Ett annat handbollslag, Guif från Eskilstuna, har heller inget annat val än att låta juniorerna ta över i A-laget – med samma resultat som i Redhawks och RIK.

Det är identiska fakta som gäller för de tre klubbarna. En urusel ekonomi och hotande skulder har tvingat dem att sälja dyra stjärnor och släppa fram juniorer – varpå resultaten snarast har blivit bättre bättre än tidigare.

- Det ser oförskämt bra ut, killarna gör det så förbaskat bra, menade Redhawks tränare, Göran Karlström, efter tredje raka segern och inför onsdagens möte med Nybro. Därpå väntar två raka hemmamatcher, fredag mot Almtuna och söndag mot Troja/Ljungby, då Malmö Arena väntas bli fylld av 12 000 förväntansfulla åskådare.

- Vilja slår ofta klass. Men jag är jätteförvånad att vi vann med så mycket. Killarna är underbara, sa Magnus Wislander, tränaren i RIK, och bubblade av stolthet efter segern mot storfavoriten Sävehof. RIK-arna var omöjliga att stoppa och gjorde 39 mål mot ett lag som har mycket mer erfarenhet och egentligen också kunskap.

Satsa på de yngre, heter det många gånger, men med bisatsen ”de ska skynda långsamt” och att de inte ska grillas i hetluften. Då är det bättre att de får en eller två säsonger på sig att mogna, brukar det låta.

Inget kan vara felaktigare, det bevisas nu i tre elitlag. IFK Göteborgs hemvävda lansering i fotboll är också en föregångsmodell som allt flera av konkurrenterna sneglar mot.

Publiken älskar egna, unga och duktiga spelare. Det gör också klubbkassörerna. De här spelarna kostar minst i alla avseenden. Ingen övergångsumma, låga ingångskostnader i kontrakten och löner av en helt annan storlek än vad spelare utifrån kan kräva.
 
När finansoron tvingade klubbarna till drastiska åtgärder var det ingen som riktigt vågade tro på en lyckosam fortsättning. I dag råder motsatsen, de yngre har entusiasm och saknar respekt. Just därför går det så bra.

Thomas Ejderhov