SISU:s födelse, sjukdom och död

Det var tänkt att jag skulle vara mötesordförande vid Stockholms Idrottsförbunds och SISU Stockholms gemensamma stämma den 16 mars. I handlingarna läste jag plötsligt ueSISU:s dagordning:

”Styrelsens förslag om likvidering av SISU Idrottsutbildarna Stockholm inklusive förslag om disponering av SISU Idrottsutbildarna Stockholms överskott.”

Dessa s.k. likvideringar sker i samtliga RF- och SISU-distrikt under våren. Den sista spiken slås därmed i den kista som nu kommer att föra det en gång självständiga idrottens studieförbund SISU till den sista vilan. 

Vår glädje kände inga gränser, när SISU arrangerade den första stämman som eget studieförbund 1985. Ordförande blev Karl Frithiofson, också ordförande i Riksidrottsstyrelsen. Studieförbundet förste rektor blev utbildningschefen på RF, Bengt Wallin. Själv valdes jag också in i den första SISU-styrelsen. 

Självständiga kanslier byggdes upp både centralt och i distrikten för de nya pengar som kom från stat, landsting och kommuner. Kanslierna leddes av självständiga tyrelser både centralt i och i distrikten.

Många motiv för att bilda SISU  

En förstärkt utbildning skulle medverka till bättre ledarrekrytering, bättre ledare och ledare som engagerade sig allt längre. På den nya arenan fanns också ekonomiskt stöd från stat, landsting och kommuner. Ett studieförbund skulle också kunna stärka idrottens egen identitet, ännu mer bygga upp idrottens ”själ”.

Glädjen varade inte länge, trots att siffrorna över utvecklingen visade en framgångssaga. 1997 gick den legendariske idrottsledaren och SISU-rektorn Bengt Wallin i pension. Han ersattes av Mikael Santoft, som startade ett personligt kampanjarbete för att slå samman RF:s och SISU:s centrala kanslier. 

Han gjorde ingen hemlighet av vem han tyckte borde bli den gemensamme chefen. SISU:s dåvarande ordförande Rolf Carlsson var inte den som protesterade, när de nya organisationsidéerna dök upp. Och Gunnar Larsson, RF-ordförande under tiden 2001 – 2005, blev också ett lätt offer för Mikael Santofts locktoner.

En utbredd tystnadskultur

Andra kända personligheter i Riksidrottsstyrelsen vid den tiden var t.ex. Inger Båvner, Hans Hellqvist, Birgitta Ljung, Karin Mattsson och Lars-Åke Lagrell. Den senare rekryterade så småningom Mikael Santoft som generalsekreterare för Svenska Fotbollförbundet. 

Den ende i Riksidrottsstyrelsen som satte sig på tvären var Bengt Westerberg, partiledare för Folkpartiet 1983 – 1995, i RS 1999 – 2005, och ordförande i Friidrottsförbundet 1995 – 2004.

Han reserverade sig i utredningen om ett gemensamt kansli, där han var ledamot. Utredningen leddes av Lars-Åke Lagrell. Sekreterare var Mikael Santoft (!). Han fick 2004 den fina titeln Riksidrottschef.

Centralstyrningen av svensk idrott ökade kraftigt från sekelskiftet, då Gunnar Larsson blev RF-ordförande. Sedan har den tyvärr fortsatt. Tystnadskulturen sänkte sig över organisationen. 

Det är viktigt att fråga sig vad som hände. Jag tror att det fanns en naturlig förklaring. Personliga ambitioner hos någon eller några, framför allt Mikael Santoft, hölls inte tillbaka av ett tryggt och kraftfullt ledarskap hos andra. Det var helt enkelt för många ledarskapets lättmatroser samlade på samma plats, en plats där kompetens, erfarenhet och ett tryggt ledarskap egentligen borde vara villkor för tillträde. 

Nu fortsatte eländet. De centrala stämmorna fattade beslut 2011 om att distriktens gemensamma chef skulle vara anställd av RF centralt. Och den verklige chefen över alltsammans var Mikael Santoft. Svensk idrott blev alltmer lik Kungliga Idrottsverket med centralstyrning och osjälvständiga distriktskontor.

Inför RF-stämman 2015 föreslog de båda centrala styrelserna, att också styrelserna i distrikten nu skulle slås samman. Men de centrala styrelserna skulle fortfarande vara åtskilda, menade man. 

