Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Egentligen är det enkel matematik

Paul Myllenberg, klubbdirektör i Ängelholm, tillsammans med lagkapten Björn Westerblad efter matchen i Superettan och beskedet att kommunstyrelsens inte tänker lösa klubbens ekonomiska problem. Foto: Rickard Nilsson, TT

 

Agerar man på en kommersiell marknad utan att vara duktig nog eller ha förutsättningar som bra nog så blir konkurs det naturliga slutet. 

Konkursen i Ängelholm är nära nu. Det är inget konstigt om det blir så. 

Enda sättet för rättvisa

Konkurser är positivt för idrotten och samhället och enda sättet att upprätthålla rättvisa förutsättningen även om det är trist för de klubbar som förlorar sportsligt på konkursen. 

Elitidrott är kommersiell verksamhet, och då är marknadens dom alltid stenhård. Konkursen och hotet om konkurs är enda garantin för att de som vill skapa vinster med andras pengar inte skall kunna lyckas.

Varje klubb som avlönar sina spelare måste inför varje år utan sportsligt önsketänkande göra en bedömning om man har förutsättningar att långsiktigt gå med vinst och om man har likviditet och eget kapital nog för att kunna ta ett förlustår. Har man inte det så får man antingen förbättra sina förutsättningar eller dra sig ur. 

Klara konsekvenser

Elitidrotten har både en positiv och en negativ marknadssituation. Positivt för att vi ökar konsumtionen inom upplevelseindustrin, dvs kunderna har pengar och viljan att spendera dem och negativ för att företagsintäkterna är satta under press och att annan upplevelseindustri är duktigare på att leverera individbehandling, kvalitet och tidseffektivitet.

När ordföranden i Brynäs går ut och vill senarelägga säsongstart som botemedel mot dåliga publiksiffror så har jag svårt att förstå grunden för det förslaget. I åtminstone fem år har man inom elitidrotten vetat att konkurrensen om människors fritid skulle öka snabbt samtidigt som kraven på kvalitet också skulle öka. 

Vill man ha folk på matcherna måste man själv se till att de kommer. Det gäller samma i Gävle som i Ängelholm. Vill man ha högre intäkter per besökare måste man leverera något bättre. Så enkelt och samtidigt så svårt är det.

Finns inte mer att dela på

Vi har också sedan länge haft kunskapen att elitidrotten kan komma åt ca 0,8 procent av BNP i upptagningsområdet, är man flera klubbar får man dela på den pengen. Ordförande i Ängelholm kan på en kvart på SCB:s hemsida ta reda på hur mycket pengar som finns att nå (BNP*0,8%-Rögles omsättning=potentialen).

Ängelholm var inte omedveten om arenasituationen. Dvs man hade tre mycket starka motkrafter i år. 1: låg BNP i upptagningsområde (för lite folk, för litet näringsliv, stark konkurrens från Helsingborg och HIF). 2: Rögle med ambitionen att gå upp i SHL. 3: ingen arena för delar av säsongen.

Det här skall inte läsas som kritik mot någon i Ängelholm. Oavsett logiken i texten så har idrotten alltid agerat utifrån det sportsliga. Insikten att man är en aktör på en upplevelsemarknad med en affärsmodell som bygger på inventory (lager av eventstolar som inte kan förändras) är förvånansvärt svag. 

Gäller att vara ärlig mot sig själv

Medvetenheten om att man är en del av en folkrörelse med sportsliga regelverk och sportsliga ambitioner är dock 100 procent. Ängelholm har agerat på samma sätt som de flesta andra. Det som jag, när jag hamnat mycket illa till i golf kallar ”Play & pray” eftersom jag då inte har kompetensen att agera på annat sätt än att hoppas på ett under. 

Det är fortfarande så inom arenaidrott på elitnivå att korrelationen tabellplacering och omsättning är 93 procent på en tioårsperiod. 

Det är alltså så att mängden pengar tillgängliga för elitidrott går att räkna fram på en kvart. Är man bara ärlig i sin definition av upptagningsområdet så kan med en snabb titt på omsättningen för de andra lagen i samma serie ta reda på om det finns förutsättningar. Likaså kan man se om budgeten är realistisk. 

Ytterligare en från Fjollträsk

Det är det ingen som gör. Istället letar man fram exempel på humlor som flyger fast de inte kan, dvs lag som enstaka år lyckas överprestera och tror att en sådan prestation ger mer pengar följande år.  

Det gör de inte mer än marginellt, det styrs av andra parametrar. Dålig sportslig utveckling leder däremot till att man når mindre än potentialen. Dvs nedsidan är alltid större än uppsidan när det gäller ekonomiska effekter på sportslig prestation (fram till Champions League då det blir tvärtom).

Mitt i en animerad debatt i samhället om storstad mot landsbygd i politiken kommer det alltså här en Fjollträskdjävul till och säger att bara större städer skall få ha lag i de högsta serierna. 

Skjut inte budbäraren

För mig som är född i Skärvången och uppväxt i Ottsjön, Föllinge, Niemisel, Råneå och liknande världsmetropoler och tillbringat längsta tiden av mitt vuxna liv i den lilla byn Assenois i ardennerna i Belgien är det ibland lite tungt att bli sedd som Stockholmsdjävul, men det är väl smällar man får ta. 

Skjut inte budbäraren är mitt enkla svar. Det är inte jag som har påvisat korrelation mellan omsättning och tabellplacering och inte jag som uppfunnit nyckeltalet 0,8 procent av BNP i upptagningsområdet (idrotten som helhet omsätter 2-3 procent av BNP i Sverige men det är inklusive ungdomsidrott och breddidrott).

Om vi då försöker definiera vad vi vill med den kommersiella arenaidrotten i Sverige så bör vi kunna enas om följande punkter:

• Framgångsrika klubbar rent sportsligt som kan konkurrera på internationell nivå utifrån vår position som litet land.

• Klubbar med god ekonomi som är goda skattebetalare.

• Klubbar som har råd att ha en väl fungerande ungdomsverksamhet.

Det finaste uppdraget

Då kanske slutsatsen blir att klubbar på för små orter skall fokusera på det finaste uppdraget idrotten har, nämligen att bli duktiga på att få ungdomar att idrotta, lyckas väl i skolan och bli människor med en god värdegrund. 

