Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Ungdomar och stadgar och värdegrunden

Hockeyn har gamla och omoderna regler. Därför riskeras ungdomsverksamheten i Nyköping, skriver Dan Persson och hävdar bestämt att de yngre inte får drabbas när de äldre gör fel.

 

För en 17-åring som drömmer om spel i SHL och som satsat flera års träning blir det som att ta hans liv ifrån honom. Klart att det är fel, skriver Dan Persson om konsekvenserna av en konkurs.

Nyköpings hockeyklubb har gått i konkurs, skälen ser ut att vara att man trots en styrelse som får ses erfaren av affärsverksamhet på storbolagsnivå har gjort en egen tolkning av begreppet dubbel bokföring. Det är trist, upprörande och får konsekvensen att kommunen, staten, leverantörer och anställda drabbas.

Omfattande byråkrati

Det leder också till att A-laget degraderas, dvs om man lyckas starta en ny klubb och få ihop ekonomi för ett elitlag så börjar man i en lägre division. Det är naturligt och en del av det pris man rent sportsligt bör betala om man sysslat med ekonomisk doping med andras pengar.

Nu verkar det som det uppstår liknande problem, dvs degradering i seriesystemet för klubbens juniorverksamhet. Det kan bero på att förbund och distriktsförbund har en för omfattande byråkrati och behöver tid på sig för att lämna besked. Det är min förhoppning.

Risken är att de läser stadgar och förordningar som Jehovas vittnen läser bibeln. Det blir tolkningen om nu även juniorlagen inom Nyköpings hockey degraderas. Här finns nämligen redan ledare och andra som drar igång en ny förening med huvudsyftet att ungdomarna skall kunna fortsätta.

Fel om de drabbas

Här borde regelverket, med den värdegrund ett modernt ishockeyförbund idag måste ha för ett existensberättigande, vara glasklart. Barn och ungdomar skall inte drabbas. Juniorverksamhet skall inte bedömas på samma sätt som seniorverksamhet.

Om du ungdomar som har tränat hårt i många år nu degraderas ner till spel på distriktsnivå blir konsekvenserna orimligt stora. För en 17-åring som drömmer om spel i SHL och som satsat flera års träning blir det som att ta hans liv ifrån honom.

Nu står det säkert många ledare och föräldrar i andra klubbar som kan tjäna på detta och anser att man skall hålla hårt på stadgarna så att deras telningar kan få en gratisplats. Det är skamligt att de är beredda att skada barn och ungdomar för egen vinnings skull.

Omoderna stadgar

Bakgrunden till att den här typen av problem uppstår går att härleda till två saker.

  • Stadgarna är omoderna, bygger på ett tänk från 1904.
  • Den ideologiska historien lever kvar, vilket gör att besluten baseras på ett samhälle vi för länge sedan lämnat.

På det kommer att seriespel för barn tas på för stort allvar. Det är mycket svårt att göra något åt, och ingenting jag vill kritisera någon för. Idén med idrott är trots allt att vinna matchen, loppet, tävlingen, med undantag av Hammarby saknar vi helt kulturen att det är lika roligt att förlora. Att ha kvar engagemanget som ungdomsledare utan drivkraften att vinna är på gränsen till omöjligt.

Ta de logiska besluten

Den ganska omfattande kritiken mot så kallade elitsatsningar kommer primärt från vänsterhåll där det enda viktiga är att alla förlorar lika mycket. För mig med åsikten att även den som är duktig i matematik skall få stimulans att bli ännu bättre är det självklart att de som är duktiga i ishockey och ambitiösa skall få möjligheten att utvecklas.

Sedan får vi hantera skillnaderna när det rör små barn där det vetenskapligt är bevisat att för tidig elitsatsning inte är bra.

Men det är dags att modernisera regelverken för ungdomsidrotten och nu väntar jag bara på att förbund och distrikt tar de logiska besluten så ungdomarna i Nyköping Hockey kan fortsätta med den sport de älskar på den nivå de har förtjänat.

Lägg all energi på ungdomslagen!

Brommapojkarnas imponerande ungdoms arbete fortsätter år efter år och framgångarna avlöser varandra. Men A-laget... Foto: TT

 

De stjäl barnens pengar. Visst, lite medvetet spetsad, det finns ingen som gör något lagbrott i det här sammanhanget. Men...

Vi har tre typer av idrott i Sverige. Bredd för barn och vuxna, kommersiell elitidrott och icke kommersiell elitidrott. Den sistnämnda är döende för den saknar förmåga att attrahera. Vill man bli bäst i världen i skytte så måste man vara rik, för det kostar, samma gäller ett 50-tal andra idrotter.

BP och Häcken - så bra och så fel

Inom fotbollen, vår absolut största idrott i antalet utövare och vår näst största kommersiella elitidrott i omsättning efter ishockeyn så finner vi några anomalier.

De två stora är Brommapojkarna och BK Häcken.  Två helt fantastiska föreningar när det gäller ungdomsidrott. Föredömen på allt från antalet ungdomar till värdegrund och samhällsnytta.

De borde lägga 100 procent av sin energi på att bli världens bästa aktör när det gäller ungdomsidrott. De har förutsättningarna. Det är helt fantastiskt att vi i Sverige har två föreningar som på allvar kan tävla i toppen av världsklass när det gäller ungdomsidrott. Det är den positiva sidan.

Bodström borde veta bättre

Nu finns det en negativ sida också. De envisas med en ekonomiskt olönsam elitverksamhet. Inte nog med att pengar från barnen måste läggas på elitlaget, de är dessutom parasiter i allsvenskan. 

De är helt värdelösa på att skapa publik på sina bortamatcher vilket skadar de andra lagen ekonomiskt. Att de inte har publik på sina hemmamatcher skadar bara barnen.

