Jag skäms lite, men...

De som anmäler sig till matcherna ska anstränga sig, ta det på allvar helt enkelt. Och jag ska erkänna något som jag skäms lite för; det händer att jag går in och tittar i serietabellerna för att se hur våra lag ligger till…
Tjejer och killar - och serietabeller, det är inte helt okomplicerat. Snarare tvärtom. Här berättar Karin Book hur kluven hon känner sig inför villkoren. Foto: TT

 

Jag har hittills skrivit mina krönikor i egenskap av kulturgeograf verksam inom idrottsvetenskapen. Den här krönikan skriver jag i egenskap av fotbollsmamma, före detta tävlingsidrottare och lektor i idrottsvetenskap. Utifrån mitt perspektiv, inte barnens.

Då blir vissa utpekade

Jag kan bli både nervös och exalterad när mina barn spelar fotbollsmatcher. Jag tycker att det är roligt när pojkarnas lag vinner. Jag tyckte inte att det var roligt när ett av lagen förlorade stort i alla matcher de spelade i serien förra året. 

Jag gläds om de ligger bra till och kollar lite på möjligheterna att klättra. Och där går det snett. För inte är det väl så att det spelar någon roll om 10-åringar eller 11-åringar ligger först eller sist i serien. 

Att ligga bra till i serien bygger nästan alltid på ett visst mått av toppning och fiffel med speltider. Det i sin tur gör att en del barn känner sig utpekade som dåliga och sannolikt tappar intresset och sugen ganska snart. Och så får det ju inte gå till inom barn- och ungdomsidrott.

Det avgörande syftet

Jag lyssnade tidigt i höstas på Björn Eriksson, förbundschef på Stockholms fotbollförbund. Han berättade om deras strategier för att komma tillrätta med tävlingshets, selektering och rangordning inom barn-och ungdomsfotbollen. 

En av åtgärderna var att sluta registrera resultat/poäng i serierna upp till 13 års ålder. En del av mig tyckte att detta kändes lite trist, för mig som engagerad supporter, men den andra delen insåg att det fanns fördelar. 

Varje match skulle vara en fristående fotbollsaktivitet där det förvisso kanske finns ett vinnande lag där och då, men efteråt spelar det ingen roll. Då finns det ingen anledning att smygtoppa. 

Jag hoppades då att Stockholms FF:s initiativ skulle lyftas också nationellt och så har sedan skett, vilket betyder att många vuxna från 2017 kommer slippa tjuvkika på tabellerna och peppa sina barn inför serieavgörande matcher. 

Erkänner, jag är kluven

SvFF:s beslut har dryftats i flera artiklar här i Idrottens Affärer. Således behöver jag egentligen inte dra upp frågan igen, i synnerhet då jag själv är kluven, men det ovanstående leder mig vidare till en fråga som jag tycker är viktig, nämligen vem som engagerar sig, styr och tycker till om svensk idrott.

Ni har nog förstått att jag vet att det är fel att vara intresserad av resultat när det gäller barn – här vill jag dock understryka att jag talar om mig som förälder och uttalar mig således inte om barnens intresse av att tävla och registrera resultat.  

Jag predikar gärna behovet av lekfullhet, inkludering, samvaro, glädje etc som de värden idrotten bör bygga på, i högre utsträckning än prestation och tävling. 

Men som lektor i idrottsvetenskap är jag inte bara intresserad av att kritiskt granska idrotten som fenomen, utan jag är också intresserad av idrott och idrott förknippar jag med tävling, spänning och nerv. 

Många vinnarskallar

Jag är själv en gammal idrottare, närmare bestämt en friidrottare. Och ser jag mig om bland kollegor i den idrottsvetenskapliga forskar- och utbildningsvärlden så delar många den bakgrunden, det vill säga de har själva idrottat på en relativt hög nivå. Om vi fortsätter ut och tittar på dem som arbetar med idrottsfrågor utanför universitet och högskolor är mönstret detsamma. 

