Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Annars, som att be om problem

Fler måste vilja mer. Dvs att motionera. Bara en stunds promenad dagligen förbättrar hälsan och inte nog med det, kostnaderna för samhället minskar avsevärt när färre personer blir sjuka. Foto: Janerik Henriksson , TT

 

Ulf Ekelund, som är professor vid idrottshögskolan i Oslo har lett en tolvårig studie där över 300 000 individer har följts i just tolv år. Det är den största studien inom EU någonsin och har genomförts tillsammans med flera universitet och är vetenskapligt belagd.

Resultatet är att daglig aktivitet är vår primära hälsofaktor. Faktiskt långt viktigare än övervikt som vi tidigare trott varit det mest farliga. Att inte träna är dubbelt så farligt. Det hade vi väl alla på känn men nu är det bevisat.

Finns bara en lösning

Det intressanta är att jag bara hittar ett förbund som aktivt använder den här typen av studier och resultat i sitt opinionsbildande arbete och det är golfförbundet.

Vårt största hot mot samhället är inte islamistiska terrorister eller Vladimir Putin. Det är vällevnad. Hotbilden är kommunalskatter på +50 kronor per tjänad hundralapp för att hantera snabbt ökande kostnader för äldrevård, sjukvård, sjukskrivna med mera om 20 år. Då slutar samhället fungera eftersom incitamenten för att arbeta blir för dåliga. 

Den här rapporten såväl som ett tjog andra påvisar att enda lösningen är träning och en aktiv befolkning.

Oavsett ålder, alla gynnas

Entydiga andra undersökningar påvisar att barn och ungdomar behöver träning för att utvecklas och att barn som tränar klarar skolan bättre såväl som undviker barnfetma.

Det är lika uppenbart om man studerar utvecklingen de senaste tio åren att politiker och media ändrat sin syn på idrotten. 

Ändå är golfförbundet i stort sett ensamma om att kommunicera samhällsnytta. Resten av idrottsrörelsen är 100 procent fokuserad på att försvara den ideella föreningen istället för verksamheten. Allihopa hamnar i reaktiva situationer i media, senast om elitsatsning.

Halva befolkningn är la... mindre aktiva

SGF gör det bra, man har kvar att göra för att få klubbarna att sälja det nya istället för det gamla. Men det man gör är av hög kvalitet och det som krävs är att man fortsätter tillräckligt länge. Sen löser inte golfen alla problem ensamma. 

Vi har halva befolkningen som inte tränar tillräckligt.

Det är i stor utsträckning en klassfråga. Golf är medelklass, dvs vi som redan tränar i stor utsträckning. Golf finns inte i de länder som de flesta nysvenskar kommer ifrån. Övriga idrotter är nästan genomgående verksamheter där man är med för att bli elit och startar som ung. Det krävs rätt mycket utveckling. 

Men läget är faktiskt bättre än någonsin.

Idrottsrörelsen har aldrig haft så goda förutsättningar att få väsentligt ökade bidrag genom att påvisa samhällsnytta. Men utöver golfen som redan gått från traditionell idrott till ren breddverksamhet så är det alltför tunt.

Annars har vi inte råd

Det behövs ett helt nytt sätt att agera. Vare sig RF eller enskilda förbund kommer på egen hand att klara att förändra bilden och verksamheten så att idrotten blir den aktör som löser vårt största hot.

Notera att jag inte primärt agerar för ökade bidrag till idrotten. Jag agerar för att vi skall ha råd bevara välfärdssamhället och då krävs det ökade bidrag för att idrotten skall kunna göra mer. Samhällets vinster blir enorma så oroliga skattebetalare behöver inte bekymra sig.

Nu når idrotten inte ut och det man kommunicerar är helt andra saker än de som kan få ett genomslag. Det här behöver man ändra på¨.

Det finns lösningar

Mitt förslag är att RF och de fem största förbunden bildar en gemensam tankesmedja, enligt samma mönster som partier, fack och andra funnit så effektiv.  

Tankesmedjan måste vara fristående med en uppdragsbeskrivning som tillåter en pragmatisk syn. Att använda en tankesmedja för att försvara de gamla modellerna vore ren kapitalförstöring.

Att forskning och skribenter finns visar om inte annat listan på krönikörer på Idrottens affärer. 

Uppdraget blir rätt enkelt att beskriva.

• Påvisa för politiker, media, allmänhet att idrott är livsviktigt för samhälle och att idrott levererar väsentligt lägre kostnad för samhälle för små pengar.

• Påvisa för idrottsrörelsen att det finns pengar att tjäna som ger överlevnad om man är beredd att förändra sig.

Inte intresserad? Då borde du...

Verksamheten måste vara totalt fristående. En styrelse som bara arbetar med principer utöver kontroll av bokföring. Gillar man inte det som sker har man bara alternativen byta personal eller lägga ned.

Sen är beslutet inte enkelt. Det blir ett erkännande av att man själv inte når ut. Det är ett erkännande att förändringstakten varit för låg. Det blir ett erkännande att strategin inte har fungerat i tiotalet år.

Jobbigt blir det ur alla perspektiv. Men, om nu enda alternativet är att fortsätta som tidigare trots att man vet att det inte fungerar så kan man kanske överväga det man inte vill överväga. 

Varför kan de inte dela med sig?

Vräkiga byggnader finns det gott om i Förenade Arabemiraten, men att betala skäliga löner till gästarbetare, tillåta fackföreningar och politiska partier eller avskaffa censur har schejkerna svårt att se behovet av. Foto: TT

 

Skriver detta på hotellrummet i Ras al Khamaih, ett av de sju schejkdömena som tillsammans skapar Förenade Arabemiraten.

Senare i dag blir det golf på Al Hamra. En av flera högklassiska turistanläggningar som finns här.

Så mycket är galet

Det finns inte mycket att klaga på. Hög klass på hotell, restauranger, service, pooler och golfbanor. Ändå får man en fadd smak i munnen.

Utnyttjande av gästarbetare, Sharialagar, fackföreningar och politiska partier är förbjudna och alla stora byggnader har bokstäverna RAK som visar att de ägs av schejken. Censur av Internet där Sportbladets sida för tabeller tillhör en av de censurerade oklart på vilka grunder.

Här i området sker många stora idrottsevent. Golftävlingar, Formel 1, just nu Handbolls-VM och om några år Fotbolls-VM. Hur nu det skall gå till med +40 grader sommartid?

