Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
Idrottens misslyckande med ungdomar!
De unga delegaterna på RIM kan förklara att samhället har förändrats i en hiskelig takt och att idrotten inte har något alternativ till att följa med. Kanske får de med sig de äldre delatagerna. Foto: Scanpix
Rapporten från Centrum för idrottsforskning påvisar att de statliga miljarderna för att få fler ungdomar att idrotta inte har gett någon effekt. Vi vet inte om det är sant att färre ungdomar idrottar. Det vi vet är sant är att den föreningsdrivna traditionella idrotten inom RF:s hägn har tappat ungdomar.
Vi vet att antalet som idrottar har ökat för alla åldersgrupper, vi vet att alternativen, både de kommersiella gymmen såväl som egenidrottande och nya idrotter som ej är traditionellt uppbyggda med föreningar ökar.
Sen vet vi tyvärr också att barnfetma ökar vilket indikerar en växande gruppering unga som inte idrottar.
Om detta är vad vi vet så uppstår frågan om minskningen beror på ett minskat intresse bland ungdomar att idrotta eller om det är föreningarnas modell som inte är attraktiv.
Svaret är förmodligen både och, med en obestämd mix av de båda alternativen.
Om vi jämför med skolan...
Som en parentes bör nämnas att om vi använder skolan som referensobjekt har idrottsrörelsen lyckats fantastiskt väl. Det är dock mindre troligt att idrotten kan vinna poänger på detta.
Det finns en växande diskrepans mellan samhällets uppdrag till idrotten och föreningarnas strategi.
Kortfattat vill samhället att vi skapar starka och friska barn med väl utvecklad motorik som lär sig jobba hårt, fungera i ett lag, ta ansvar och göra som ledaren säger. Dvs barn som blir anställningsbara ungdomar med både idrottsbakgrund och ett slutbetyg från gymnasiet.
Ofantligt lönsamt
Samhället vill vidare att vi minskar mängden barn med övervikt samt att så många vuxna som möjligt idrottar på ett sätt som icke leder till skador och som förkortar perioden från fullt frisk till död på ålderns höst.
Det är nämligen ofantligt lönsamt för samhället om vi har en god fysik hela vuxenlivet då vi minskar vårdkostnader såväl som kostnader för äldrevård.
Det ökande antalet människor (upp ca 30 procent) som idrottar visar tydligt att även vi som privatpersoner har insett fördelen med att vara friska.
Idrottsföreningarna har idag nästan genomgående tydliga statuter med värdegrund, glädje, bredd som grund, men vi vet också att ledare såväl som mångaföräldrar ser vinst och möjligheten till elitutveckling som det viktiga.
Elitsatsningar av olika slag
Jag vill inte kritisera föreningarna, den som påstår att det är lika kul att spela golf även om man inte tävlar eller spelar match vet inte vad hen pratar om. Att spela fotboll i annat syfte än att försöka vinna matchen är inte kul.
Sedan kan elitsatsningar för ungdomslag se olika ut, men översätt kritiken mot gymnastiken till fysiken. Det är bra för Sverige om de matematiska begåvningar vi har får utvecklas så bra de kan. Vill vi ha nobelpristagare i fysik så måste de uppfylla extrema krav.
Det finns en tillkommande faktor i form av brist på träningsanläggningar som ger konstiga oattraktiva träningstider som också leder till avhopp, vars betydelse jag inte kan värdera. Här måste Stockholms stad vara sämst i landet och det är min förhoppning att Fokus tar med detta kriteri i sin kommunranking nästa år.
Aktörer med stor förmåga
För att slå in öppna dörrar så här någon dag före Riksidrottsmötet är en väldigt trovärdig och ganska enkel slutsats att vi tappar ungdomar för att vi inte utvecklat modellen i takt med samhället.
Jag kan tydligt se fler unga tjejer på vårt kommersiella gym samtidigt som föreningarna tappar medlemmar.
Även om det inte finns något förslag på RIM att ta bort 51-procentregeln kan vi konstatera att de kommersiella aktörerna varit bättre på att attrahera än de ideellt drivna och att det av det skälet är dumt att stänga ute dem.
51-procentregeln handlar inte bara om ett tjugotal elitklubbar i fotboll, ishockey, bandy och basket, utan också om att vi stänger ute Sats, Wordclass, Skistar och en mängd stora aktörer med kunnande och förmåga.
Enkel ekvation
Min tes är att diverse ideologer av ”folkrörelse modell sextiotal” skadar idrotten. Jag kan lova att den som vill argumentera för antitesen får utrymme på Idrottens affärer.
Samhället kommer aldrig ge stöd till idrotten för att utveckla elit. Här är samhällsnyttan för begränsad. Samhällets stöd till idrotten kommer att ges för att idrotten skapar samhällsnytta. Så enkelt är det.
Vi kan konstatera att avdragsrätten för träning ger ungefär lika mycket pengar till de kommersiella aktörerna som staten ger den ideella idrotten i bidrag. Det är ett tydligt bevis för att samhället värdesätter samhällsnytta och ingenting annat.
Då krävs det stora förändringar för idrottsrörelsen om man åter vill vara i samklang med tiden.
RF måste bli trovärdigt
För mig som ser ett RF med hög legitimitet och trovärdighet som den naturliga aktören att företräda nyttan med att idrotta gentemot staten är det fullständigt obegripligt att RF frivilligt avsäger sig positionen gentemot +50 procent av idrottstillfällena i vårt land beroende på att de enligt RF:s hundraåriga stadgar är felaktigt organiserade.
Nu till helgen skall alla idrottens makthavare föra diskussioner om att göra den ideella föreningsidrotten attraktivare. Det är samma utgångspunkt som Facit hade när man beslutade sig för att göra världens bästa elektromekaniska räknemaskiner. Man lyckades och dog.
Riksidrottsmötet måste välja en modell som kan leda till framgång. RF skall vara samlande aktör för en inkluderande svensk idrottsrörelse som ger oss bättre folkhälsa, bättre livskvalitet och som ger våra ungdomar bättre möjligheter i en globaliserad värld med allt hårdare konkurrens. Därutöver är det kul med VM-guld någon gång ibland.
Det är bara då som det finns anledning för stat och kommun att öka mängden pengar till idrotten.
Ger regereingen skäl till minskning
RF måste över tid bli bättre på att, för att travestera försvarsdebatten, ”leverera mer svett per krona”. Dvs modellen med 100-talet miljoner i stöd till förbund som inte levererar kommer inte att fungera. Den blir bara ett skäl för regeringar att minska ner stödet till idrotten.
En stor ideologisk debatt där motståndarna mot att flytta besluten om 51-procentsregeln vinner blir för alla utomstående ett tillkommande bevis för att dels finna andra modeller för att utveckla folkhälsan och dels konstatera att de som Björn Ericsson kallar det onda laget är de som påverkar.
Centrum för idrottsforskning har tyvärr konstaterat att en regering som vill att våra skattepengar används effektivt skall finna andra kanaler än den ideella idrottsrörelsen. Det gör mig väldigt ledsen
De vet, men vågar inte
Nu är det min förhoppning att i synnerhet de unga delegaterna på RIM kan förklara att samhället har förändrats i en hiskelig takt och att idrotten inte har något alternativ till att följa med.
Sammanfattningsvis så finns det en enkel modell för dagarna i Luleå. De som vill svensk idrott väl skall rösta ja till allt som innebär att man förändrar sig, det är nämligen sannolikt att det oavsett förslaget är bättre än att inte förändra sig.
Här är det min bedömning att RF:s ledning och styrelse har kommit fram till kloka slutsatser i sina förslag till beslut även om jag tycker det är trist att de inte vågat ta ett steg till.