I vårt bostadsområde har vi Boo FF, också en helt fantastisk förening, som nu förstörs för att ordförande (förre ministern och eventuella socialdemokraten) Thomas Bodström, ett kvarter härifrån, har drivit igenom en satsning på elitlag i div II för herrar och div ett för damer. Herrfotboll i division II har lönsamhet på en nivå som får Vattenfalls köp av Nuon att framstå som klokt. 

30 orter, inte fler, har resurser

Damfotboll på elitnivå är inte så kommersiell att det är rättvist att ens prata om intäkter. Boo FF kan hamna topp fem i Sverige på att vara bäst på att ta hand om våra barn och barnbarn. 

När vårt barnbarn som älskar fotboll fyller fem skall han självfallet börja i Boo. Men de avgifter vi betalar skall inte gå till eliten, utan användas för att ge honom och hans kamrater bättre verksamhet. Bodström har inte förstått vem som är kunden och vad som är affärsidén. Det indikerar å andra sidan att han är en riktig socialdemokrat.

Sverige är ett litet land. Vi har knappt 30 orter som har storlek och ekonomi för att ha ett kommersiellt framgångsrikt elitlag i en stor sport. Bara Stockholm, Göteborg och Malmö är stora nog för flera lag. Det här är fakta men idrottsledare agerar med hjärta och då framstår vi som kommer dragande med fakta som trista typer.

Lalla inte bort pengar på eliten

Det jag vill är självfallet att kunna använda BP, Häcken, Boo FF med flera fantastiska föreningar när det gäller ungdomsfotboll som lysande exempel på hur idrotten gör mer än Jan Björklunds skola och de flesta föräldrarna på området att skapa nya medborgare som lyfter Sverige. Då skall fokus ligga där och inte på ett mediokert elitlag utan förutsättningar.

”Focus on core business” gäller inte bara Vattenfall. Om man nu heter Vattenfall hur klokt är det då att köpa tysk brunkol och holländsk gasenergi? Det gäller även idrotten. Är man helt fantastiskt bra på ungdomsverksamheten skall man inte lalla bort den på ett elitlag. Då blir det Vattenfall som resultat.

Nu till nästa anomali. De här nämnda föreningarna har fler träningstimmar, fler ungdomar, fler ledare, spelar fler matcher och så vidare än vad de 30 minsta förbunden i RF har tillsammans. 

Dessa specialidrottsförbund...

De minsta specialidrottsförbunden får +50 miljoner kronor i statsbidrag. Det är totalt bortkastade pengar om de inte har stödet till muséer som utbetalare. Det kan finnas kulturhistoriska skäl att bevara en del av dessa förbund, dock inga rationella.

Jag lägger gärna tre år av mitt liv för att kämpa för att de här fantastiska föreningarna skall få mer till sin ungdomsverksamhet, på de utdöende förbundens bekostnad, men bara om de lägger ner den fåniga elitverksamhet de ändå saknar förutsättningar att bedriva.

Det jag ser framför mig som en blomstrande framtid är tio klubbar som tjänar pengar och lockar publik i Allsvenskan, tio som gör motsvarande på lägre nivå i Superettan men framförallt tio klubbar som är bland de 20 bästa i världen på ungdomsverksamheten. 

Häcken och BP kan agera för att det blir verklighet.

Friskvårdsbidraget gynnar bara medelklassen och gymmen

Flytta miljarden för friskvårdsbidrag till området utanförskap och vällevnadssjukdomar. Det skulle många fler tjäna på. Foto: TT

 

Skapa ett modernt idrottsstöd utifrån samhällets behov.  Slopa Friskvårdsavdraget, den miljarden kan användas bättre

 Ja, jag hade fel. I sex-sju år har jag agerat för att golf, utförsåkning och ridning också skall omfattas av friskvårdsavdraget och dessutom sett avdraget som en bra modell för hur vi ökar antalet svenskar som tränar. Nu har jag tittat igenom frågan en gång till.

För lite effekt

Slutsatsen är att jag haft otur när jag tänkte. Nu var jag inte ensam men det hjälper föga som försvar.

Friskvårdsavdraget är när arbetsgivaren kan bära ca 2 500 kronor av mina kostnader för träning som avdragsgill kostnad utan löneskatter.

Varför bör vi då avskaffa friskvårdsavdraget undrar ni?

Det ger för liten effekt för den statliga peng det handlar om. Och det gäller inte alla är de enkla skälen.

Gynnar bara vissa

Friskvårdsavdraget gäller primärt anställda i privat näringsliv. Förmånen finns i väsentligt lägre omfattning bland offentliganställda och av naturliga skäl inte alls för de som studerar, är arbetslösa eller på andra sätt inte har en arbetsgivare.

De som utnyttjar avdraget är dessutom i stor utsträckning tjänstemän.

Vi som har tillgång till avdraget är alltså primärt den medelklass som aldrig haft det så bra efter fem jobbskatteavdrag, borttagen förmögenhet och fastighetsskatt, låga räntor och låga energipriser.

Det är i den gruppen och bara i den gruppen vi har acceptans för behovet att träna och äta nyttigt. Dvs den gruppen agerar utifrån egen nytta - frisk ålderdom där man skall göra allt man inte hann för att man jobbade för mycket. Samhällsnyttan är enorm i form av lägre kostnader för äldrevård, lägre sjukvårdskostnader, färre sjukdagar men drivkraften finns redan där.

Skulle inte träna mindre

Vi skulle inte träna mindre om bidraget försvann. Dvs den samhällsekonomiska nyttan med friskvårdsavdraget är för litet.