Att arenorna skördat tusentals liv skall vi bortse ifrån. Slavliknande förhållande, inget arbetarskydd och uteblivna löner skall vi också bortse ifrån.

Att det här området och grannen Saudi finansierar merparten av islamistisk terrorism skall inte heller påverka oss. 

Vi belöner med stora event...

När jag var liten för en evighet sedan så bojkottade vi Sydafrika på grund av deras Apartheid. I nutid så inför vi sanktioner gentemot Ryssland på grund av deras stöd av separatister i Ukraina och annekteringen av Krim. 

Här låter vi ofta korrupta organisationer belöna eländet med stora event. Vi åker glatt hit och golfar, shoppar, solar och badar. 

Sharialagar, korruption, brott mot mänskliga rättigheter, förtryckande av kvinnor, stöd till islamistisk terrorism, slaveri. Egentligen allt vi försöker bekämpa finns här och det lever vidare på grund av de pengar vi för in i samhället genom turism.

Aldrig mer!

För egen del är jag klar. Nu har jag varit här. Sett med egna ögon hur det fungerar även om vi som turister på lyxiga hotell och golfanläggningar knappt sett någonting. När en halvtimme med taxi kostar 40 kronor behöver man inte vara Albert Einstein för att lista ut att den pakistanska chaufförens lön är brutalt låg. 

Vad befolkningen jobbar med är oklart. Det är gästarbetare från fattiga länder på lägre nivå och från Europa på chefsnivåer.

I ett läge där IOK till slut insett att CSR är förutsättningen för framtiden efter all kritik mot OS i Ryssland och bara diktaturer som ansökt om nästa Vinter-OS, där FIFA fortfarande tror att de står ovanför lag och demokrati vore det på tiden att även idrotten tog ställning. 

Den gamla meningen med att vi genom att se alla länder som lika snabbar på utvecklingen åt rätt håll bör förpassas till den sophög som hycklande lögner hör hemma på. 

OS, vad ledde det till?

Inte fan har Ryssland blivit mer demokratiskt efter Sotchi. Inte kommer de styrande här sluta censurera Internet, tillåta arbetsvillkor som gör att arbetare dör eller ens tänka tanken att kvinnor kan vara jämställda med män som följd av att vi ger dem stora event.

Skall idrotten bevara sitt varumärke och visa allvar när man hävdar människans lika värde får man helt enkelt ta de tuffa besluten och vägra ha mästerskap i länder som inte delar värderingen.

Om man nu inte tycker mänskliga rättigheter är viktigt kan man kanske förstå argumentet att det är långsiktigt lönsamt att stå för något.

För egen del är beslutet mycket enklare. Hit åker vi inte igen. Det bör inte Europatouren, Fotbollförbundet, Handbollförbund med flera göra heller.

Bandyn föregångare i Idrottssverige

Det här skrämmer Bandysverige - här finns hallen men inte åskådarna. Därför föreslås ny radiakala förändringar på hela seriepyramiden för att öka intresset och klubbarnas ekonomi. Foto: Anders Wiklund, TT

 

Bandyförbundet och elitbandyn förtjänar beröm för beslutet att minska antalet lag i Elitserie och Allsvenskan. Få i Idrottssverige sporter våga ta tuffa men nödvändiga beslut.

Bandyns förslag om att minska antalet lag i Elitserien och Allsvenskan är ett nödvändigt steg för att lyfta bandyn. Min bedömning är att det här om fem-sju år kommer att ses som den primära orsaken till ett stort lyft för bandyn.

Många pluseffekter

Effekterna blir utifrån min bedömning dels väsentligt ökad omsättning för lagen i Elitserien. Ökade publiksiffror, bättre hallekonomi som följd av fler matcher, ökad exponering i media, större framtida tv-intäkter. 

Sportsligt blir det ökad kvalitet när ekonomiskt jämnstarka aktörer spelar mot varandra och får spela fler matcher. Även om det är en bit kvar innan bandyn kan bli en proffsliga är det här ett steg på vägen.

Ur det defensiva perspektivet är omvärldstrender som urbanisering, minskande andel ungdomar nödvändiga att möta i tid. Väntar man för länge så uppstår risken att man inte kan agera.

Enda vägen för alla idrotter

Fotbollen borde göra samma sak med 10+10 lag i Allsvenskan och Superettan.

Ingen vet något om framtiden. Hade jag för två år sedan påstått att IS och Putin skulle ses som våra stora hot, att oljan skulle kosta 45 dollar fatet och att Löfven skulle utlysa extra val hade alla trott jag var tokig. Men där är vi nu.

Vi kan däremot göra antaganden utifrån de trender vi ser. Jag har skrivit om hur påverkansfaktorerna ser ut flera gånger så det hoppar vi här men att konkurrensen om människors tid ökar, att digitalisering och globalisering ökar konkurrensen än mer. 

Slutsatsen blir att varje idrott som skall växa eller inte minska måste bli mer professionell är det enkla antagandet. 

Här är fördelarna

Mina antaganden är, så här första dagen efter jag fått nyheten är som följer:

 

  • Publiken ökar med 70 procent dels genom knappa 40 procent fler matcher och genom intressantare motståndare.
  • Snittpriset per såld biljett ökar med +20 procent
  • Övrig arenakonsumtion ökar med 50-100 procent beroende på hur man klarar av att ta hand om publiken och erbjuda rätt tjänster.

 

Räcker med gårdagen i dag

Det finns ett par viktiga saker att tänka på.

Dels måste Elitbandyn titta på hur de skall höja de ekonomiska kraven för elitlicensen. Positivt eget kapital räcker ingenstans. Höjd omsättning innebär att det egna kapitalet måste öka lika mycket, annars får man för höga affärsrisker. Ett EK på 10 procent av omsättning är en bra början med 20 procent som mål på fem år.

Dels behöver bandyn också höja kvaliteten på hela upplevelsen. Det räcker inte med att erbjuda samma som tidigare. Publikens krav ökar i ett högt tempo och måste mötas. Publikökningen kommer från sällanbesökarna och de måste underhållas. 

Lyssnar på omvärldstrenderna 

Sammanfattningsvis så är det förslag som stärker och utvecklar Bandyn man nu föreslår. 

Den analysen lär dock inte räcka för att undvika motstånd. Min förhoppning är att bandyledarna i elitklubbar, distrikt och förbund nu klarar av det svåra att lämna klubbhjärtat hemma, att acceptera att alternativet inte göra något alls eller göra för litet skapar stora risker med en utförsbacke för sporten som följd. 

