- Jag brinner för den olympiska rörelsen och hoppas att pengarna kan bidra till fortsatta svenska OS-framgångar, säger Stenhammar.
Pengarna går omgående till SOK:s talangprogram.

- Donationen gör att vi kan ge ytterligare minst fem talanger chansen att göra en hundraprocentig satsning mot kommande OS, säger SOK-basen Stefan Lindeberg till Dagens Industri.

Sällsynt med donationer i Sverige

Olof Stenhammar står för den största privata donationen till svensk idrott någonsin. Han gör något som är oerhört ovanligt i Sverige. Det är sällan som privatpersoner tar pengar ur plånboken och stöder just idrott.

Han var mannen bakom Stockholms OS-ansökan för 2004 och la ned hela sin själ för att lyckas i ambitionen. Med sina kontakter och resurser i form av både pengar och stab gav han kampanjen kraft. Ett par mycket intensiva år med mycket jobb ledde dock inte till att beveka IOK.

Men han är svag för idrott och olympiska spelen, så pass att han också vill se en vidareutveckling av svensk förmåga. Därför skänker han en så stor summa som 10 miljoner kronor till SOK.

Hemma på gården

Han är den verkliga entreprenören som med kraft och kunskap har samlat en förmögenhet. Olof Stenhammar grundade börsägaren OM, som senare blev OMX, och gjorde enligt DI en vinst på cirka 500 miljoner när Nasdaq köpte OMX 2008.

I dag lägger han mycket tid på sin egen anläggning, Siggesta Gård, som han utvecklar ideligen. Han har uppfört ett orangeri, renoverat herrgården och byggt upp en liten upplevelseindustri med ett konferenscenter (en ombyggd ladugård) som 2008 lockade 120 000 besökare.

- Det är en oerhört lönsam verksamhet om man inte är så enkelspårig att man bara räknar pengar, som Olof Stenhammar.

Vill inte kallas finansman

Han har också planer på att bygga ett hotell.

- Vi vill bli en åretruntanläggning och behålla gästerna längre. Byggstarten blir dock tidigast hösten 2010, jag vill först se utvecklingen på verksamheten.

I dag betraktar han sig som turistföretagare och jordbrukare.

- Jag gillar inte att kallas finansman, jag är ju egentligen en bonnjävel från Östergötland. 1972 tvingades familjen gå från gården och då beslöt jag att om jag någonsin fick råd skulle jag se till att få fast mark under fötterna, säger Olof Stenhammar till DI.