Självklara pengar eller sponsring?

Kommersiella intäkter betraktas som en lockande möjlighet medan kommunala och statliga bidrag snarare uppfattas som en rättighet. Här blev det väl ändå lite fel.
Bidrag från stat och kommun kontra sponsorpengar betraktas annorlunda och inte sällan med viss negativ konsekvens. Foto: TT

 

Den 1 september anlände nya studenter till Malmö högskolas idrottsvetenskapliga program. Många har valt inriktning mot Sport management. För dessa studenter är målet att skapa sig en framtida yrkeskarriär i en allt mer kommersialiserad idrottsvärld: som spelaragenter, sportchefer, marknadsansvariga eller som arrangörer av stora idrottsevenemang. 

De är således beredda på flera år av tuffa studier i ämnen som företagsekonomi, juridik och ledarskap. För egen del hoppas jag emellertid att de även tar sig an våra idrottspolitiska kursmoment med samma iver och allvar. Enligt min mening är nämligen kunskap om politik och offentlig sektor ett omistligt men ofta förbisett inslag i Sport management i en svensk kontext.

Här är argumenten

Jag ska ge tre argument för detta. 

Mitt första argument är att det offentliga stödet till idrotten alltjämt är vida större än marknadens bidrag. Som exempel visar en purfärsk föreningsstudie av Riksidrottsförbundet att reklam- och sponsring endast utgör åtta procent av en genomsnittlig idrottsklubbs samlade intäkter medan det kommunala och statliga stödet uppgår till 24 procent. 

I kronor och ören så är således politikerna långt viktigare än företagarna för svensk idrott. Trots detta så är det en vanlig uppfattning bland landets klubbar och förbund att sponsorintäkter och andra privata medel är viktigare eller åtminstone mer åtråvärda än offentliga bidrag. Detta visar forskning av företagsekonom Anna Fyrberg Yngfalk. 

Lite förenklat kan man säga att kommersiella intäkter betraktas som en lockande möjlighet medan kommunala och statliga bidrag snarare uppfattas som en rättighet. 

Men allt för få klubbar tänker då på att sponsring även innebär kostnader och att nettointäkterna ofta är betydligt lägre än av vad sponsringsavtalen kan påskina. Dessutom kan en övertro på de privata intäkternas betydelse leda till problem såsom att föreningarna accepterar att samarbeta med etiskt tveksamma sponsorer eller att de förmås att kompromissa med sin verksamhet i syfte att tillgodose marknadens krav och intressen.  

Finns gränser, trots allt

Mitt andra argument är att det offentliga stödet inte alls kan betraktas som en rättighet. Det visar inte minst det upprop som initierades av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i våras angående Svenska Fotbollförbundets nya arenakrav. 

Budskapet var att förbundets skärpta krav både var orimliga och utan hänsyn till de ökade kostnader som de medförde för landets kommuner. Dessutom menade SKL att andra idrotter hade följt i fotbollens spår vilket gjorde situationen ”olycklig” och med risk att ”skada allmänhetens tilltro till idrottsrörelsen”. 

Målet med utspelet var att få till stånd ökad dialog mellan kommunerna och idrotten och bättre förståelse för varandras roller och förutsättningar. I förlängningen var det dock även en markering av att det finns gränser för den offentliga sektorns välvilja – och att idrottens arenakrav var på god väg att passera en sådan gräns. 

Saknades förankring

Mitt tredje argument är turerna kring en svensk ansökan om att få arrangera vinter-OS i Stockholm 2022. I det förslag som utarbetades av SOK – och med stöd från den övriga idrottsrörelsen – fanns det en tydlig ambition att minimera statens delaktighet och ansvar. 

Viktigast av allt var att själva genomförandet av spelen var tänkt att ske helt utan statliga medel. Därmed skulle den offentliga sektorns roll begränsas till att medfinansiera vissa nyinvesteringar i anläggningar och arenor samt att regeringen skulle behöva ställa sig bakom en s.k. förlustgaranti, det vill säga åta sig att täcka eventuella ekonomiska förluster i genomförandet av spelen. 

Någon sådan garanti var regeringen emellertid inte villig att ge. När Stockholms stadshus meddelade att ansökan inte ens skulle behandlas i fullmäktige så hade SOK inget annat val än att ge upp försöket att få till stånd ett vinter-OS i Stockholm. Mycket hade gjorts rätt. Förutsättningarna för ett vinterspel hade utretts grundligt. Ett konkret förslag hade utarbetats. Därtill hade hela idrottsrörelsen slutit upp bakom idén.

Men trots det föll förslaget eftersom det saknade förankring på politisk nivå.

Glöm inte den offentliga sektorn

Min poäng är enkel. I takt med att svensk idrott blir allt mer kommersialiserad och professionaliserad, så ökar behovet av personer med utbildning i ekonomi, juridik och ledarskap. 