Ni har något relativt unikt i Idrottssverige, en ledning som låter omvärldstrenderna bli grunden för en strategi. Det vanliga är att man försöker anpassa verkligheten till hur det var förr.

Det blir inga nya pengar till idrotten...

Nej, så särskilt mycket pengar blir det inte till svensk idrott i vårbudgeten. Inte ens statsminister Stefan Löfven tycks kunna göra något åt saken. Foto: TT

 

Den politiska soppa vi upplevt under julhelgen har nog vare sig ökat förtroendet för politiker eller intresset för politik men den påverkar oss ändå.

En konsekvens av att vi väljare omyndigförklarades i och med det inställda extra valet blir att vårpropositionen blir extra intressant. S och MP kommer göra allt de kan för att slippa administrera en ren Alliansbudget under resten av 2015.

Det ser tveksamt ut

I underlaget till vårbudgeten kan vi konstatera att det lägre oljepriset har snott ungefär 3 miljarder av utrymmet (utebliven moms). Nedreviderade tillväxtprognoser ungefär 20 miljarder (höftat med 40 miljarder som en procent av BNP). På plussidan finns inte mycket att hämta.

Stalltipset är att nya pengar till försvaret inte kommer i vårproppen då det inte finns några pengar, utan skjuts upp till 2016 med motiveringar om bred försvarsöverenskommelse. För 2016 äter gökungen försvaret runt 6-10 miljarder extra per år, de pengarna finns inte heller idag och måste tas från annan verksamhet.

Signalen är när detta skrivs (2015-01-13 klockan 17:42, det svänger fortare i politik än i bandy nuförtiden, så det kan ha ändrat sig i till i morgon med den här regeringen) är att höjningen av arbetsgivaravgifter för unga finns med från 1 juli. Den ger då 3,5 miljarder för halvåret då höjningen är halvvägs tillbaka till full avgift och för 2016 med full avgift ca 15 miljarder. 

Idrotten gör 1 miljon minus

För idrotten är det ca 200 miljoner i ny kostnad för andra halvåret 2015 och ca 800 miljoner i ny kostnad för 2016. Det skall jämföras med ett statsbidrag på 1,7 miljarder.

Det finns för 2015 en budgetpost om 123 miljoner till idrotten som skall hjälpa barn till föräldrar i utanförskap (alliansens budget för 2013, e tvåårig satsning) som ingen vet i vilket utsträckning den använts. Någon som vet?

De 200 miljonerna i ökade kostnader på grund av höjd arbetsgivaravgift fördelar sig ca 120 miljoner på bolag och 80 miljoner på föreningar. Det undantag för offentlig sektor som gjordes i VMPS-budgeten i höstas är tekniskt omöjligt att göra för bolagsdriven verksamhet. 

Fortsatt utslagning av ungdomar

Det bör gå dock att finna modeller för att kompensera de ideella föreningarna. Enklast genom en uppräkning av bidragen (80 för andra halvåret 2015 och 320 miljoner för 2016) då detta inte kan ses som otillåtet enligt EU:s regelverk.

Då har vi ändå inte skapat en enda ny krona till idrotten. Resultatet är en fortsatt utslagning av barn och ungdomar i familjer med dålig ekonomi genom höjda träningsavgifter, inga möjligheter för idrotten att ta ett utökat breddansvar som ger tillbaka i form av fler unga som klarar skolan, minskade kostnader för sjukförsäkring och lägre kostnader för äldrevård. Fler föreningar som slås ut och en långsam nerförsbacke blir tillkommande effekter.

Slutsatsen är att några nya pengar inte existerar utan skall idrotten kunna få mer för att kunna göra mer så måste de omfördelas. Det finns massor med pengar som används extremt ineffektivt. Studieförbundens 1,7 miljarder och kulturens 25 är två exempel. 

20 gånger högre än idrotten

Här har studieförbunden en ersättning per elevtimme som är 20 gånger högre än idrotten och kulturen får per användartimme ungefär lika mycket mer än idrotten. Här borde man enkelt kunna finna pengar till idrotten utan egentlig skada men det är politiskt svårt. 

Att avskaffa stödet till religiösa studieförbund vore en välgärning men när det gäller studieförbund är det så att det i decennier varit dolt partistöd då sossarnas ABF får mest och Moderaternas Medborgarskola kompenseras också. 

Kulturen är livsfarlig att röra för politiker då kulturmaffian på kultursidor och institutioner har en politisk makt som Hells Angels och IS inte ens kan drömma om (inga jämförelser i övrigt). Med tanke på idrottsrörelsens storlek är det trist att man inte är mäktigare än kulturen.

Att sno medel från andra departement är svårt och i koalitionsregeringar nästan omöjligt.

Friskvårdsbidraget, då?

Kvar finns friskvårdsstödet. Det är ett mycket ineffektivt statsstöd med väldigt lite svett per krona. Det utnyttjas av privatanställda tjänstemän som skulle idrottat i alla fall och pengarna hamnar i stor utsträckning hos privata gym för att betala årskortet men där mängden träningstillfällen är färre än 20.

Ett avskaffat friskvårdsstöd frigör 1-2 miljarder, pengar som till +80 procent då skulle hamna hos kommuner, dvs här måste det till en modell för att kunna se till att de pengar kommunerna tjänar hamnar hos idrotten. 

Alternativet för idrotten är smulor. Så frågan om man skall lobba för alternativt användande av friskvårdsavdraget är frågan om man vill ha mera pengar eller ej.

Då protesterar Friskis&Svettis

Då återstår det att finna en argumentation.

Rent ideologiskt är det enkelt. RF och specialförbunden föredrar pengar som fördelas genom dem framför pengar som går till individ. Det är självbevarelsedrift och ingen kommer någonsin acceptera tanken på att det ur ett folkhälsoperspektiv kan vara effektivare att ge pengarna till individ.

Då kommer vi till problemen:

1. Minskat förtroende från politikerna under decennier. Deras bild idag är inte att mer pengar till RF är ett effektivt sätt att använda skattepengar. Av historiska skäl bör en S-regering vara mer positiv till RF (de kilade stadigt på 50, 60 och 70-tal och dejtade så länge Bo Ringholm var aktiv). MP och V är dock inte lika vänligt inställda.

