Varje gång Bernt Johansson får frågan om sin karriär som cyklist brukar han varna om att berättelsen kan ta några timmar. Det är mycket han vill förmedla, alla känslor, händelser, lärdomar och hur de vändningarna karriären tog faktiskt ändrade hans liv.

Ville utmana sig själv

Bernt har alltid älskat att cykla och redan som liten förstod han att han var något utöver det vanliga. Som den tävlingsmänniska han är ville han utmana sig själv och se hur långt han kunde komma inom tävlingscykel.

- Men det är nog inte unikt för just mig. Viljan att utvecklas och utmana sig hur mycket man utvecklas tror jag driver de flesta idrottsstjärnor, säger Bernt.

När Bernt var 17 år valde han att göra en helhjärtad elitsatsning. Han tränade minst 35 timmar i veckan och tävlade nästan varje vecka under säsong.

Han hade ingen tid att arbeta vid sidan av. Satsningen innebar, åtminstone inte i början, något glamourliv. Att livnära sig som tävlingscyklist i Sverige var och är mer eller mindre omöjligt rent ekonomiskt. Men Bernt ångrar inte satsningen trots att han tvingades leva med väldigt små omkostnader.

De klassiska bilderna

- Lägger man inte ner den tid som krävs kommer man aldrig att bli bra. Det är en tuff och krävande uthållighetssport. Jag hade aldrig orkat arbeta vid sidan av träningen, säger han.

Höjdpunkten i hans karriär är naturligtvis OS-guldet i Montreal 1976. Bilderna av målgången, där Bernt trampar in helt ensam omgiven av flera motorcyklar som eskorterar honom, brukar kallas för ett av de starkaste idrottsögonblicken som sänts i TV.

OS I Montreal 26 juli 1976. Bernt Johansson har just vunnit landsvägsloppet och har inte riktigt hunnit  fatta vilken enorm prestation som han har svarat för. Foto: UPI Copyright/Scanpix

För honom själv var ögonblicket mest ett svart hål, det var först i efterhand som han verkligen förstod vad han hade lyckats med. Han menar också att OS-guldet kom att förändra hans liv.

- Hade jag inte vunnit hade jag nog slutat och utbildat mig istället, kanske till idrottslärare. Nu blev det inte så, tillfälligheterna styr våra liv, säger Bernt.

OS-guldet ledde till proffskontrakt

Efter guldet erbjöds han ett proffskontrakt i Italien. Det tackade han ja till och nu öppnade sig en helt annan värld än det han var van vid i Sverige.

Bernt hade alltid varit sin egen chef, med fria tider och eget ansvar. Nu blev han plötsligt anställd med en stadig lön. Han märkte av att det inte längre var lek, utan att hårda och tuffa krav ställdes där han på ett helt annat sätt än tidigare tvingades att ta order från sina tränare.

- Men det var väldigt lärorikt och roligt, dessutom gick det bra för mig i Italien, förklarar han.

Livet i Italien ställde också andra saker på sin spets. Cykelsporten har alltid och är fortfarande en idrott med många dopingskandaler.

Tog aldrig mediciner

Bernt tror att det beror på att den idrotten varit professionell väldigt länge. Det har varit mycket pengar involverade och det finns mycket pengar att vinna. Det ökar fusket, resonerar han. Fram till 1965 fanns heller inga restriktioner.

Bernt var orolig för att han skulle råka få i sig otillåtna medel under sin tid i Italien, framför allt eftersom han inte talade italienska. Därför klargjorde han redan från början att han inte skulle ta emot några mediciner över huvud taget, eftersom han inte skulle kunna läsa innehållsförteckningen.

- Träna och äta bra är tillräckligt, säger han.

Han själv hörde aldrig talas om någon som dopade sig, men det fanns många han misstänkte dopade sig. I Sverige var det aldrig något problem, men ute i Europa var det vanligare.

"Tävlar vi på samma villkor?"