Att ett omfattande samhällsstöd för att befolkningen skall träna mer är lönsamt för samhället behöver vi inte diskutera, men det vi kan konstatera är att dagens utformning inte är optimal och behöver förändras och utvecklas.

Idag ser samhällets stöd till idrotten ut på följande sätt:

• Friskvårdsavdraget

• Stödet till RF och Specialförbund

• Handslaget och andra riktade stöd

• Statligt Lok stöd (lokalt aktivitetsbidrag)

• Statligt stöd till ungdomar i utanförskap (idrottspeng)

• Kommunalt Lok stöd (lokalt aktivitetsstöd)

• Kommuners kostnader för träningsanläggningar.

• Kommuners stöd till elitidrottens anläggningar.

Idrotten ger mycket mera tillbaka

Stöden uppgår i runda slängar till 40 procent av vad idrotten genererar i skatteintäkter. Det statliga är en liten del därav trots att staten får merparten av skatteintäkterna.

Det finns två samhällsproblem där idrotten är ett viktigt verktyg för att lösa dem:

• Utanförskap bland ungdomar.

• Vällevnadssjukdomar.

Båda kostar osannolika summor pengar för samhället och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har undersökningar som påvisar att äldrevården om 25 år kräver kommunalskatt på 50 kronor för att hantera kostnaderna för äldrevården. Konsekvensen är att vi riskerar hela välfärdssamhället. Ungdomsarbetslösheten har liknande konsekvenser, dvs samhällsfarliga strukturer.

Där finns vinster att hämta

Då gammal och sjuk inte står på någons ”bucket list” och då det är vetenskapligt bevisat att man förkortar tiden från fullt frisk till död från åtta till tre år så har medelklassen alla incitament för att träna och äta nyttigare.

Bunkefloprojektet påvisar tydligt minskat utanförskap för ungdomar, dvs bättre skolresultat och lättare att få jobb. Idrott för unga tar också bort risker för barnfetma, barndiabetes med flera problem och sjukdomar.

Då har vi identifierat varför samhället skall stötta idrotten och vad idrottens leverans skall vara. 

Listan över problem

Problemen, ja, de är i tur och ordning:

• Idrotten är uppbyggd för att leverera idrottsprestation, dvs elit. Det är inget problem för den kommersiella elitidrotten som bär sina egna kostnader, men en stor del av samhällsstödet går idag till den icke kommersiella elitidrotten, dvs utan leverans av samhällsnytta av idrotten.

• Vi når i större och större utsträckning bara medelklass och medelklassens barn. 

• Stödet är utformat för att stötta utifrån den gamla strukturen med folkrörelsen som ideell mottagare, den finns inte kvar som leverantör på det sätt den gjorde.

• Ökad andel av stödet hamnar hos de kommersiella aktörerna som gym, primärt för att de har varit bättre på leverera. Även de når bara medelklass.

I en strävan att skapa ett modernt idrottsstöd utifrån samhällets behov finns det anledning att se över allt. Ett bra första steg för att komma igång är att avskaffa friskvårdsbidraget. Den miljard staten sparar där kan i en ny struktur leverera väsentligt större besparingar för samhället på området utanförskap och vällevnadssjukdomar.

Hovet, Ryttarstadion och bedrägerierna

Ridverksamheten på Djurgården är hotad. Unga ryttare och föräldrar riskerar att avhysas trots en omfattande verksamhet. Foto: TT

 

Envar skall betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats är grundläggande för demokratisk rättstradition. Men som ansvarsfull medborgare har man självfallet skyldigheten att polisanmäla om det föreligger uppenbar brottsmisstanke.

Där är vi nu i den trista soppa som handlar om att tjäna pengar på fastigheter på kungens mark på ett sätt som är direkt motstridigt kungafamiljens viljeinriktning att marken skall användas för ridsport.

Ideelt mot kommersiellt

Min skyldighet utifrån den information jag har är att lämna in en anmälan till polisen så att en åklagare kan bedöma om en förundersökning skall inledas, dvs om misstanke finns.

En sådan anmälan bör självfallet innebära att andra myndigheter avvaktar med åtgärder.

För att rekapitulera så har den ideella fältrittklubben bedrivit verksamhet på Djurgården i Stockholm i evigheter. Marken ägs av Hovet och sköts om av Djurgårdsförvaltningen. När dåvarande Esso lämnade området på 60-talet gick de in som ägare av ett bolag, Ryttarstadion AB, där 50 procnet ägs av fältrittklubben.

Protester utan resultat

Ridhusverksamheten på området som riskerar att avhysas har en omfattande verksamhet för barn, barn med funktionshinder. Den drivs privat men enligt föräldragrupperna med föredömlig kvalitet och hög säkerhet. Nu protesterar föräldrarna gentemot både Djurgårdsförvaltningen och politikerna.

För kungafamiljen är det en jobbig fråga. Dels är avhysningen direkt motstridigt det drottningen och prinsessan Madeleine kämpar för i Childhood Foundation och dels har kungens förfäder kämpat för att området skall användas för ideell ridsportverksamhet snarare än fastighetsspekulation.

De nuvarande bolag som äger 50 procent av Ryttarstadion AB har ett beteendemönster som bör undersökas av åklagare. Fältrittklubben har som 50 procent ägare varit tvungen att gå till rätten för att få ut dokument som de har ägarrättsliga rättigheter att ta del av. 

En tragedi för många

Den nya ridskoleaktören ser ut att befinna sig i ett bulvanliknande läge. Allt handlar om att med ett lågt arrende i botten, anpassat för ideell verksamhet, kunna ta ut marknadshyror för fastigheter man inte underhåller, dvs dränera bolaget på pengar genom att hyra fastigheterna i egna bolag billigt, hyra ut dem dyrt med stora avanser som följd. Det innebär att ägarna av halva bolaget dels plundrar den ideella ägaren och samtidigt begår brott mot skatteverkets instruktioner genom s.k. otillåten vinstutdelning.