2. Alla specialförbund är inte positiva till ett borttaget friskvårdsavdrag. Friskis&Svettis som stor aktör kommer skrika högt genom sina kanaler som ett exempel.

Pest eller kolera...

Då står RF:s ledning och styrelse med två alternativ.

1. Inga nya pengar.

2. Oenighet.

Pest eller Kolera. Default utfall när idrotten har svåra val att göra, i synnerhet om valen innebär förändring eller acceptans av samhällsförändringar, är att de inte gör något alls.

Föreslå en idrottsutredning

Dvs det vi kan förvänta oss är inga nya pengar och en ny Riksidrottsstyrelse som tycker regeringen sviker idrotten.

Det tycker jag är trist. Vore fantastiskt om ordförande Karin Mattsson Weijber tog striden och gick all in på att få mer genom att ta bort friskvårdsavdraget och den vägen mer pengar till idrottsrörelsen. Våga nu och föreslå samtidigt en Idrottsutredning som förutsättningslöst tittar på vad idrotten skapar, vad idrotten bör få i stöd för detta och hur det kräver en helt ny struktur.

RF har löpande kontakter med de som makten haver och en middag till veckan där Stefan Löfven lär medverka. Man kan om man vill. Men då blir det poker och man måste gå all in. Att lägga sig med två knektar på hand och två till på bordet är inget alternativ om man vågar förändras. Om man inte vågar förändras skall man lämna bordet här och nu.

Det finns värre problem…

Idrott i dag handlar om ett vi svettas för vår egen skull och på egna villkor samtidigt som gemenskapen är viktig. Det gäller både ungdomar och äldre. Foto: Malin Hoelstad, TT

 

SR P1 går vidare på samma spår.  Nu ställer de Korpen (som ingår i RF) mot specialförbunden vilket inte är relevant. Hade de tittat på Friskis&Svettis (som också ingår i RF) hade de sett samma sak där.

En dag som denna när man skall svälja att företrädare för statsradion försvarar terroristerna i Paris och sedan tvingas pudla (se Alice Petréns uttalande i Studio Ett) känns det extra jobbigt med att få en så skev och snedvriden bild av idrottens utveckling som den P1 presenterar. Den skadar idrotten på ett orättvist sett. Vi kritiserar ofta idrotten men förhoppningsvis utifrån en korrekt helhet och konstruktivt.

Bevisat på 3 500 sidor

Det är av statlig myndighet i närtid belagt med all statisk signifikans att andelen ungdomar som slutar idrotta på grund av elitsatsning/toppning är 3 procent. Finns på www.mucf.se 

Utredningen är vetenskaplig, omfattar drygt 350 sidor, tyvärr skriven på ett nog så akademiskt sätt att den inte når ut i dagens snuttifierade medievärld. 

Idrottsrörelsen vet sedan tiotalet år att för tidig elitsatsning och toppning helt saknar vetenskapligt stöd och är kontraproduktivt.

Det är dessutom inte bara de barn som vid en given ålder inte anses bra nog som slutar, även deras kompisar som är bra nog lägger av när kompisgrupper splittras. RF, förbund och föreningar lägger massor av tid på att föra ut detta.

Felaktiga påståenden

Problemet med tiotusentals ledare som byts ut i stor utsträckning (man är i princip ledare så länge det egna barnet spelar i laget), är att nå ut till alla. Som med journalister, läkare, politiker så också med ungdomsledare. De tio procent sämsta av dem är inte bra nog. För ungdomsledarna är alternativet att barnen inte idrottar i nio av tio fall sämre än att 10 procent av barnen inte får idrotta. Det finns inget överutbud av idrottsledare direkt.

Här finns många felaktiga beslut som skall kritiseras så de rättas till, men det här är inte grund för att kritisera idrottsrörelsen eller felaktiga påståenden om att toppning är en viktig anledning till att ungdomar lämnar, i synnerhet inte när ungdomarna fortsätter idrotta i Korpen, Friskis eller på kommersiella gym. 

Idrottsrörelsen har att hantera både bredd och elit. Här finns organisationer som Korpen och Friskis där de som vill spela fotboll på kul utan allt för mycket träning eller de som idrottar bara för sitt eget välbefinnande kan finna en plats utan stora kostnader. 

Fler tränar mer

Väldigt många föreningar i de mer traditionella specialförbunden har verksamhet med bredd som fokus. Tar vi golfen är tävlandet, borträknat en procent av golfarna, mer att se som någon form av nyttigare mingel och 70 procent tävlar aldrig. 

All konditionsidrott likaså där man tränar med mål som viktnedgång eller att klara Vasaloppet, snarare än att vinna.

Tittar vi på totalen så har antalet svenskar som tränar en gång i veckan eller mer ökat med 30 procent de senaste tio åren. Det som är ett samhällsproblem har alltså minskat i omfattning. Tidigare larmrapporter om extremt höga kostnader för äldrevård har mildrats eftersom dagens 70-åringar är väsentligt friskare än 70-åringar för tjugo år sedan, ökningstakten för barnfetma har minskat.

Skapar felaktig bild

Om nu statsradion vill belysa i sammanhanget oväsentliga frågor så har de sin fulla rätt att göra så. Jag har inte ens rätten att klaga då vi i avsaknad av tv-mottagare inte ens betalar för det i stora drag förnämliga P1 som jag lyssnar på många av dygnets timmar.

Men de skapar en bild hos lyssnarna som är korrekt i sak, men i sitt sammanhang och med ett perspektiv är gravt missledande.

En läkare som har en patient med brutet ben och nageltrång bör inte lägga sitt fokus på nageltrånget. P1 slår in öppna dörrar, men den bild de skapar skadar idrotten.

Jag har ingen anledning att försvara RF och mina läsare vet att när jag anser det befogat är jag snabb att kritisera både RF, enskilda specialidrottsförbund och föreningar. 

Inte annat än för egen skull

Bilden av idrotten är delvis självförvållad på grund av tidigare brister i kommunikation och kvarhållande vid gamla strukturer. Jag blir trots detta ledsen över att idrottsrörelsen blivit lovligt byte i media. Det är trist att all den samhällsnytta idrotten skapar idag inte finns i medvetandet hos vare sig media eller politiker.

Att idrotten skall tävla är en självklarhet. Problemet vi står inför nu är att det samhället vill betala för är folkhälsa, dvs bredd.  För de kommersiella elitidrotterna är det här inget problem, men det är ett gigantiskt problem för de icke kommersiella elitidrotterna.

