Den här artikeln ska jag ägna åt faran över att inte vara förberedd när det hela är slut. Jag har koncentrerat mig på hockeyn, men självklart är det lika i andra idrotter. Vi talar om proffs, alltså de som haft idrotten som yrke sedan juniortiden.

Strålkastarna slocknar

Under den aktiva tiden går hockeyspelaren till jobbet med applåder. De är ständigt påpassad och då inte bara omgivna av positiv kritik. Speciellt i lite mindre städer där SHL klubben är ortens mest populära företeelse. 

Men den dagen när spelaren slutat är det helt andra villkor som råder. Då är det knappt någon som lyser med ens en ficklampa. 

Spelaren har haft en roll som hockeyspelare. Nu blir han till en person som ska ut i samhället och yrkeslivet. Till en vardag som vederbörande oftast inte är förberedda på och utan behörighet till något yrke. I många fall endast en halvfärdig gymnasieutbildning att visa upp.

För att få mera insikt har jag talat med Mattias Norström. I dag en klok och erfaren 43-åring som har varit varit med om hela resan. 

Back i alla år, Huddinge och AIK i början, 77 landskamper med Tre Kronor, 903 matcher i NHL med New York Rangers, Los Angeles Kings och Dallas Stars, han var för övrigt lagkapten i LA Kings.

Spelarna lever i en bubbla

Mattias vet och han känner till baksidan strålkastaren.

”Det går inte att blunda för att problemen blir många för spelare när karriären är över. Nu talar jag i första hand om NHL eftersom det är där jag spelat mestadels.

Man lever i sin bubbla. Man är omgiven av människor (coacher, management etc) som säger att man enbart ska fokusera på hockeyn och inget annat. Träna, matcha, ät och sov hockey. Gör du inte det så står andra spelare i kö för att ta din plats.

Detta är inget gnäll eller självömkan från mig, absolut inte, jag återger bara verkligheten och kanske en förklaring till hur många är naiva inför vad som väntar då sista matchen är spelad”.

17-18-åringarna måste informeras

Mattias Norström menar att det är naivt att tro att klubbarna ska ta ett större socialt ansvar. 

”Alltså, att de ska puffa för en civil utbildning och att spelarna ska förbereda sig för omställningen. Klubbarna har varken organisation eller någon prioritet kring det. Spelarna är anställda i ett nöjeshjul där det gäller att vinna och underhålla.

Sedan är det svårt att plugga vid sidan av spel i NHL eller SHL. Du är helt uppslukad av hockeyn.

En väg vore att betydligt bättre informera 17-18 åringen om vad som väntar efter karriären. Om de nu är mottagliga för det”.

Tjänar 22 miljoner i snitt

NHL spelarna tjänar grova pengar. I dag är snittlönen 2,6 miljoner USD/säsong, alltså 22 miljoner kronor. Det vet riskkapitalisterna som uppvaktar många spelare. Men ofta är bl a investeringar en fallgrop för en okunnig spelare.

”Investeringar sker med en kapitalbyrå som skaffat sig en relation med spelaren. ”Du är ju van med risker, så varför inte satsa på dessa aktier.” Investeringen går sedan i fel riktning, men spelaren investerar i ytterligare pengar när byrån säger ”du har ju ändå pengar så du klarar dig”. Spelaren är stolt och svarar ”Absolut, inga problem.” 

Visst, jag generaliserar kring de som förlorar pengar, men det är en del av hela NHL-drömmen. De litar på sin ”kompis”. Men sen finns det naturligtvis spelare med god rådgivning”.

Dubbel ett stort problem

Spel och dobbel är ett utbrett problem i NHL. Under den aktiva karriären spelar många mycket och ofta. Det är stora summor på casino, nätpoker m m och just på nätet är det enkelt då ingen ser dig i en lokal. Ett klick i sin ensamhet på sin kammare kan betyda en förlust på 50 000 kr.

”Tyvärr tar många med sig vinnarmentaliteten efter karriären då livet blir lite tråkigare och de saknar jobb. De är fortsatt tävlingsinriktade och beredda att ta risker. Men det är en sak att riskera på isen, en annan att satsa på ett område där de saknar kunskap.

Det finns åtskilliga NHL-svenskar som har förlorat stora summor på spel av olika format”.

Överskattar sig själva

Mattias Norström menar att spelarna lurar sig själva och tror att de har attraktion även på arbetsmarknaden efter karriären. De blir ofta hyllade när de framträder på en sponsorträff med omdömen som ”kul att prata med dig och ”Vi inom näringslivet har mycket att lära av idrotten.”

”Men egentligen är man inte speciellt attraktiv. Plus att man själv är både otrygg och icke komfortabel i en ny situation kombinerat med att man känner att man saknar utbildning”.

Apropå investeringar. Mattias själv har nyligen köpt in sig i Börjesson Båt i Saltsjö Dunäs utanför Stockholm. Här har han har blivit delägare tillsammans med båtföretaget Nimbus. Företaget har tre anställda och omsatte cirka 8 miljoner i fjol på försäljning av begagnade båtar, vinterförvaring och försäljningsförmedling.

”Vid sidan av hockeyn har båtar alltid varit mitt stora intresse. Jag har bl a seglat Gotland Runt. Det här företaget har jag känt länge. Det ligger granngårds från mitt hem och jag känner mig trygg i investeringen.

Ska man köpa in sig i ett företag ska man kunna en hel del om branschen och ha både ett engagemang och passion i jobbet. Allt detta har jag för sjön och båtar”.

Mattias Norström gillar vatten. Tidigare jobbade han som hockeyspelare på fruset vatten. Nu är det vanligt vatten som gäller.

För andra har vattnet antingen brustit eller varit för djupt.