Du får en idé ochtt helt ovetandes inleder du ett maratonlopp.!

Långt senare...nutid.  Jag vill utfärda en stark varning!

Ett papper till

Så bra för många, så samhällsviktiga, demokratibygge, kan tyckas... en ny aktör i vår folkrörelser  - det borde göra Sverige starkt, vara så viktiga för många. Men, delas detta inte av en rad instanser.

Så här gick det till - vi började hösten 2018…

Först kontaktade vi RF…

”Fyll i en ansökan, organisationsnummer måste ni ordna från försäkringskassan"

"Ni måste först  ha haft ett medlemsmöte, skrivna stadgar och besvara alla våra frågor noga."

I själva verket handlade detom cirka 20 timmars arbete och att engagemang frånra många människor för att få ihop allt.

Sen gäller det att vara beredd på ifrågasättande:

”Nej, här måste ni skriva rätt, lägga till, och varför är inte stadgarna kompletta?"

-”Jo, vi är ju en ny förening och, har inte haft ett första årsmötet än”.

Flera varv med Försäkringskassan följer innan de är nöjda. 

Länge hänger ett antal för oss konstiga frågor om A eller F-skattebevis kvar.

Sedan kommer Svenska Friidrottsförbundet och samma varv med begäran om kompletteringar.

Flera av uppgifterna är någotannorlunda men närbesläktade med RF:s. Oavsett, det är bara att göra enligt anmodan.

Nu började vi närma vi oss, trodde vi…

För att få nyttja anläggningar och söka bidrag börjar vi om med Stockholms Idrottsförvaltning.  Vi möts av begäran om Organisationsnummer, stadgar, årsmötesprotokoll.

Nya frågor ideligen

Sen ska det tilldelas föreningsnummer och det ska ansökas om Kundnummer.

- Ska detta aldrig ta slut?, frågar man sig?

Sen avkrävs vi ett fungerande bankgiro. Nordea kontaktas. Borde vara enkelt.

I tio veckor har samma dokument skickats fram och tillbaka, olika personer hos

banken gör olika tolkningar. Varje gång måste hela vår styrelse kopiera körkort, vidimera och underteckna. 

-  Finns det ingen ände på byråkratin?

Behåll lugnet, uppmanar vi oss själva!

Trots alla varv dyker nya frågor upp - och det är ett oeftergivligt krav att varje bokstav måste finnas där.

Annars blir det inget. Reglerna är till för att följas.

Efter ett antal månader med att stort och beundransvärt engagemang från flera personer i försöket att fylla i allt kolumner tror vi att målet är där.

Men då …

Otydligt, missuppfattar, oförklarligt

Frågor är otydligt ställda, svaren blir misstolkade, vi måste backa lite och göra om igen.

Ideligen återkommer frågorna: "Vem är till för vem? Vem är kunden?

Ändå, alla är så vänliga och hjälper till...

Varv på varv på varv på…Under mer än ett års tid…Ibland trodde vi skulle bli tokiga.

I kontakterna med dessa organisationer var det lätt att tappa tålamodet. På slutet började vi ställa den konkreta frågan: ”Vem är till för vem? Men, det var aldrig någon som svarade.

Förmodligen förstod de inte.

Ca 500 timmar har vi nu lagt ned på att göra allt rätt. Äntligen (tror vi) att vi finns på riktigt, att vi är en förening som slutligen gjort allt rätt. Förresten, inte riktigt ännu.

Kafkas samhälle

Vi får ännu inte 0-taxa för vår ungdomsverksamhet på stadens utearenor, vi avkrävs hyror för vår växande skara migranter (de som inget har, som saknar i stort sett allt. ”Ni kan alltid söka bidrag” svarar man den ideelle ledaren som lägger merparten av sin fritid på att få allt att fungera. ”Men, då tar det ju ännu mer av vår tid!. Ja,men så fungerar det”. Suck.

Jag börjar förstå varför hälften av Sveriges idrottsklubbar idag inte längre har någon mätbar verksamhet. Detta är Kafkas samhälle, modern version i Sverige.

Är verkligen idrotten viktig för våra styrande myndigheter och organisationer?

Utifrån allt arbete vi lagt ned och de märkliga beteenden från tjänstemän som ”bara gör sitt jobb och följer gällande regler är det obegripligt att de får hålla på så här.