Men för ungdomar och vuxna finns ett stort utbud av idrott som inte strävar efter elit både inom rörelsen och utanför den.

Felprocenten oundvikliga

80 procent av alla ungdomar i åldern 7-14 är med i minst en idrottsförening. Ur det perspektivet är det osannolikt att inte idrottsrörelsen gör väldigt mycket bra. Det är också osannolikt att inte den absoluta majoriteten av ungdomarna tycker tävlandet är något väldigt roligt. Annars hade de lämnat.

När jag var ung så prövade Unga Örnar med den typ av idrott som vissa av radions sagesmän förordat bildlikt. Unga Örnar införde fotboll utan mål för att det inte skulle vara så elitistiskt. Det var inte roligt. 

För att repetera, de stora hoten mot idrotten är de Digitalisering, Urbanisering och rörelsens oförmåga att förändra sig i samma takt som samhället. I de sammanhangen är de problem som P1 pekar på ointressanta.

En snedvriden bild av ungdomsidrott

Ungdomar idrottar visst, men de gör de på nya villkor och inte alls på samma traditionsenligt vis. Det borde media kunna förstår eller ta reda på. Foto: TT

 

Idrottsrörelsen har fått en negativ mediebild som nästan genomgående beror på att media inte förstår och målar en felaktig bild. 

Nu pågår en ny genomlysning i P1 och radiosporten och jag har inga problem att förstå vad som komma skall. Försöker därför nyansera och bredda perspektiven. 

Finns naturliga skäl

SR med P1 morgon-redaktionen har ”granskat” idrotten och letat fel. Man väljer kritiker som resten av idrotten slutat lyssna på för att man insett att de har fel. Då får resten av reportagen en naturlig förklaring.

Först och främst så minskar antalet barn som idrottar regelbundet. Det har P1 morgon rätt i. Det är ingen nyhet, vi har diskuterat det här problemet i tiotalet år.

När det gäller pengar är det så att Idrotten får en dryg miljard statligt bidrag till ungdomsidrott och 6-7 miljarder kommunalt i bidrag till ungdomsidrotten. De siffrorna skall ställas i relation till de 30-40 miljarder som idrotten genererar i skatter till stat och kommun.

Varför minskar då antalet idrottande barn och är det som P1 morgon i huvudsak påstår för tidig elitsatsning och utestängning som är orsaken?

Det är det självfallet inte.

Vill testa annat

Idrotten har gjort massor på området för tidig elitsatsning, men med miljoner träningstillfällen så begås många misstag. Det är inte huvudorsaken och det här problemet minskar över tid beroende på allt idrottsrörelsen gör och föräldratryck.

Det primära skälet till nedgången är teknikutveckling. Den får flera olika konsekvenser. Det finns alternativ sysselsättning till att idrotta i form av allt som nätet och dataspel med mera erbjuder. Vidare så ger sociala media och tekniken de sociala kontakter som tidigare föreningen var unik i att kunna erbjuda genom det fysiska mötet. 

Nu kan man hålla kontakten med kompisar på ett sätt som var otänkbart för 15 år sedan och föreningsmötet/träningen som socialt kluster har minskat dramatiskt. Föreningen som socialt kluster, dvs idrotten som ett sätt att träffa kompisar som inte längre behövs är den största orsaken till det vi nu ser.

Naturliga skäl

Konkurrensen från nätet kommer att bli ofantligt mycket större. Det här har bara börjat.

Nästa faktor är ekonomi där det blivit dyrare att idrotta är en tillkommande faktor. Fler barn har inte råd att idrotta. Det begränsade stödet från stat och kommun tillsammans med de pålagor i form av skatter, regelverk tvingar idrotten att göra om föräldrarna till kunder och ta betalt på nivåer som förutsätter två medelklassföräldrar.

Urbaniseringen där föreningar slås ut i glesbygd för att det är för få barn kvar är en tillkommande faktor. Den här effekten på antalet barn som slutar är svår att mäta men den är bedömningsvis större än vad vi tidigare trott. Antalet föreningar som ansöker om Lokalt aktivitetsstöd har minskat med 35 procent på tio år och ligger nu på ca 10 000 föreningar.

Hur många lockas i stället?

Flera idrotter upplevs inte som attraktiva och deras föreningar slås ut. Av de 70 specialförbunden inom RF så tappar de 35 minsta (med undantag av några nya som växer) procentuellt mer än de större med utslagning av de redan små föreningarna som följd.

Kommersiella aktörer ökar bland ungdomar. De slutar inte idrotta men gym med närmaste polarna på tider man kommit överens om tar över från lagidrotten där någon annan bestämt tiderna.

Sen är föreningens 100-åriga modell, tävlingsreglementen som huvudsaklig grund för verksamheten och elit en tillkommande faktor men här har vi inte mätt det omvända, dvs hur många ungdomar som idrottar för att de får tävla, får utvecklas, får försöka bli bättre, får ha roligare för att man får spela med de som är lika bra. Det är ingen dum gissning att de är fler än de som slutar på grund av tävling.

Idrotten för traditionsenlig

Föreningar behöver utvecklas, förändras, ta fram nya produkter och tjänster och även inse att om det föräldrarna vill är social fostran, bättre skolresultat, ingen barnfetma, bättre motorisk utveckling så skall man även sälja den tjänsten. Inte bara sparka fotboll i ett seriesystem (fotboll är totalt dominerande i antal barn).

Men att som P1 Morgon gör, påstå att utslagningen av barn beror på för tidig elitsatsning är lika intelligent som att påstå att Mammuten dog ut på grund av brist på Papputar.

Det är många samverkande trender och påverkansfaktorer som är grund till den minskning vi sett. I en del fall så samverkar de negativt. Det finns ett stort förändringsarbete i föreningarna som krävs och som måste gå fortare men här beskyller statsradion idrotten för saker de inte har grund för.

Tekniken räddar inte samhällen

Modos betydelse för Örnsköldsvik är ett ständigt diskussionsämne. Nu när klubben ligger i botten på SHL aktualiseras frågorna igen.

 

Det är sannolikt att Modos kris har andra orsaker än tränaren. Det är urbaniseringen som är det största hotet mot idrott, både bredd och elit. Och vi har bara sett början…

Rubrikerna nu är att Modo Hockey är i kris, det är nog inte sista gången. Nu finns det en extrem hockeykultur i Övik (med 55 000 invånare) så Modo kan spela elithockey länge till men urbaniseringen är ett gigantiskt problem för svensk idrott. Det finns inte nog med pengar och människor i upptagningsområdet och trenden är negativ.