- Men träning och mat är tillräckligt. Visst kan man ha perioder när det inte känns som man gör några framsteg alls, men doping har aldrig ens varit ett alternativ i tanken för mig, tydliggör Bernt.

Många gånger funderade han över om alla verkligen tävlade på lika villkor. Emellanåt slog han den främsta eliten, men det var långt ifrån självklart. Vissa av cyklisterna som toppresterade emellanåt tror han säkert var dopade.

Nu för tiden tycker han dock att cykelsporten ändå försökt få stopp på problemen. Opinionen bland sponsorer och åskådare har också vänt, där man på ett helt annat sätt än tidigare förkastar dopingskandaler.

- Men cykelsporten får ta onödigt mycket skit. Dopingproblem finns i alla uthållighetssporter. Titta bara på skidor och friidrott som också har stora problem. Så fort pengar kommer in i bilden, blir doping en konsekvens, anser Bernt.

Har aldrig lämnat cykeln

Efter åren i Italien kände sig Bernt Johansson trött på cykellivet och slutade, 28 år gammal. Istället sadlade han om till… förbundskapten i svenska cykellandslaget och därefter blev han stallchef för PK-bankens cykelsatsning.

Han gjorde också comeback som tävlingscyklist, fast denna gång inom mountainbike.

- Sporten var ganska ny i Sverige, så jag gjorde en elitsatsning och lyckades vinna SM samt hitta lite sponsorer. Så man kan säga att jag var ett halvproffs i mountainbike, säger Bernt.

Bor i Tidaved

I dag lever 59-åringen ett stilla liv tillsammans med sin hustru Marianne i Tidaved utanför Mariestad. För bara någon månad sedan blev han anställd på hälsoföretaget Avonova som ansvarig för hälsoutveckling.

Arbetet handlar om att ta fram olika tjänster som livsstilstester och motionstester för att få folk att inse hur deras livsstil påverkar hälsan. Vägen till detta jobb har varit minst sagt brokig, där cykling och motion varit starkt närvarande hela tiden.

- Jag har jobbat ett antal år som konsult inom hälsa och friskvård och jag har jobbat på PK-banken med sponsring och idrottsmarknadsföring. Har också hunnit med att vara depåchef för Spendrups i Skaraborg och drivit en möbelaffär tillsammans med min hustru, säger Bernt.

- Fast det sistnämnda har i och för sig inte så mycket med idrott att göra, tillägger han.

Startat Vätternrundan i Kina

Däremellan hann Bernt också med att arbete i Kina som hälsoutvecklare. I närmare tre års tid pendlade Bernt tio gånger årligen till Kina, där han arbetade med att utveckla motionscyklingen.

Tanken var att införa att starta motsvarigheten till Vätternrundan, en stor motionstävling för allmänheten.

- Kineserna har traditionellt använt cykeln som transport medel, men nästan ingen motionscyklar. Därför fick jag chansen att exportera den tradition av motionscykling vi har i Sverige. Så nu finns det en kinesiskt variant av Vätternrundan. Jag cyklade den faktiskt själv i somras, säger han.

Trendigt med cykel

Intresset för cykel som motionssport ökar i Sverige. Anmälningslistorna till exempelvis Vätternrundan är fulltecknade bara några dagar efter att de öppnat.

- Alla kan cykla, oavsett fysisk form och att det är liten risk att skada sig. 

Trots ett ökat intresse är det fortfarande svårt för elitcyklister att livnära sig i Sverige. Svenska sponsorer är inte heller så intresserade, såvida företaget inte har en marknad i Europa.

Krävs cykelns Zlatan

- Det måste komma fram en riktig stjärna, som vinner mycket och som folk vill titta på.

Själv tränar Bernt fortfarande mycket och hårt. Han tar gärna en runda på cykeln, men även löpning har lockat honom.

Trots att det bara är på motionsnivå lyser viljan att utmana sig själv även här. Bland annat har han ställt upp i Stockholms maraton, som han sprang på två timmar och 38 minuter.

Han är född till vinnare.

Freja Andersson