Nu står vi där med barn som inte får avsluta sin termin, funktionshindrade ungdomar som får en viktig del av sin utveckling förstörd, hästar som måste tvångsslaktas och allt för att någon skall tjäna mer pengar åt sig själv på ett sätt som inte är förenligt med lagstiftningens intentioner där kungafamiljen blir ett offer och i nuläget ser ut att medverka till ovanstående.

Den här frågan bör belysas av fler redaktioner med kapacitet för att granska och publicera.

Allt är en rättsskandal.

Höj priserna på ståplats!

Det här är drömmen för klubbarna, kö till biljettluckorna. Hur ska fotbollen komma dit? Foto: TT

 

Ståplats eller inte? Den åskådaren är inte lönsam. Intäkten per kund är mycket låg, säkerhetskostnaden hög, andra kunder uteblir och sponsorer blir negativa. 

Jag deltog i det lätt hysteriska programmet Debatt SVT där temat var ”Fotbollsvåld”. Jag var inbjuden för att som expert påstå att ståplatspubliken inte är lönsam. Det är inte ett helt enkelt konstaterande, mängden faktorer som är svåra att bedöma är hög. Men, mina antagande är numera tydliga. 

Inget tvivel 

Ståplatspubliken är inte lönsam. Intäkten per kund är mycket låg, säkerhetskostnaden hög och den negativa effekten på att andra kunder uteblir och att sponsorer blir negativa är omfattande.

Ja, jag vet att begreppet kund ovan retar fansen, men det är den juridiskt korrekta benämningen. Sedan en dom i marknadsdomstolen 1990 är den som köper en biljett för att titta på idrott en kund på samma sätt som den som köper en tröja på H&M.

Jag har ingen åsikt i frågan om man bör ta bort ståplats. 

Det får klubbarna bestämma, det är deras pengar. Klubbarna är medlemsstyrda så om en majoritet av de som går på årsmötet är ståplatspublik kan de rösta igenom alternativet lägre intäkter och sämre tabellplacering istället. 

Här är lösningen

Det finns tre sätt att lösa problemet med olönsam ståplats.

1. Fortsätt med dagens modell, acceptera att fansen och klacken är den primära underhållningen för de som vill gå dit. Acceptera att laget förlorar ofta, vilket blir effekten.

2. Ta bort ståplats, satsa på ökade intäkter per besökare mot andra kundsegment.

3. Höj priserna på ståplats, för fansen är matchen så viktig att oavsett alla bojkotthot och bojkottförsök som blir följden av höjningar så kommer de att gå på matcherna, för många av dem är det hela deras liv.

Argumentet att ståplatspubliken står för stämning delar jag inte. Det är för mycket negativa, homofobiska, sexistiska, hatiska ramsor för att det skall bli stämning. Själv mår jag mest illa även om ”När solen går upp” eller Bajens ”just idag” med flera sånger är ståpäls i positiv bemärkelse.

Det har bevisats ett antal gånger att omsättning och tabellplacering har en hög korrelation, för en tioårsperiod runt 93 procent. Vill laget vinna mer skall man höja omsättningen. Om en liten del av ståplatspubliken agerar på ett sätt som omöjliggör detta och publiken betalar för lite går inte målsättningen att uppnå.

Men lös problemet med de supportrar som beter sig dumt istället, säger då vän av ordning. 

Det är mycket svårt.

Krävs mod hos föreningarna

I ett samhälle där vi har en dysfunktionell poliskår och åklagarväsende, har fotbollen blivit ett brottsoffer.

Oavsett alla ”Nu är det nog” kunde vi se vad som hände i Göteborg med försenad start, dvs bengalbrännarna förstör upplevelsen för de som gått dit för att titta på fotboll. 

Fotbollen är på god väg mot den position jag tycker mest illa om. När den misshandlade kvinnan försvarar sig med att gärningsmannen är snäll innerst inne.

Klart att fotbollen klarar att stänga ute de som inte kan sköta sig på läktaren. 

Klart att fotbollen klarar att attrahera nya kundgrupper till fotbollsevent som är positiva, säkra och trevliga. 

Det kräver mod, fasthet, uthållighet och lite teknik, men det går att göra.

Alldeles för billigt på ståplats

Ja, jag vet att det är säkrare att gå på fotboll än att vara ute sent på exempelvis Stureplan en lönefredag, men upplevelsen är den motsatta och upplevelsen styr valet att ge sina pengar till klubben. Den publik vi söker har också valt bort Stureplan nattetid.

Ett sätt att göra ståplatspubliken lönsam är alltså att höja priserna. Det är åt skogen för billigt att gå på fotboll i Sverige. 

Årskort ståplats för 1 000 kronor ger 65 kronor per match, det är inga pengar i sammanhanget då kunden lägger det tre till femdubbla på käk och alkohol innan matchen. Kan 5 000 fans lägga 3-10 000 kronor på att vara en helg i Helsingborg kan man höja priserna på ståplats rätt ordentligt. Gör det.

När det gäller bortastå är det ännu enklare att höja priserna ordentligt. För bortasupportrar bör man istället satsa på att få dit de som köper premiumprodukter. 

För att sammanfatta. Klubbens intäkter styr tabellplacering. Om dagens ståplatspublik minskar intäkterna går det sämre för klubben. Så enkelt är det.

Fotbollen behöver hjälp – nu!