Ungdomen flyttar först

Fakta gör mig ledsen ibland, vid några tillfällen riktigt ledsen. Men vi har en urbanisering som ökar i styrka. För tio år sedan trodde många av oss att digitaliseringen skulle leda till att urbaniseringen minskade eftersom all ny teknik tog bort geografin. Nu vet vi att det blev tvärtom.

För att nu hantera väntad kritik så har jag inte uppfunnit urbaniseringen och jag applåderar den inte heller. Däremot måste jag konstatera att den existerar och att den påverkar idrotten.

I glesbygd är det så enkelt att då ungdomar flyttar först så drabbas idrottsföreningen före affären. Har man inte elva flickor i varje årskull spå påverkar det möjligheten att få ihop ett lag. 

Ekonomin minskar

För eliten är det så att omsättningen ökar hos de bästa med ca 5 procent per år medan de i några divisioner ner tappar i omsättning. Globaliseringen fördelar pengar till de som är bäst. Urbaniseringen gör att det ekonomiska underlaget minskar för de som inte bor i storstad eller regionala kluster. Digitalisering ger människor tillgång till allt, alltid oavsett var de är. 

Det här är inga bra trender. Utöver tre storstäder som rymmer flera lag har vi knappt 30 städer med ett upptagningsområde på +100.000 människor, spritt växande näringsliv, universitet, sjukhus och ett antal myndigheter. 

Det är vad som krävs för att spela ishockey. Fotbollen är snart där. Handboll, bandy och basket omsätter väsentligt mindre och kan leva på mindre orter men för varje år som går blir det lite jobbigare.

Sex av tio städer minskar

Ca 60 procent av Sveriges kommuner tappar invånare, i förlängningen så försvinner möjligheten att gå på idrott med kvalitet utan att resa. Klubben som bygdens stolthet och en del av det gemensamt ägda likaså. 

På andra sidan behöver både SHL och Allsvenskan i toppen öka sina intäkter och de som ligger snäppet efter måste följa med. 

Det ger en geografisk utslagning som ökar i hastighet. När Öster nu vill ha ökade bidrag från kommunen beror det på att Växjö med ett framgångsrikt Lakers inte har lokal BNP nog för ett Öster i Allsvenskan och arenan kostar för mycket för lägre nivåer.  Då blir konsekvensen att intäkter nog för arenan finns för ishockey men inte för fotboll.

Finns bara utrymme för ett elitlag

Även i städer som Växjö med både människor, industri, offentlig sektor och universitet har en begränsning och för bygden är det bättre med att gå all in och få ett framgångsrikt lag, alternativet är inte två framgångsrika utan två mediokra. 

Svensk idrott bygger på ideal. De ideella föreningarna som utgör ett kitt för samhället, tar hand om våra barn och har stöd från hela bygden. Det är den tanke som gör att vi mår bra.

Elaka importerade förändringar som Kommersialisering, Urbanisering, Globalisering, Digitalisering och Individualisering utgör ett direkt hot mot de modeller vi använt i hundra år. 

De går inte att stoppa så vi måste finna en ny modell eller ge upp. Några andra alternativ finns inte.

Konsten att lyckas gemensamt

Gemenskapen är värdeordet i den nya idrotten. Att få möjlighet att utvecklas i grupp och att göra det tillsammans. Foto: Christian Charisius, AP Photo/dpa/TT

 

Vem som vinner är inte viktigt, utan det viktiga är att idrotten påverkar och utvecklar individerna.

Åt några dagar före jul lunch med John Lasalle, en av grundarna av löparakademin, en av flera nya modeller för hur vi kan idrotta i framtiden. Givande och spännande.

Den nya Idrotten

För mig är det viktigt att försöka hitta de nya typerna av strukturer som uppstår inom och utom idrottsrörelsen. Friskis&Svettis är ett framgångsexempel. Innebandyn har tvingats in i traditionell struktur, Skateboard har jag inte koll på, men att låta de här nya strukturerna få utvecklas som man vill tror jag är en framgångsfaktor.

Det kommer också nya former utanför idrottsrörelsen som har goda möjligheter att bli framgångsrika. 

Löparakademin är en intressant sådan. 

Vill utveckla människan

Verksamheten är baserad på löpning men Löparakademin är primärt inte en idrottsförening. Löparakademin har som mål att utveckla ungdomar, genom tio-tolv veckors projekt med löpning där man skall kunna springa en mil när projektet är klart. Deras metoder bygger på att få högstadie-eleverna att lära sig sätta mål, kämpa för att nå målen, förstå sina framtidsmöjligheter och fungera i grupp. Det är social verksamhet mer än idrott, men idrotten är en förutsättning

Löparakademin är en ideell förening, de är anslutna till Friidrottsförbundet men sedan är det stopp på det traditionella.

De ungdomar de sysselsätter med sina projekt är inte medlemmar. De som deltar i deras lopp är inte medlemmar. Syftet är inte att på något sätt utveckla deltagarnas löparförmåga mot elit, utan syftet är att utveckla dem som människor med idrotten som medel.

Framgång hos sponsorer

De är formellt demokratiska, men reellt så är det en liten klick människor som brinner för att utveckla verksamheten som bestämmer allt. De startar upp på nya ställen på ett sätt som mer för tankarna till franchise än traditionella föreningar som inte bildas på det viset. Inom Idrottsrörelsen är de ganska lika Friskis&Svettis, denna fantastiska organisation som blivit stor genom att också göra det mesta tvärtom.

Det finns inget fokus på vem som vinner lopp, bara fokus på de som vinner som människor genom att klara skolan bättre, lära sig sätta mål och få en tro på framtiden.

De är framgångsrika med sponsorer, mycket beroende på att de ligger helt rätt i tiden med sin CSR-struktur, men lika mycket på att de säljer rätt saker medan de traditionella föreningarna säljer idrott, säljer de fler ungdomar som kan nå sina mål i livet. 

Betoning på strategi

Den traditionella föreningen levererar samma saker men säljer det inte. De har i praktiken inga intäkter från medlemmar utan allt kommer från sponsorer, samhälle och deltagaravgifter för de lopp de arrangerar. 

Efter fyra år finns de på fyra ställen i Stockholm, i Gävle och i Malmö.