"...har lön 365 dagar per år, tjänar pengar åt sin arbetsgivare ca 20 av dessa"
Gefles Jakob Orlov firar sitt mål tillsammans med Simon Lundevall. Klubben är den i allsvenskan med troligen högst verkningsgrad sett till intäkter kontra utdelning. Gefle IF är också den klubb vars störst andel av intäkterna går till att betala löner för spelare och personal. 77 procent av intäkterna rör personalkostnader och då har klubben en tajt organisation. Foto: Pernilla Wahlman, Scanpix
I Allsvenskan har spelarna har lön 365 dagar per år och tjänar pengar åt sin arbetsgivare ca 20 av dessa... Ändå är det färre betalande besökare än i ishockeyns Elitserie som dessutom med 75 procent av lagen (12 mot 16) omsätter 25 procent mer.
Vad kan vi då lära av rapporten ”Analys av allsvenska klubbarnas ekonomi 2012?”
51 procent är löner
Först att Svenska Fotbollsförbundet väljer absoluta siffror, dvs man jämför sig inte med någon annan. Det kunde varit intressant att få se en jämförelse med ex.vis norska eller danska ligan eller med elitserien i ishockey.
Lönekostnader ligger på 51 procent av omsättning. Det är bra jobbat. De som ligger högt (över risknivån 70 procent) är de som har för låg omsättning och inte borde kunna vara med i en liga som skall vara bäst.
BK Häcken lever på sitt framgångsrika och välskötta Gothia Cup. Hade de varit ett privatägt bolag som drivits utifrån styrning av balans och resultaträkning enbart hade man lagt ner elitlaget och fokuserat på Gothia Cup.
Eget kapital större här
Nu är det en stor och fin breddförening så man styr på andra premisser. Häcken gjorde också ett fantastiskt sportsligt resultat och var den som 2012 överlevererade mest utifrån tabellplacering/matchdagsomsättning
Eget kapital är ok, dvs på nivån 25 procent av omsättning, vilket är bättre än Elitserien.
Tillväxten på 7 procent per år får också väl godkänt. Här bör man betona att det dels handlar om nya tv-avtalet och dels om att upplevelseindustrin ligger på 4-5 procent generellt. Dvs ger tv-avtalet mer än 3 procent av tillväxten har man tappat i övrigt. Det är hur som helst en vacker siffra, hur man får in pengarna är rätt oväsentligt.
Lite snedvridet
Det vi kan konstatera är att man har färre betalande besökare än hockeyns Elitserie som dessutom med 75 procent av lagen (12 mot 16) omsätter 25 procent mer än Allsvenskan. Fotboll är en större sport och elitfotboll är globalt sett en sport som omsätter väsentligt mer än ishockey.
Om man då bortser från det sportsliga. Jag bortser från det sportsliga. Om man då bortser från det sportsliga. Det här måste repeteras eftersom ingen läsare som håller på med fotboll kommer att klara av just detta.
Om man då bortser från det sportsliga vore en liga med de tio lag som har bäst ekonomiska förutsättningar där man spelade fler matcher än idag det enklaste och snabbaste sättet att öka omsättning, vinst, sänkta spelarlöner (fler spelare som vill spela allsvenskt och färre platser), ökade tv-intäkter per klubb med mera.
Skälet till det är att de tio lag som omsätter mest med Häcken som enda undantag också är de lag som drar mest publik, dvs har kunder som vill betala.
Då kan vi börja drömma
Nu lär man inte bortse från det sportsliga så den här enkla vägen mot hälsa och välstånd kan vi fetglömma som kidsen säger.
För oss som både slutat tro på drömmar av Åshöjden modell och blivit så gamla att vi glömt bort merparten av boken är det enkelt att konstatera att det är långt till en kvartsfinal i Champions League.
En gissning är väl att den dag vi har en högsta serie med 10 lag som omsätter över 200 miljoner så kan någon av dem, ungefär ett år av tio nå dit även om det inte borde gå.
Mängden intäktsdagar borde vara större
Korrelationen omsättning och prestation är extremt hög över en tio års period men låg för en enskild säsong.
För klubbarna är mängden intäktsdagar det största enskilda problemet. Allsvenskan innebär att spelarna som har lön 365 dagar per år tjänar pengar åt sin arbetsgivare ca 20 av dessa.
Här utgör förbund och internationella förbund ett problem då det är svårt att utöka antalet omgångar då så många dagar är blockerade.
Sammanfattningsvis så visar förbundets sammanställning att det inte föreligger någon kris (mer än i GAIS) men det finns heller ingenting som pekar på att det går att förbättra ekonomin speciellt mycket.
Inte ens för oss nördar leder rapporten till någon form av upphetsning.
"Varför blir det fel hela tiden?"
Poliser ska själva bestämma hur stor styrka som ska sättas in vid varje match. Här har ingen annan part, exempelvis klubben som ska arrangera en match något att säga till om. Foto:Scanpix,
Regeringen med Beatrice Ask och Lena Liljeroth Adelsohn har lyckats att skapa två utredningar som pekar åt varsitt håll. Hanteringen av polisnotorna understryker hur alliansregeringen skadar idrotten. Det vi ser är ett politiskt haveri.
Statsministern kom med svepande formuleringar på en presskonferens om att hot mot idrottsledare är hemskt och något regeringen bör göra något åt.
Men vad han avsåg och eftersom man under sex år inte gjort något mer än utrett och struntat i sina egna regeringsförklaringar så växer bara frågetecknen.
Vill ha bort frågan
F.d. justitierådet, f.d ordf i Högsta domstolen Bo Svensson förslår alltså en halverad poliskostnad för s.k. idrottsbolag när han nu presenterar sin promemoria på området. Eller rättare sagt, Bo Svensson har levererat en politisk beställning från regeringen som saknar en fungerande legal grund.
Jämfört med Björn Ericsson gedigna arbete har det inte här funnits någon ambition att finna en fungerande modell, utan upplevelsen av dagens promemoria blir att frågan skall bort från agendan inför nästa val.
I kombination med att Ask, departementet och justitieutskottet inte lyft ett finger för att leverera de lagar som idrotten behöver för att kunna bli duktigare blir man ledsen. Det är trist och konklusionen att alliansregeringen skadar idrotten gör mig ledsen, men jag finner ingen annan slutsats.
Ett patetiskt förslag
Det vi kan konstatera är att för de som arbetar med de här frågorna inom idrotten är resultatet av Svenssons promemoria patetiskt. Patetiskt är det vanligaste uttryck jag hört bland de insatta under dagen.
Det finns fyra punkter som gör mig besviken på Svensson, hans bakgrund borde innebära en juridisk stringens och det vi får nu är motsatsen, dvs regeringens tyckande.
1. EU förordningens 107-108 paragraf och lagakraftvunna domar på området beaktas inte. Dvs det i domstol fastslagna att det är eventets omfattning, inte organisationsform som avgör om eventet är kommersiellt bortser man ifrån. Lite trist när vår regering föreslår olagliga lösningar. Effekten blir också att varje beslut och varje faktura överklagas med hänvisning till konkurrensrätten. Omöjlig situation blir fallet.
2. I debattartikeln kommer signalen om att man om detta inte håller (dvs man måste debitera även de s.k. ideella på grund av lagar) får man öka stödet till de ideella. Blir ytterligare ett brott mot konkurrenslagen om likabehandling. Notera att ideella Malmö FF omsätter mest. Drar man in 300 miljoner i intäkter tycker åtminstone jag att man är verksam på en kommersiell marknad. Någon däremot?
På en parts villkor
3. ”Halverad kostnad” saknar värde så länge en part ensidigt utan motivering kan bestämma vad som är 100 procent. Rättssäkerheten där polisen, den myndighet som tappat mest förtroende och bara kan benämnas som dysfunktionell enligt alla utvärderingar, både är den som på hemliga grunder bestämmer omfattning för bevakning och sedan fakturerar är inte värdigt en rättsstat. Å andra sidan är det än värre om polisen har rätt i att man inte kan informera för att föreningen är infiltrerad av kriminella.
4. Det demokratiskt inkorrekta där en aktör utöver alla andra skatter skall bära poliskostnader när deras konkurrenter inom krog, resorts och andra delar av upplevelseindustri slipper är skrämmande. Elitidrotten lägger in miljarder i skatter till staten men det beaktas inte.