Men glöm inte bort att den offentliga sektorn alltjämt är idrottens största sponsor. 

Därmed sagt att sport management på svenska inte bara handlar om kunna hantera lukrativa sponsoravtal, dyra spelarkontrakt eller försäljning av TV-rättigheter. Lika viktigt är att förstå hur politikerna i en kommunal fritidsnämnd tänker och resonerar. Det är ju ofta dessa personer som fattar de riktigt viktiga besluten rörande idrottens förutsättningar och existensvillkor.

Johan Norberg

Philip (inte verifierad)

tis, 2014-09-09 09:01

1. Utredning

Johan! Nyfiken, vilken RF-utredning refererar du till?

Stefan Albrechtson (inte verifierad)

tis, 2014-09-09 10:23

2. Tillägg och förstärkande av

Tillägg och förstärkande av artikeln: Det är rätt att offentliga sektorn är det största stödet till Idrotten. Dock viktigt att hålla isär det kommunala stödet från det statliga. Det kommunala stödet är betydligt större till föreningslivet än vad som syns i ekonomiska bidrag och då tänker jag i första på hand på arenor, idrottshallar, idrottsplatser m m. En eloge till många kommuner här. Det statliga stödet i form av Lokalt Aktivitetsstöd, Sisu och andra riktade bidrag är bara en bråkdel i "återbetalning" till vad den samlade idrotten genererar till staten i form av: arbetsgivaravgifter, löneskatter, moms, reklamskatt. Lägg därtill hela idrottssveriges samlade ideella ledarkår som på ett osynligt sätt sparar mycket bidragspengar för ex socialkontor. Och den som vill kan ju också fantisera fram megabelopp som går från idrotten till staten för arbetstillfällen, momsinkomster m m som uppstår i samband med idrottsutövandet: idrottsutrustning, resor (för tävling/matcher, till och från träningar), logi, kost, medföljande föräldrar, supporters. Det jag vill säga kort är att de pengar idrotten får från staten inte är något annat än en skälig återbetalning. En utökning vore på sin plats, och sker denna ska den inte hamna i idrottens administration/byråkrati utan på enklaste sätt rätt ner på gräsrotsnivå.

J Norberg (inte verifierad)

ons, 2014-09-10 10:50

3. Utredning

Hej. RF:studien hittar du här: http://www.rf.se/ImageVaultFiles/id_52253/cf_394/F-reningsstudie_v2.PDF Hänvisningen till Anna Fyrberg Yngfalk bygger på rapporten I gråzonen. Den hittar du på http://centrumforidrottsforskning.se/regeringsuppdrag-uppfoljning-av-sta...

En representant för den utländska sponsor som ska rädda ÖFK: existens med en gåva om 15 miljoner kronor förnekar i lördagens Expressen all kännedom om en sådan transaktion. Senare på lördagen presenterades ett uttalande på klubbens hemsida under rubriken ”ÖFK ochPuls8 gör ett gemensamt uttalande".

66-årige Lasse Diding, välkänd i Varberg som mångmiljonär, kommunist , fastighetsägare och tidigare hotelldirektör får rubriker eftersom han vill köpa namnet på stans bästa fotbollsarena, gamla traditionella Folkbergsvallen  och  döpa om den till Leninstadion

Diding  har redan en Leninstaty som han vill ställa vid fotbollsarenan i Varberg – lagom till den allsvenska arenan.

Det var som en saga. Lilla Åby-Tjureda gjorde på tre år en blixtresa till elitserien i bandy. Byggde rekordsnabbt och rekordbilligt en hall för 43 miljoner kronor som stod klar till premiären. Allt var glädje, hurrarop och applåder. Men alla sagor slutar inte lyckligt. Laget kom toksist i elitserien.

Så frågan är vad som händer? Blir det en snabbresa nedåt nu?

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Elias Pettersson genombrott i NHL är välkänt. Att hans stjärnglans stärks stadigt kommer det nu ytterligare bevis på. Han har skrivit ett personligt kontrakt med Vitamin Well där han ska bli en av varumärkets ambassadörer. Han  blir företagets första ambassadör inom ishockey.

Han lever ensam i dag och på existensminimum med en skuld hos Kronofogden på 20 miljoner kronor. Hustru och barn har flyttat och han tvingades lämna hus och jobb, men har nu varit spelfri i 20 månader och ser, trots all bedrövelse, en fortsättning på livet.

På ett år omsatte han 200 miljoner hos spelbolagen, han som knappt hade köpt en trisslott tidigare… Nu berättar han allt i boken Lukas Betting. Inte minst hur lätt det är att bli spelmissbrukare.

EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, har säkrat både en förlängning och ett nytt avtal med  Internationella skidskytteförbundet. Ett kontrakt som gäller fram till 2026, med en möjlighet för IBU och EBU att förlänga ytterligare fyra år. Det innebär att det blir fortsatt mycket skidskytte i SVT.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.