Den kommersiella idrotten är trots allt bara show business utan annat uppdrag än att generera skatteintäkter och arbetstillfällen.

Sen är det show business som väldigt många älskar.

Räkna inte ut förbundet!

Vad döljer sig i framtiden i utvecklingen av Friends Arena? Frågetecknen blir allt flera. Foto: TT

 

Fiaskorubrikerna har satts i så många punkter att jag har kunnat läsa dem utan glasögon senaste veckan. Följetongen Friends Arena har inget slut.

Det var ett fiasko att vi inte gick till VM.  

Det är illa, alltid illa

Friends Arena är fiasko i kubikmeter även om det är samma skåpmat om bedrövlig ekonomi, ingen gräsmatta, ingen infrastruktur, ingen feeling, inget folk, inga konserter – allt spelas om igen.

  • Ja, Friends är en ekonomisk katastrof som även i närtid kan sänka Svenska Fotbollsförbundet. 
  • Ja, deras konkurrenter spelade upp de ”dumme schweden” på läktaren vid EM-omröstningen, bland annat genom att ifrågasätta om förbundet finns kvar om tre år på grund av ekonomin.
  • Ja, det är ett fiasko att vi inte får några EM-matcher. 
  • Ja, förbundets agerande i Kentarokonkursen skapar en ekonomisk katastrof för elitklubbarna och det är ett fiasko där ingen kommer att ta ansvar.
  • Ja, villkoren om det blir ett avtal med Lagardere om arenadrift blir så dåliga att det är ett nytt fiasko. 

Förbundet klarar sig

Men räkna för guds skull inte ut förbundet. De överlever det här också. Om fem-tio år finns det åter ett starkt förbund som kan göra sin del av jobbet med att utveckla svensk fotboll.

Det som nu händer är ganska naturligt och enligt modell 1A för stora organisationer. Först behöver ingen ta ansvar. Förre fotbollsbasen Lars-Åke Lagrell klarar sig, då han fick med sig alla i besluten om Friends. 

De som nu sitter och skall hantera en rekonstruktion som äter upp allt eget kapital som förbundet byggt under 70 år klarar sig också, det var trots allt flera som enhälligt tog beslutet.

Förbundet är odödliga på en nivå som får Jesus att bli avundsjuk. Styrelsen och distrikten lever utifrån den goda kristna sedvänjan att den som är utan skuld kastar första stenen. Det blir rena motsatsen till den våldsbejakande vänstern.

Varför tog han jobbet?

Förbundet är alltså i kris, men de överlever det här också. Den nya generalsekreteraren, Håkan Sjöstrand , är en sällsynt duglig karl på områden som heter varumärkesbyggande, affärsutveckling och kreativitet. Han har ingen bakgrund som slaktare och den som nu skall ta över efter Mikael Santoft måste kunna döda även sina älsklingar.

Klarar han det också så lär han inse att stödet från styrelsen när det blåser inte riktigt var det han förväntade sig. Jag förstår fortfarande inte varför han tog jobbet. I synnerhet inte då jag upplever att han älskar fotboll.

Men förbundet överlever. De tvingas ge bort arenan och bära förluster som de inte riktigt har pengar till men de kan låna lite för att inte distrikten skall få mindre bidrag.

Kan hota med konkurs

Allt annat likaså, det är en bättre affär än att inte ge bort arenan. Upplägget där Swedbank bara har säkerheter i aktier i arenafastigheten är genialt då Swedbank hellre dör än blir arenaägare. 

Förbundet har lagt sitt ägande i ett bolag och kan hota de andra med att sätta det i konkurs.Så fotbollen kommer att kunna göra en deal.

Jag kan tänka mig att köpa Friends för 500 miljoner om jag nu hade haft 500 miljoner så här i slutet på månaden. Men i synnerhet om jag hade haft den typen av kapital hade jag inte betalat 700 utifrån det jag vet och kan. Med tanke på att fem ägare har pyntat 3 000 miljoner så framstår arenan som en av de sista tulpanlökar som såldes i Holland 1637 i januari.

Pengar lockar - och förför...

Frågan är vad som blir kvar för idrottsföreningarna? Är det värt besväret, frågar Dan Persson. Foto: TT

 

Ett nytt digitalt spel gör entré och idrottsförbund anslutna till RF kan gå med i och förhoppningsvis tjäna pengar på. Nu har Klubblo fått lotteriinspektions tillstånd och kan köra igång.

Bolaget som skall stå för den tekniska driften har enligt tjänsten Allabolag inte haft något bokslut än och har en-fyra anställda. Det känns lite futtigt med tanke på hur mycket säkerhet och driftsstabilitet som krävs för att ha digitala spel för dator och mobil.

Men kan de vara med...

Vilka konsekvenser det kommer att få är för tidigt att säga. Att SHL (Svenska Hockeyligan), Svenska Fotbollförbundet och Svensk Elitfotboll inte kan delta eftersom de har Svenska Spel som största sponsor torde vara självklart. 

Lika självklart är att ATG nog omvärderar sitt sponsring av SOK om för många av specialförbunden som är olympiska helt plötsligt blir en konkurrent. 

Vad SEF och fotbollförbundet säger till Hammarby och Djurgården som är med i Klubblo och har fått för sig att det är möjligt att få pengar från både Svenska Spel och Klubblo vet vi ännu inte men när Svenska Spel har förklarat för SEF att uttrycket ”bit inte den hand som föder dig” gäller även inom idrotten så kan vi vänta oss förändringar.

Konkurrensen är vass

Lägg på att RF genom sitt samarbete med Svenska Spel om Svea som delar ut 50 miljoner varje år (för att den vägen bygga sin databas så man kan öka det digitala spelet) också måste agera på något sätt så blir slutsatsen att Idrottsalliansen kanske inte tänkt igenom de politiska konsekvenserna fullt ut. 

Det är ingen lek att driva spelbolag. Konkurrensen om spelarnas pengar är tuff. De utländska spelbolagen erbjuder alltid högre återbäring för spelarna (de betalar inte skatt). Svenska Spel och ATG är världsmästare på marknadsföring och bland de största reklamköparna i Sverige. Socialdemokratin har en fast position med sina lotterier och även om Bingolotteriet tappar så har man en icke oväsentlig andel av marknaden.