Det man skriver är att ideella föreningar (i alla fall tills EU hanterat frågan) kan skapa konkurrensfördelar genom att låta polisen göra allt då det är gratis för dem.
Då hinner man debitera miljoner
Här börjar vi närma oss slutsatsen att man har haft otur när man tänkt. Argumentet att man vill ge incitament för de bolagsdrivna att jobba med säkerheten faller på sin egen orimlighet.
Det man också skriver att införandet kan dröja till 2014, dvs man skall först debitera föreningarna på fulla avgifter i år.
Det Stockholms politiker bör notera är att deras slogan ”ett Stockholm i världsklass” inte kommer att ha några framgångsrika exempel inom idrotten utifrån hur Stockholmsidrotten hanteras av både lokala och nationella politiker.
Så trist, så fel, så onödigt
Det ekonomiskt rationella att bygga arenor för 6 miljarder och sedan stå där med lag i superetta och hockeyallsvenska för att få in 20 miljoner om året i polisfakturor övergår mitt förstånd. Det kan vara fakta om två år.
Att rikspolisstyrelsen skulle vara framgångsrika i arbetet att skapa nationell likabehandling är dessutom mindre troligt. Personliga relationer leder till att landsortsklubbarna kommer att få billigare lösningar. Kan någon informera mig om något rikspolisstyrelsen varit framgångsrika med?
Sammanfattningsvis kan vi bara konstatera att det Bo Svensson och Beatrice Ask nu lyckats med är att öka misstroende mellan idrotten och regeringen, mellan idrotten och polisen och definitivt mellan politiker och fansen. Man försämrar grunden för att de goda supportrarna skall vara med och skapa en positiv läktarkultur.
De försämrar också allt det goda som hade kunnat komma ur Björn Ericssons utredning.
Om någon person med rötterna i 60-talets Sverige utgår ifrån att polismyndigheten alltid agerar korrekt bör åter nämnas att en närpolischef i Skåne på uppdrag av rikspolisstyrelsens jurister uppfann dressyrhuliganer och tvingade Falsterbo Horse show att betala 300 000 kronor för polisbevakning.
Sverige är fantastiskt, vi är enda landet i världen som har huliganer inom dressyrridning. Det är samma polismyndighet som nu skall bestämma hur mycket hälften är.
"Vem vinner på hockey-VM?"
De här trivs i alla fall. Svenska fans på läktaren under VM-matchen mellan Sverige och Vitryssland i Globen i Stockholm på måndagen. Foto: Anders Wiklund, Scanpix
Är hockey-VM en bra affär? Det enkla svaret är ja. Hockey-VM är en bra affär för Stockholms stad, Anders Borg och det internationella ishockeyförbundet. Huruvida det är en bra affär för Svenska Ishockeyförbundet återstår att se. Mitt stalltips är att svaret är nej.
Det bör betonas att jag inte har någon inside information utan bara gör en egen bedömning utifrån det jag hört.
Ett vågspel för förbundet
Mina teser för att det inte blir bra är som följer:
• Förbundet har balanserat hela VM, dvs fjolårets förluster aktiverades och blir en del av ett projektbokslut för VM som helhet. Man börjar med andra ord på minus.
• Internationella förbundet är för giriga och behåller för stor del av intäkterna. Skälet är att det kan man göra i öststater där staten går och in bär kostnader för eventet men det förstör möjligheterna för svenska aktörer att vara med och konkurrera på en nivå som går att räkna hem.
• För många världsspelare kvar i NHL-slutspelet som pågår för länge på grund av lockouten.
Konkurrensen mångdubbelt värre
• Eventet är urvattnat, ishockey-VM varje år gör att det inte finns någon hög efterfrågan. För många av de sista kunderna tycker inte det är viktigt nog, hockeynördarna kommer alltid men de räcker inte till.
• Sämsta tidsperioden som går att uppbringa. En period med två klämveckor är rena döden för ett långt event som det här. Stora grupper av konsumenterna väljer att resa bort och företagsevent är omöjliga de här veckorna. Ring runt till Stockholms alla konferenshotell och fråga vad de tycker om de här två veckorna så vet ni.
• Konkurrensen om människors fritid har ökat dramatiskt de senaste åren, det förändrar hela eventmarknaden. Nu slåss hockey-VM med trädgårdar, lantställen, båtar, golfbanor, Bruce, uteserveringar, bröllop utöver allt det andra man har att konkurrera med.
Minskat värde på varumärket
• En stark påvisad nedgång på företagsmarknaden på grund av den finansiella krisen. Affärsresor, kundevent, personalevent, konferenser, representation är det som företagen först drar in på när man befarar dåliga tider. Nu blev det inte så dåligt men drog in det gjorde man på företagen.
• Varumärket Tre Kronor har uppenbarligen tappat i värde. Mängden emotionella relationer vi klarar av är begränsad. Elitserielag, allsvenskt fotbollslag, lag i PL, NHL lag och något till börjar det bli fullt. Globaliseringen gör att landslagen tappar. Fotbollen har klarat sig tack vare Zlatan men det är svårt att i dagens extrema konkurrens behålla ett varumärke närmast befolkningens hjärta.
Sammanfattningsvis så skapar ovanstående en uppförsbacke som får Hammarbybacken att framstå som något Trafikverket sätter ut ett varningstecken för gupp för.
Stora risker
Min trista gissning (bedömning hade varit ett för starkt ord) är att hockeyförbundet kommer att gå back på sådan nivå att det skapar en ekonomisk kris. De kan sätta VM-bolaget i konkurs men de fastnar ändå i stora kostnader och de blir av med de pengar som skulle satsats på utveckling framåt. Fast jag hoppas jag har fel. Det är osannolikt att det inte slutar med personalneddragningar om jag har rätt.
Varför blev det då så här och om det är så illa vems fel är det?
Huruvida någon enskild person skall ta på sig ansvaret kan jag inte bedöma. Men någonstans vid tidpunkten för att lämna in en ansökan såg världen helt annorlunda ut och beslutsunderlaget likaså. Om man har brustit i genomförande, primärt gällande försäljning mot företag har jag ingen aning om.
Då vågar inte förbundet
Det vore förskräckligt trist om vi hamnar i ett läge där svenska förbund inte vågar ansöka om internationella event för att vi är det enda landet i världen borträknat Nordkorea där det trots otaliga regeringsförklaringar inte finns något statsstöd trots att staten alltid är en vinnare.
Det är minst lika trist om hockeyförbundet blir än svagare när det gäller att ta ansvar för juniorer men det är troligt.
Om någon vecka vet vi. Visst vore det kul med ett VM-guld. Vinsterna mot mot Tjeckien och Vitryssland ger oss visst hopp.
Men det vore förödande trist med en konkurs.
"Dessa fantastiska män, med eller utan rånarluvor... "
Bilden av en framtida fotbollsläktare? Poliser och åter poliser... Foto: Scanpix
Som medelålders gift man i ett umgänge av medelålders gifta män har vi tvingats acceptera våra fruars bedömning, att vi har extremt skeva självbilder. Att vi, för att vi är medelålders män, tror oss vara mer än vad vi är. Vi har funderat och tvingats erkänna. Vi har letat efter bevis på motsatsen men aldrig funnit något.
Älskade hustru, alla mina kamraters hustrur och alla hustrur till medelålders män som finns. Ni hade fel.
Sätter sig själv på piedestalar
Medelålders män har självinsikten. Det är äntligen bevisat. Vi borde få bestämma! I alla fall lite mer.
Den trubbigaste grupp av medelåldersmän som finns, en grupp som sätter sig själva på piedestaler så höga att Eiffeltornet blir futtigt, dvs de som sitter i de fotbollsförbunds distrikt och de föreningar som får vara remissinstans inför årsmötet har lämnat sitt omdöme om 51-procentsregeln
De har nämligen gjort århundradets pudel. 80 procent av dem har kommit fram till den lysande slutsatsen ”Vi är så inihelvete korkade och vi saknar helt omdöme att det vore fullständigt livsfarligt att låta oss besluta om något som har med fotboll att göra”.
