Men som friidrottsregissör/event presentation manager (dock inte under Bauhausgalan) ser jag ett förändrat beteende hos publiken. Med början för drygt tio år sedan har publiken på våra stora (friidrotts)event i allt större utsträckning slutat att applådera, i alla fall under de största, häftigaste och i förväg påannonserade som de mest minnesvärda ögonblicken. 

Istället lyfter man mobilen och filmar. Många väljer att se det som händer i mobilens lilla skärm istället för live på plats. Trots att man faktiskt är just på plats. Och med mobilen i hand är det förstås svårt att använda handflatorna för att upprepade gånger slå dem mot varandra så att det uppstår ett ljud, det som för minnesgoda läsare minns som applåderar. De flesta har ju faktiskt bara två händer. 

Bidra till stämningen

Att visa att man är på plats viktigare än att bidra till stämningen

Det där är en tydlig förändring i publikens beteende. Det är också ett problem för tävlingen/galan/mästerskapet – och för idrottens framtid. Så vad ska vi som arrangörer göra?

I dag piskar vi upp stämningen med hjälp av speakern i kombination med taktfast musik. Men det går förstås inte att jämföra det med applåder. 

Det finns en del appar som spelar upp applådljud. Men ingen, vad jag vet, ger ifrån sig handklappsljud under tiden som inspelning pågår. En sån app skulle förstås vara bättre än inget, men kommer förstås inte att kunna ersätta de mänskliga, handfasta applådåskorna som en tiotusenhövdad publik kan åstadkomma.

Uppmana publikern att reagera...

Kanske måste vi ”hyra in” professionella hejaklackar? Kanske måste speakern uppmana publiken att applådera? Kanske måste vi acceptera att vi får färre applåder i framtiden?

För i dag är det helt klart viktigare att visa att man är på plats när de historiska ögonblicken skapas än att vara en del av dem för att bidra till stämningen. 

Publiken förevigar Mondo Duplantis stadionrekord under Bauhausgalan 2022. Foto: Janne Åkerblom