Istället för att sparka en förbundskapten som alla gillar borde vi kanske tänka tanken; vi kanske övervärderar spelarna vi har därute i Europa. Vet inte hur många hundra det handlar om, de är omöjliga att hålla reda på, plötsligt dyker det upp ett namn i landslagstruppen som man aldrig har hört talas om. Han blev utlandsproffs när han var tolv.

Har vi någon skyttekung ute i Europa?

Har vi överhuvudtaget någon spelare i de europeiska ligorna som kan kallas nyckelspelare, som är given startspelare i ett betydande lag?

VM går där det går. Vi får återkomma till det, för hur vi än vrider och vänder på våra argument och våra samveten, så är det där VM spelas och inte ens helvetet kan man vända ryggen - eftersom det finns representerat i en massa olika skepnader.

Janne har ett roligt jobb. För den som älskar fotboll är det naturligtvis en dröm att få arbeta med de bästa.

Fast det får han nu inte heller.

Norge har ett bra fotbollslandslag just nu, förmodligen det bästa sedan den envetne och extreme maoisten och ”stövelknekten”, Egil Drillo Olsen på 90-talet lyckades kvala in Norge till VM-slutspel för första gången 1994, med uppföljning 1998. Då med en extrem långsparkarfotboll där parollen löd: ”Om vi inte skapar en målchans på tre passningar är det lika bra att ge bort bollen till motståndarna och försöka vinna tillbaka den så nära deras mål som möjlig.” 

Janne, som är just Janne med fotbolls-Sverige, blev förbundskapten för A-landslaget efter EM 2016. Det nya kontraktet innebär också en löneförhöjning. Enligt Fotbollskanalen tjänade Andersson 5 378 636 kronor 2018. En rejäl ökning jämfört med 2017 då han tjänade 3 951 279 kronor. 2018 års lön innehåller säkerligen en rejäl bonus för VM-framgången i Ryssland. 

- Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb och det menar jag verkligen. När vi började diskutera förlängning fanns det inget tvivel för mig, säger han till hemsidan.

Min motfråga: är det verkligen spelarna själva som vet bäst när de skall vara med eller inte? Är det inte att frånvända sig sitt ansvar som förbundskapten.

Frågan gällde specifikt VM-hjälten och kaptenen i försvaret, Andreas Granqvist.

Jag har tangerat ämnet förr eftersom jag följt svenska förbundskaptener nära sedan Lennart Nymans dagar på 60-talet, via Orvar Bergmark, Åby Ericson, Laban Arnesson, Olle Nordin, Tommy Svensson, Lasse Lagerbäck, Tommy Söderberg, Erik Hamrén och Janne Andersson. 

Tjurfäktningar är inga vackra föreställningar. Jag har sett några av de bästa, både i Spanien och Mexiko, mest för att ha gjort det, men jag mådde halvt illa efteråt.

Nu också.

Visst kan vi borsta av oss förnedringen och säga att det stod 0-0 i paus, att fotbollens klasskillnad tar sig de här uttrycken, men det finns andra siffror. I bollinnehav vann Spanien första halvleken med 78-22 efter att ha utfört 444 passningar mot Sveriges 111. Jag tror att hörnstatistiken till slut hamnade på 17-1 eller något sådant.

Lagerbäcks företrädare Per-Mathias Högmo hade fyra miljoner i lön när han fick sparken i november 2016 skriver Sport-Expressen.

Lagerbäck är inte missnöjd.

- I jämförelse med vanliga människor har jag ingen dålig lön. Ser du vad man tjänar i internationell fotboll tjänar jag extremt dåligt, säger han.

När Island kvalificerade sig till EM 2016 blev lönerna för förbundskaptenerna offentliga. Lagerbäck tjänade då 4,5 miljoner kronor.

Det bästa med Janne Andersson är hans stabilitet, hans förmåga att blunda för hinder som dyker upp och se till det han har. Inte oroa sig så mycket. Inte prata så mycket om dem som inte kan vara med. Det är en bra egenskap. 

Det blev ju ett litet stökigt förspel den här gången. Och en massa underliga spekulationer om att Guldbollvinnaren och Sveriges högst rankade spelare just nu, Victor Nilsson-Lindelöf - med massor av a matcher bakom sig i Manchester United - tackade nej till landslaget i protest mot att John Guidetti inte togs ut. 

Det är så typiskt för detta landslag som under Janne Anderssons ledning vuxit på både höjden och bredden, tätnat och slimmats till en skog av försvarande stammar där inte bara Granen märks. Men mycket han. Mycket Andreas Granqvist som, trots en säsong i Superettan, håller sin höga nivå, bjuder på hela sitt känsloregister och sin brinnande låga. En ovärderlig spelare för ett lag som bara möts lite då och då och snabbt måste hitta tillbaka till sin rätta nivå.

2-0, hygglig kontroll i alla positioner, turkarna inte särskilt farliga, jäklar Andersson, du håller på att göra det igen.

Och så gick rullgardinen ner, musten rann ur, kraften sinade och hjärnorna slocknade.

2-3 stod det på tavlan. Hur faen gick det till?

Under sitt första hela år som förbundskapten för Sverige, vilket var inkomståret 2017, tjänade han 3,95 miljoner kronor. Det innebär mer än en fördubbling av lönen från tiden som manager i IFK Norrköping.