Varpaförbundet bestämmer i stället
Beslut om hur fotboll skall spelas skall Dragkamps och Varpaförbundet bestämma över. Typ.
Mer självinsikt än så går helt enkelt inte att finna. Det enda som förvånar mig är att de inte i fritextfältet har skrivit någon om liten snopp, men det kan förklaras med att det är information som inte längre behövs.
Älskade Sussie, vi män har självinsikt. Det kryllar av medelålders män som förstår att de ingenting begriper och är beredda att säga det högt. Du kan få en lista på namn om du inte tror mig, kolla på www.svenskfotboll.se.
I rättvisans namn bör nämnas att de flesta inom SvFF svarade innan de såg RF:s proposition. Här har någon klantat sig i tidsordningen av demokratiska processer. Dvs remissvaret inom fotbollen gjordes utan att de kände till hur propositionen såg ut.
Skammens dag
Sen blir det råtrist en dag som denna.
Idag är en skammens dag. En kvart efter att SvFF släppt sin pressrelease så kommer Djurgården med sin. Tommy Jacobsson och Magnus Persson går på grund av idioterna och de kriminella som tagit över makten.
Den får vår statsminister att agera. Han skall ha all heder för att han gör det. Det är dags att göra skillnad.
Och så ska vi alla gå på årsmöten
Kan vi nu få alla som håller på ett lag att betala in en hundring och bli medlem och gå på nästa medlemsmöte så är mycket vunnet. Är vi 1 000 kan inte 30 anabolstörda kriminella i skinnjackor skrämma oss.
Klart är att varje socialförvaltning skall få frågan om han är lämplig vårdnadshavare till sina barn när medlemskap i en firma finns. Klart att den som är medlem i en firma eller ses som närstående av en firma skall uteslutas som medlem i föreningen.
Här är stadgarna underbara, det räcker med misstanke för uteslutning. För att travestera Nike, Just do it.
Börja med att ta av er rånarluvorna
En bra idé vore att stänga ståplats i tio omgångar. Om de som älskar sin klubb så mycket inte kan sitta med vi andra och betala lite mer (de bränner oceaner av pengar på kröken och droger före match så pengar har de) kan de fara och hoppa. Samtidigt som vi säger nej till beteende när de blir en pöbel.
Enkelt att göra om de inte får ha rånarluvan på.
Den tristaste dagen för svensk idrott på länge kan bli något positivt.
Reinfeldt missade en poäng
För mig återstår ett kopiöst bekymmer. Jag liksom övriga inom den svenska medelklassen har helt tappat förtroendet för polisen. Vi har gett våldsmonopolet till en dysfunktionell organisation.
Möjligheten för de goda krafterna som Fredrik Reinfeldt pekar på att göra något är begränsat då den myndighet som borde värna demokratin som bas utifrån att de fått våldsmonopolet visar sig vara en katastrof.
Det Fredrik Reinfeldt inte sa, och inte ville säga, men den enkla extrapoleringen av hans presskonferans i kombo med en icke fungerande polis är att vi har förlorat. Det krävs mycket av oss som älskar idrott när rikspolischef Bengt Svensson som ledare för en organisation som inte fungerar skall försvara demokratin.
Fredrik R missade den lilla poängen. Hade han levererat en fungerande polis hade vi vågat stå upp för fotbollen.
"Föreningen har makt över alla idrottsliga värden, så bra"
Klubbarna värnar om sina fans och oron från supportergruppen är lite märkligt, skriver Dan Persson. Foto: Andreas Hillergren, Scanpix
För att citera Leif GW Perssons antihjälte Ewert Bäckström, "Vad är det som händer?" Ur alla sakliga perspektiv borde Riksidrottsmötet till 100 procent rösta för Riksidrottsstyrelsens förslag om hantering av den s.k. 51-procentsregeln. Borde...
Förslaget innebär att föreningen har en total makt över alla idrottsliga värden. Dvs det företag som föreningen upplåter ”hyr eller lånat ut”, inte överlåter ”säljer”, rätten att delta i seriespel till måste följa alla regelverk som Specialidrottsförbundet beslutar annars blir de av med rätten.
Finns inget sakskäl
Förslaget flyttar ner demokratiska beslut till rätt nivå i ett läge där förbunden inom RF är mer heterogena än någonsin, dvs risken för att gemensamma regler skadar enskilda förbund har ökat väsentligt.
Förslaget innebär att det går att investera i ett Idrotts-AB med möjlighet att ha en påverkan på sannolikheten att få tillbaka sina pengar. Det är en förändring som rent teoretiskt borde öka viljan att investera i sådana bolag för att använda en engelsk underdrift.
Något sakskäl att vara emot förslaget att beslutet flyttas till specialförbunden med tillägget att upplåtelseavtal skall följa ett regelverk och kontrolleras av både SF och RF föreligger alltså inte.
Tre skäl att vara emot
Nästa fråga, den som det då inte finns några förslag om och som av det enkla skälet inte kan behandlas på Riksidrottsmötet och som sedan inte blir en RF-fråga utan en SF-fråga, den om man skall tillåta att bolag som inte ägs till minst 51 procent av en ideell förening ansluten till SF att delta i seriespel är inte lika enkel.
Frågan är inte aktuell, men den är inte enkel.
Det återstår då åtminstone tre skäl att vara emot att ett bolag som inte ägs till minst 51 procent av en ideell förening deltar i seriespel.
1. Man är ideologisk fundamentalist och anser att allt som inte är ideellt föreningsliv är av ondo, att SATS och Skistar är onda företag för att de driver verksamhet som gym och skidbackar i vinstsyfte och liknande.
2. Man är organiserad i en s.k. firma och inser blixtsnabbt att arrangören av matchen blir ett privat bolag som kan införa arrangörsavstängningar, marknadsanpassa priserna för ståplats, säga nej till s.k. ”förhandlingar” om rabatter, kvartssamtal med mera. Dvs hota den makt och inflytande man skapat.
3. Man är organiserad i en supporterförening av goda supporters och tror att man riskerar förlora den maktposition man skickligt byggt upp om arrangören av matchen inte är föreningen.
Det finns anledning att respektera alla tre skälen.
De överdriver
Ideologerna för att vi skall respektera rätten till åsikter. Kunde jag låta mina åsikter bara vara styrda med hjärta så skulle jag hålla med dem, uppväxt i ett folkrörelsehem som jag är. Nu tvingas jag inse att det av praktiska skäl sällan är dumt att försöka anpassa åsikten till den verklighet vi lever i.
Firmorna för att de är rationella i sitt motstånd och skall ha respekt för det, konsekvensen blir om någon förening fullföljer en privatisering den de befarar.
Däremot bedömer jag att de överdriver riskerna att så sker.
Ingen vill vara utan dem
Supporterföreningarna förtjänar respekt för att de arbetar så hårt för att få fram en god läktarkultur. Här bedömer jag dock att de, om de klarar av att öka mängden engagerade och få acceptans för god läktarkultur, behåller de sin maktposition.
Det enda vi kan vara 150 procent säkra på är att någon som investerat privata pengar i ett företag i underhållningsindustrin (dit elitidrotten hör oavsett hur man bedriver verksamheten) inte förstör sin investering genom att be de mest trogna kunderna fara åt helvete.
Den som kan påvisa att han representerar 5 000 regelbundna kunder kommer aldrig behöva uppleva att han inte har en förhandlingsposition.
Så bedömer jag, rätt eller fel, läget just nu.
Frågor och svar
Då återstår några andra enkla frågor:
Q: Vad är grunden till supporterunionens uttalande i Aftonbladet om bojkott om RF förslaget går igenom?
