- Jag tar konsekvenserna av ett fruktansvärt korkat uttalande. Jag och familjen trivs fantastiskt bra i Luleå och Norrbotten. Får jag ett nytt jobb här uppe skulle jag gärna stanna kvar, sa Hans Chrunak som på tisdagen avgick som Luleå Hockeys klubbdirektör.

Ett sensationellt beslut och ändå inte.

Uttalandet var grymt och har väckt reaktioner. Inte minst har Hans Chrunak själv ifrågasatt sig själv, hur kunde slänga ur sig något sådant?

Uttalandet i pressrummet om Robert Lahtis domarinsats i lördagens elitseriematch mot Mora ledde inte bara till diskussioner med sig själv utan också med Luleå Hockeys ordförande Curt Johansson. Tillsammans kom de fram till att enda utvägen var att Chrunak slutar på egen begäran.
– Självklart skulle jag bli en börda för föreningen, i den spännande tid klubben befinner sig i, säger Chrunak.
Han ångrade sig bittert och bad om ursäkt i söndags. Under måndagseftermiddagen bestämde han sig. Han gjorde omgående slag i saken och lämnade in sin avskedsansökan.
– Jag kan ha en miljon anledningar men det spelar ingen roll. Det som sades skulle aldrig ha sagts.
Hans Chrunak har nu åtta månaders uppsägningstid från sin tjänst som klubbdirektör och han kommer under en tid framöver att jobba för klubben.

– Vi vill att Hans är med och fullgör det han påbörjat, bland annat med övertagandet av arenan.
Föreningen är inne i en period med mycket hög arbetsbelastning och det här kommer olägligt för oss, säger Curt Johansson..
Han erkänner att situationen blev ohållbar.
– Vi är helt överens om att händelsens art är av en sådan karaktär att Hans inte kan fortsätta inom Luleå Hockey.
Från och med i dag inleder klubben jakten på en ersättare till Hans Chrunak.
– Det blir en extern rekrytering, det är jag ganska övertygad om.

Hans Chrunak då, vad ska han göra?

-  Jag och familjen trivs fantastiskt bra i Luleå och Norrbotten. Får jag ett nytt jobb här uppe skulle jag gärna stanna kvar.

Den förre förbundskaptenen i simlandslaget och expertkommentatorn i Svt, som fyller 60 nästa år, kom till Luleå Hockey i augusti 2005. Drygt två år senare tvingas han självmant gå.