Jag hörde Michael Andersson säga att det inte var fansen och eventuella hot som fick honom att lämna vd-jobbet i Hammarby. Utan ekonomin och uteblivna sportsliga framgångar. Det får mig att fundera på hur få eller liten mängd motgångar våra chefer egentligen tål.

Drömmarna om framgång kan inte få styra en person som säger ja till jobbet utan att verkligen ha kollat upp vad jobbet innebär. Tålamod, uthållighet handlingskraft och ansvarstagande är liksom det man får betalt för. Inte att hoppa av så fort det tar emot i uppförsbacken och man är rädd att cykeln ska få punktering. Det är att göra det för lätt för sig.

Att välja den snabba vägen att skjuta ut sig från jobbet känns alldeles för lätt, inte minst inom idrotten. Väldigt många har fortfarande den här tron på den ideellla idrotten som den enda sanna och rena vägen inom elitidrott. Det fungerar inte. Allsvenska klubbar och elitserielag har lika stor omsättning och antal anställda som medelstora företag. Då ska de också drivas med samma kunskap, engagemang och ansvar som vi ställer på chefer i näringslivet.