A: Brist på kunnande om föreningsregelverk. RF är en demokratisk organisation. Röstar en majoritet igenom att RF skall göra något och ger dem grunderna därför så skall RF göra det, vilket RF nu gjort. Det är sedan upp till deras högsta organ att besluta utifrån vad som är bäst för RF:s medlemmar. Medlemsorganisationer har stadgar som säger att de skall göra det som är bäst för befintliga medlemmar. Överfört är det en god förklaring till varför fackföreningar skall besluta om vad som är bäst för deras befintliga medlemmar som har jobb även om det vore bättre för samhället om de valde det som var bäst för de som stod utanför. Det är odemokratiskt att inte respektera detta. Klackarna kommer dessutom inte att bestraffa de föreningar de säger sig älska med en bojkott, då dessa är oskyldiga.
Q: Hur kommer fotbollsförbundet att agera?
A: Till veckan har de svar på sin förfrågan till föreningar och distrikt. Supporterunionens och en del föreningars åsikt måste ta Karl-Erik Nilsson och fotbollsförbundet hårt. Det går nämligen inte att tolka som annat än ett misstroende mot SvFF som demokratisk organisation. Det gör mig ledsen och jag tycker det är djupt orättvist att ifrågasätta demokratin inom SvFF, i synnerhet nu när en del av de tråddragande osynliga makthavarna i bakgrunden är på väg ut och de har tydliga planer på att öka öppenheten. Stalltipset är att SvFF går på RF:s förslag eftersom de sakliga invändningarna är uppfyllda och de inte gärna kan inkompetensförklara sig själva.
Q: Kommer SvFF att på en stämma de kommande fyra åren att ta bort 51-procentregeln?
A: Nej. Undantaget är att det visar sig uppenbart att viljan att öka intäkterna för att nå högre nivåer med bättre ranking som liga kräver kapital som man inte kan nå på annat sätt. Alternativt kan behovet av att skydda den ideella föreningen, värdegrunden, ungdomsverksamheten, dvs allt det viktiga, göra att man vill lägga över riskerna med eliten i ett bolag som kan ta in andra pengar än föreningens.
Q: Kommer det här beslutet att förändra strukturen av svensk idrott?
A: Nej. Några SF, men inte fotboll kommer att rösta igenom ett beslut att ta bort 51-procentregeln och några föreningar kommer att följa efter. Men strukturen förändras inte. Jag gissar att några privata aktörer kommer att försöka bedriva ungdomsidrott bättre än föreningslivet men är tveksam om de kommer att lyckas trots betalningsviljan hos föräldrar.
Q: Hur ser strukturen ut inom fotbollen?
A: Sveriges största idrott, ca 1 miljon medlemmar, Ca en halv miljon aktiva spelare, 3 400 föreningar, man står för 30 procent av alla sammankomster inom svensk idrott (inom RF) men har 3,5 procent av rösterna på RIM. Allsvenskan omsätter över 1 miljard, mer än 4 miljoner svenskar tittar på fotboll på tv varje år, ca en miljon individer går varje år på en match i en högre serie. Ca 2 procent av dessa är organiserade i en supporterförening och ca 0,6 promille är aktiva i en s.k. firma.
RF:s förslag går igenom
Av de ca 600 000 individer som går på allsvenska matcher står dock ca 60 000 individer som går på nästan alla matcher för mer än hälften av arenabesöken och ca 25 procent av arenaintäkten.
NOT: Det sista styckets siffror är bästa möjliga uppskattning utifrån de fakta vi hittar. De är dock i sak att se som antaganden då det inte går att få fram explicita fakta. Om någon har fakta så rättar vi gärna. Har jag fel uppgift någon annanstans så rättar vi självfallet också, vi har inte resurser att göra en veckas research utan går på den databank jag byggt själv och kollar mot Google.
Q: Vad händer nu?
A: Min tes är att ingen kan förutsäga framtid, vilket dagligen bevisas när vi gör en okulärbesiktning av vädret utanför fönstret eller bedömer avvikelsen mellan där vi tänkt golfbollen skall landa och var den landar.
Med ett odds som är bättre än tre så bettar jag på att RF:s förslag går igenom. Det är nämligen rationellt bra och även om vi kan ifrågasätta hur den representativa demokratin fungerar inom idrotten har vi inte funnit anledning att ifrågasätta att de som röstar är kloka människor.
"RF ska leverera idrottande invånare"
RF:s nya strategi är baserad på det livskraftiga att ge den ideella föreningen nya verktyg och inte det förödande med att försöka anpassa samhället till det som passade den ideella föreningen.
Det är tyvärr allt för sällan man blir glad av att läsa pressmeddelanden från RF men idag förtjänar de beröm.
Proppen om ett strategiarbete om svensk idrotts framtida förutsättningar andas en acceptans av samhällsförändringar som grund för strategiarbetet.
Breddmålen i centrum
Sannolikheten att skapa en framgångsrik strategi ökar onekligen om den är baserad på den verklighet vi har istället för den verklighet vi önskar att vi hade.
När det här omfattande arbetet skall presenteras om två år hoppas jag att det är breddmålen som finns i centrum. Det är viktigare för samhället att vi fortsätter öka antalet invånare som idrottar än i vilken form det sker.
RF är över tid den enda aktör som kan äga ansvaret att göra politiker och media väl informerade om vilken samhällsnytta som idrotten genererar och ta till vara idrottens intresse.
Leverera idrottande invånare
Då bör alla aktörer som levererar någon form av idrottande invånare kunna inkluderas även om formerna kan avvika från den traditionella ideella föreningen.
Svensk idrott skall vara inkluderande och då blir det fel om man (som enligt Uppdrag Granskning) inkluderar huliganer och kriminella men exkluderar de som agerar kommersiellt eller ännu värre, det vi ser bland ungdomsidrotten att ett ökat antal barn inte har råd att vara med.
Viktigt också att strategiarbetet baseras på det livskraftiga att ge den ideella föreningen nya verktyg och inte det förödande med att försöka anpassa samhället till det som passade den ideella föreningen.
Krävs en rannsakan
Det blir också tydligt klarlagt i propositionen att det vi strävar efter är en idrottsrörelse som värderar breddaktiviteter lika högt som elitframgångar. Det är bara då vi levererar samhällsnytta nog för att motivera ett ökat stöd.
Här tror jag många i ledningen av specialförbunden har skäl att rannsaka sin verksamhet.
En mening som tydligt påvisar hur självkritisk man valt att vara är följande: ”Undersökningar visar dock att många gärna skulle idrotta inom föreningslivet om verksamheten vore utformad på ett tilltalande sätt”.
Ett annorlunda tänk
Samtidigt som antalet som idrottar har ökat med ca 30 procent och andelen som är helt inaktiva har minskat med 25 procent har idrottsrörelsen tappat medlemmar.
Den modell vi valt är inte uppenbarligen inte attraktiv på marknaden, det känns som vi säljer trattgrammofoner medan gymmen erbjuder Spotify. Idrott är för viktigt för att vi ska få skjuta oss i foten på det här sättet.
Det viktiga är att idrottsrörelsen som helhet förstår vilket fundamentalt misslyckande det är och att det inte räcker med att gå över till Vinyl eller CD spelare.
Kom ihåg demokratin
Ser man statistiken på unga tjejers idrottande i föreningsregi och ser hur andelen unga tjejer på vårt gym ökat de senaste åren får man en aha-upplevelse.
En fråga som jag hoppas belyses i strategiarbetet är demokratiprocessen. Idrottsrörelsen får inte hamna i det kaos som de politiska partierna hamnat i där medlemmarna lämnat in och demokratin har slutat fungera.
Det är en fråga om legitimiteten. Svenska idrottsförbund får inte bli som socialdemokraternas stockholmsdistrikt.
Bra lösning
RF har också löst den i sak oväsentliga men ideologiskt problematiska frågan om var man tar beslut om att förändra 51-procentsregeln på ett mycket intelligent sätt.
Man flyttar besluten till specialförbunden samtidigt som man säkrar att upplåtelseavtalen mellan förening och bolag skrivs så att det man kännetecknar som idrottens kärnvärden skyddas. Ingen kan nu påstå att en ändring av rösträtten kan skada idrotten.