Här skall Klubblo slå sig in och generera flera miljarder i omsättning för att det skall bli någon utdelning för specialförbunden som deltar.

Vad blir över?

Av en spelad krona skall minst hälften gå tillbaka till spelaren. Av de 50 öre som återstår skall Svenska Klubbspel AB få sin del för att hantera driften och marknadsföring, sedan skall staten ha sitt och först därefter finns det pengar över till specialidrottsförbunden som deltar.

Affärsplanen måste bygga på initiala förluster, dvs de som är med eller någon annan skall investera pengar för att sedan kunna tjäna pengar. Är det någon annan skall den aktören först få tillbaka sina pengar med ränta innan det finns någon utdelning. 

En modell för att öka möjligheterna till vinster som jag antar finns med är att man genom specialidrottsförbund skall kunna nå ut med marknadsföringen mer kostnadseffektivt än genom att köpa traditionell reklam. Det är en bra tanke men den störs mer och mer av att engagemanget till de föreningar man är medlem i löpande minskar. De 30 minsta förbunden har dessutom knappt några medlemmar att tala om och de har försiktigt uttryckt inte gjort sig kända som Sveriges bästa marknadsförare heller. 

Nej, i så fall

Så någon dans på rosor handlar det inte om att starta ett nytt spel på den svenska marknaden. Snarare är det ett område där det krävs riskkapitalister som är vana att ta stora risker för att man skall lyckas. Deras krav på avkastning gör att det blir mindre pengar över till specialförbunden.

Vore jag generalsekreterare eller ordförande för ett specialidrottsförbund så skulle jag säga nej direkt om det krävs ekonomiska insatser för att bli med i Klubblo. Enligt idrottsalliansen något torftiga hemsida skall det inte krävas någon sådan men det står heller ingenting om storleken på utdelning.

När vi fortfarande hade barn som idrottade inom RF-föreningar (nu tränar de på kommersiella gym som tyvärr verkar duktigare på att attrahera kunder) så var Trisslotterna ett elände.

Också en form av barnarbete

Jag försökte förgäves föreslå att de föräldrar som var principiella motståndare till barnarbete (kan inte kallas något annat om barnen skall springa runt i området och sälja lotter) kunde få köpa sig fria genom att betala lika mycket som föreningen fick i provision, vilket för oss blev ofantligt mycket billigare än att varje vecka köpa de osålda lotterna. 

Sammanfattningsvis så är jag mycket tveksam till att Klubblo blir en kommersiell framgång. Stenhård konkurrens, små marginaler, höga fasta kostnader och ett snabbt minskande föreningsengagemang är ingen bra kombo.

Skulle Klubblo bli en framgång så riskerar idrotten väldigt mycket om man stöter bort Svenska Spel och ATG. Den risken skulle jag inte heller ta.

Sponsring av världsklass!

SCA med sin besättning med enbart kvinnor är redan vinnare i Volvo Ocean Race.

 

Volvo Ocean Race, det är sponsring i världsklass. Här kan svenska sponsorer och svenska rättighetsinnehavare lära mycket, skriver Dan Persson.  

Satt med på presskonferensen som Volvo Ocean Race  (VOR) hade idag för internationell media. Det är onekligen lite skillnad från vanliga svenska projekt när man förstår vilka pengar det handlar om.

Det imponerande är det arbete VOR och Volvo Cars/Volvo trucks gjort med att utveckla konceptet.

En helt annan liga

De har genom att ta fram exakt likadana båtar sänkt entrébiljetten med ca 150 miljoner, ner till i sammanhanget billiga ca 10-12 miljoner euro för båt, besättning och racet. De har den vägen skapat en bättre tävling, bättre förutsättningar för framtid och framförallt ett roligare race. Nu är det den besättning som gör rätt strategiska val och är bäst på att segla som vinner.

För oss andra som tycker ett avtal om huvudsponsorskap för 7-12 miljoner kronor om året är jättestort så framstår VOR som en helt annan liga.

Sju team är lite futtigt men det har med tidspressen med alla förändringar man gjort att göra och det lovar väldigt gott för framtiden.  Ca 10 miljoner euro per team är självfallet exklusive all marknadsföring laget gör åt sina sponsorer, alla event som genomförs i de olika hamnarna och exklusive  VOR´s hela maskineri. Slutsumman torde ligga på ca 3 miljarder kronor.

Lönsamma miljarder

Det intressanta är att på den här nivån är även 3 miljarder en väldigt lönsam investering för nästan alla inblandade.  Volvo delar på kostnaden på två globala jättar och kan fördela ut stor del av kostnaden på ett antal regionala säljbolag. 

SCA får massor med uppmärksamhet med sin tjejbesättning och har ett tiotal varumärken. Vestas, den danska världsledaren inom vindkraft, kan knappast hitta ett bättre sponsorprojekt än en världsomsegling och så vidare.

Jag har sett för många olönsamma sponsringar på nivåer som är bråkdelar av denna. Ett tecken i skyn är lönsam sponsring handlar om att satsa väldigt mycket och vara grymt professionell. Det är signalen Volvoteamet skickar.

Jag kör inte Volvo!

Nu blev jag lite väl positiv så för säkerhetsskull bör nämnas att jag inte kör Volvo, inte tänker köra Volvo, inte har några aktier i Volvo, körde Scania på den tiden jag körde lastbil i jobbet och fortfarande har åsikten att om det inte vore för golfen behövde vi ingen bil. Men jag är grymt imponerad när det finns organisation, tydliga mål, struktur, pengar och kompetens samlat på samma ställe.

Svenska sponsorer och svenska rättighetsinnehavare kan lära mycket av Volvo Ocean Race. Rättighetsinnehavarna utifrån vad de måste leverera för att skapa affärsnytta för sponsorer och sponsorer hur mycket till som måste finnas i budget för att satsningen skall bli lönsam

Utan att ha räknat tror jag att 250 000 kr per miljon är vad rättighetsinnehavarna skall lägga i mantimmar på varje sponsor och en sponsor bör lägga en krona till eller mer utöver vad rättigheterna kostat.

Sponsring snart det enda återstående

Sponsring är i nuläget en av få intressanta marknadsaktiviteter utöver digital marknadsföring och än så länge tv-reklam. Om något år när exponering i tv bara är lönsamt för de tio procent duktigaste kommer de som är duktiga på att använda sponsring att vara vinnare.