Brottsplatsen. Blommor, tröjor och halsdukar vid Kärnan i Helsingborg där en supporter misshandlades av ett gäng personer som sparkade och hoppade på honom och orsakade sådana skador att han avled före matchen Helsingborg-Djurgårdens IF. Foto: Johan Nilsson, TT

 

Fotbollen kan göra mera, men inte på egen hand stoppa ett samhällsproblem med många unga grabbar i utanförskap. Men använd de klara åtgärder som ändå är tillgängliga!

Det som inte fick hända hände. En ung man är död, misshandlad till döds för att han höll på ett fotbollslag.

Kriminella är de skyldiga - inte fotbollen

När Djurgårdens klack skriker mördare så begår de samma fundamentala misstag som så många andra.

Kan vi till att börja med vara överens om att det inte var Djurgårdens IF som misshandlade kroggäster och slog sönder restauranger i Helsingborg i förrgår.

Det var heller inte Helsingborgs IF som misshandlade en Djurgårdensupporter till döds i går söndag.

Kriminella idioter är skyldiga i båda fallen.

De skall tillbringa en tid i fängelse om polisen gör sitt jobb. Någon skall dömas, helst för mord, att hävda att han inte hade för avsikt att döda och välja dråp som polisen nu gjort är fel väg att gå, livstid är lämplig dom. Andra skall åtalas för grov misshandel, upplopp, skadegörelse med mera till långa fängelsestraff.

Ett samhällsproblem

Allsvenskan borde handla om att olika fotbollslag möter varandra på en fotbollsplan. Så är det inte längre. Nu handlar det om att två supporterstyrkor möter varandra på helt andra ställen, med massor med alkohol, droger och vilja till våld som verktyg.

Det som bör noteras är att våldet i Helsingborg, utifrån den information jag har nu, inte initierades av s.k. firmor utan av mer lösligt sammansatta grupper, som förmodligen inte ens är att se som supportergrupper. Matchen har blivit en anledning till bråk för de som söker bråk. 

Det här kan fotbollen inte skydda sig emot. Det är ett samhällsproblem.

Unga män utan framtidshopp

En egen tanke är att vi här pratar om utanförskapets medlemmar. Unga män med inget eller litet framtidshopp, dvs behovet av att ta ansvar för sina handlingar föreligger inte och man kan bete sig hur som helst eftersom inget spelar någon roll. 

Nu måste fotbollen agera. Ett första steg bör vara personliga biljetter. Enkelt att införa för de lag som har moderna biljett-system som Elfsborg, Djurgården och Hammarby. Svårare för de som lever kvar med de gamla systemen från Ticnet. 

Personliga biljetter, id-kontroll och foto vid entré är tekniskt hanterbart, i sammanhanget billigt och ger tillsammans med kameror på arenan och system för ansiktsigenkänning möjligheten att identifiera de som beter sig dumt såväl som att kräva dem på kostnader för fel beteende.

De som maskerar sig på läktaren kan identifieras och åtalas. Att kasta in något, storma planen och motsvarande bör kunna bestraffas med upp emot 30 000 kronor.

Utöka tillträdesförbudet

Utökat tillträdesförbud där arrangörsavstängningar lyfts upp till en högre instans och delas ut i mångdubbel volym är viktigt att gå vidare med. Idag vågar inte klubbarna genomföra arrangörsavstängningar.

Vad Helsingborg också visar är att man kan höja priserna ganska ordentligt. Om upp emot 5 000 människor kan betala resa, hotell, krogen med mat och barer med oceaner av pilsner, dvs 5-10 000 kronor var så borde det finnas utrymme att höja priser med ett par hundra kronor.

Tillväxten för fotbollen handlar inte om de relativt få s.k. Hard core-fans utan om att få de många som tycker om fotboll att gå en gång till per säsong för att det är en positiv totalupplevelse. De som är beredda att betala fullpris för att få uppleva glädje tillsammans med sina vänner.

Ta bort ståplats

Att ta bort ståplats är ett logiskt nästa steg. Med så många som fyra av tio som säger sig låta bli att gå på fotboll är det förmodligen en lönsam väg framåt även om det är svårt värdera effekterna av minskad stämning på arenan.

Vid högrisksmatcher kan åldersgränser övervägas. Det får dock ses som kollektiv bestraffning i förväg, dvs motstridigt all rättstradition i demokratiska länder och om det används vara en sällsynt åtgärd. 

Där någonstans tar fotbollens verktygslåda slut. Resten handlar om samhället. Fotbollen kan aldrig ta ansvar för vad som händer utanför arenans absoluta närområde på kanske 100 meter. 

Hotfullt egentligen utan skäl

Vi var i Helsingborg helgen innan när HIF mötte Gais i Svenska cupen. En egentligen oanspråkslös match.

Vi var aldrig nära arenan utan i city och kunde tyvärr konstatera att uppställningen av piketbilar med kravallutrustad polis, ridande poliser med liknande utrustning skapade en stämning av hot och oro snarare än lugn. Även om det låter omöjligt att uppnå, utifrån motstridigheten i uttrycket, känns det som att ett mer begåvat polisarbete är nödvändigt. 

Att hålla isär supportrarna är tyvärr nödvändigt men ett tydligt bevis på att vi alla har misslyckats. Vi är ofta på middagar med vänner som håller på olika lag. Det har aldrig förespråkat någon av oss att vi inte kan vara goda och nära vänner trots att vi håller på olika lag. 

Fansens totala missuppfattning

När grupper ser motståndarlagets fans som fiender har vi hamnat fel. Det är trist när klubbarna förstärker de här tendenserna med kampanjer av modellen ”Stockholm tillhör oss” eller ”vi är inte ni”. Där får klubbarna ett delansvar av ett synsätt som ökar riskerna för våld. 

