Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Jag vet, arenorna ger intäkter

"Jag har gått igenom samtliga skatter som alla de bolag som har hela sin verksamhet förlagd i Globen-arenorna (Hovet, Globen, Annexet och Tele2)", skriver Dan Persson.

Mediabilden av arenor har de senaste åren dominerats av påståenden om att arenan kostar samhället stora pengar. 400 miljoner i förluster för landets arenor påstod exempelvis Ekot i fjol.

Jag bestämde mig för att ta reda på hur det egentligen såg ut. Ekots sammanställning innehöll bara kostnader och inga intäkter.

Jag har gått igenom samtliga skatter som alla de bolag som har hela sin verksamhet förlagd i Globen-arenorna (Hovet, Globen, Annexet och Tele2). De är: DIF Fotboll och Ishockey, AIK Ishockey, Hammarby, AEG som driver arenorna, SGA som förvaltar fastigheterna, SPG och Levy som driver restaurangerna och konsertarrangörerna för de event som varit i Globen.

Totalt 234 miljoner in

Resultatet är att arenorna genererar direkta skatter till kommunen på 114 miljoner och totalt 234 miljoner. Det här är källskatter på löner till spelare och personal, arbetsgivaravgifter, energiskatter, moms, alkoholskatter.

Den direkta kommunala intäkten är större än den kostnad som uppstår för arenan. Staten är som alltid den stora vinnaren med 120 miljoner i skatter från arenorna.

Verkligheten är mer pengar än så till stad och kommun. Jag har inte mätt skatter från underleverantörer som städ, säkerhet, underhåll. Inte energiskatter på besökarnas bilresor, inte indirekta intäkter som konsumtion utanför arenan av arenabesökare. 

Kan betala välfärd

Utfallet är logiskt. 93 procent av Europas arenor är offentligt ägda och vi har haft offentligt ägda arenor i 2700 år. Hade inte arenorna skapat stora värden hade vi så småningom slutat bygga dem som gemensamt ägda arenor.

Under de fem år jag bevakat den svenska arenamarknaden har jag lärt mig att arenor är en viktig del av den offentliga infrastrukturen. Lika nödvändig som sjukhus, kulturbyggnader, skolor och bibliotek.

Nu har jag fått bevis för att arenor skapar skatteintäkter som kan vara med och betala för vår välfärd. Här skiljer sig arenor från kulturbyggnader som inte skapar några intäkter att tala om.

Likadant ute i landet

Jag kontaktade Luleå kommun som nyligen gjort en sammanställning av vad Coop arena skapar i skatteintäkter för kommunen och fick motsvarande bevis för att bara spelarnas och personalens kommunalskatt gav kommunen mer än vad arenafastigheten hade i underskott. 

Kommunalrådet Niklas Nordström har alltså goda skäl att se Luleå Hockey som viktigt för kommunen, inte bara för varumärke och den stolthet och glädje laget skapar utan lika mycket för att Coop-arena går med plus

Det finns självfallet arenor som inte ger ett överskott men på det stora hela går det konstatera att arenor skapar intäkter till samhället. 

Vi har sedan tiotalet år ett paradigmskifte där upplevelseindustrin växter två-tre gånger fortare än BNP som helhet. Upplevelseindustrin med restauranger, hotell, musik, idrott, resor har högre andel sysselsatta per omsättningskrona så tjänstesamhället skapar också arbete.

Kommuner borde göra egna undersökningar

Landets kommuner kan göra en liknande undersökning som underlag för satsningar på nya arenor eller renovering av befintliga.

För Globen-arenorna vet vi att intäkterna från 50-åriga Hovet är mindre än hälften per besökare jämfört med en modern arena som Vida i Växjö. Ett nytt Hovet kommer alltså att vara med och bidra med skatteintäkter till skola, vård och omsorg.

Företagen som har hela sin verksamhet i arenorna har 695 anställda och omsätter tillsammans över 700 miljoner kronor. Med 1,5 miljoner besökare per år så tillhör Globen-arenorna den del av besöksnäringen som enligt Tillväxtverket ökar mest.

Ändra bilden av arenaekonomi

Nu är det min förhoppning att vi kan ändra bilden av arenor hos politiker, media och allmänhet. Med rätt placering, rätt utformning och bra event är investeringar i arenor något kommuner skall göra för att förbättra för sina invånare och öka sina intäkter.

I övergången till ett tjänstesamhälle där upplevelseindustrin blir en allt viktigare spelare är arenor helt enkelt en omistlig del av den infrastruktur som krävs för att skapa sysselsättning och skatteintäkter. 

Det är jag väldigt glad över att ha fått förmånen att bevisa. 

Åshöjden eller Champions League?