Själv sätter jag en peng på tjejerna i VOR, inte för att det finns några skäl till det mer än att det här konceptet faktiskt ger dem samma möjligheter om de är lika duktiga. De tjänar dessutom på att väga mindre, och tro mig, de här vet vad de gör och är vältränade på en nivå jag inte ens kan drömma om.

Jag var ansvarig för min dåvarande arbetsgivares sponsring av The Card 1989 i föregångar Whitbread Round the world race. Då lärde jag mig att det var livsfarligt, blött, kallt och obekvämt att vara med (det stormade när vi skulle segla ner båten från London till starten) och att resten av resan handlade om nattliga samtal där man skulle ställa upp med 400 000 kr till ett nytt segel.

Det känns som om seglingen på den här nivån idag förtjänar att ses som föredöme. Det var den inte då.

Det som återstår att se är hur teamen och VOR lyckas skapa mediaintresse och följare av rätt kategorier.

300 miljoner krävs för Friendsaffären

Lagardère Unlimited Scandinavia AB ska ta över driften av Friends Arena, men förhandlingarna mellan parterna går kärvt. Foto: TT

 

Det kärvar i förhandlingar om operatörsavtalet för Friends Arena. Det är ingen nyhet utan beror dels på att det befintliga operatörsbolaget har massor med avtal som påverkar och dels på att Lagardére har medarbetare som är kunniga och skickliga och ser till att de kan kompensera sig för de nackdelar som finns i alla befintliga avtal.

De viskningar jag hör är att avtalet med Choice om restaurangdriften är en av de stora stötestenarna samtidigt som ägarna till fastighetsbolaget (primärt SvFF, Fabegé, Peab och Solna Stad) håller på att kissa på sig när de ser hur förlusterna kvarstår och att enda skillnaden blir att de hamnar i fastighetsbolaget.

Ett besvärligt avtal

Avtalet med Choice är enligt den info jag fått vansinnigt dåligt för arenan såväl som arrangörer och förmodligen den största problematiken man har att hantera.

Det vi vet är att professionella Lagardére inte skriver på något de inte känner sig trygga med och som kommer att leda till vinster.

Min beräkning är att de bör kunna betala en hyra på 50-60 miljoner kronor per år till Fastighetsbolaget. Skall de betala mer krävs det ombyggnad av konsumentytor och att avtalet med Choice rivs upp, något som Peab är emot då det påverkar deras övriga samarbeten med Petter Stordalen som äger Choice.

Sedan kan hyran första åren bli lägre än så som konsekvens av de negativa effekter som andra befintliga avtal har.

Lagardére i guldsits

Avskrivning, räntor, underhåll för arenafastigheten hamnar inte under 7 procent av investeringen på 3 miljarder. Det är 210 miljoner. Då får vi en förlust på minst 150 miljoner i fastighetsbolaget (SvFF 50 miljoner). Sedan är det troligt att Lagardére ställer krav på investeringar i arenan som ytterligare belastar fastighetsägarna.

Det krävs investeringar för att Lagardére skall kunna öka intäkterna, det är också en förutsättning för att de skall vara intresserade såväl som en förutsättning för att de över tid skall kunna betala mer i hyra.

När det gäller förhandlingssituationen så har Lagardére en guldsits. De har alla triumf på hand, känner motståndarnas hand och har mer kunskap om hur man skall agera framåt. De vet exakt när de skall syna.

Ingen måtta på problem

De befintliga ägarna skall först och främst tugga i sig 2014 års förluster som blir större än 2013 (dåligt eventår, minskade publiksiffror för fotboll, lägre snittpriser och så vidare) på gissningsvis 250 miljoner och sedan försöka få ner framtida förluster som då flyttas till fastighetsbolaget vilket kräver en rekonstruktion (inte formell eller legal sådan utan en intern) av fastighetsbolaget där arenavärdet i balansräkningen hamnar på under en miljard och lånedelen på max hälften.

Den smällen lär höras i hela landet och ett stalltips är att Solna stad åker på 300 miljoner cash för sin borgen för att banken skall gå med på att skriva ner lånen tillräckligt.

Lägg på problemen med gräsmattan som enligt de gräsexperter i USA jag kommunicerat med kan vara olösliga (kortfattad solvinkel i Stockholms klimatområde i kombo med insläppet solljus med det höga taket). Lägg till minskade publiksiffror på fotbollen, sämre snittpriser för AIK och effekten av att Zlatan slutar i landslaget om ett eller två år.

Men skatteintäkterna ändå större!

Ytterligare lök på laxen är tiden det tar innan infrastrukturen är på plats helt och hållet så arenan får den inramning den förtjänar. Och att beakta, om socialdemokraterna vinner valet får man ökade personalkostnader och ökad moms på försäljning i arenan.

Sedan kommer arenan att generera mer i skatter än vad arenan kostar ägarna och Solna Stad är ingen förlorare även om man blir av med 300, det tar bara längre tid innan man är på plus.

Jag bedömer dock fortfarande att man når ett avtal under hösten. Det löser på intet sätt problemen för arenaägarna och spricker förhandlingen så är det Choiceavtalet eller avtalet med AIK om naturgräs som spökar.

AIK:s intäkter har minskat med 25 procent

Hur mår egentligen Allsvenskan, frågar sig Dan Persson. Foto: TT

 

AIK:s delårsrapport är det mest skrämmande om Allsvenskans utveckling vi sett på länge, skriver Dan Persson och menar att varningssignalerna är mycket oroande. 

Börsnoterade AIK fotboll AB är enda aktör som släpper fullständiga rapporter. Häromdagen kom rapporten för Q2 (och logiskt också första halvåret).

Sammanfattningsvis så har man rekord i sålda årskort men intäkterna därför har inte ökat. Slutsatsen är att man rabatterat årskorten i sådan utsträckning att det minskat övrig biljettförsäljning och genom rabatter minskat den totala intäkten.

Något har gått riktigt snett

För Q2 har publiksiffrorna nästan halverats och den trogna ståplatspubliken betalar så lite att det direkt slår på intäkterna. Derbyt som ifjol låg i Q2 och i år i Q3 påverkar en del, men derbyts publiksiffror och intäkter var väsentligt lägre än ifjol.