”Nu räcker det”, sa vi i Svenska Fäktförbundet och skrev en motion till stämmorna 2015. 

I motionen kunde man bl.a. läsa att ”vi ser de gemensamma kanslierna som ett fullbordat faktum och avser inte att i fortsättningen strida mot väderkvarnar.” 

Svensk idrott förlorar nu embryot till en självständig ”tankesmedja” och impulser från den övriga studieförbundsvärlden. Det är sådana som de offensiva organisationerna, inte de stagnerande som partier och fackföreningsrörelse, nu försöker skapa. I en osäkrare tid än någonsin skapas tankesmedjor och forum för diskussion om den osäkra framtiden, och hur vi ska förhålla oss till den. Men idrotten gör tvärtom. Istället för att ta ett kliv 35 år framåt i en ny tid med nya förutsättningar tas ett kliv 35 år bakåt, till den tid då SISU inte fanns.

Motionen, som naturligtvis gick igenom, avslutades med en klassiker:

”Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och även vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg, medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering.”

Trist avslutning

(Gaius Petronius, romersk författare och ämbetsman, död 66 e Kr.) 

Nu ”likvideras” SISU. I förteckningen över synonymer kan vi läsa om ”likvidera”: ”undanröja, avskaffa, göra slut på, avliva, döda, avrätta”.

Det är en glädjens dag för dödgrävarna.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Drygt 4000 föreningar och förbund har sökt om stöd på grund av Corona för närmare 1,3 miljarder. I dag avslöjade Riksidrottsförbundet om hur stort idrottens verkliga behov är. Klubbar och förbund har önskemål om mycket mer pengar än vad statens anslag om 500 miljoner täcker. 

Nu får RF en synnerligen svår uppgift att fördela regeringens krispaket till idrottsrörelsen. Det tår klart att många blir utan pengar eller får mycket mindre än vad de har förhoppningar om.

HL-laget Örebro HK är Sveriges mest publikdragande lag. Det visar Idrottens Affärers genomgång av den så kallade beläggningsgraden på ishockeyns och fotbollens arenor. Med beläggningsgrad avses det antal stolar som är sålda vid varje matchtillfälle.

Apropå publiksiffror och betydelse: I diskussionen om när fotbollen kan återstartas är det centrala för SEF-klubbarna, Allsvenskan och Superettan, att rädda det nya TV-avtalet.  Uppgörelsen med sändande Discovery garanterar klubbarna 700 miljoner kronor årligen under sex år.

Att sex förbundsordförande tydliggör betydelsen av motionsloppen för deras förbund och för idrottssverige stärker RF i arbetet mot regeringen. Ett arbete som sedan tidigare fokuserar på att skapa villkor för föreningar och förbund att kunna utveckla och driva lopp och andra event med skäliga villkor. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Onsdag morgon och två dagar kvar till beskedet – att idrotten tillåts leva och verka. Det är vad åtskilliga i alla fall vill tro inför Folk och Hälsomyndighetens utlovade svar på idrottens samlade vädjan om att få inleda träning och tävlingar.

Och vad händer då denna morgon? Jo, maillådan domineras av nyheter från företag som vill berätta om nya sponsoraffärer. Det om något är ett bevis på en förväntan och ett uppvaknande.

Statistik från Skatteverket visar en förflyttning av spelare. Men de har inte till nätkasino, utan många föredrar spel på hästar

Under våren har socialförsäkringsministern fört fram bilden av att spelandet på nätkasino ska ha ökat kraftigt under den pågående pandemin. Några fakta för detta påstående har inte presenterats, menar BOS (branschföreningen för onlinespel i ett uttalande.

Svenska Fotbollförbundet, SvFF, hotar med repressalier mot distriktsförbund vid fortsatt samarbete med streamingtjänsten Solidsport.

Flera stora förbund som Skåne, Västergötland och Småland har efter förbundets påtryckningar tills vidare avbrutit all samarbete – och därmed har distriktets mindre klubbar förlorat chansen till  värdefulla tillskott till klubbkassan. Extra värdefullt nu i corona-tider.

Under måndagen höll Cas, Idrottens skiljedomstol, en hearing med Saman Ghoddos och Östersunds FK. Anledningen känner ni till. Ghoddos underskrift med den spanska klubben Huesca, kovändningen till ett nytt kontrakt med franska Rennes som till slut blev ett kontrakt franska Amiens. Någon dom i ärendet kom inte.