En baksida av goda syften

Krönika: Kan integrations- och inkluderingssatsningar leda till att idrottsföreningar förlorar ursprungliga medlemmar? 

För att få fler att röra på sig, fler att bli intresserade av föreningsidrott och skapa möten mellan olika grupper bedriver idrotten (via idrottsrörelsen, men också aktiviteter i annan regi) en mängd olika integrations- och inkluderingsprojekt. Det borde väl hyllas av de flesta?

I samband med årets upplaga av European Sport Management Conference (i Sevilla i september) arrangerade Institutionen för idrottsvetenskap vid Malmö universitet i samarbete med Fritidsförvaltningen i Malmö stad och Skåneidrotten en gemensam workshop på temat Sport and Integration from a Policy and Governance Perspective. 

Att tre sektorer gör detta tillsammans är ganska unikt och väldigt fruktbart! Under workshopen presenterades Malmös satsningarna på drop in-aktiviteter för att locka malmöbor som i vanliga fall inte deltar i föreningsidrotten att komma och prova på utan krav på medlemskap. I den icke föreningsaktiva gruppen är unga med utländsk bakgrund, nyanlända och flickor överrepresenterade. 

De här  aktiviteterna blir allt vanligare, inte bara i Malmö utan över hela landet. Ett problem är att aktiviteterna riskerar att (för)bli separerade från föreningens ordinarie verksamhet. Ett annat problem är att de som är med i drop in-aktiviteterna ganska sällan blir medlemmar och därmed integreras i den ordinarie verksamheten. 

Eftersom den svenska idrottsmodellen och stödsystemen som är kopplade till denna bygger på medlemskap är det i nuläget ett problem, som talar för att diskussionen om en modernisering av idrottsmodellen fortsätter. 

Utifrån rådande strukturer kan man säga att de som lyckas skapa attraktiva drop in-aktiviteter som resulterar i att deltagarna blir intresserade också av föreningens övriga  verksamheter och blir medlemmar har lyckats väl med inkludering och kanske i förlängningen  till en ökad integration. 

Förhoppningen är ju att idrottsföreningar som arbetar med sådana här strategier kan bli mötesplatser för människor med olika bakgrund. 

Om vi återgår till workshopen där Malmös drop-inprojekt presenterades så räckte en kvinna från Nederländerna upp handen och frågade om hur projekten påverkar den ordinarie verksamheten och ursprungliga medlemsbasen. 

I Nederländerna har de nämligen sett att idrottsklubbar som arbetar med integrationsstrategier och lyckats rekryterat personer med utländsk bakgrund, främst nyanlända, tenderar att förlora de ursprungliga medlemmarna som alltså inte tillhör gruppen nyanlända. Hon talade i termer av drop-outs. 

De nederländska medelklassungdomarna, som hon uttryckte det, är inte intresserade av att vara med i klubbar med unga från olika länder. Eller om det är deras föräldrar som misstycker kan man kanske undra…. 

Med andra ord: de klubbar som arbetar aktivt med att skapa inkludering lyckas kanske skapa aktivitet men knappast integration utan snarare en ny form av segregering. Begreppet ”integrations” etymologiska betydelse är att sammanföra och nyskapa. Det lyckas man uppenbarligen inte med.  

Jag började fundera på om detta också är ett växande problem inom den svenska idrotten. Kanske. Vi vet att så kallade integrationssatsningar tenderar att vara skilda från den ordinarie verksamheten, men är problemen med drop-outs påtagliga? 

Förra året slogs det upp att fotbollsklubben Sorsele IF hade drabbats av en dränering på ursprungliga medlemmar (i detta fall fotbollskillar) när nyanlända killar började spela i klubben. ”Klubben, som några år tidigare hade kammat hem över en halv miljon i bidrag för just integrationsarbete, var i kris”, stod det att läsa i Västerbottens-Kuriren den 23 maj förra året. 

Jag är nyfiken på hur vanligt detta fenomen är. Vilka erfarenheter har föreningar runt om i Sverige? Kontakta gärna mig och berätta.

När arbetet med att välkomna nya aktiva, oavsett ursprung, leder till drop-outs i andra änden har vi ett problem som måste hanteras. 

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Östersunds FK har lyckats samla in 20 miljoner kronor.

- Målet är uppnått, lyder glädjemeddelandet på klubbens hemsida

Det var tidigt i höstas som ÖFK satte upp målet att få in 20 miljoner kronor i externt kapitaltillskott för att klara ekonomin.

Handbolls-EM, startar i dag, fredag. Spelplats som så många gånger förr, i olika sporter, är Scandinavum i Göteborg.

”Sveriges mesta arena” sedan invigningen 1971 – här har inte mindre än 16 europeiska mästerskap genomförts i arenan. Nu är det åter dags när EM i handboll 2020 drar igång och då blir arenans 17:e EM. Tillsammans med 18 världsmästerskap gör det Scandinavium till en riktig mästerskapsarena.

Han beskriver sig själv som ekonom i livserfarenhet. Egenskaper som ska bidra till att pågående EM, det 14:e mästerskapet i ordningen, blir tidernas svenska handbollsfest. Trots fiaskot mot Portugal.

EM-generalen, Krister Bergström, rekryterades från AhaWorld AB,  som investerar inom internet-baserat spel med kärnverksamhet i nätcasino-branschen. Hans stora utmaning är att fylla 170 000 stolar i de arenor där mästerskapet äger rum. Gruppspelet i Göteborg blev en fullträff, med tre utsålda Scandinavium, totalt över 30 000 åskådare.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Ibland tar sig idrottssponsring uttryck i de mest märkliga och positiva formerna. Som  i Göteborg. I december genomförde Göteborgsvarvet, till förmån för WaterAid, en julkampanj för att samla in pengar till ett livsviktigt arbete - och resultatet blev strålande!

Sportbladet inleder en storsatsning på bandy som innebär sändning av Elitseriens samtliga matcher. Aftonbladet fortsätter arbetet med Bandypulspå samma sätt som tidigare, men utvecklar samtidigt sändningarna för att få en större målgrupp.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.