Antalet sålda lösbiljetter har enligt andra källor legat under tusen per match och i rapporten pekas detta ut som en huvudorsak. Det är tragiskt då det är sällanbesökarna som är det enda kundsegment som går att öka ordentligt och där man också kan ta bra betalt. 

De senaste två matcherna med en poäng av sex möjliga ökar risken för att guldet är borta, vilket sänker publikintäkterna än mer för Q3. 

Hade det varit H&M som släppt en Q2-rapport av det här slaget hade det varit en katastrof med slutsatsen produkterna inte är attraktiva och där någon/några i ledningen fått lämna direkt. För AIK verkar det vara som att det är publiken som sviker, inte ledningen som inte levererat.

Riktigt illavarslande

Intäkterna har minskat med 25 procent under Q2 2014 jämfört med samma kvartal 2013. Resultatet för första halvåret är en förlust på 5 miljoner. Resultatet är inget större problem, spelarförsäljningar bör lösa den frågan. Det oroande är att man tappar publik och operativa intäkter.

Det trista är att siffrorna indikerar att intäkter per kund sjunker samtidigt som antalet kunder också minskar. Mindre från färre är en dubbelstöt. Revpas (intäkt per tillgänglig matchstol) mäter inte AIK av för mig outgrundliga skäl. 

Produkten har alltså tappat dubbelt. Det kan vara så illa att den stora satsningen på hårt rabatterade årskort har slagit sönder försäljningen av dyrare enstaka biljetter. 

Allsvenskan har problem

Det är tyvärr troligt att den ekonomiska utvecklingen ser likadan ut i de övriga klubbarna som inte behöver redovisa kvartalsvis.

Q2-rapporten blir ytterligare ett bevis på att den kommersiella fotbollen i Sverige står inför allvarliga problem.

Frågan är om det går göra något åt det?

Grundförutsättningarna är goda. Tittar vi på siffrorna från Fotbolls-VM så finns det uppemot 4 miljoner presumtiva kunder för Allsvensk fotboll. Upplevelsekonsumtion växer snabbare än BNP så frågan är varför inte Allsvenskan attraherar fler. 

Hard Core-fansen minskar sakta i antal beroende på samhällsförändringar och kraven på kvalitet och bekvämlighet för fritidskonsumtionen ökar i ett för många alltför högt tempo. 

Det finns hinder

Vi kan vara i ett läge när produkten Allsvenskan inte längre är bra nog. Den paketering som samverkan med supporterorganisationerna leder till ser ut skrämma bort andra lönsammare kundsegment, även om det inte går att belägga utifrån den här rapporten. Här har Allsvenskan gjort ett val. Visar det sig vara fel val hamnar vi i ett allvarligt läge.

En av de stora förändringarna är att kunderna fått en valuta till som vi dessutom värderar högre än pengar. Nämligen fritid. 

Skall man gå på fotboll så måste det först vara värt biljettkostnaden på några hundringar men också värt tre-fyra timmar av den dyra fritiden och här sker återbetalningen i form av upplevelse. Transport till och ifrån, köer vid entré, köer vid inköp, bengaler, ”hata stämning” med mera blir då negativ tid som gör det mindre troligt att man väljer produkten.

Attraherar inte längre

Fjolårets uppgång då både Friends Arena och Tele2 som nya arenor attraherade i sig självt är nu borta och alla negativa skriverier om Friends Arena tillsammans med bengaler, upplevd oro att gå på fotboll efter Helsingborgstragedin och konkurrensen från Fotbolls-VM och från den här veckan också den tuffa konkurrensen från de stora ligorna gör det svårt. 

Det vi vet är att bättre fotboll kräver ökad omsättning och att AIK:s omsättning minskar. Det är trist och tråkigt. Fotbollen skall som största sport omsätta mest men idag ligger man långt efter ishockeyn.

Vi har i AIK, MFF, IFK Göteborg, Norrköping, Helsingborg, Kalmar, Elfsborg, Kalmar och Halmstad lag med sådant upptagningsområde att de borde kunna omsätta +100 miljoner och vi behöver tre-fyra lag som ligger runt 300 miljoner för att det skall bli framgångar på Europanivå. 

Drar inte publik

Dit känns det väldigt långt och inte blir det bättre för AIK när hälften av lagen man möter inte drar någon publik.

Men AIK:s delårsrapport är det mest skrämmande om Allsvenskans utveckling vi sett på länge. 

Om vi extrapolerar Q2-rapporten och lägger på de risker som ökande andel Bosmanfall utgör så är uppförsbacken för Allsvenskan av den karaktären att den från andra håll skulle klara FIS-krav för en världscuptävling i slalom.

Idrotten måste skaffa egen kompetens

Det är de här TV-rättigheterna avtalen med Kentaro gäller - landslagets och elitens matcher. Foto: Andreas Hillergren, TT

 

Kentaro AB överklagar sin konkursansökan och hävdar att man kommer att kunna betala sina skatteskulder och i övrigt fullfölja sina skyldigheter gentemot kunder och leverantörer. 

Kentaro är tillsammans med McGormacks IMG och franska Lagardére stora aktörer inom den kommersiella idrotten.

Krasst uttryckt så är man ett mellanled som lever på provisioner av de pengar som man skapar åt idrotten (klubbar, förbund, enskilda idrottsmän).

Kreativitet ska belönas

Grunden för affärsidén är alltså att man genom högre kompetens, bättre nätverk och kreativitet kan skapa så mycket mer pengar att det blir en plusaffär för kunden även efter deras provisioner.

Så är ofta fallet. Dels för att det går att skapa mer värde genom olika paketeringar, kreativa upplägg med mera men i samma utsträckning för att idrotten genomgående varit väldigt dålig på att utveckla sin kommersiella verksamhet.

Jag har när det gäller Lagardére och IMG, som uppfann sport business, ofta haft synpunkter men ser dem som två seriösa företag som dessutom tar risker. När det gäller Kentaro är jag inte lika positiv. Bör dock nämna att jag aldrig har försökt ta reda på all information men det jag hört och sett gör mig inte så imponerad.

250 miljoner saknas

Fordringar på moderbolag på 250 miljoner och kan inte betala skatteskuld på åtta år är ingen bra signal. Att låna av ett annat dotterbolag är också en signal som gör mig avståndstagande. 

