Först började de rinna när Sverige fick uppleva Ståhl-mormor i egen hög person, Leila heter hon, mormor till den enastående Daniel Ståhl, nu prisutdelare. Det var fint att hämta in henne med Ålandsfärjan och låta henne hänga bragdmedaljen om halsen på sitt älskade barnbarn. Det var ju ingen som behövde tveka på att den kärleken var äkta och ömsesidig. Näsdukarna fram, det glittrade i en hel del tuffa gossars ögon när de två omfamnade varann på scenen. Det är vackert när känslor presenterar sig i flytande form till och med på riktiga tuffingar.