Sammanfattningsvis så är fotbollen efter den supporter som avled och hans familj och vänner det största offret av det som hänt.

Fotbollen kan göra en del för att ytterligare förbättra men fotbollen har inte verktygen eller möjligheterna för att hantera det samhällsproblem som många unga i utanförskap utan framtidshopp skapar.

En arena kan inte gå med vinst

27 oktober 2012 invigdes Nationalarenan. Sedan dess har kritik växlats med beröm och så fortsätter det. Foto: TT

 

Det gäller att se hela bilden, utan att försöka gör sig lustig över att det nu gäller ett radioprogram. För det här handlar om Dagens Eko, de statliga radionyheterna gör en rätt ordentlig granskning av kommunala arenor just nu.

Granskningen är gjord på journalistiska grunder, dvs helt utan förståelse för perspektiv och sammanhang.

Ekot förstår inte kommunens roll i samhället, dvs att vi via skatter bär gemensamma kostnader för att vårt samhälle skall fungera. Hit hör skola, äldrevård, bibliotek, teatrar såväl som arenor.

Nu väntar jag ivrigt på Ekots avslöjande om att kommunernas biblioteksverksamhet går back. Det är nämligen precis lika relevant som deras arenagranskning. Då pratar vi dessutom inte några 100 miljoner utan ett stort antal miljarder.

Ingen kritiserar biblioteken

Biblioteken har självfallet inte en krona i intäkter, det är liksom hela idén. De tappar i besöksantal vilket är trist, men ingen ställer biblioteken mot äldrevården i den kommunala debatten. Vi ser läsande och läsförståelse som en omistlig del av vårt samhällsbygge även 30 år efter det att alla har råd med böcker. Precis som vi ska göra.

Den första offentligt finansierade arenan byggdes för ca 2700 år sedan i Grekland. Colosseum i Rom är snart 2000 år gammal, den första större fotbollsarenan byggdes i England på 1870-talet, den är fortfarande i drift. 

Den kommunala golfbanan i St Andrews fanns redan på 1600-talet. Stockholms Stadion stod färdig 1912. Varje större stad världen över har en arena och så har det varit i hundratals år. Skälet är att arenan är en viktig del av ett samhälle. Det perspektivet har Ekot missat.

Arenan är inte kommersiellt gångbar

93 procent av Europas arenafastigheter är offentligt ägda. Skälet är att arenan ej är att se som en kommersiellt gångbar fastighet, medan arenan i sig skapar kringintäkter som gör totalintäkten för samhället positiv.

Samhällets kostnader för kulturbyggnader ligger på ca tio gånger mer per besökare än kostnaden för idrottsarenor. 

Den kostnaden ser vi som fullt naturlig och några krav på lönsamhet finns inte. Operan där 200 000 besökare per år (ca 30 000 individer) får uppleva finkultur till en kostnad per besökare som är större än vad alla jobbskatteavdragen tillsammans gett en individ är ett exempel. En nationalscen för Opera är trots detta att se som en viktig del av en modern välfärdsstat. 

I förhållande till...

Utanförskapet ses idag som ett av våra största samhällsproblem, vill man uppleva den mest positiva formen av grupptillhörighet, dvs motsatsen till utanförskap, skall man vara i Skellefteå eller Växjö när första semifinalerna i ishockey startar. 

Det Växjö Lakers gör för att skapa sammanhållning och stolthet i kommunen har ett enormt värde och går inte skapa på annat sätt. Det påverkar tillväxten på orten positivt. Det här förstår inte Ekot.

Det Ekot också missar är att se kostnaden för arenafastigheten som en relation till kommunens budget och satsningen på liknande åtgärder som kulturen. 400 miljoner kronor i 50 kommuner är uppskattningsvis ca 100-120 kronor per invånare och år, dvs ingenting som påverkar budget för äldrevården. 

Kan aldrig gå med vinst!

Min frekventa kritik när det gäller Svenska Fotbollförbundet och Friends Arena har aldrig byggt på någon korkad idé om att arenan skall gå med vinst utan bara på anomalien att man bygger två arenor samtidigt i Stockholm och att förbundet inte har tillräckligt stor balansräkning för att medverka på de här nivåerna.  

Alla övriga ägare tjänar stora pengar på arenastaden, precis som Stockholms stad kommer att göra med Slakthusområdet även om Tele2 Arena som fastighet går back.

Ekots granskning säger dels en hel del om journalistikens roll i det moderna samhället. Jag har precis som befolkningen i övrigt anledning att alltid vara kritisk till medieuppgifter som saknar relativitet.

SR som arenor och bibliotek

Ekot skall kritiskt granska, det är inte deras roll att försvara kommunala investeringar, de skall ifrågasätta dem. Men när granskningar görs utan sammanhang blir bilden för radiolyssnaren felaktig. Det torde vara motstridigt hela idén med public service. 

Vi säger trots allt inte att Sveriges Radio går med förlust trots att de inte har en krona i intäkt. De betalas med medborgarnas pengar för att vi ser public service radio som en viktig del av ett välfärdssamhälle. Ur det perspektivet är SR att likställa med våra arenor och våra bibliotek.

Bristen på perspektiv gör helt enkelt att man kritiserar sig själva.

Marxisterna inom idrotten

Det är dags, allsvensk fotbollspremiär. Med mycket känslor, mycket förhoppningar, men i slutänden krävs det också förlorare. Läs Dan Persson betraktelse över spelarnas respektive klubbarnas andel av ekonomin. Foto: TT

 

Om spelare fortsätter flytta som Bosman blir konsekvensen att balansräkningarna blir sämre och spelarlönerna sänks. 