Tesen att de håller på med en Madoff, dvs betalar gamla kunder med nya kunders pengar, en modell som förr eller senare går åt skogen kan jag inte belägga men det är den enda slutsats jag kan se utifrån den information som finns.

Svensk Elitfotboll (SEF) har enligt vad jag hört skyddat sig, vilket glädjer mig.

Men, min tes att Kentaros era som profitör på tv-rättigheter snart är borta. Det finns flera skäl till den slutsatsen.

Hubers sista fotbollsgala

Först har de större klubbarna/ligorna skaffat egen kompetens, de behöver en jurist som betalas per timme som hjälp, ingen mellanhand som tar hundratals miljoner i provisioner.

Sedan förändras tv-branschen med en hastighet som ingen egentligen klarar av, dvs affärsmodeller, aktörer, egen produktion och massa andra stora förändringar ligger i pipeline inom en femårsperiod.

Ramlar inte Kentaro AB nu så ramlar de sen och moderbolaget lär ha mardrömmar om en ilsken konkursförvaltare som skall driva in sin fordran på 250 miljoner de inte har.

Philippe Huber är nog bjuden på sin sista fotbollsgala och utifrån hans något skeva självbild är han nog inte så saknad heller.

Behövs ett uppvaknande

Det den kommersiella idrotten skall lära sig av den här sorglustiga historien är att de aldrig får släppa någon annan mellan sig och sina kunder. Detta oavsett om det är vanliga åskådare som köper biljetten av en biljettsystemsleverantör som är återförsäljare istället för av klubben, om det är sponsorer eller köpare av andra rättigheter som tv.

Det är hög tid att vi får en tillnyktring i branschen. Organisationen som skapar intäkter måste förstärkas och de bör vara lika professionella som de dyraste spelarna, även om de fortfarande går att få för väsentligt lägre summor per månad. 

Så länge korrelationen mellan tabellplacering och omsättning är 93 procent över en tioårsperiod stavas idrottsliga framgångar mera pengar. Då duger det inte att ha kommersiella organisationer där rekrytering skett utifrån hur mycket klubbhjärta man har, om man har lirat i sin ungdom och liknande grunder. Anställ framgångsrika människor från upplevelseindustrin, de behöver inte ens hålla på klubben, de skall bara vara bäst på att öka intäkter.

Måste bli skärpning

Det här är skälet till att europeisk idrott har skickat iväg miljarder i onödan genom årtiondena. Låt det vara slut med det nu. 

Kentarokonkursen får bli signalen på att den kommersiella avdelningen på förbund eller klubb skall vara duktigare än spelarna. Då får man råd med duktigare spelare och då vinner man titlar.

Jag skriver Kentarokonkursen för jag blir förvånad om deras överklagan går igenom. Enda sättet de har att undvika konkurs är att pynta och pynta nu och de tror jag inte att de kan om de inte har någon hållhake på FIFA.

Nytt bevis på dagens trend

Golf uppskattas av många. Det förförande inslaget att det finns en boll med i sammanhanget i kombination med en promenad övertygar åtskilliga.

 

All form av gym, promenader, löpning, skidåkning, cykling, golf och kombinationer därav har ökat snabbt, i många fall med tvåsiffriga tillväxttal per år, baserat på en av de starkaste trender.

Golfen ökar igen. Det är roligt. Det är dock en felaktig slutsats då den bygger på fel premisser. 

Det som minskat under tio år är antalet registrerade medlemmar i klubbar anslutna till SGF. Nu har den minskningen övergått till en ökning vilket inte är oväntat. Dock har inte golfen minskat under den här tioårsperioden.

Fria att göra val

Golfen har med undantag av 2009 ökat i omsättning varje år. Antalet spelade rundor har ökat, den totala mängden människor som ser sig som golfare har ökat.

Däremot har viljan att vara med i en ideell förening minskat generellt i samhället och det har påverkat golfen också. Vidare har föreningarna levt kvar med den numera ganska obsoleta modellen lika för alla vilket gjort att de som spelar få gånger per år har valt andra former.

Att golfen ökar är logiskt, naturligt och självklart. Alla utövaridrotter ökar snabbt och golfen borde ha tagit större del av detta. Kul att det kommer nu. Skälet till att golfen inte följt med är förmodligen de organisationsstrukturer som förhindrat den utveckling som skulle gett fler utövare och mera pengar.

Söker lågintensiv motion

All form av gym, promenader, löpning, skidåkning, cykling, golf och kombinationer därav har ökat snabbt, i många fall med tvåsiffriga tillväxttal per år, baserat på en av de starkaste trender vi har inom upplevelseindustrin i form av hälsotrenden.

Golf är efter fyllda 40 ett av de bästa sätten att hålla sig i trim. Lågintensiv motion som är bra för kroppen, stärker kondition, hjärta-lung, tar bort risken för benskörhet bland kvinnor och hjälper oss att hålla vikten i schack. 

Rent statistiskt så minskar golfen tiden mellan fullt frisk och död med fem år, från åtta till tre. Nu har jag ingen statistik på just det området men jag har aldrig hört någon som vill vara gammal och sjuk.

Kundanpassade klubbar

Golf är dessutom bland det roligaste som finns, vi umgås med vänner på banan, reser runt och spelar både i Sverige och utomlands. Stegräknaren tickar in på +20.000 steg varje dag vi spelar 18 hål. Vågen är snäll.

Det som hänt de senaste åren är att ett hundratal klubbar har utvecklat sina kunderbjudande och sin service, så den ökning vi nu ser är logisk och väntad. Fler klubbar följer efter, individanpassad service, upplevelseindustri mer än idrott, fokus på totalupplevelse och så vidare. Det är ingen raketforskning direkt, det är bara kopiera resten av upplevelseindustrin.

För egen del är vi precis tillbaka från två veckor på Woodlands golf, nordväst Helsingborg. En av relativt få anläggningar som lett den här utvecklingen. Vi har mått bra, spelat oceaner av golf, skrattat, varit lyckliga, ätit gott, druckit gott, simmat, solat, umgåtts med nära och kära och varit ute 16 timmar per dygn. Vädret av bättre medelhavsmodell hjälpte till men anläggningen liksom ett antal till är värd en resa.

