Janne Åkerblom vill ha ett nyskapande i TV och bildproduktionen från Friidrott. T ex att fotografer och producenter söker nya vinklar. Foto: Christine Olsson / TT
Idrotten på plats måste visserligen vara – och kommer att fortsätta att vara – häftigare än framför tv:n. För på plats är idrotten ännu bättre. Där delar du upplevelsen med tusentals andra. Stämningen är högre, lyckan när favoritlaget vinner är obeskrivlig och besvikelsen vid en förlust avgrundsdjup. De känslorna är oslagbara. Och obetalbara.
Det får inte vara dåligt i tv
Men de flesta åskådarna konsumerar inte idrotten på läktaren utan i soffan framför tv:n. Eller med datorn i knät eller kanske med mobilen i handen. Då måste tv-produktionen vara i toppklass. Det är den ofta, men långt ifrån alltid. Särskilt inte när det kommer till friidrott.
Sverige och Finland har några av världens bästa tv-producenter när det handlar om friidrott. Det kan vi vara stolta över. De Oftafår de också ansvar som delproducentsansvar (och ibland lite mer) när det kommer till stora mästerskap som OS, VM och EM. Deras kunskap och fingertoppskänsla är guld värd.
Tyvärr är det inte samma klass överallt och här måste de internationella förbunden – såväl World Athletics som European Athletics – ta ett större ansvar för att tv-sändningarna från internationella tv-sända galor och mästerskap blir bättre.
Nyskapande(?), utan spänning
Vi lever i 2020-talet och fortfarande visas teknikgrenar från nya ”innovativa” vinklar som är helt meningslösa för tittarna. Man baxnar när man ser längdhopp visas framifrån, tresteg utan att det finns några längdmarkeringar i sidan som hjälper tittarna i tv (och på arenan heller för den delen) att få en känsla om hur långt det är, stavhopp bakifrån eller rakt underifrån, löpning rakt mot kameran eller kula rakt framifrån.
Och hur kommer det sig att man i princip bara följer löpningarna live och mellan löpningarna bara visar teknikgrenar i ihopklippta sjok av inspelade tidigare genomförda hopp och kast?
Körkort för tv-producenter...
Visserligen är friidrott svårt, när allt händer samtidigt på många platser, men lite krav ska man väl kunna ställa.
Hur, frågar man sig, kan detta ske i dag? Har de som producerar aldrig själva suttit och tittat på friidrott på tv? Kan de inte sätta sig in i vad deras tv-publik faktiskt vill ha? Och vad kan man göra åt det?
Ska du köra bil behöver du körkort, ska du vara mäklare behöver du mäklarlicens, ska du vara domare eller starter måste du ha gått utbildning och vara godkänd. Men för att producera friidrottsgalor på tv känns det som om att man inte behöver kunna något alls.
Är det inte dags för friidrotten att kräva att producenterna i förväg visar att de faktiskt kan det som de är satta att utföra? Är det kanske till och med dags att kräva att tv-producenterna har utbildning och är licensierade?
Skriv kommentar