Skrivningen torde ha alla förutsättningar att vinna nödvändiga 67 procent bifall även om vi kan förvänta oss att den något heterogena motståndsgruppen bestående av Fäktförbundet och Firman Boys inte kommer att byta åsikt på grund av detta.
Välkomna, Skateboardförbundet
När det gäller invalen där nio förbund ansökt och där styrelsen nu föreslår att Skateboardförbundet skall bli medlem, men där inget av de andra klarade nålsögat. Även här ser jag det positiva i agerandet.
Skateboardkulturen är onekligen något nytt, det är troligt att deras sätt att organisera föreningsverksamheten är mera modern än den hos många av de idrotter som lever på lånad tid.
Skälen till förslag på avslag för de övriga åtta delar jag även om min bedömning är att
Cricket nästa gång
Cricketförbundet kommer att klara medlemskraven om något år och dessutom bli det förbund som vinner alla bedömningar om mångfald då Cricket är stora bland invandrare.
Ett trist antagande är också att det så småningom kommer att bli nödvändigt att införa regler så att man kan utesluta förbund som inte lever upp till grundkraven för medlemskap i antal medlemmar och mängd föreningar. Jag vill ingen något ont men legitimiteten kräver att statsbidragen används rationellt.
Men totalt sätt har RFs styrelse och ledning visat att man bejakar verkligheten och samhällsutvecklingen och det skapar hopp för framtiden.
+++
PS: Fotbollens ordförande Karl-Erik Nilsson medverkade i Ekots lördagsintervju. För mig som glatt mig över att elitfotbollen jobbar hårt med sitt projekt ”Stå upp för fotbollen” var det lite trist att konstatera att det gjorde inte Karl-Erik. Det var nog den tråkigaste lördagsintervju jag hört i modern tid och om någon hade förväntat sig att få reda på vad Sveriges största idrottsförbund tycker så blev någon besviken.
"The times they are changing"
Lite halvrisigt läge, eller hur? Det samma gäller åtminstone delvis golfförbundet som inte får chansen att göra önskvärda förändringar. Foto: Scanpixm
1964 skrev Robert Zimmerman en sång med budskapet till ungdomens föräldrar att de skulle bejaka förändringar i samhället och inte vara rädda för förändringar som nästa generation ville ha. Låten finns på plats 59 på listan över de bästa poplåtarna någonsin. 30 procent av de i min generation vet inte att Robert Zimmerman är Bob Dylan och halva vår nuvarande befolkning vet inte vem Bob Dylan är.
Denna krönika är en betraktelse över min närvaro på golfförbundets förbundsmöte. Ca 200 personer varav 75 ombud träffades i dåtidens huvudstad för Svearna. Dvs Västerås. Bob Dylans mästerverk ekade i mitt huvud under mötet.
Kramare eler kritiker
För läsare som inte är aktiva inom golfen bör noteras att jag omväxlande ses som en golfförbundskramare eller som en osaklig golfförbundskritiker beroende vem inom golfen man frågar och när.
Jag har inga synpunkter i sak i den frågan, folk får tycka vad man vill, men kloka personer i min närhet indikerar att det är intellektuellt osannolikt att båda parter har rätt samt att existensen av båda grupperingarna tyder på ingen av dem har rätt.
Jag ser mig själv som varken eller, jag försöker utifrån mina begränsningar skriva det jag tror är bäst. Även om min kärlek till golfen allt för ofta upplevs som obesvarad på golfbanan så finns den där. Detta som upplysning inför följande text.
Kreativt av förbundet
SGF hade tagit dit både Kasper Lund Kirkegaard och Anna Iwarsson. Kasper jobbar för dansk idrott och har forskat på god akademisk nivå på temat ”Vad gör idrotten för fel när fitnessbranschen kan öka sina intäkter dramatiskt medan idrotten minskar?”
Anna är den person som gjort att Friskis&Svettis gått från att upplevas som en bastrosa på Konsum till en framgångsrik, lönsam och trendig organisation.
Deras presentationer var kristallklara, det krävs inte förståelse för vad som behöver ändras på högre nivå än en grundskola ger.
Förbundsledningen bör få en stor eloge för att de vill fortsätta ligga i framkant bland förbunden och för att de vågar svära i kyrkan genom valet av föreläsare. Själv blir jag lite varm i själen över ledningen och styrelsens tro på att anpassning till verklighet är möjligt i en organisation som inte är på gränsen till konkurs.
Sen blev allt som vanligt
Sen kom verkligheten i kapp och när alla entusiastiskt klappat händerna bestämde man sig snabbt för att inte låta fungerande exempel och akademisk forskning vara grund för verksamheten utan låta allt bli som vanligt igen.
Redan nästa seminarium som handlade om elitutveckling visade tydligt att viljan att skapa mer breddgolfare som kan betala kalaset inte ses som fint nog för en församling som lydigt applåderade en listning över svenska golfstjärnor men fick väldigt lite information om hur förbundets elitavdelning använder våra medel effektivt.
Bäst var Pu (Per Ulrik Johansson) som kom med ett antal one-liners ur verkligheten, vissa av dem direkt motstridiga det gällande inom ungdomsidrotten.
Hur resonerade valberedningen?
Det sista seminariet på temat om att tv-mediet förändras gav svaret att tv-mediet förändras men att folk gillar att titta på tv.
Lördagen följdes via sociala medier och golf.se. Tesen att 14 mil enkel inte motiverade en resa utifrån det förväntade att ingen oförutsett skulle inträffa besannades.
Christer Bergfors omvaldes som ordförande, valberedningens ordförande hade klokt nog avsagt sig omval. Guy Ericsson fick inte förnyat förtroende utan Stefan Bengtsson valdes till ledamot. Jag tycker om båda men när problembilden är att vi tappar breddgolfarna och eliten får en orimligt stor andel av resurserna så förstår jag inte hur valberedningen resonerade.
Valde vd:n för hockeyallsvenskan
Det stimulerande med valet av Stefan är att Stefan i sin roll som Vd för Hockeyallsvenskan varit mycket kritisk till att distriktens maktposition. En åsikt han förhoppningsvis tar med sig in i golfen.
Påståendet att hela valberedningens fallerande handlar om avundsjuka mellan Barsebäck och Vasatorp får ses som del av resonemanget i baren efter middagen. Långt efter middagen.
Som Brasklapp bör noteras att jag är tveksam till att en valberedning numera har förutsättningar att göra ett gott arbete om ”gott” definieras som representativt relevant.
Skåne backade
Att Skåne drog tillbaka sin motion var ingen överraskning. Den var undermålig ur alla perspektiv. Sen kan de återkomma med valda delar som enskilda tydliga motioner till nästa år och jag kommer definitivt att stödja en del av dessa om de blir mer stringent formulerade.
Att minska på IT-utvecklingen som sågs som en tydlig framgångsfaktor i Karstens forskning är inte ett område jag stödjer men behovet av en förbundstidning i print (jag har avsagt mig mitt ex då appen är så bra) och bankonsulenternas avskaffande är två exempel på förändring som är nödvändig.
Stockholms motion om förändrad mandatfördelning visar på en anomali men problemet är inte mandatfördelning utan distriktsuppdelningen. Man löser fel fråga. Å andra sidan skulle en röst per distrikt fungera lika representativt då klubbarna i stor utsträckning abdikerat.
Klubbarna har solidariskt under ett antal år betalat för högre avgifter än vad verksamheten krävt i syfte att öka förbundets egna kapital. Här kan man notera att Förbundets verksamhet genererar väsentligt lägre summor idag.
Förbundet får inte chansen
Självförsörjningsgraden har minskat dramatiskt. Fullt naturligt då tesen om ”riskfria affärer” är förhärskande. Riskfria affärer kan nämligen enligt all ekonomisk forskning aldrig någonsin generera en krona i överskott.
Det som är en bra sammanfattning är att SGF:s ledning och styrelse bejakar problemen, tar fram rätt underlag och gör en korrekt beskrivning av verkligheten, men att de inte får mandat att göra något åt dem då den verklighet som efterfrågas inte är den som finns.