Söker bekvämlighet och ansträngning

Den nya svarta inom upplevelseindustrin är inte lyx utan ”comfort”. Den bortskämda medelålders medelklassen vill må bra och bekvämlighet är en s.k. ”key success factor”. Här levererar Woodlands, Kallfors, Visby, Omberg, Fågelbro och många, många fler. 

Golfen är inte bara bland de bästa i Idrottssverige på att leverera samhällsnytta utan skapar tillsammans med fotboll, ishockey, ridsport och några till tiotals miljarder i skatteintäkter för samhället.

Samhällstrenderna är rätt entydiga, Golfen som lågintensiv motion kommer att fortsätta vara attraktiv. Det enda lilla som nu krävs är att 300 klubbar till börjar se sig som leverantörer av folkhälsa och upplevelse och inte bara som en idrottsförening.

Dan Persson

Vem bestämmer egentligen?

Ett mycket märkligt beteende av Helsingborgs IF:s styrelse, skriver Dan Persson, och menar att avskedandet av klubbdirektören Paul Myllenberg bara tyder på en sak. Foto: TT

 

Det var överraskande att Helsingborg sparkar sin klubbdirektör Paul Myllenberg. Så överraskande att jag blev misstänksam.

Paul har, på ett i mitt tycke utmärkt sätt, agerat tydligt på temat ”Nu är det nog” efter mordet på en fotbollssupporter i samband med matchen Helsingborg-Djurgården vid starten av Allsvenskan. 

Ingen uppskattning från supporters

Det har inte uppskattats av supportergrupperna och min misstanke är att styrelsen utsatts för påverkan av supportergrupperna och att det är det egentliga skälet till att Paul Myllenberg avskedades.

Nu har 28-åringen fått tillträdesförbud av åklagaren men HIF utdelade aldrig någon arrangörsavstängning vilket innebar att 28-åringen rent tekniskt hade kunnat se en match på Olympia.

Jag vet inte varför man inte beslutade om arrangörsavstängning. I min enkla värd torde det här röra sig om det enklaste fallet av arrangörsavstängning sedan ”Terror Tommy” i Djurgården för en grå evighet sedan.

Finns det någon bättre förklaring?

En gissning är att styrelsen vek ner sig, dvs inte vågade ta ett sådant beslut då man visste att åklagaren någon tid senare ändå skulle besluta om tillträdesförbud. 

Om HIF:s styrelse har en bättre förklaring får de gärna höra av sig och berätta. 

Det jag kan konstatera är att om inte ens 28-åringen, nu dömd för vållande till annans död, inte utsätts för arrangörsavstängning är det verktyget helt verkningslöst.

En märklig tidpunkt

Efter tragedin har Paul Myllenberg varit en ensam röst som stridit för att en gång för alla få ordning på de negativa delarna av supporterkulturen. Det är nu uppenbart att han inte haft styrelsen med sig. Det är på gränsen till uppenbart att styrelsen hade föredragit den traditionella modellen, dvs att inte göra något, inte säga något och inte ändra något. 

Tidpunkten är särskilt illa vald. Hade det styrelsen påstår om ändrad inriktning varit sant hade man bytt strategi och klubbdirektör i höst, inte under säsong. 

Då det inte finns några signaler över huvud taget om oordning i ekonomi (man har ordning på en dålig ekonomi, men att skylla den dåliga ekonomin på klubbdirektören vore synnerligen orättvist), disharmoni i klubben eller liknande så är det tyvärr så trist att styrelsens agerande inte går att motivera på annat sätt än att man utsatts för påtryckningar från de som inte tycker om supporterkontraktet, bättre läktarkultur, arrangörsavstängningar och annat som numera faktiskt ingår i Svensk Elitfotbolls strategi såväl som i deras ”code of conduct”. 

Därav den inledande frågan i rubriken: ”Vem har makten i svensk fotboll, egentligen?”

Kampen om makten

 Sedan supportrarna i oväntad allians med de små förbunden som är emot all verklighetsförankring lyckades stoppa förslaget om att förbunden själva kunde besluta om 51-procentregeln, har jag sett bakomliggande maktfrågor som det centrala i allt vad supportrarna gör. 

Vårens bengalbränningar har handlat om att visa styrelserna att de inte längre har makten över sina egna arrangemang. Att läktarna inte lyssnat ens på Svenska Fotbollssupporterunionen framgick tydligt i AIK:s premiär mot Göteborg.

Jag är allvarligt bekymrad då min dröm är att svensk fotboll kan bli bättre och att enda vägen dit är ökade intäkter. Dock bedömer supportrarna att ökad kommersialisering är samma sak som minskad makt för dem och då väljer de makten före fotbollen.

Ska locka nya besökare...

I Helsingborgsfallet har jag argumenterat för att det vore samhällsekonomiskt lönsamt för kommunen att gå in och finansiera en renovering av Olympia. 

Grunderna för avskedandet av Paul Myllenberg gör att jag tvingas omvärdera den slutsatsen då det blir tveksamt om ett renoverat Olympia klarar av att rekrytera de nya grupper fotbollsbesökare som krävs för att omsättningen skall öka.

Det förutsätter nämligen ett helt annat perspektiv på vilka kunder man vill ha och det kommer supportrarna genom styrelsen att stoppa. 

Dubbelt så mycket pengar krävs

Det är uttalat - svensk elitfotboll måste dubbla omsättningen för att nå till en nivå där kvalité och publik ökar i den omfattning att omsättningen kan ge ytterligare effekter. Är det realistiskt att tro på en sådan framtid? Foto: TT

 

Min förra krönika där jag är tveksam till om polis och åklagare kan leverera sin del av den gemensamma strategin för att få bort fotbollsvåld valsade runt i media och sociala media.  

Utöver de vanliga ”Dan Persson måste dö” på twitter och några hundra idiotförklaringar så blir varje försök att påtala att det är bra med en gemensamma strategi ett hot mot de mer fanatiska supportrarna. Det borde den inte vara. 

Ingen annan får bestämma

Nu uttalar sig Tony Ernst ordförande för SFSU mot teknikutveckling då det minskar supportrarnas makt. Ett uttalande som tydliggör vad Tony Ernst och hans styrelse anser att allt i hopa handlar om. Makten över fotbollen.

