Tristaste fotbollsgalan någonsin

Det kan ha varit den tristaste fotbollsgalan hittills.

Ingen feststämning, ingen glamour, inga festbord med klirrande glas, inget herrlandslag, inget artistuppbåd direkt.

Det säger kanske en del, att hyllningen till avlidne Uefa-basen Lennart Johansson, med hans egen favoritlåt My Way, var det mest uppiggande på hela kvällen.

Jag vet inte längre om den här galan behövs, om den fyller någon funktion. Den harmonierar inte med det svenska folkets relation till fotbollen längre. Det är herrallsvenskan som drar överlägset mest folk av all regelbunden idrott i Sverige men galan på Hovet handlade mest om dem som drar några hundra till sina matcher och bland de nominerade finns namn som vi aldrig fått någon relation till. Karl-Johan Johnson är ett sådant namn. Han spelade tidigare fotboll i ett franskt lag som vi aldrig hör talas om, som jag inte ens kan uttala, han finns nu i Köpenhamn och han är alltid nominerad bland de bästa målvakterna (men vinner aldrig), han är alltid med i landslagstruppen (men får aldrig stå) och jag är t o m rätt säker på att det finns allsvenska målvakter som är minst lika bra som han. 

Lennarts favoritlåt

Tro inte att jag missunnar fotbollsdamerna uppmärksamheten, deras fotbollssommar berörde alla, till med med oss som öppet vågar erkänna (utan att vara feministhycklare) att vi oftast väljer bort damfotbollen eftersom den inte når upp till det vi kräsna fotbollskonnesörer kräver. 

Vi får vårt lystmäte av Allsvenskan och Champions League. Men jag är är en trogen tittare när damlandslaget har viktiga kval och slutspel. 

Man har den rätten som konsument att man plockar godbitarna ur delikatessdisken och jag tänker inte be om ursäkt för det. 

Jag har varit med på åtskilliga fotbollsgalor, både som gäst och prisutdelare, och jag vet att det är mycket trevligare att vara där och att programformen egentligen inte håller som bra TV-underhållning. 

Vi fick en sorts komisk (?) sång om VAR och så Tommy Körbergs sångarhyllning till Lennart Johansson; det var allt i underhållningsväg. Det var vad TV4 kostade på oss. Magert vill jag lova. 

Nej, jag saknade inte Per Andersson eller någon annan överkrystad s k komiker som jönsade runt mellan borden och gjorde bort sig. Så skämskudden fick ligga orörd. Men här satt folk som på vilken föreläsning som helst och det såg uppsträckt och urtrist ut. Hur alla gästerna stod ut utan att ha ett vinglas att stödja sig på i dryga två timmar förstår jag inte. Feststämningen var som bortblåst. Gala var verkligen inte den rätta rubriken på den här föreställningen.

Varför inte Robin Olsen?

Herrlandslaget satt nere på Cypern i mysoveraller och tyckte säkert att det var skönt. I varje fall hade kapten Andreas Granqvist i intervjuer dagen innan tydligt sagt ifrån: ”Lägg ner Guldbollen. Skönt att slippa fotbollsgalan och vara på läger på Cypern istället.”  En duktig snyting åt arrangörerna. 

Förbundskapten Janne Andersson har tidigare deklarerat att han är tveksam till individuella priser i lagsporter och hotar med att hoppa av Guldbollenjuryn.

Victor Nilsson Lindelöf belönades för andra gången. Rätt eller fel? I sanningens namn fanns väl ingen glasklar kandidat men är det inte målvakten Robin Olsen som räddat det här landslaget några gånger under året. Hans år har varit fantastiskt. Ratad i Roma och nu suverän i Cagliari som dessutom gör sensation och tillhör topplagen i Italien. Borde inte det smälla lika högt som VNL som då och då ifrågasätts i England och nu dessutom spelar i ett lag - Manchester United - som sackar neråt mitten i Premier League och mycket väl kan bli kvar där.

Zlatan - ett skämt?

Fotbollsgalan ligger tidsmässigt fel. Vad händer om Nilsson Lindelöf gör två självmål i kvalet i Bukarest på fredag och Robin Olsen plockar två straffar och tar Sverige till EM? Vore det inte bättre att vänta med galan till Fotbollssäsongen är över? 