Inom idrottsförbund av olika slag arbetar i hög utsträckning före detta idrottare, som ledare och tränare i idrottsföreningar arbetar eller engagerar sig föga förvånande främst före detta idrottare, till tjänster på fritidsförvaltningar rekryteras inte sällan före detta idrottare eller föreningsaktiva o s v. 

De flesta människor som arbetar med idrottsfrågor och med att skapa goda förutsättningar för en bra idrottsrörelse är vinnarskallar och tävlingsmänniskor när det kommer till idrott. 

Inte för att roa oss

Resultatet riskerar att bli att hjärta och hjärna drar åt olika håll. Vi har god kunskap om problem och möjligheter inom idrotten, men samtidigt gillar vi det som ibland utmålas som problemet inom idrotten. 

Egentligen är vårt tävlingsintresse när det kommer till barn- och ungdomsidrott ganska ointressant. Det ska ju inte vara för att roa oss som barnen strider på planen eller i spåret. 

Jag inledde denna krönika med att den är skriven utifrån mitt perspektiv, inte barnens, när det i själva verket är barnens perspektiv, tankar och idéer som är de intressanta i sammanhanget.

Karin Book

Drygt 4000 föreningar och förbund har sökt om stöd  för närmare 1,3 miljarder. I dag avslöjade Riksidrottsförbundet hur stort idrottens verkliga behov ärpå grund av Corona. Klubbar och förbund har önskemål om mycket mer pengar än vad statens anslag om 500 miljoner täcker. 

Nu får RF en synnerligen svår uppgift att fördela regeringens krispaket till idrottsrörelsen. Det står klart att många blir utan pengar eller får mycket mindre än vad de har förhoppningar om.

HL-laget Örebro HK är Sveriges mest publikdragande lag. Det visar Idrottens Affärers genomgång av den så kallade beläggningsgraden på ishockeyns och fotbollens arenor. Med beläggningsgrad avses det antal stolar som är sålda vid varje matchtillfälle.

Apropå publiksiffror och betydelse: I diskussionen om när fotbollen kan återstartas är det centrala för SEF-klubbarna, Allsvenskan och Superettan, att rädda det nya TV-avtalet.  Uppgörelsen med sändande Discovery garanterar klubbarna 700 miljoner kronor årligen under sex år.

Att sex förbundsordförande tydliggör betydelsen av motionsloppen för deras förbund och för idrottssverige stärker RF i arbetet mot regeringen. Ett arbete som sedan tidigare fokuserar på att skapa villkor för föreningar och förbund att kunna utveckla och driva lopp och andra event med skäliga villkor. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Onsdag morgon och två dagar kvar till beskedet – att idrotten tillåts leva och verka. Det är vad åtskilliga i alla fall vill tro inför Folk och Hälsomyndighetens utlovade svar på idrottens samlade vädjan om att få inleda träning och tävlingar.

Och vad händer då denna morgon? Jo, maillådan domineras av nyheter från företag som vill berätta om nya sponsoraffärer. Det om något är ett bevis på en förväntan och ett uppvaknande.

Statistik från Skatteverket visar en förflyttning av spelare. Men de har inte till nätkasino, utan många föredrar spel på hästar

Under våren har socialförsäkringsministern fört fram bilden av att spelandet på nätkasino ska ha ökat kraftigt under den pågående pandemin. Några fakta för detta påstående har inte presenterats, menar BOS (branschföreningen för onlinespel i ett uttalande.

Svenska Fotbollförbundet, SvFF, hotar med repressalier mot distriktsförbund vid fortsatt samarbete med streamingtjänsten Solidsport.

Flera stora förbund som Skåne, Västergötland och Småland har efter förbundets påtryckningar tills vidare avbrutit all samarbete – och därmed har distriktets mindre klubbar förlorat chansen till  värdefulla tillskott till klubbkassan. Extra värdefullt nu i corona-tider.

Under måndagen höll Cas, Idrottens skiljedomstol, en hearing med Saman Ghoddos och Östersunds FK. Anledningen känner ni till. Ghoddos underskrift med den spanska klubben Huesca, kovändningen till ett nytt kontrakt med franska Rennes som till slut blev ett kontrakt franska Amiens. Någon dom i ärendet kom inte.