Jag förstår mig inte riktigt på stora idrottsorganisationer som säger en sak och gör tvärtom. I fotbollsvärlden pratar man om att stävja filmningar och fusk, verbala och fysiska påhopp på domare och funktionärer.

När Chelseas Didier Drogba fick hjärnsläpp i Champions League mot Barcelona så drabbade det domaren och hans familj som trakasserades. Drogba fick en avstängning, som sedan förkortades (!) av Uefa.

När Arsenals Eduardo föll som ett höstlöv och fick en straff i Champions League-kvalet mot Celtic, avstängdes han bara för att lite senare frias helt. Det går inte att bevisa att det är en filmning, säger Uefa och skickar långt ned i världens alla seriesystem och knatteligor de mest hemska signaler som debatteras livligt förstås, inte minst bland Arsenals engelska konkurrentklubbar.

Men - hur lär sig spelarna att bli så skickliga på att ramla? CNN gjorde ett test och lät amatörspelare försöka filma sig till straff som ett test. Det är inte lätt att bli en fotbollens Persbrandt eller Marlon Brando. Vilket fick en engelsk klubbledare att (äntligen) ställa sig framför kameran och förklara att lagen tränar på detta och att managers och ledare istället borde bannlysa och ta avstånd från filmningar.

Nu förnedras domare i varje match där spelare och ledare hela tiden försöker att få egna fördelar på att domaren tar fel beslut. Beslut som får publiken att bli galen och ösa ur sig påhopp och i vissa fall även bli trakasserier mot domaren och hans familj.

Vem vill, törs, orkar och vågar i framtiden bli domare eller funktionär när man inte ens stöds av "sina egna".

Det mest horribla fallet nyligen är ändå Serena Williams utfall mot en linjedomare i US Open. Serena fick avstå motsvarande en veckolön för att  inför 23 000 åskådare och miljoner tv-tittare, ha hotat och smädat en person som gjorde sitt jobb. Hon borde förstås stängas av från spel och om det fanns något annat än vinstintresse hos hennes sponsorer så borde dessa säga tack och adjö!