Totalt 70 specialförbund organiserar över tre miljoner medlemmar, fördelade på drygt 20 000 föreningar. Idrottens mångfald gör det möjligt för varje ung människa, nästan, att hitta just den idrott han eller hon är fascinerad av, vill pröva på och kanske fortsätta med.

Så ser svensk idrott ut.

Men i media speglas svensk idrott annorlunda. I pressen, i radio och i TV dominerar de allra mest utbredda idrotterna. För att inte tala om vilken uppmärksamhet en eller annan fixstjärna kan få.

Egentligen är det kanske inte så mycket att moralisera över. Den förbundsordförande för ett litet förbund, som anställdes som beslutsfattare på t.ex. SVT, skulle troligen också välja fotboll före fäktning, skidor på snö före skidor på vatten, eller vattenskidor, som både idrotten och förbundet heter.

Det finns dock några idrottsevenemang som lyfter fram alla de deltagande idrotterna, små som stora, kommersiellt svaga såväl som starka. Det är Olympiska spel och Paralympics. En medalj på OS eller Paralympics värderas lika högt, oavsett idrottens storlek.

Hela svenska folket har tagit det svenska damlandslaget i curling till sina hjärtan efter lysande prestationer i olympiska spel. ”Lag Norberg” har blivit ett begrepp för hela svenska folket efter två OS-guld. Och OS-guldet till skidskytten Björn Ferry från Vancouver 2010 gjorde honom till en av våra mest kända idrottsmän. Att vi i TV fick se skridskoåkaren Tomas Gustafson ta guld och silver i OS 1984 och dubbla guld i OS 1988 var den självklara förklaringen till hans Jerringpris samma år. Så vann en företrädare för en liten sport omröstningen om det svenska folkets kärlek.

Det var i sändningar från OS vi fastnade för dem, även om t.ex. framgångarna i skidskytte, och den spännande tävlingen i sig, nu gör att vi även får se världscuper och annat direkt i TV, trots idrottens litenhet.

I de sommarolympiska spelens senare historia hittar vi t.ex. skytten Pia Hansen 2000 och kanotisterna Marcus Oscarsson och Henrik Nilsson 2004. Längre tillbaka kommer vi ihåg hur cyklisten Bernt Johansson blev riktigt känd genom OS-guldet i Montreal 1976. Vid samma OS vann värjlaget ett OS-guld, som ingen glömmer. Eller varför inte Ragnar Skanåker, som i sju OS bl.a. samlade ihop ett guld, två silver och ett brons. Det var inte de två guldmedaljerna på VM, som väl ingen utanför den mindre skyttekretsen såg, som gjorde honom till en av de mest kända artisterna. Och egentligen var det först 1992 som hela svenska folket förstod storheten hos Jan-Ove Waldner.

Då, när bordtennisen hade kommit med på det olympiska programmet, klev han högst upp på prispallen i Barcelona och beundrades också av världen utanför bordtennisvärlden. Han hade redan vunnit VM-guld, både i lag och individuellt.

Och tänk särskilt på två av den svenska handikappidrottens giganter, simmaren Anders Olsson och skytten Jonas Jacobsson, den senare med 16 guld från Paralympics.

Under OS lär vi oss namnet på artister som vi aldrig skulle lära känna, om vi inte alla såg dem i TV. De många idrotterna får sin plats och inspirerar barn och ungdomar som ännu inte har valt en idrott för livet.

Nu är detta hotat. MTG har förvärvat de svenska sändningsrättigheterna till de Olympiska vinterspelen i Sochi 2014 och i Rio de Janeiro 2016.

MTG kan erbjuda 12 svenska TV-kanaler. Det kan naturligtvis innebära, att det blir mer OS-sändningar än någonsin.

