två av tio barn är intetillräckligt fysiskt aktiva, att ett av tio barn äter inte tillräckligt mycket frukt och grönt - nu krävs åtgärder
GIHs rektor, Per Nilsson som ledde utredningen, berättade att han var rädd för att hamna i ”utredarsjukan”: det finns alltid mer kunskap. Sveriges barn behöver inte att vi har mer kunskap om hur illa det är. Sveriges barn behöver handling.
Därför kom utredningen med förslaget att skolor inte längre BÖR ge alla elever stöd och uppmuntran att delta i hälsofrämjande fysiska aktiviteter under skoldagen; de SKA göra det. Det är en oerhört viktig förändring. ”Ska” är bra. ”Ska” behövs.
Om lagen skulle kräva
Tänk dig följande uppdrag i matematik: ”Alla elever bör ges möjlighet och uppmuntran att delta i aktiviteter som främjar deras matematiska kunskaper”. Resultatet vore att matematiken hamnade i slaskhögen av uppdrag, där fysisk hälsa idag ligger och skräpar tillsammans med ett tjog sociala prioriteringar.
I den första omgången av den här utredningen intervjuade jag och fyra kollegor rektorer i Järva, Skärholmen och andra områden med särskilt låg kondition hos barnen.
Då började vi med den här frågan:
Tänk dig att vi har en lagstiftning som KRÄVER av skolan att VARJE barn SKA röra sig en timme varje dag.
- Hur skulle du göra för att nå det målet?
- Vilka resurser skulle du behöva?
Omöjligt, men...
Rektorerna hostade till och några svarade först att det är ett omöjligt mål att nå.
- Några? ja.
- Många? kanske.
- Men alla barn? Nej, tyvärr.
Då förklarade vi att hela timmen ska inte vara intensiv rörelse, och allt måste inte ske på skoltid. Av de tio rektorer jag intervjuade var det ingen som inte fick ihop något som liknade en grov plan.
- Dyrt? Ja.
- Svårt? Ja!
- Omöjligt? Nej!
Det kom lösningar som gående föreläsningar, trampcyklar under bänken, samtal med föräldrar till barn som bor mindre än 3 km från skolan för att barnen ska gå eller cykla till skolan i stället för bil, buss eller tunnelbana. Rektorerna visade oss att det är fullt möjligt och min tolkning var att det bara krävs två saker: Ett tydligt krav och resurser som gör det möjligt.
Utredningen citerar Ing-Marie Wieselgren, Sveriges Kommuner och Regioners samordnare för psykisk hälsa som så sorgligt mördades i Almedalen för två år sen:
Inte svårt, men jobbigt
Det är inte svårt, det är bara jobbigt.
Dessutom visade Jakob Forssmed än en gång att Sverige har en socialminister som verkligen förstår och bryr sig om frågan. Det känns möjligt.
Eller som Prins Daniel sa när han startade Generation Pep:
När jag var ung rökte pappa i bilen medan barnen satt obältade där bak. Det vore otänkbart idag. Om vi kunde göra den förflyttningen för våra barns skull så kan vi göra det som behövs nu.
Skriv kommentar