Samtalet på vår lunch handlar om omvärldstrender, varumärkesstrategin och marknadskommunikation. Inte ett ord om stadgar, tävlingsreglementen men desto mer om hur man måste vara professionell i varje del i verksamheten.

Även om John har en bakgrund som löpare på elitnivå och verksamheten helt är byggd på löpning så handlar det inte om traditionell idrott. Vem som vinner är inte viktigt, utan det viktiga är att idrotten påverkar och utvecklar individerna. 

Då blir motivationen mindre

Här är det så att alla traditionella föreningar som sysselsätter ungdomar självklart kan marknadsföra sig med samma argument som Löparakademin (vi ger dina barn bättre motorik, lär dem fungera i grupp, lär dem sätta mål, lär dem göra sitt bästa, ger dem ökad chans att slutföra studier och gör dem anställningsbara).

Det gör man inte. Man sysslar med fotboll eller annan sport utifrån det klassiska; att vinna matcher, lopp, tävlingar.

Föräldrarnas motivation att betala ökande avgifter blir då lägre. Sponsorers vilja att betala minskar också och vinsten för samhället blir osynlig.

Utvecklingen kommer att ske utanför idrottsrörelsen, inom går det inte utveckla. Trist.

De vill se en tom, ödslig plan

Så här skulle det se ut om de tre klagande vid Boovallen i Nacka får bestämma. Tomt och ödsligt, inte en enda fotbollsspelande ungdom så långt ögat kan nå. Foto: TT

 

Det man inte trodde var sant är sant. Grannarna anmäler fotbollsklubben för att barn och ungdomar låter när de spelar fotboll…

För tiotalet år sedan såg jag ett inlägg på temat ”ljud vi minns”. Det var knatter från skrivmaskiner, ”beepet” från faxen, skrapet innan en låt började spela på skivspelaren och liknande förslag. Femte förslaget fick oss alla att reagera med ledsnad. Där stod ”ljudet av barn som leker ute”.

En absurd situation

För att hantera vikt och vällevnad så promenerar vi nästan dagligen, 4-10 km i närområdet med lite olika slingor. Något vi reagerat på är bristen på barn som leker ute. Det stör mig för jag vet hur viktigt det är för barnens utveckling.

Nu har en i mitt tycke absurda situation uppstått där vi bor. Boo FF som är en av landets större breddföreningar med ca 2 300 barn och ungdomar som spelar fotboll på kommunens anläggning Boovallen är anmälda av grannarna för att det låter när barnen spelar fotboll.

Ca tre gånger per år har man cuper där man spelar musik (mitt på dagen) i samband med att lagen tågar in och använder speaker för att berätta för publiken (föräldrarna) vad som händer. Pojkar och flickor i 12-årsåldern spelar inte fotboll på nätterna så någon störd nattsömn handlar det inte om. Efter klockan 22 spelas ingen fotboll.

Ungdomarna hörs för sällan

Vi passerar Boovallen ibland när vi är ute och promenerar och vår reaktion har varit den omvända. Alldeles för sällan får vi höra det fantastiska ljudet av barn som spelar boll, ljudet orsakas primärt av den glädje som uppstår av kombon att både vara barn och få leka med en boll.

Jag stör mig rätt mycket på oljud som hemglassbilen, motorcyklar, hundar som skäller och buller från motorvägar men jag har aldrig någonsin tänkt tanken att ljud från barn som leker ute kan vara störande.

För mig är problemen med barns idrottande kopplade till företeelser som att bristande samhällsstöd gör att det är för dyrt för föräldrar som är ensamstående och/eller låginkomsttagare, att mängden barn som idrottar minskar, att andelen ideella ledare i föreningarna minskar, att skatteverket tolkar EU:s regler som IS tolkar koranen och att våra politiker inte förstår vilken betydelse idrotten kan få för folkhälsa, integration och ungdomsarbetslöshet.

Tre som klagar

Det är heller inte så att Boovallen är en ny anläggning där intet ont anande villaägare i det som måste vara ett av Sveriges största medelklassområden plötsligt blir störda. Boovallen har funnits i decennier och problemet från de tre klagande närboende kommer nu. 

Köper man en lägenhet vid Stureplan kan man inte klaga på att det är folkliv på nätterna. Köper man ett hus vid järnvägen föreligger en risk för att det passerar tåg då och då och köper man en kåk i Bromma för att man fått jobb i media och har en fru som tycker om Odd Molly kan det inte komma som en överraskning att det brukar komma flygplan till flygplatser.

Då pratar vi störningar. Ljudet av barn som leker ute eller tio minuters musik dagtid är inte oljud. 

Ljud som man mår bra av

Köper man ett hus vid en anläggning med flera fotbollsplaner där föreningen stolt på sin hemsida talar om att här spelar flera tusen barn fotboll kan normalbegåvade lista ut att barnen kommer att jubla om det blir mål och att bollar som studsar har ett ljud. 

Vilket samhälle är vi på väg att få när ljudet av lekande barn skall bedömas utifrån tillåten ljudvolym för industrier?

Skall 2 300 barn inte få spela fotboll för att deras existens kan störa när villaägarna tar fram en Chateau Fiqeac 1992 (för övrigt både ett bra år och ett bra vin) till lördagslunchens köttbit från Willy’s (det i Östermalmshallen, inte lågprisbutiken i centrum) på terrassen?

Jag tillhör själv den stora grupp som kallas välmående medelklass men jag har aldrig någonsin upplevt att ljudet av barn som leker ute är något annat än ett ljud man blir glad av.

Fler barn ska leka ute

Det absurda att en förening, som i decennier gett grannskapets barn all den glädje idrotten kan ge, kan bli anmäld till kommunen som dessutom enligt en och annan lag måste skapa ett ärende, passerar alla gränser.

Har vi byggt regelverk där en sådan anmälan får annan reaktion än en huvudskakning och en egen papperskorg så har vi gjort något fundamentalt fel. Det vi behöver är fler barn som leker ute, fler barn som idrottar och fler föreningar som ger våra barn all den utveckling och glädje som idrotten kan skapa.

Den dagen de ljud som den glädjen skapar är ett miljöproblem har vi börjat skapa samhällsproblem som skadar vårt samhälle.

Bara ett råd - flytta!

Det blir en enkel uppmaning till Nacka kommun. Begrunda konsekvenserna för Sverige om alla idrottsanläggningar med villor i närheten skall stängas eller begränsas! 