Golfen har alla förutsättningar utifrån samhällstrenderna men då krävs det en ökad acceptans av samhällsförändring och den självkritik som exempelvis RF nu visar viljan att göra. Om nu SGF:s styrelse och ledning visar sig redo för det så finns inga tecken på att den politiska makten nått dit.
Sen mår jag rätt dåligt över utmärkelseutdelningen. Någonstans känns det som det ultimata bevisat på bristande förändringsbenägenhet. Att efterapa kungens belöningar från en svunnen tid är det ultimata sättet att tydligt visa att man inte vill bli modern.
"Folkrörelserna har förlorat sin demokrati"
Om AIK han infiltrerats av kriminiella personer är inte klarlagt, men på det senaste årsmötet skedde det att SVT:s TV-team inte fick närvara efter att en grupp supporters hade i majoritet sagt ifrån vid en omröstning. Foto: Scanpix
Sverige har varit ett land med en av världens bästa representativa demokrati. Föreningsbenägenheten var högst i världen i Sverige på 60- och 70-tal.
Hela min ungdom bestod av föreningsmöten, samma gällde mina föräldrar. De representanter som valdes till distriktets möten hade en hög legitimitet och en representativ andel av medlemmarna i föreningen som stödde dem.
För min föräldrageneration var medlemskapet en skyldighet, en del av det demokratiska ansvaret och man gick på årsmöten, även att gå på hockeymatcher och betala en femma i inträde sågs som en del av skyldigheten att stödja föreningen.
Så är det inte idag. En snabb koll på Nackamoderaternas hemsida visar att det enligt hemsidan välbesökta årsmötet hade knappt 70 deltagare av ca 800 medlemmar i en kommun med 90 000 invånare.
De väljer varandra
65 deltagare om jag räknar rätt på bilden från årsmötet i en kommun där M har 29 mandat i fullmäktige, plus suppleanter, nämndmedlemmar innebär i praktiken att bara de förtroendevalda var närvarande. M är största parti i Nacka.
Den dominerande hårfärgen på bilden på årsmötet är grå med hud istället för hår på andra plats.
De väljer varandra blir den trista slutsatsen.
Det är ingen kritik av Nackamoderaterna, det ser likadant ut i de övriga partierna och i resten av landet. Det ser likadant ut inom idrotten också. Utvecklingen är en utförsbacke och det finns inga tendenser någonstans till en förbättring.
Får inte ihop styrelser
Modellen med den ideella demokratiska föreningen är alltså långsamt döende.
Vi har en hög föreningsdödlighet redan idag och de föreningar som finns får svårare och svårare att få ihop en styrelse.
Lägg på konstanta problem med ekonomin, ett styrelsearbete som bara innebär problemhantering, ingen uppskattning och ingen återväxt. Nästa generation kommer inte att ställa upp i tillräcklig omfattning.
Sen finns det fortfarande välskötta föreningar med hög legitimitet som gör ett fantastiskt arbete men trenden är väldigt trist.
Demokrati bli icke demokrati
Det Björn Ericsson pekar på i utredningen om idrottsvåldet är enkelt att sammanfatta.
Om vi inte skapar en ny fungerande demokratisk modell får vi så småningom en icke demokratisk modell.
Det farliga är alltså att för länge hålla sig kvar vid den icke fungerande modellen för då ökar risken för en icke demokratisk efterföljare.
Det ingen av oss känner till är vilket datum som gäller för den gamla modellens död. Min gissning är mellan 2008 och 2030. Det kan redan ha hänt.
Många exempel
Den slutna processen när fotbollsförbundet valde ordförande förra året, socialdemokraternas misslyckande med samma slutna process vid valet av Juholt och nu på kongressen valet av Omar Mustafa, golfförbundets valberednings katastrofala misslyckande med förslaget om ny ordförande, IFK Göteborgs årsmöte och så vidare, exemplen är många.
Allt detta visar att den representativa demokratin har slutat fungera. Det är de valda som väljer varandra.
För mig som styrelseledamot i en idrottsförening där jag är vald av 3 procent av medlemmarna är det svårt att känna mig förtroendevald. När då 40 procent av föreningarna är med och väljer distriktsstyrelse är representationen försumbar redan på den nivån.
Ödesdigra konsekvenser
När sedan antalet medlemmar per mandat på riksidrottsmötet ibland består av 800 personer och som mest är 120 000 blir det uppenbart för alla att den representativa demokratin inte fungerar.
Det går att fortsätta i evighet med att peka på att vår nuvarande modell krackelerar och har stora demokratiska brister.
Om nu det bara är att konstatera även om det är trist så uppstår två frågor.
1. Vad får det för konsekvenser?
2. Vad kan vi göra åt det?
Internet bara en fluga!
På fråga ett är första svaret självfallet att det leder till att föreningens, distriktets, förbundets beslut inte speglar medlemskollektivets önskemål då de få som kommer inte är representativa.
Nu är styrelseledamöterna i de flesta fall både kloka och lyhörda och dessutom oftast styrda av fakta så skadan behöver inte bli så stor men på en känd golfklubb med 1 200 medlemmar röstade 30 medlemmar nyligen igenom en motion på temat att internet nog är en fluga i alla fall.
Kontrollfunktionen försvinner helt enkelt om de ledande väljer varandra. Vi får en än mer introvert verksamhet.
Det stora problemet är dock att legitimiteten försvinner. Vi kan bara företräda våra medlemmar och få den makt som medlemmarna gett oss om vi har en legitimitet.
Här har vi det största hotet mot idrottsrörelsen, att stödet från stat och kommun minskar för det finns inga legitima mottagare.
Förening får en helt annan betydelse
Ett exempel är golfen. För att golfen skall nå framgång i sin strävan att få golf klassat som den friskvård det är krävs det två saker, ett SGF med hög legitimitet och intelligenta politiker. I nuläget saknas det senare. Vi får inte tappa det första.
Till den andra frågan, vad skall vi göra åt det så saknar vi i nuläget lösning. Inget vet om det är e-demokrati, medlemskap via Facebook, borttagna distrikt eller något annat.
Svaret på frågan blir alltså att det vi bör lägga fokus på är att börja ta fram svaret på frågan hur vi får ett fungerande, representativt demokratiskt nytt system.
Det är dags att agera nu, annars kommer ordet ”förening” i framtiden bara användas när två kroppar möts.
"Idrotten i ett stort vägskäl"
Vid riksidrottsmötet i Luleå måste specialförbundet och RF våga ta beslut. För mycket står på spel och nu kan inte delegaterna huka längre. Foto: Scanpix
Idrott måste ta beslut. Som demokratiproblemen, att bara medelklassens barn har råd att vara med och politikernas skeva syn. Samhället behöver idrotten, men hur ska den formas. Nu är svaret oundvikligt.
Det är självfallet så att det finns gradskillnader i begreppet fakta i den här frågan. Min bästa tolkning av fakta är som följer.
Fråga ett är om vem som bör besluta om hur en förening skall organisera sin verksamhet?
Självklara svar
Svaret på den frågan är att det bör en majoritet av föreningens medlemmar göra. För vissa grundläggande frågor är det naturligt och normalt att ha krav på en kvalificerad majoritet.
Om en förening vill vara med i ett förbund (vilket är frivilligt) så måste föreningen självfallet acceptera de skyldigheter och rättigheter som en majoritet av förbundet beslutar.
Vill förbundet vara med i en riksorganisation, exempelvis för att få del av statsbidrag eller mer positivt för att vara och skapa bättre förutsättningar för att stärka idrotten på nationell nivå måste man följa riksorganisationens regler med de rättigheter och skyldigheter som det medför.
RF eller specialförbunden?
Det är naturligt att golfförbundet själva avgör hur man spelar golf. Det vore ingen bra fråga att skicka till RF då man kan anta att golfförbundet besitter en bättre kompetens och större vilja att hantera de frågorna. Golfförbundet har dessutom att följa R&A och USGA, dvs RF är inte högsta instans. Så är det för de flesta.