Det handlar om pengar i vanlig ordning - hur många elitlag ska Sverige ha? Foto: Jessica Gow / TT

 

Oavsett alla ekonomiska fördelar med en minskning så är fotboll i första hand passion och kärlek och förstör man det i sin strävan att optimera intäkter så har man skjutit sig i foten. 

Svensk Elitfotboll har inlett en utredning om hur många lag allsvenskan skall innehålla i framtiden. De 32 klubbar som idag spelar i Superettan och Allsvenskan skall så småningom kunna fatta ett beslut om antalet lag.

Mycket att ta hänsyn till

Det är en komplexare fråga än de flesta förstår. Massor med känslor, ekonomi, spelscheman och talangutveckling skall ställas mot varandra.

Det är självfallet så att ingen i förväg vet vad som är bäst för en framtid vi inte känner och man kommer aldrig få reda på om man fattade det bästa beslutet eftersom konsekvenserna av alternativen aldrig kan påvisas.

GUD påverkar, inte i religiös betydelse men akronymen Globalisering, Urbanisering och Digitalisering förändrar förutsättningarna för det mesta i vårt samhälle och det gäller självfallet även fotbollen.

Globaliseringen gör att konkurrensen från utländska ligor och Champions League ökar, spelarmarknaden är global, ökat resande gör att det är flera hundra trogna supporters som är någon annanstans när det är match. Urbaniseringen minskar BNP i områden som tappar befolkning, dvs mindre pengar till elitlag och utslagning av småklubbar. Digitaliseringen gör att vi kan vad vi vill, när vi vill, var vi vill. 

Ingen vet vad tv är om fem år (det har jag förmodligen skrivit i fem år nu, men i alla fall). 

Och så detta UEFA...

Lägg på att UEFA:s alla regler gör att det är nästan omöjligt att göra ett bra spelschema och lika svårt att utöka antalet omgångar.

Siten ni just nu besöker heter Idrottens Affärer och det ligger i sakens natur att vi ofta väljer ett renodlat ekonomiskt fokus. Ekonomi är dock ingen exakt vetenskap, det lär sig alla som lyssnar på en av storbankernas s.k. rådgivare och framtid går inte att förutsäga.

Allt annat lika skulle en minskning till de åtta lag som har störst publiksnitt både hemma och borta mer än dubblera omsättningen för allsvenskan om man spelade fyra matcher mot respektive lag. 

Sverige för litet

Ingen vet om publikintresset skulle bli lika stort så det är ett matematiskt antagande som saknar ett antal okända faktorer.

Fakta är att antalet invånare per allsvenskt lag är lågt i Sverige jämfört med exempelvis Tyskland och England. Antal invånare per kvadratkilometer är väsentligt lägre, dvs vi har färre boende inom arenans upptagningsområde.

Fakta är inte det enda viktiga för min generation. Vi är uppväxta med ungdomsböcker vi älskade, i regel skrivna av marxistiska författare som Sven Wernström, Stig Malmberg och Max Lundgren.  Min politiska hemvist ligger till höger om kommunismen, men jag älskade också böckerna om Åshöjdens BK. Bagarn, Jorma, HitteJoel, Edvard och Blåbärskungen är de namn jag spontant kommer ihåg så här 40 år senare.

Det är självfallet omöjligt att sätta ett korrekt värde på drömmen om Åshöjden men det är enkelt att slå fast att det finns ett värde och att det är högt. Fotbollen har sitt ursprung i arbetarklassen och visst vore det roligt om den gamla bruksorten Degerfors åter kunde spela i Allsvenskan. Därmed inte sagt att det är troligt. Lag som har sin trognaste supporter i Ingvar Persson på Aftonbladets ledarsida får med automatik lite uppförsbacke i verkligheten.

Å ena sidan, å andra sidan

Problemen kan definieras i två punkter:

  • Kostnaden för spelare styrs inte av någon i detta land utan är något vi måste anpassa oss till. De senaste tio åren har priserna ökat hela tiden och vi ser ingen förändring. Dvs klubbarna måste tjäna mer för att ha råd med samma kvalitet.
  • Svensk Elitfotboll är för heterogen för att fungera bra. En Allsvenska med tio lag som alla omsatt ca 140 miljoner kronor är enklare att utveckla utifrån samhällets förändringar än en Allsvenska med 16 lag som omsätter mellan 25 och 300 miljoner kronor eftersom man har mer liknande förutsättningar.

För att då vara mycket tydlig. Jag kan inte tvärsäkert säga att den eller den modellen är bäst för Allsvenskan framåt. Det innebär att ingenting i denna krönika skall tolkas som att jag föredrar den ena eller andra modellen. Drar vi ut baslinjen har vi ideell fotboll med spelare som inte uppbär lön längst ut på ena axeln och superlagen i Champions Leagues kvartsfinaler längst ut på den andra.