Nej, jag vet var skon klämmer. Det är för att försäkra sig om landslagsspelarnas närvaro - om så helt oglamouröst i träningsoverall från en hotellmatsal på en Medelhavsö -  i galan för risken att de annars inte skulle kunna komma loss och närvara. 

Zlatan Ibrahimovic utsedd till Årets forward. Skojar ni med oss? Zlatan deltar inte i några aktiviteter för svensk fotboll längre - är inte detta en förutsättning för att prisas på en svensk gala? - han gör imponerande många mål för en 38-åring i en liga där försvarsspel knappast existerar. Han kallar landslaget en sekt, han förtalar förbundskaptenen Janne Andersson med hjälp av rena lögner, han stavar Sverige med Z; skall han belönas som Sveriges bäste forward?

Marcus Berg var inte ens nominerad. Och han är ändå den mest givne forwarden vi haft i landslaget de senaste åren. Märkligt och ologiskt.

Gör om eller lägg ner!

Nej, det är något som skevar. Allsvenskan förgyller hela fotbollsåret, dominerar idrottsutbudet i Sverige totalt, lockar och berör - men priserna för insatserna där göms undan i en CMore-tillställning utan minst galagalej. Det som mest dominerar svensk fotboll får aldrig vara med i finrummet. 

Djurgårdens och Rosengårds mästarlag fick inte ens gå upp på scenen och få sina rättmätiga hyllningar. 

Nej, gör om eller lägg ner hela skiten.

Förresten: Caroline Seger fick Diamantbollen. Det kan säkert också diskuteras men hon höll ett värdigt och fint tal. Det finns det aldrig någon av de manliga vinnarna som klarar av.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

En representant för den utländska sponsor som ska rädda ÖFK:s existens med en gåva om 15 miljoner kronor förnekar i lördagens Expressen all kännedom om en sådan transaktion. Senare på lördagen presenterades ett uttalande på klubbens hemsida under rubriken ”ÖFK ochPuls8 gör ett gemensamt uttalande".

66-årige Lasse Diding, välkänd i Varberg som mångmiljonär, kommunist , fastighetsägare och tidigare hotelldirektör får rubriker eftersom han vill köpa namnet på stans bästa fotbollsarena, gamla traditionella Folkbergsvallen  och  döpa om den till Leninstadion

Diding  har redan en Leninstaty som han vill ställa vid fotbollsarenan i Varberg – lagom till den allsvenska arenan.

Det var som en saga. Lilla Åby-Tjureda gjorde på tre år en blixtresa till elitserien i bandy. Byggde rekordsnabbt och rekordbilligt en hall för 43 miljoner kronor som stod klar till premiären. Allt var glädje, hurrarop och applåder. Men alla sagor slutar inte lyckligt. Laget kom toksist i elitserien.

Så frågan är vad som händer? Blir det en snabbresa nedåt nu?

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Han kunde inte ens drömma om vad som skulle hända. Men det är han själv som med idéer, målmedvetenhet och mycket arbete ligger bakom allt.

Andreas Ottermark är ett bevis på vad målmedvetenhet och entusiasm kan åstadkomma.

Han äger nu ett företag som 2020 beräknas omsätta 200 miljoner. Och som har en tillväxt om minst 50 miljoner per år. Jo, faktiskt, sådan framgång har ISP Sport & Marketing.

Han lever ensam i dag och på existensminimum med en skuld hos Kronofogden på 20 miljoner kronor. Hustru och barn har flyttat och han tvingades lämna hus och jobb, men har nu varit spelfri i 20 månader och ser, trots all bedrövelse, en fortsättning på livet.

På ett år omsatte han 200 miljoner hos spelbolagen, han som knappt hade köpt en trisslott tidigare… Nu berättar han allt i boken Lukas Betting. Inte minst hur lätt det är att bli spelmissbrukare.

EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, har säkrat både en förlängning och ett nytt avtal med  Internationella skidskytteförbundet. Ett kontrakt som gäller fram till 2026, med en möjlighet för IBU och EBU att förlänga ytterligare fyra år. Det innebär att det blir fortsatt mycket skidskytte i SVT.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.