Det beslutet på det kommande riksidrottsmötet i Luleå handlar om är enbart allena om vem som skall ta beslut om hur en idrott skall organiseras.
RF eller specialförbunden. En demokratisk princip är att beslut skall tas så nära de berörda som möjligt. Beslut om en ny cykelbana i Nacka fattas bäst i Nacka. Bryssel är inte bästa stället för sådant beslut. En annan är att de som är med och tar ett demokratiskt beslut skall vara berörda. Boende i Nacka får inte rösta i Stockholms stad, svenskar får inte rösta i Finland, ja ni förstår principen.
Här vill då ett antal förbund att finländarna skall få rösta om en cykelbana i Nacka och att den omröstningen skall göras i Bryssel.
Övergripande problem
Utifrån de övergripande problem vi har med den demokratiska legitimiteten inom idrotten och folkrörelser ser jag inte det som bästa vägen framåt.
Sedan har vi den andra frågan om den valda organisationsformen för att bedriva idrott.
Att bedriva elitverksamhet, fastighetsförvaltning, gym, hälsokostbutiker, restauranger, butiker, övningsanläggningar, stallar och mycket annat i bolag har skett i minst 30 år, förmodligen längre inom svensk idrott.
Ett antal domar
Frågan handlar alltså inte om ideellt eller kommersiellt. Det finns det dessutom ett antal domar på som tydligt påvisar att det inte finns något s.k. idrottsbolag. Ett bolag är ett bolag och det är samma regler för ett bolag som ägs av en idrottsförening som för bolag som Volvo.
Nu kan vi alltså tydligt konstatera att det går att driva idrottsverksamhet i bolag och att vi gör det i stor skala. Vi kan också efter 30 år drift av idrott i bolag såväl som i förening konstatera att det inte finns skillnader som beror på organisationsformen.
Vi kan också se att det finns områden som mår mycket bättre i ideell förening än i bolag. Ungdomsverksamhet, verksamhet med ringa omfattning och all verksamhet som saknar möjlighet att vara vinstgivande som då inte ens får drivas i bolag (staten har bestämt att bolag bara får finnas för att gå med vinst för då ökar statens intäkter).
Elitidrott och underhållningsindustri
Vi kan också konstatera att för elitidrott som är att se som underhållningsindustri med stor omsättning har lagarna över tid ändrats så att bolag är en bättre form.
Idag finns då en begränsning som innebär att för att få delta i seriespel (och lite annat) får verksamhet som bedrivs i bolagsform bara medverka om bolaget till minst 51 procent ägs av en ideell förening ansluten till ett förbund.
Hur ser då det moderna samhället ut (den frågan är då bara intressant för den minoritet som tror att det är bättre att idrott bedrivs i det samhälle vi har medan majoriteten vill utveckla idrotten till det samhälle vi hade)?
Då går det bra med bolag
Vi kan konstatera att för individuella idrotter så kan idrotten bedriva sin verksamhet i ett bolag till 100 procent ägt av idrottaren själv eller andra. Där är 51-procentsregeln nedlagd sedan många år.
Nisses golfpro AB som Nisse äger själv eller med andra finns i ett tusental ungefär och de får vara med och tävla på tävlingar arrangerade av förbundet. Skidåkare, friidrottare, skidskyttar, ryttare med flera får tävla trots att de bedriver verksamheten i privatägt bolag. Detta för att de får både vara medlem i en förening och ta intäkterna i bolag.
Däremot är det idag förbjudet för ett privatägt bolag att ställa upp i en serie och spela fotboll även om deras spelare är med i samma ideella förening.
Hockeyn fungerar bättre
Statsbidrag får inte gå till bolag så den frågan kan avfärdas direkt. Statsbidrag utgår till de som bedriver sådan verksamhet ideellt att den ger samhällsnytta. Någon ens teoretisk risk för att statens stöd till idrotten skulle minska av det här skälet finns inte.
Ett privatägt bolag som vill vara med i en serie måste självfallet lyda under det regelverk som arrangören av serien har beslutat. Här driver ishockey elitserien i ett gemensamt ägt bolag medan fotbollen gör det i föreningsform. Man har valt olika men båda fungerar. Att hockeyn fungerar bättre beror förmodligen inte på bolagsformen utan på att gruppen är mindre och mer homogen.
En förening som äger ett varumärke som ett bolag får använda kan ställa mycket hårda krav på vad som krävs för att behålla rätten att använda varumärket. Om nu AIK:s huliganer vid något tillfälle tar över föreningen kan de den här vägen kontrollera bolaget även om det till 100 procent ägs av privata intressenter.
Som den borttappade nyckeln
Manchester U har ökat sina intäkter och antalet fans världen över som börsbolag. Då värdet i bolaget är helt beroende av kärleken från fansen så kan inte bolaget göra bort sig utan att det kostar. Så enkelt är det och det är den ultimata garantin.
Så när ett 30-tal förbund av den mindre framgångsrika modellen (i medlemsutveckling de senaste 30 åren) driver den här frågan så beter de sig som fyllot som letar efter en borttappad nyckel i ljuset av en gatlykta och får frågan av en konstapel om vad han gör, ”jag letar efter en nyckel konstapeln blir svaret. ”Var det här du tappade den frågar konstapeln. Nej, men det är här det är ljust.
Svensk idrott har många stora utmaningar. Demokratiproblemen, att bara medelklassens barn har råd att vara med, politikernas skeva syn på idrotten och så vidare.
Den frågan vågar ingen ta
Samhället behöver friska fungerande skattebetalare och behöver idrotten. Men det som skall debatteras är formen för hur en idrottsorganisation kan vara ägd.
Vore bättre att fokusera på att få fler som idrottar, men den frågan är det ingen som vill ta i.
Mandaten på RIM tillfaller dessutom i stor utsträckning de som visat sig mindre duktiga på att lösa den frågan.
RF-stämmans sa ja till förslaget från styrelsen. Den nuvarande övre åldersgränsen höjs till 25 år och dessutom ersätts det nuvarande bidraget för sammankomster med ett ledarbidrag.
När 80 miljoner kronor plötsligt blev 300 miljoner höjde förstås en och annan på ögonbrynen. Det jäser i Falun inför skid-VM. Ingen kan heller förklara miljonrullningen.
VM-generalen Tony Wiréhn är kritisk. Ishockeyns världsmästerskap syns inte i Stockholm. Evenemanget märks enbart runt Globen. Ändå fick stan intäkter om 267 miljoner kronor vid fjolårets svala VM.
Dagens lyckligaste är 58 unga idrottare som får 40 000 kronor vardera. Drygt 2,3 miljoner kronor delas ut i elitidrottsstipendium och avsändare är RF och Svenska Spel.
Det började när han var 11 år och fick spela Dagens Dubbel tack vare att pappas gillade trav. Sedan växte hästintresset bara mer och mer, grabben hoppade av gymnasiet och visade sig vara en naturbegåvning. Miljardären Bengt Ågerup handplockade Daniel Redén och på söndag är han utvald till Elitloppet.
Petter Northug kallade till presskonferens i en Coop-butik i Trondheim. Där fanns kunder – men också 15 journalister. Alla fick de höra hur han inte kunde tacka nej till 45 miljoner kronor.
"Vi vill att människor av kött och blod ska spela på hästar, inte robotar. Vi gör detta för att värna om våra vanliga kunder, och i dess förlängning hela hästsportens existens i Sverige”
Svenska Ishockeyförbundet har skrivit ett nytt sjuårigt avtal med NHL. Det bästa någonsin, ändå handlar det inte om mer än 2,1 miljoner kronor för en spelare som flyttar över Atlanten. Då var det en skaplig höjning...
En av innebandyns största segrar uppnåddes när förbundet lyckades förmå TV4 att bli en partner till VM 2014 i Göteborg. Det innebär inte bara att TV sänder rekordmånga matcher utan också förser omvärlden med bilder.