Ett år av lycka, inte tio 

Ingen älskar IFK Göteborg mer för att omsättningen går upp. Ingen älskar IFK Göteborg mer för att de vinner, det är bara roligare att älska IFK Göteborg när de vinner. Skall IFK Göteborg få intäkter måste många älska klubben nog för att betala för att se matcherna och här är det så att även om inte kärleken har minskat så har viljan att betala gjort det. 

Min slutsats utifrån att ha lusläst otaliga publikundersökningar är att det inte handlar om minskad kärlek till laget utan att den publik som inte är hard core har ökade kvalitetskrav och fler alternativa sysselsättningar. Skall Glenn, Glenn och Glenn få uppleva glädjen över nya SM-guld så ökar chansen om IFK ökar sin omsättning.

På en tioårsperiod är korrelationen tabellplacering och omsättning 93 procent. För ett enda år kan lag som Mjällby, Åtvidaberg, Gefle med flera prestera långt över sina ekonomiska förutsättningar men på tio år så går inte det.

Behövs ett tak i flera bemärkelser

En minskad Allsvenska skulle förmodligen få följande konsekvenser:

  • Tv-intäkterna per lag ökar (fakta)
  • Publikintäkterna ökar (dock inte säkert att de ökar till sin matematiska nivå)
  • Spelarlönerna sjunker för dagens kvalitetsgenomsnitt (ökad omsättning innebär att man höjer snittet, dvs vi får ”bättre” fotboll).

För mig har en ökning från 30 till 40 omgångar, dvs 20 dagar med intäkter istället för 15 varit det viktiga. Det är +30 procent ökade intäkter utan större ökning av kostnaderna. 

Det är förmodligen ingen framkomlig väg om vi inte har krav på tak norr om Skåne och kan lägga om till höst-vår. Det går spela fotboll i snöstorm så det är inte problemet. Problemet är att ingen betalar för att titta på fotboll i snöstorm. Jag vet inte ens om det skulle gå att få ut 40 omgångar mellan april och november med UEFA:s alla begränsningar, semestrar och annat som stör.

En anledning att minska antalet lag är att ökar vi omsättningen i Allsvenskan så är det nästan naturlag på att Superettan följer med. Relationen Svenska Hockeyligan (SHL) och HockeyAllsvenskan (känns inte bra att skriva HA) när det gäller omsättning är i stort sett konstant. Ökar SHL 10 procent så gör Hockeyallsvenskan det också.

Då skjuter man sig i foten

En minskad Allsvenska till tio eller tolv lag och en Superetta med lika många skulle allt annat lika höja omsättningen och med mycket stor sannolikhet höja rankingen för svensk fotboll.

Det vi primärt behöver är att MFF får sällskap av tre lag till som omsätter +200 miljoner och det skulle vi uppnå med en minskning.

Mot har vi utöver Åshöjden och kärlek till klubbar som inte skulle klara sig dels en risk för talangutveckling och problem med spelscheman.

Men oavsett alla ekonomiska fördelar med en minskning så är fotboll i första hand passion och kärlek och förstör man det i sin strävan att optimera intäkter så har man skjutit sig i foten. 

SEF lär göra ett gediget arbete, jag tror vi får en minskning till tolv lag, jag tror det är bra för Allsvenskan. Men säker kan jag inte vara.

Övervikten, vår största fråga?

Friskis&Svettis och andra ekdjor har bra koll på vardagsmotionen, där idrotten egentligen hade/har en chans... Foto: Yvonne Åsell, TT

 

Vi lever i ett land där media hanterar en fråga i taget så den här frågan fick litet intresse. När Folkhälsomyndigheten för någon vecka sedan släppte en rapport som visade att antalet svenskar med övervikt dubblerats på 20 år fick det inget medieintresse. 

Saknas politiskt intresse

WHO skriver i sina rapporter att vällevnadssjukdomar som följd av övervikt riskerar att få våra sjukförsäkringssystemen att kollapsa. 

Viktökningen på en procent per år motsvarar vikten på alla som kommer till Sverige på ett år. 

Det är som jag skrivit om tidigare i samma utsträckning en möjlighet för de aktörer som kan tjäna på att göra något åt det. Dit hör idrottsrörelsen, både den ideella och den kommersiella.

Som Folkhälsomyndighetens generaldirektör, Johan Carlson, säger så saknas det politiskt intresse att göra något. Det är extremt allvarligt då en av de skickligaste lobbyisterna, i det här fallet livsmedelsbolagen, tjänar miljarder på att göra oss fetare.