I bästa fall ännu mer också från smalare idrotter. MTG har inte bara betal-tv-kanaler i sin portfölj, utan även fri tv som når ut till i princip hela Sverige. Evenemangen skulle därmed kunna bli tillgängliga för många. 2012-02-01

Men rimligen måste företaget få tillbaka pengarna som man betalade, när man tog hem TV-rättigheterna till OS framför näsan på bl.a. SVT. Risken finns naturligtvis att många svenskar därmed inte kommer att kunna se OS i TV utan kostnad. Och även den som är beredd att betala kanske inte kan få just den aktuella kanalen.

Det finns skäl för företrädare för idrotterna med blygsam mediebevakning att vara misstänksamma. De kommersiella kanalernas intresse för några få stora och kommersiellt starka idrotter är betydligt större än SVT:s, som skildrar arrangemang i betydligt fler idrotter. Många av oss tycker att mångfalden inom svensk idrott borde speglas ännu mer i SVT:s programutbud. Men det är en annan historia.

Det finns hot, men också möjligheter. Idag behandlar riksdagen frågan om en nationell lista för sportevenemang.
Flera länder i Europa har med stöd av ett EU-direktiv infört sådana listor, t.ex. Finland, Storbritannien, Österrike, Frankrike, Tyskland, Irland och Italien. På listan finns de sportevenemang som ska vara tillgängliga för alla utan t.ex. betalkort eller särskilda abonnemang.

Den finska listan, som fastställdes av regeringen 2007 omfattar ”de åtta ur finländsk synvinkel mest betydelsefulla idrottsevenemangen”, som det ska vara möjligt att avgiftsfritt se TV-sändningar från. På listan finns bl.a. sommar- och vinterolympiska spel, de viktigaste matcherna i EM och VM i fotboll, VM-tävlingar i ishockey och skidor samt VM- och EM-tävlingar i friidrott.

När den svenska radio- och TV-lagen EU-anpassades, blev det möjligt att upprätta en liknande lista över evenemang i Sverige. De evenemang som avses är enligt lagen sådana som inträffar högst en gång om året, och som intresserar en bred allmänhet i Sverige. Men hittills har vi inte behövt någon lista, eftersom de större evenemangen alltid har sänts i SVT eller TV4, som båda sänder fritt i hela landet. Det har dock, som alla idrottsintresserade sett, blivit allt vanligare, att sporträttigheter köps av betalkanaler eller kanaler, som inte når hela landet.

En sådan svensk lista innebär inte, att evenemangen behöver sändas i en viss kanal. Däremot att evenemanget sänds utan kostnad i en kanal som når ut i hela landet. MTG, TV4 och SVT kan därför alla bjuda på evenemangen. MTG, som har rättigheterna för OS 2014 och 2016, har chansen att även med en lista leva upp till de förväntningar som finns på hur TV-sändningar från OS ska utformas.

Genom fria OS-sändningar får alla möjlighet att lära känna nya svenska talanger och sporter, som normalt lever i mediaskuggan. Barn och ungdomar får inspiration att hitta den idrott de tidigare knappast har sett. Därför vädjar vi till riksdagen att uppdra till regeringen att, i samverkan med idrottsrörelsen, börja utforma en evenemangslista.

Folke Andersson, gång
Björn Bergström, bob och rodel
Roger Bodin, skridsko
Olle Dahlin, skidskytte
Ria Damgren Nilsson, triathlon
Malin Eggertz Forsmark, gymnastik
Lena Engström, segling
Saffet Eraybar, volleyboll
Mats Fransson, base- och softboll
Oscar Gyllensten, rodd
Lennart Karlberg, friidrott
Torsten Karlsson, handikappidrott
Mervi Karttunen, badminton
Jonny Kärkkäinen , tyngdlyftning
Hans Lager, modern femkamp
Lars Liljegren, fäktning
Kent-Åke Lundberg, kanot
Yvonne Mattsson, cykel
Bo Palm, bågskytte
Jimmy Persson, skyttesport
Björn Rudström, curling
Walter Rönmark, bordtennis
Alf Tornberg, judo