Obol-härvan är den största svindeln som svensk idrott någonsin drabbats utav.

På fredagen nåddes ett visst slut på hela historien när konkursförvaltaren presenterade sin redogörelse för hela fallet.

Det fanns krav på 124339 139 kronor och 34 öre. Nu fanns det  10 340 828 kr att tillgå sedan konkursförvaltaren Einar Wanhainen fått arvode om 2 337 kronor.

Falska löften

Inom idrotten blev en rad föreningar och även förbund lurade med falska löften om sponsring för åtskilliga miljoner.

Plannja Basket, Luleå Hockey, Örebro Vipers, Sundsvall Dragons, Norrköping Dolphins, Basketligan – många inom idrotten lurades. Och det gällde även enskilda idrottsmän som bl a Mikael Renberg som blev av med stora belopp som han tjänade under åren i NHL. Men svindlade blev även en rad privatpersoner och företag.

Bakom hela härvan stod två personer. Bo Johansson var charmören och den utåtriktade som reste land och rike runt och lovade guld och gröna skogar. Jari Saradlic var kollegan som höll sig mer i bakgrunden. 

Ville ha fler investerare

Deras målsättning eller plan var att Obol skulle bli sponsor lite varstans och i utbyte fick duon en direkt ingång till nätverk av företag som tillhörde sponsorerna i olika klubbar. Obol sökte ideligen fler och nya investerare.

Under drygt fem år höll strategin. Idrottsföreningar lockades av Obols miljonsponsring och samtidigt såg idrottare, företagare och andra en chans att få sina egna pengar att bli ännu större.

Den  lockelsen var stark, så stark att många tappade förnuftet. 

Förklaringarna till de skilda beloppen

Enligt åklagaren Staffan Granerfeldt fanns det investerare som betalade in stora belopp på ett Swedbank-konto i Luleå utan att det fanns några skrivna skrivna avtal med Obol. Kunderna hade egentligen ingen aning om vad som skulle ske med deras pengar, mer än att de skulle växa...

Någon hade ju gjort likadant eller hade goda rekommendationer.

Det är förklaringen till de olika beloppen, 250 respektive 125 miljoner. 

Början till slutet

Aktiespararna gjorde en uppskattning om att förskingringen omfattade cirka 250 miljoner kronor från företag bara i Norrbotten. Människor ville heller inte erkänna sina misstag. Ytterligare ett skäl till de skilda summorna var att det inte alltid handlade om skattade pengar...

2004 ville Obol in i Örebro SK och det skulle ske med tillägget att företaget ville köpa namnet till Eyravallen. Men företrädare för Örebro kommun ställde frågor, besvärande frågor för Obol. Bl a ville kommunrepresentanterna se Obols senaste bokslut. Annars skulle det aldrig bli någon affär och det blev det aldrig. 

Det var början till slutet. Obol hade en tid kvar av stora affärer, men nu var journalister från Norrbottens-Kuriren och radioprogrammet Kaliber i spåren på Johansson och Saradlic.

Inte uppsåtligt

I början av 2007 utreddes Obol Investments verksamhet av Ekobrottsmyndigheten som också genomförde en förundersökning om grovt bedrägeri. Men det blev aldrig något åtal av det skälet att det inte gick att bevisa uppsåt.

Obol-männens avsikt behövde inte vara att lura sina klienter, Johansson-Saradlich hade kanske bara gjort dåliga affärer... 

Dessutom var det omöjligt att få fram fakta om aktieköpen. Duon saknade bokföring och ingen annan kunde hjälpa till vid efterforskningarna.

Luleå och Skellefteå

I dag vid konkursförvaltare redovisning står det klart att Luleå Hockey och klubbens före detta spelare är en av de stora förlorarna. 5,5 miljoner försvann med Obol.

- Det här är spelarnas pengar, Luleå hockey förlorar inte pengar. Spelarnas pengar har transporterats in i Obol via Luleå hockey, säger klubbens ordförande Curt Johansson till Norrbottens-Kuriren.

Även Skellefteå AIK hade en fordran på 669 000 kronor men får inte ut mer än 55 194 kronor.

Var är de? Har de pengar?

Totalt sett delas 10 miljoner ut från konkursboet. En bråkdel av de 125 miljoner kronor som det fanns krav på från 68 fordringsägare.

Redogörelsen har dröjt i sex år på grund av att Obol-företrädare har hållit sig gömda, häktade i sin frånvaro.

Ingen vet var Bo Johansson och Jari Saradlic finns i dag. Senaste spåren är att Johansson skulle bo i Italien och Saradlic i Toronto. Men det finns också uppgifter om att de skulle vistas på Brittiska jungfruöarna, ett skatteparadis utan insyn i företag. 

Inte sedan 2009 har konkursförvaltaren kontakt med någon av de två männen. Då lovade Jan Saradlic att samarbeta och komma till ett möte. Men han dök aldrg upp och sedan dess är de spårlöst försvunna.

Bland människor som har följt alla turer i härvan finns det en uppfattning om att pengar är placeradepå konton som Saradlic och Johansson kontrollerar. Om det är lika med sanningen eller endast spekulationer lär vi aldrig få veta. 

2010 avslutades utredningen.

Thomas Ejderhov