Jag skäms lite, men...

De som anmäler sig till matcherna ska anstränga sig, ta det på allvar helt enkelt. Och jag ska erkänna något som jag skäms lite för; det händer att jag går in och tittar i serietabellerna för att se hur våra lag ligger till…
Tjejer och killar - och serietabeller, det är inte helt okomplicerat. Snarare tvärtom. Här berättar Karin Book hur kluven hon känner sig inför villkoren. Foto: TT

 

Jag har hittills skrivit mina krönikor i egenskap av kulturgeograf verksam inom idrottsvetenskapen. Den här krönikan skriver jag i egenskap av fotbollsmamma, före detta tävlingsidrottare och lektor i idrottsvetenskap. Utifrån mitt perspektiv, inte barnens.

Då blir vissa utpekade

Jag kan bli både nervös och exalterad när mina barn spelar fotbollsmatcher. Jag tycker att det är roligt när pojkarnas lag vinner. Jag tyckte inte att det var roligt när ett av lagen förlorade stort i alla matcher de spelade i serien förra året. 

Jag gläds om de ligger bra till och kollar lite på möjligheterna att klättra. Och där går det snett. För inte är det väl så att det spelar någon roll om 10-åringar eller 11-åringar ligger först eller sist i serien. 

Att ligga bra till i serien bygger nästan alltid på ett visst mått av toppning och fiffel med speltider. Det i sin tur gör att en del barn känner sig utpekade som dåliga och sannolikt tappar intresset och sugen ganska snart. Och så får det ju inte gå till inom barn- och ungdomsidrott.

Det avgörande syftet

Jag lyssnade tidigt i höstas på Björn Eriksson, förbundschef på Stockholms fotbollförbund. Han berättade om deras strategier för att komma tillrätta med tävlingshets, selektering och rangordning inom barn-och ungdomsfotbollen. 

En av åtgärderna var att sluta registrera resultat/poäng i serierna upp till 13 års ålder. En del av mig tyckte att detta kändes lite trist, för mig som engagerad supporter, men den andra delen insåg att det fanns fördelar. 

Varje match skulle vara en fristående fotbollsaktivitet där det förvisso kanske finns ett vinnande lag där och då, men efteråt spelar det ingen roll. Då finns det ingen anledning att smygtoppa. 

Jag hoppades då att Stockholms FF:s initiativ skulle lyftas också nationellt och så har sedan skett, vilket betyder att många vuxna från 2017 kommer slippa tjuvkika på tabellerna och peppa sina barn inför serieavgörande matcher. 

Erkänner, jag är kluven

SvFF:s beslut har dryftats i flera artiklar här i Idrottens Affärer. Således behöver jag egentligen inte dra upp frågan igen, i synnerhet då jag själv är kluven, men det ovanstående leder mig vidare till en fråga som jag tycker är viktig, nämligen vem som engagerar sig, styr och tycker till om svensk idrott.

Ni har nog förstått att jag vet att det är fel att vara intresserad av resultat när det gäller barn – här vill jag dock understryka att jag talar om mig som förälder och uttalar mig således inte om barnens intresse av att tävla och registrera resultat.  

Jag predikar gärna behovet av lekfullhet, inkludering, samvaro, glädje etc som de värden idrotten bör bygga på, i högre utsträckning än prestation och tävling. 

Men som lektor i idrottsvetenskap är jag inte bara intresserad av att kritiskt granska idrotten som fenomen, utan jag är också intresserad av idrott och idrott förknippar jag med tävling, spänning och nerv. 

Många vinnarskallar

Jag är själv en gammal idrottare, närmare bestämt en friidrottare. Och ser jag mig om bland kollegor i den idrottsvetenskapliga forskar- och utbildningsvärlden så delar många den bakgrunden, det vill säga de har själva idrottat på en relativt hög nivå. Om vi fortsätter ut och tittar på dem som arbetar med idrottsfrågor utanför universitet och högskolor är mönstret detsamma. 

Inom idrottsförbund av olika slag arbetar i hög utsträckning före detta idrottare, som ledare och tränare i idrottsföreningar arbetar eller engagerar sig föga förvånande främst före detta idrottare, till tjänster på fritidsförvaltningar rekryteras inte sällan före detta idrottare eller föreningsaktiva o s v. 

De flesta människor som arbetar med idrottsfrågor och med att skapa goda förutsättningar för en bra idrottsrörelse är vinnarskallar och tävlingsmänniskor när det kommer till idrott. 

Inte för att roa oss

Resultatet riskerar att bli att hjärta och hjärna drar åt olika håll. Vi har god kunskap om problem och möjligheter inom idrotten, men samtidigt gillar vi det som ibland utmålas som problemet inom idrotten. 

Egentligen är vårt tävlingsintresse när det kommer till barn- och ungdomsidrott ganska ointressant. Det ska ju inte vara för att roa oss som barnen strider på planen eller i spåret. 

Jag inledde denna krönika med att den är skriven utifrån mitt perspektiv, inte barnens, när det i själva verket är barnens perspektiv, tankar och idéer som är de intressanta i sammanhanget.

Karin Book

Vita Hästen gör sin bästa säsong på länge i Hockeyallsvenskan. Men de ekonomiska villkoren är hotfulla och förtar delar av glädjen..

 "Det är tuffa siffror", säger klubbchefen Dan Björkman.

Klubben måste ha in 5 miljoner kronor innan sista april för att klara elitlicensen, det är den bistra verkligheten.

66-årige Lasse Diding, välkänd i Varberg som mångmiljonär, kommunist , fastighetsägare och tidigare hotelldirektör får rubriker eftersom han vill köpa namnet på stans bästa fotbollsarena, gamla traditionella Folkbergsvallen  och  döpa om den till Leninstadion

Diding  har redan en Leninstaty som han vill ställa vid fotbollsarenan i Varberg – lagom till den allsvenska arenan.

Det var som en saga. Lilla Åby-Tjureda gjorde på tre år en blixtresa till elitserien i bandy. Byggde rekordsnabbt och rekordbilligt en hall för 43 miljoner kronor som stod klar till premiären. Allt var glädje, hurrarop och applåder. Men alla sagor slutar inte lyckligt. Laget kom toksist i elitserien.

Så frågan är vad som händer? Blir det en snabbresa nedåt nu?

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Elias Pettersson genombrott i NHL är välkänt. Att hans stjärnglans stärks stadigt kommer det nu ytterligare bevis på. Han har skrivit ett personligt kontrakt med Vitamin Well där han ska bli en av varumärkets ambassadörer. Han  blir företagets första ambassadör inom ishockey.

Han lever ensam i dag och på existensminimum med en skuld hos Kronofogden på 20 miljoner kronor. Hustru och barn har flyttat och han tvingades lämna hus och jobb, men har nu varit spelfri i 20 månader och ser, trots all bedrövelse, en fortsättning på livet.

På ett år omsatte han 200 miljoner hos spelbolagen, han som knappt hade köpt en trisslott tidigare… Nu berättar han allt i boken Lukas Betting. Inte minst hur lätt det är att bli spelmissbrukare.

EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, har säkrat både en förlängning och ett nytt avtal med  Internationella skidskytteförbundet. Ett kontrakt som gäller fram till 2026, med en möjlighet för IBU och EBU att förlänga ytterligare fyra år. Det innebär att det blir fortsatt mycket skidskytte i SVT.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.