300 000 kronor måste fram varje månad utöver de löpande utgifterna. Selånger Bandy i Sundsvall är en av många av föreningar i idrotts-Sverige vars existens hotas. Klubbar som saknar ekonomi, kraft och möjligheter. Där det diskuteras nedläggning.

Selånger Bandy är ett exempel. Det finns flera inom bandy, basket, ishockey, handboll, ja, de finns där överallt. Där gamla och nya skulder urholkar verksamheten och får de kvarvarande ledarna att misströsta. De ser ingen utväg och de märker hur de blir allt färre. De vädjar till sponsorerna som egentligen inte ser något skäl till att gå in i verksamheten som inte ger något tillbaka. Klubbar i kris saknar ofta framtid. Tyvärr inte annat än logiskt då det inte finns någon optimism och inte heller resurser.

De ansvariga ledarna i Selånger Bandy har bara en månad på sig att hitta en lösning. 300 000 kronor ska hämtas någonstans ifrån.
– Många förstår inte allvaret, säger styrelseledamoten Eva Kristoffersson till Sundsvalls Tidning.

I somras tycktes det kört. 770 000 kronor saknades. Men de fem personerna i styrelsen har slitit och lyckats pressa ned skulderna till 595 000 kronor.

– Vi har haft en extrem arbetsbelastning och måste dra in omkring 300 000 varje månad, säger Kristoffersson.
Ett extra årsmöte utlystes för att försöka väcka omvärlden. Styrelsen ställde ett ultimatum – man måste ha hjälp, snart orkar inte de kvarvarande personerna.
– Ingen av oss kommer att vara kvar efter det ordinarie årsmötet i juni, inte på styrelsenivå åtminstone, säger styrelseledamoten Peter Ekblom.
– Vi har vädjat till organisationer och folk, men intresset har varit svalt. Det låter hårt, men det är väldigt få som bidragit och vill inte medlemmarna så går det inte, säger Ekblom.
En valberedning tvingades fram vid årsmötet och alla närvarande enades om ett nytt extra årsmöte om en månad.

Till dess ska pengarna fram, och nya ledare, och ny optimism. Precis som på så många andra håll.