Olof Lundh går till attack på SEF i sin krönika efter det att deras ordförande Lars Christer Olsson påtalat att spelare som väljer att inte förlänga avtal för att kunna gå som Bosman, dvs utan ersättning till klubben, är osolidariska och att det hotar Svensk Fotboll.  

Ska äga mervärdet av produktionskapitalet

Lundh drar sig inte för insinuationer om skattefiffel av den typ som har Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som föredöme i den här krönikan. Förvånad blir man, Lundh är nog den sista jag trodde var marxist.

Elitidrottens gissel är Marx principer att arbetarna (spelarna) skall äga mervärdet av produktionskapitalet. Konsekvensen är att spelarna tjänar 90 öre per ny omsättningskrona medan klubbarna går back.

Maktbalansen liknar det som byggfacket försöker uppnå, Byggnads har dock dissat Marx på oklara grunder och valt Don Vito Corleone som sin ideologiska företrädare. Här kan man misstänka att spelaragenterna valt Corleonemodellen medan spelarna kör Marx, de senare får dock anses vara mindre ideologiskt skolade. Det skadar svensk fotboll. 

Grundläggande parametrar

Spelarna har dock inte förstått vissa grundläggande parametrar, dvs att deras agerande skadar dem själva som kollektiv (som alltid inom marxismen). Det är inte så underligt, det är förståeligt när det gäller spelarna. 

Problemet med svensk fotboll är:

A: Klubbarna omsätter för lite

B: Klubbarna tjänar för lite.

C: Fotbollen är för dålig.

C beror helt på A och B.

Nedåtgående spiral

Om utvecklingen med att spelarna väljer att gå som Bosman fortsätter så blir konsekvensen att balansräkningarna blir sämre och vinster från spelarförsäljning uteblir. Då måste de allsvenska klubbarna sänka spelarlönerna som andel av omsättning, gissningsvis ner från dagens ca 60 procent till 50 procent eller därunder.

Då utvecklas Allsvenskan åt fel håll och får problem att attrahera publik.

Att agenterna struntar i såväl fotbollen som det långsiktigt viktiga för spelarna får vi leva med. Däremot är det bra att Lars Christer Olsson säger ifrån.

Starkare vid avtalsförhandlingar

Utvecklingen av svensk fotboll handlar om ekonomiskt starkare klubbar. Så enkelt är det.

EU:s principer om fri rörlighet är självfallet något positivt och jag har på principiella grunder försvarat Bosman-domen. Det föreligger dock fortfarande avtalsfrihet och här måste klubbarna vara starkare i att skydda sina rättigheter. 

Men Lars Christer Olsson gör alldeles rätt som lyfter frågan. Här har arbetsgivarkollektivet all anledning att se till att maktbalansen på den här marknaden inte fortsätter att utvecklas åt fel håll.

Alldeles för osäkert i Ryssland

Mikael Tellqvist är en av de svenska spelare som har störst erfarenhet av spe i ryska KHL. Foto: Gunnar Lundmark, TT

 

KHL, den ryska hockeyligan, ökar antalet möjliga utländska spelare i klubbarna och har ambitionen att på samma nivå som NHL kunna attrahera de bästa europeiska spelarna.

Tillåt mig tvivla.

Även om unga hockeyspelare har en tendens att gå på allt deras agenter säger så har de genomgående föräldrar, ofta flickvänner och i bästa fall någon kamrat som inte bara läser sportsidorna.

Helt beroende av oligarkerna

Då är det så enkelt att premien för att teckna ett avtal med en rysk KHL-klubb borde ha ökat med ca 30 procent. Samtidigt ger fallande gaspriser de oligarker som äger lagen all anledning att göra dagliga likviditetsprognoser för sina affärer.

KHL är ingen fungerande liga, dvs intäkter från sponsorer, tv, publik, arenakonsumtion är bråkdelar av kostnaden för att driva klubben. 

Pengarna kommer från en oligark som tjänar miljarder på att vara kompis (eller kompis kompis) med Putin, ofta i kombo med affärer som kan liknas med hur oljedynastier skapades i USA på 1850-talet, dvs mutor, mord och bedrägerier.

Putin ställer till allt

Det som nu händer är att gaspriserna faller globalt vilket drabbar deras kärnverksamhet hårt. Rubeln faller också. Inflödet av utländska pengar till Ryssland minskar på grund av Putins agerande på Krim. Gazproms vinstvarning idag onsdag är ett tydligt bevis. 

Försäkringspremierna för spel i Ryssland ökar och riskerna för utlänningar att bli utsatta för problem i landet ökar.

Vore jag EU skulle sanktioner mot KHL vara en gratis åtgärd som drabbar Putins polare utan att det kostar EU en spänn. Det räcker med ett enkelt förbud för europeiska och amerikanska försäkringsbolag att teckna avtal som gäller sport i Ryssland.

Mycket av myntets baksida...

Att Putins Ryssland har lämnat vägen mot västerländsk demokrati och valt en nationalistisk väg med syfte göra Ryssland starkare på grannarnas bekostnad är uppenbart. De som åker till KHL får ses som de som stödjer Putin och de skall leva i ett samhälle som ingen i väst vill ha.

Vore jag förälder eller flickvän/fru till en duktig hockeyspelare som får ett anbud om spel i KHL skulle jag vara väldigt tydlig med att det måste vara väldigt mycket pengar, ett lag i en stad som går att fungera i och omfattande försäkringar. Ja, jag skulle också kräva garantier på att pengarna är säkrade oavsett vad som händer, säkert boende med mera. 

Även om agenten påstår att livet bara handlar om pengar krävs det att man mår bra för att man skall kunna prestera.