Till de tre anmälande villaägarna så är rådet att flytta. Finns oceaner med väldigt prisvärda hus på landsbygden där ni aldrig någonsin behöver höra ljudet av glada barn.

Om vi nu tvingas leva i ett samhälle där partier som dömer människor efter hudfärg har politisk makt kanske vi också tvingas acceptera att ljudet av barn som lever ute inte längre skall få finnas. Det är tyvärr en logisk konsekvens.

Tuffa krav på ersättaren

Karin Mattsson Weijber har fem månader kvar av ett tio-årigt mandat som RF:s ordförande. Att ersätta henne kan bli besvärligt, förespår Dan Persson i sin blogg.

 

Valberedningen har presenterat tre namn som förslag till ny ordförande i RF. Två namn till nämns i diskussionerna. Min bedömning är att ingen har gjort vågen över någon av dem. 

Ytterst är det frågan om hur en ny RF-ordförande ska se ut? Vilka krav kommer det nya samhället att ställa och hur skall man möta dem? 

En kravspecifikation

Jag tänkte inte kommentera de namn jag sett utan fokusera på hur jag ser en profil på nästa RF ordförande. 

Vad behöver då göras under de fyra kommande åren för en ny RF ordförande. Min lista ser ut ungefär så här:

  • Tillse att RF är en tung samhällsaktör med goda och direkta kontakter med den politiska makten såväl som oppositionen. 
  • Förbättra RFs roll som kommunikatör både internt och externt. Vassare och frekventare måste RF kunna ta ställning, även när man inte har alla SF med sig. RF måste stå för något själv om det skall finnas ett existensberättigande.  Politiskt korrekta uttalande bör undvikas helt. RF måste proaktivt driva frågor för att samhället har utvecklats så.
  • Förutsättningslöst titta på samverkan och former för att kunna inkludera såväl kommersiella aktörer som levererar idrott som nya organisationsformer med andra definitioner av medlemsbegreppet.
  • Förändra strukturen på hur samhällsstödet används så att det blir mer svett per krona eftersom det är kravet från samhället.
  • Säkerställa att vi inkluderar och får medverkan från alla de nyanlända ungdomar vi har. Idrottens värdegrund ligger fast. Vi skall ta ett ansvar på migrationsområdet för vi kan göra något bra för både Sverige och individerna.

Ordföranden måste komma utifrån

Jag förordar ett starkt RF som kan vara en samlad röst för svensk idrott. Får vi förvaltning och försvar av gamla strukturer så är jag rädd att RF fortsätter att marginaliseras, dvs blir svagare.

Ovanstående kravspec innebär att en ny ordförande snarare skall komma utifrån än inifrån. Det finns tusentals ledare inom RF som gjort ett fantastiskt jobb som ungdomsledare eller förvaltare av ett förbund. Ingen, säger ingen, har gått före och påvisat att de är den typ av framgångsrika föredömen som vi söker här. 

Ett namn som nämnts, men kanske inte på fullt allvar, är Prins Daniel. Politiska kontakter, medialt intresse, näringslivskontakter och idrottsintresse finns. Huruvida Prinsen vill eller rörelsen vill vet jag inte. 

Idealet oavsett kön

Vi söker en person där samhällskontakter och samhällsintresse/kunnande går före idrottskunnande eller idrottsliga meriter. Carl Bildt är i det här sammanhanget bättre än Björn Borg även om Calles kunnande om idrott ryms i en tweet. Notera vänligen att jag inte försöker nominera någon av dem.

Åldersdiskriminering ligger inte för mig. Jag ser fyra år som ganska lagom period och blir man sjuttio under en sådan period så är det numera ingen ålder på en i övrigt frisk person. Därmed inte sagt att det inte finns fördelar med yngre kandidater.

För egen del ser jag mig själv som för gammal ur perspektivet att jag vid 57 riskerar att missa samhällsförändringar som påverkar alla yngre. Andra kan vara yngre i sinnet.

Gärna en kvinna, om inte annat för att idrottens ledarskap är alldeles för mycket gubbar. 

För mig är en partipolitisk bakgrund inget problem, bara man har lämnat de aktiva politiska uppdragen. En god och duktig person kan vara sosse eller moderat och allt däremellan utan att jag ser det som något negativt.

Inget MVG till valberedningen

Ett oerhört engagemang, omdöme, vilja att slåss för det man tror på, kunskap om samhället och en mycket stark förändringsvilja. 

Vill man bevara strukturer, enbart acceptera de hundraåriga formerna och agera så att ingen blir förbannad så kan man bara skada organisationen.

Valberedningen kan inte med sina förslag förvänta sig ett MVG utifrån sitt mycket stora ansvar för att RF om fyra år är en väsentligt starkare aktör än idag.  

Inte ens med de enorma pengarna från det nya TV-avtalet förmår de brittiska klubbarna att överträffa Real Madrid i penningligan för världens fotbollsklubbar. Den spanska klubben kan redovisa 550 miljoner euro i intäkter bara under 2014.

På morgonen kunde ingen ana vad som doldes under det decimetertjocka snötäcket. Några timmar senare låg den där, grön och inbjudande, ungdomarnas efterlängtade och uppvärmda fotbollsplan och beviset på vad ett ideellt engagemang och kapital kan åstadkomma gemensamt.

Varje år utsätter de sig för samma sak, men de gör det med ett leende. De vet att kritikerna finns där och är högröstade, men de vet också att runt 2,5 miljoner TV-tittare gillar programmet rätt bra.

Han jobbar i dag som lärare i engelska i Puerto Escondido i Mexiko, bor i franska  Veigné, men David Brodetsky blir ny klubbdirektör i Helsingborgs IF. Onekligen ett spännande val av HIF:ledningen.

Prioritet Finans ville ha ett prestationsbaserat sponsorskap – och en storsatsning på ungdomar och integration. När det blev tummen ned från IFK Göteborg valde stjärnsponsorn att tacka för sig.

Mer pengar till fler talanger och på sikt fler framgångar för Sverige. Det var en dröm som återkom hos Stefan Lindeberg, SOK:s ordförande, och lösningen var ett lotteri. Nu har idén blivit verklig.

Marta har sett till att få ett skapligt lönepåslag under åren i Sverige. Från 17 000 kr i månaden första året till 168 000 kr under tiden i Tyresö. Varpå hon nu går med på sänkt lön i Rosengård.