Svenska Fotbollssupporterunionen och alla andra supporterorganisationer agerar utifrån en enda utgångspunkt. De skall bestämma. Inte Svenska Fotbollsförbundet, inte Svensk Elitfotboll, inte klubbarna. Det är ohållbart och leder till att svensk fotboll för evigt hamnar i träsket bland de sämre ligorna i Europa.

De vill inte ha bättre fotboll då bättre fotboll kräver mer pengar och mindre makt för de som organiserar sig i Supporterorganisationerna.

Krävs dubbelt så mycket pengar

Min dröm och förhoppning är att Allsvenskan i en framtid rankas på tionde plats i Europa. Högre är det svårt att sätta målet då befolkningens storlek och vårt extremt glesbefolkade land inte ger oss förutsättningar för mer.

Vi är dock ett rikt land så tiondeplatsen bör vi kunna nå. 

Fotbollsekonomi är ganska enkelt. Korrelationen mellan omsättning och tabellplacering är ca 93 procent och 60 procent av varje ny intäktskrona går till spelarna, dvs ett bättre lag. Spelarmarknaden är 100 procent kommersiell och spelarna väljer den klubb där de får mest betalt. Mer pengar är alltså förutsättningen såväl som garantin för bättre fotboll. 

I runda slängar så bör omsättningen dubblas om vi skall nå målet tionde plats i Europa. Det är inte av en händelse just den siffra SEF har kommit fram till.

Betalar i pengar och i fritid

Det vi då kan konstatera att mängden konsumtionskronor finns hos svenska folket. Det som återstår är att flytta dem från restaurangbesök, bio, resor, golfbanor, teater och alla andra alternativ till konsumtion av upplevelser vi har på våra fotbollsarenor.

Det vi vet är att dagens konsumenter betalar med två valutor. Sina pengar och sin fritid. 

Det jobbiga är att majoriteten värderar tid högre än pengarna som skall betalas. I det livspussel medelklassen har att hantera väljer vi bort många aktiviteter vi skulle vilja se för att tiden inte finns, något annat är roligare, vi måste jobba och ofta att totalupplevelsen är inte bra nog per satsad krona.

Människor vill ha bekvämlighet

Biokedjan SF har infört s.k. VIP-salonger på ett antal biografer. Trots dubbla priset så har VIP-salongerna högre beläggning än den vanliga salongen. Kunderna köper inte bara en film, man vill sitta bekvämare, kunna få med sig ett glas vin, eller läsk till sin plats i salongen, kunna gå på toaletten utan att en hel rad måste resa sig. SAS får inga företag att köpa deras businessklass-säten, de fylls istället av människor som vill ha det bekvämare.

Bekvämlighet, engelska ”comfort”, rankas idag som det primära konkurrensmedlet för att locka fler till arenorna när man pratar med den globala arenaindustrin. Det är förutsättningen för att locka den växande målgruppen ”premium consumers” till våra arenor.

Vi pratar inte VIP och Lyx, vi pratar bekvämlighet.

Här är jag inte säker på att de svenska arenorna har förutsättningar att leverera.

Sällanköparna ska återkomma

AIK gjorde en ”SAS” fjol, de ökade mängden kunder ordentligt medan matchdagsintäkterna var i stort sett statiska. Då blir det inga pengar över till bättre spelare.

Ett av problemen är att mängden hard core fans minskar med någon procent per år beroende på ett antal samhällsförändringar. Skall man ersätta dessa så måste man få sällanköparna att gå någon match till per år. Då krävs det något mer än bara fotboll. Utöver stämning på läktarna måste allt annat vara bra också. Service på arenan, toaletter, transport till och ifrån. 

Hard Core-fansen tål å andra sidan väsentligt högre priser. De lever för sitt lag, sin klack och matchdagarna. Matchbiljetten utgör en försumbar del av kostnaden för en matchdag där mat och dryck på krogar kostar flerdubbelt mer. 

Är det värt ett besök?

Nu är supportrarna emot högre priser, de har en poäng i att de skapar stämningen som gör att alla andra kommer och de kan hota med bojkott och tystnad. Det tycker jag klubbarna skall vänta ut. Om det viktigaste som finns i livet för dem är att som en del av ett kollektiv sjunga fram sitt lag till seger kommer de att göra det.

Fotbollsintresset är stort i Sverige, det visar om inte annat tittarsiffrorna under ett VM där Sverige inte är med. Pengarna finns också. Det som återstår är att erbjuda dem en produkt som är lite mer än bara fotboll. Kan en miljon människor till gå på en match om året för 250 kronor så är vi på god väg.

Det är inte så att publiken sviker fotbollen när publiken inte kommer. Då är det fotbollen som sviker publiken. Så enkelt är det. För att kunderna skall betala med sin fritid och sina pengar så måste produkten vara värd både tiden och pengarna. 

Det är fotbollens problem och det är vad man bör fokusera på. Först när strategin mot fotbollsvåld är införd kan man ta nästa steg mot en attraktivare produkt.

290 miljoner kronor och inte ett öre mer, sa politikerna. I dag står det klart att nya Olympia i Helsingborg inte går att få billigare än 408 miljoner och ändå är majoriteten för ett bygge.

Åtta år före ett eventuellt norskt OS-arrangemang ansåg pamparna i IOK att de borde framföra sina önskemål. Alkohol är viktigt, egna bilar, egna chaufförer, egna gator, eget hotell, eget…

Tommy Salo avhopp som sportchef i Leksands IF varade i knappt ett dygn. På tisdagsförmiddagen greppade han vd:n Kjell Kruses hand och sa ja till att köra vidare som om inget hade hänt.

Ingen annan elitklubb har fått sina sponsorkontrakt så hårt granskade som Brynäs. Avtalet med kommunen som i bästa fall ska ge 25 miljoner kronor över fem år står också fast efter valet.

Får vi lov att presentera mannen som lade ned 5 000 timmar under 17 år för att idrottsrörelsen skulle få ett eget lotteri: Ingemar Nilsson, 68 år, med rötterna i nykterhetsrörelsen.

Hans styrka sitter i hans psyke. Den programförklaringen kännetecknar ”Ibrahimović – från Rosengård med mer än ett mål”. Den nya dokumentären om Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna.