Team SCA:s On Board-reporter Anna-Lena Elled har valt ut sina bästa bilder och berättar i text om det unika med varje bild.

Volvo Ocean Race är avslutat efter nio månader av havskappsegling. Men vi kan inte sluta med att titta på de fascinerande bilderna från stunder ombord på en segelbåt som färdas fram i allt från storm till stilla vatten.

Anna-Lena Elled är göteborgstjejen som fick följa med och jobbade som onboard-reporter. Se hennes härliga bilder:

Från min första etapp ombord Team SCA, etapp 4 från Sanya till Auckland. Inledningen var tuff med motvind, strömt vatten och upprört hav. Efter att vi passerat ekvatorn seglade vi igenom ett par övergångszoner. En natt var mer spektakulär än de andra och bjöd på regn, åska och blixt efter blixt, moder jord demonstrerade sin makt och sina krafter.

Det här fotot togs under min andra etapp ombord Team SCA, etapp 5 från Auckland till Itajai. Vi har alla säkrade med sele och gör 20-25 knop. Det är vilt, galet och vackert, champagnesegling som Gyro (Carolijn Brouwer) vid storskotet deklarerade med ett stort leende. Plötsligt ropar hon; "Anna-Lena, vänd dig om, kolla in fåglarna!" Jag hade tur som lyckades fånga flocken som vi skar igenom. Det är inte lätt att vara fotograf när havet gång på gång försöker skölja av en från däck.

En stor del av att segla Volvo Ocean Race är att flytta både sig själv och packning ombord, från sida till sida, fram och tillbaka. Varje manöver, varje gipp, varje förändring i seglingsförhållanden kräver förflyttning på däck och och under däck. Det var svårt att för mig se flickorna kämpa med tung mat och segelsäckar utan att kunna hjälpa till. Här flyttar Justine en segelväska framåt med hjälp av sina lagkamrater.

Händer i arbete, våta, kalla, såriga och ömma händer, händer i vila. Om man tar sig en titt på seglarnas händer och hur de förändras under en etapp och under hela tävlingen får man en glimt av vad de faktiskt går igenom. Jag känner ödmjukhet och respekt. de här seglarna är mina hjältar. Här sitter Sophie Ciszek och pustar ut på segelstacken mellan en av många manövrer. 

En typisk havskappseglings-bild. Det är kallt, vått, vilt och galet. Vi gör troligtvis 20+ knop här. Samtliga tjejer på däck befinner sig bakom rorsman, delvis för att vi vill ha vikten så långt bak i båten som möjligt, delvis för att det är för farligt att hålla till i sittbrunn eller på fördäck när vi seglar med gasen i botten. Vågorna är allt ifrån förlåtande och är man  inte uppmärksam är det lätt hänt att man spolas bort. Det är Liz som står vid rodret.