Lennart Johansson

Auktoritär man med glimten i ögat

Vi satt på Bristol i Paris våren 1998 - det var ett av många samtal vi hade under årens lopp - och jag intervjuade honom inför valet av Fifa-president, en match han skulle förlora mot den fale och hale Sepp Blatter. Då gick den avgående presidenten, den store, indianhövdinglike, Joao Havelange, förbi. Den väldige brasilianaren stannade till, hälsade och önskade godnatt. Klockan var väl vid elvatiden.

Då sa Lennart Johansson: ”Han skall upp klockan fem i morgon bitti, gå fyra kilometer, göra femtio armhävningar och simma tusen meter. Det skall inte jag. Vill du ha en whisky?”

Rolig, lite lagom respektlös och glad i umgänget och en kvällsvirre. Det tog honom långt.

Lennart fick hylla sitt hjärtas lag

Svensk fotboll har sorg. Sportens kanske störste ledare, Lennart Johansson är död.

 

Den förre Uefa-presidenten somnade in på tisdagskvällen efter en kort tids sjukdom. Han blev 89 år gammal.

 

Lennart fick hylla sitt hjärtas lag

Det blev något så ovanligt som en allsvenska utan långkalsonger. rån vår, till gulnad höst. 

Allsvenskan har värmt. Och i de gula löven låg guldet - det som AIK hade ”klart” för månader sedan men höll på att tappa bort innan de fick tag i det igen.

Det klarar bara ett riktigt bra lag, som stannar upp när poängen ramlar ur kassen, påminner sig om vad de kan, vad de kunnat hela året, går tillbaka till grunderna och så blev det också nästan i sagornas värld de skrapade fram guldklimpen.

Robin Jansson skallade in guldmålet.

En Åshöjden-resa

Han som nästan gjort en Åshöjden-resa på egen hand. ”Ett lingonris som satts i cocktailglas” för att låna Tage Danielssons vackra ord om Monica Zetterlund.