För mycket är osäkert

En korrupt stat med dåligt fungerande demokrati som struntar i folkrätt och mänskliga rättigheter är inte bästa grunden för att må bra. I synnerhet inte när främmande kultur och språk man inte kan blir tillkommande bördor.

Lägg på dålig flygsäkerhet, enorma avstånd, omöjligt för medföljande att trivas och man är långt borta från ett normalt liv.

Mitt antagande att KHL kommer få betala enormt mycket mer med en svagare rubel till spelare som vill ha betalt i euro i utländsk bank.

Jag tror utvecklingen gått så långt att KHL inte längre är ett attraktivt alternativ för hockeyspelare som tänker efter.

Kan inte kungen säga ifrån?

Kung Carl Gustaf gillar att vara på Djurgården och skulle nu kunna ingripa i konflikten som har blossat upp. Foto: TT

 

En mycket komplex och besvärlig historia är den långa konflikten om Ridhusen på Storängsbotten i Stockholm. För att sammanfatta så finns det en konstellation som betett sig dumt och vars agerande bara styrs av egen vinning.

En av deras delägare i det bolag det handlar om har anledning att gå vidare till en polisanmälan om bedrägeri om det jag hört och sett är korrekt.

I botten ligger att det är kungens marker där Prins Carl för 100 år startade upp en ridverksamhet som fortfarande finns i formen av Stockholms fältrittklubb.  De riskerar nu att bli av med sin verksamhet då Stockholms Ridhus AB som de samarbetat med är utslängda.

När någon kan tjäna pengar

Varför det blivit så här är svårt att sia om, en gissning är möjligheten att använda mark och byggnader för andra ändamål och tjäna pengar på detta.

Några personer köpte för tiotalet år sedan aktierna av Statoil som gav dem 50 procent av rösterna i Bolaget Stockholms Ryttarstadion AB, resterande ägs av den ideella föreningen Stockholms fältrittklubb. Under åren lyckades där här personerna antingen med medverkan från dåvarande styrelse i Fältrittklubben eller deras oförmåga, skaffa sig ett inflytande som vida översteg de 50 procent i ägande de skulle ha.

Idag ser vi konsekvensen där hovets Djurgårdsförvaltning (som förvaltar marken på Djurgården/Gärdet) hamnat mitt i en infekterad och komplicerad rättslig tvist. Där Hovets advokat uppenbarligen har inside i domstolarna och där man kan anta att kungen är väldigt trött på den här historien.

Borde synas närmare

En av de två ridskolorna har kastat in handduken på grund av sjukdom och där har en de övriga individerna närstående aktör i form av Swartlings ridskola kommit in. De försöker nu ta över hyresavtalen från Stockholms Ridhus där de två ägarna som betalat ett antal miljoner riskerar att bli de stora förlorarna tillsammans med alla de som rider där, de barn som besöker skolan veckovis och med Fältrittklubben som inte riktigt förstår varför en verksamhet som legat 100 procent i linje med vad hovet vill ha skall slängas ut och läggas ner medan allt tas över av aktörer som vill göra helt andra saker. 

Jag är inte jurist, jag kan inte påstå att det begåtts oegentligheter, men jag kan anse att det föreligger underlag för att låta myndigheter avgöra detta och jag kan göra bedömningen att det finns underlag för åtal.

Djurgårdsförvaltningen och hovstaten har alla möjligheter att agera. Arrendeavtalen är ett-åriga så finns det en vilja att agera så går det att agera.

Kan inte accepteras

Det är inte acceptabelt att en nästan hundraårig idrottsförening och två småföretagare som agerat med hjärta utifrån sin kärlek till ridsporten skall bli av med sina företag.

Flera hundra unga och gamla som rider och de grupper av barn med funktionshinder som besöker ridskolan för att barnen skall få uppleva hästarna skall inte bli av med verksamheten för att någon skall tjäna tiotals miljoner i strid med vad Djurgårds-förvaltningen och i slutändan Kungen som ägare vill.

Här borde hovstaten ta Djurgårdsförvaltningen i öret och förklara att hovet ser till allmänintresse idag på samma sätt som Gustav den sjätte Adolf gjorde när han på 60-talet beslutade att den ideella ridklubben och dess partners skulle betala lägre arrende för att bevara ridsporten på gärdet.

Framförallt skall hovet inte ses som samarbetspartner till människor med tvivelaktig affärsmoral. Det går inte vända blad igen.

Hur mycket pengar är i omlopp och vem tjänar mest? Sporting Intelligence har försökt kartlägga idrottsvärldens löner och kommit till slutsatsen att Zlatan Ibrahimovic är den femte högst avlönade idrottsmannen.

5 miljoner skulle krävas, utöver andra förpliktelser, för att renovera Malmö Stadion och då skulle Usain Bolt komma. Men parterna är oförenliga och nu har Bolt avbokat flygbiljetterna.

Allt fler kommunalråd upptäcker det efter att ha räknat. Att SM-veckan kan ge det lokala näringslivet många miljoner i intäkter. Det finns flera goda exempel på det.

”De första flaskorna köpte jag 1991 under ett besök i Frankrike, det blev ett sätt att lindra stressen”. Så förklarar Alex Ferguson sin stora vinkollektion som han nu säljer – för runt 33 miljoner.

Tobias Hysén betraktas som allsvenskans bäste spelare och har varit ständigt omgiven av proffsrykten. Nu talar allt för en flytt – och då framkommer tydligt hur prisnivån är förändrad.

I dag har SVT, TV4 och UEFA, det europeiska fotbollförbundet, skrivit på avtalet om EM i fotboll för damer 2017, Euro 17, alltså damernas EM. Överenskommelsen innebär att kanalerna åter delar på sändningsrättigheterna.