Där kom han 2015 upp i 1,65 miljoner i årslön, men 2016 nådde han 2,7 miljoner med lön från både IFK Norrköping och förbundet. 2017 Var han förbundsanställd och inget annat och kom upp i 3,95 miljoner kronor 

I år med VM-bonus lär han överträffa det lönebeloppet.

Varför valde de att träffas i Katrineholm? Orsaken var att Sjöstrand var försenad på grund av ett möte i Stockholm. Det var meningen att han skulle träffa Janne i Norrköping. När förseningen var ett faktum bestämde de sig för att mötas i Katrineholm.

Willys var Matpiraten

Men det är inte riktigt säkert att handslaget skedde på Biltemas parkering.

Herrarna försökte vara anonyma men plötsligt dök en Securitasbil upp.

”Nu ska jag fälla bommen. Åker ni inte härifrån blir ni instängda i natt”, sa vakten.

Janne utsågs nyligen till hedersmedborgare i Halmstad. Stort. Jag gratulerar till utnämningen, VM-platsen och säger att jag är tacksam att han även tar emot en gammal murvel som jag som inte är med i matchen som förr.

– Det ingår också, säger han med ett leende.

Jag känner mig välkommen, tack Janne.

Tack Erik Niva

Halmstadsfödde Janne är mycket sympatisk och lättpratad. Det är möjligt, högst troligt, att vi sprungit på varann i omklädningsrummen när han var assisterande tränare i Halmstad BK under Stuart Baxter, Tom Prahl och Jonas Thern.

Förlusten mot Chile är inte mycket att hänga upp sig på. Sydamerikansk fotboll ser ut så här, fotboll med teknisk finess och rörlighet. Även hos lagen som inte tagits sig till VM. 1-1 hade förstås varit ännu en stabilare byggsten att lägga till de tidigare, fjolårssäsongen med kval och play off och äkthetsbevis på att det Janne Andersson och Peter Wettergren skapat med det här laget håller också i kvalificerade sammanhang.

Jag följde presskonferensen som man numera med lätthet gör via datorn och när Janne öppnar munnen och presenterar en trupp så känns det som att vi har ett landslag som åker till Ryssland i sommar för att minsann ta för sig och kliva fram ett steg. Han ingjuter hopp och man hoppas att det inte är bedrägligt.

Man blir ju inte lika trygg när man tittar ut över fotbolls-Europa och följer de spelare som han får hålla tillgodo med. Det är inte någon kill-your-darlings-situation direkt. Snarare lite Kajsa Vargskt ”man tager vad man haver.”

I programmet kan den legendariska längdåkaren Gunde Svan inte hålla sig för tårar, när han berättar om sina bästa minnen som idrottspappa.

Janne Anderssson, förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fotboll, uttalar sig i sändningen bland annat om det eviga "Zlatan-tjatet":

Det hade han ju sagt, Janne Andersson, mannen som vi sätter sådan tilltro till, som är så klok och balanserad och väl skickad för sitt ämbete, att ”vi skall gå för att vinna.”

De ville bara komma undan

Men de försökte aldrig. De gjorde bara allt för att komma undan med så lite skråmor som möjligt och inte förlora det där som de rätteligen förtjänat.

Jag blir inte riktigt kvitt frågorna efter den där märkliga inställningen; inte minsta försök att vinna matchen, bara slåss med näbbar och klor för att undkomma med livet i behåll.

Hur skall det här gå i VM?

Gruppsegern - vilket förstås varit en sensation - tappades bort nere i Bulgarien.

Nu blir det playoff i november och det kan gå lika illa som sist; mallgrodan Ronaldo kommer hit med sitt Portugal och öppnar alla portar på vid gavel.

Men det är ändå något som gör att man vill tro att det här skall gå bra.

Det man kan hoppas är att Sverige vinner mot Nederländerna i Amsterdam och förbättrar sin Fifa-ranking inför lottningen.

Vi började tro att Janne Andersson i Tiden efter Z. kanske var på väg att ta oss fram till oasen efter en lång ökenvandring, skapa något varaktigt att tro på. Och ge Svenska Fotbollförbundet det där ekonomiska lyftet som ett VM-deltagande alltid gett. Hoppet finns kvar men det kan ha varit VM-biljetten som flög sin kos på ett halvtomt Levski-stadion i Sofia mot ett Bulgarien som Sverige inte hade förlorat mot sedan EM-kvalet 1967. Det hade inte behövt ske nu heller.

Janne Andersson en kapten utan inhemsk besättning. Allsvenskan, den stundtals så upphöjda, förmår inte ens producera om så bara en bänknötare.

Kapten Andersson får lita till legionärer som lyckliggör (nåja, långt ifrån alla) andra nationer med sin fotboll till vardags.

Borde fotbollens förbundskapten ens bo här, i Sverige?

När han har alla sina spelare därute i det Europa som ligger söder om oss.

Vore det inte bättre att han ritade ett mönster med hjälp av alla koordinater och bosatte sig strategiskt som en spindel mitt i nätet.

Från solokrati till demokrati. Från krystat och krångligt till enkelt och självklart.

Både i teoretiskt tal och praktiskt utförande.

4-0 mot Vitryssland avslöjar inte VM-klass. Därtill var motståndet alltför tandlöst och dåligt organiserat.

Hade målvakten Robin Olsen överhuvudtaget ett enda skott att rädda?

Det är inte resultatet som imponerar utan utförandet, inställningen, alla spelares snabba sätt att ta till sig den fotboll som Janne Andersson vill spela, som han lyckades så skickligt med i Norrköping att han fick betalt i svensk guldfot.