga att etablera samarbete  med den här verksamheten. Inte minst för att skicka en signal inåt i organisationen att vi är ett företag med sunda värderingar som anser att det är viktigt att alla får samma chans att idrotta, oavsett funktionsnedsättning, eller inte. Det ligger inte bara varmt om hjärtat – det ligger ju helt rätt i tiden! Alla pratar om idrottens sociala ansvar. Projektet Jämlik Ishall är ett utmärkt exempel på hur det kan fungera i verkligheten.

Fotnot: För att se filmen om Jämlik Ishall, klicka här.