En glad och pinsam VM-start

Alla vi som älskar handboll får svårt att se VM i Qatar. Tomma läktare och domare som inte varit med i hetluften tidigare punkterade helt spänningen i den svenska premiärmatchen mot Island.
VM-handboll i Qatar. Då blir det något annorlunda… Mötet mellan Algeriet och Egypten i Al Sadd-arenan i Doha på fredagen var en publikfest. Arenan tar 15 000 personer och var i det närmaste fullsatt. När Sverige spelade fanns maximalt 500 personer på läktarna. Men Sverige vann i alla fall. Foto Jonas Ekströmer, TT

 

Den svenska inledningen på VM blev onekligen något annorlunda. Före start fanns det uppgifter om att skulle bli fullsatt i den stora arenan, Ali Bin Hamad Al-Attiyah Arenas. I själva verket fanns maximalt 500 personer på läktarna som rymmer närmare 8 000.

När spelarna ler...

Och sen matchen…

När man ser spelarna, både de svenska och de isländska, le lite överlägset vid både avblåsningar och utvisningar, förstår man precis vad de menar; vilka klantskallar de där domarna är. Klantiga och oproffsiga domare som blåser för förseelser som kanske går att blåsa för i ungdomsserier, men inte i ett VM var vad fredagskvällens par från Brasilien bjöd på. 

Många utvisningar inledningsvis, och ryckigt spel inför tomma läktare, nej, det är inte det man vill se i ett världsmästerskap. 

Brasilien är inte en handbollsnation. Inte Qatar heller. Ändå läggs ett världsmästerskap här. Som jag skrivit tidigare; Qatars oljemiljoner har köpt det lilla landet många mästerskap, men till glädje för vem? 

Det känns meninglöst

Inte för alla de arbetare som dött i arbetet med att bygga nya arenor i ökenlandskapet. Inte för alla oss som fortfarande tror på att idrott handlar om idrottsutövare i första hand, som tror på att arrangemang drivs av en vilja av att göra något bra för andra människor. 

Inte för alla oss som kraftigt värjer oss mot att oljemiljonärer betalar idrottsvärldens åldrade ledargarnityr stora belopp för att få ordna ett VM/ OS för att därmed köpa sig ett anseende i den demokratiska världen.

För alla oss blir både handbolls-VM, fotbolls-VM, ett OS, helt förkastligt och totalt meningslöst. 

Det gäller förstås alla de nationer som mutar sig fram till arrangemang för att idrottsvärldens ledare är både åldrande, maktfullkomliga och giriga.

Cecilia Giertta

Bea (inte verifierad)

ons, 2015-01-28 17:52

1. Håller med, ovärdigt. Cash is

Håller med, ovärdigt. Cash is king. Och tystnaden från väst är pinsam.

Östersunds FK har lyckats samla in 20 miljoner kronor.

- Målet är uppnått, lyder glädjemeddelandet på klubbens hemsida

Det var tidigt i höstas som ÖFK satte upp målet att få in 20 miljoner kronor i externt kapitaltillskott för att klara ekonomin.

Handbolls-EM, startar i dag, fredag. Spelplats som så många gånger förr, i olika sporter, är Scandinavum i Göteborg.

”Sveriges mesta arena” sedan invigningen 1971 – här har inte mindre än 16 europeiska mästerskap genomförts i arenan. Nu är det åter dags när EM i handboll 2020 drar igång och då blir arenans 17:e EM. Tillsammans med 18 världsmästerskap gör det Scandinavium till en riktig mästerskapsarena.

Dagen kryper sakta närmare. Ni vet, första söndagen i mars är det alltid dags. 15 000 skidåkare  preparerade i Berga By, minst det tiodubbla antalet människor lika redo vid TV:n. Vasaloppets strapatser delas av åtskilliga, nio mil kräver en hel del. I år kanske mer än på många år. Det är minimalt med snö.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Ibland tar sig idrottssponsring uttryck i de mest märkliga och positiva formerna. Som  i Göteborg. I december genomförde Göteborgsvarvet, till förmån för WaterAid, en julkampanj för att samla in pengar till ett livsviktigt arbete - och resultatet blev strålande!

Sportbladet inleder en storsatsning på bandy som innebär sändning av Elitseriens samtliga matcher. Aftonbladet fortsätter arbetet med Bandypulspå samma sätt som tidigare, men utvecklar samtidigt sändningarna för att få en större målgrupp.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.