Motsägelslefullt

Marie Söderqvist som VD på Livsmedelsföretagen är otroligt skicklig. Hon ser till att bilden av livsmedelsföretagen blivit kopplad till hälsa och kvalitet och ordnar mera subtilt till det så att frågor om tillsatt socker och mycket fett inte når tidningarna.

Det är fantastiskt att samtidigt som Coca Cola vinner jämställdhetspris i Sverige gör tillsatt socker i läsk att var sjätte mexikan nu har diabetes typ 2.

Långsiktigt hamnar vi där Mexico är nu med kollapsande vårdsystem och nedmonterad välfärd. Så mycket kostar övervikten långsiktigt.

Unna dig 30 minuters promenad

Det vi behöver göra kräver ingen ”rocket science” direkt, därmed inte sagt att det är enkelt direkt.

30 minuter aktivitet (rask promenad) varje dag räcker bra. Och så undvik all mat med tillsatt socker.

Att den kommersiella idrotten är intresserad att vara med och erbjuda de tjänster som leder till att man tränar mer och äter bättre är självklart.

Frågan är om den ideella idrotten kommer att göra det. 

Elittänket förblindar

Det finns tre skäl till varför så icke kommer att ske:

1: Man är helt fokuserad på att skapa elit.

2: Man har i de flesta fall inte organisationen att göra det.

3: Man förstår inte ens att möjligheten finns.

Några som är duktiga

Det finns ett växande antal undantag vilket är fantastiskt roligt.

= Golfen som är semikommersiell har lågintensiv träning för äldre som en ingående del och man är som ett av få förbund duktiga på att kommunicera vad man levererar i samhällsnytta.

= Alla föreningsägda bolag som arrangerar spring, cykla, simma, åka skidor event är jätteduktiga och växer. 

= Korpen är duktiga mot företagen och Friskis&Svettis som är organiserade som en amerikansk franchisekedja mer än förening är framgångsrika på den här marknaden.

Sen blir det tunt. 

Måste leverera mer amhällsnytta

Min slutsats sedan flera år (som jag skrivit om flera gånger) är att vill idrotten få ökat stöd så måste man leverera mer samhällsnytta och dessutom bli duktigare på att tala om det.

Boo FF som agerar där jag bor är jätteduktiga och har 2 300 barn som spelar fotboll hos dem. Det är fantastiskt och jag blir varm i själen. De är duktiga i att kommunicera till föräldrarna att de har kvalitet på sin fotboll för barn. De är sämre på att kommunicera att de ökar barnens möjlighet att få bra betyg och bli anställningsbara med klarad skola och minskar risken för barnfetma som är vetenskapligt bevisade sanningar.

Att använda fotbollsplanen för lågintensiv träning för äldre när den står tom på dagarna har ingen tänkt på.

De har förhoppningsvis varit duktiga på att kommunicera vilken samhällsnytta de skapar till kommun och landsting men jag tror att det finns förbättringspotential här.

De får inte vara med

Områdets 3-åringar som älskar fotboll får inte vara med, de tvingas betala dyrt för ”pyttedans” till den kommersiella aktören för att Boo FF inte förstått att här kan man ta 100 spänn timmen per unge för att leka fotboll.

Sammantaget så missar idrotten att skapa en struktur där de får ökat stöd.

Samhällsproblemet är inte bara övervikt, det är primärt var övervikten i störst utsträckning uppstår. Dvs de i utanförskap, med låg utbildning, låg lön eller arbetslöshet. Här och på integrationsområdet kan idrotten göra massor, bara man förbereder sig och talar om det för samhället. Här finns en stor förståelse för att samhället skall betala bland politikerna för de vet att det är lönsamt. 

Sälj inte läsk på klubben!

Här räcker inte bara träning, här handlar det om att äta vettigt också, det gäller självfallet ungdomar med. Fast det är klart, om läsk är den primära produkten man säljer på klubben kanske man inte riktigt tänkt igenom detta hela vägen.

Sammanfattningsvis: övervikt är ett gigantiskt samhällsproblem. Lösningen är att alla rör sig mer och äter vettigare. Idrotten kan leverera lösningen bara man får betalt för det. 

Gör idrotten ingenting så kommer den kommersiella idrotten göra det.

Det vore korkat att lämna walk over här.

Sällanbesökarna ger störst intäkter

Fullsatt och slutsålt - drömmen för en arrangör, men vägen dit är krokig. Foto: TT

 

Ticket Technology Forum pågår i London. Dan Persson är på plats, det här älskar han och i sin rapport berättar han varför vi andra berörs av det som framkommer.

Arenabiljett och kulturbiljettbranschen i Europa träffas en gång per år på Ticket Technology Forum. Det är den perfekta platsen för mig att vara på, ett nördarnas paradis. Trebokstavskombinationerna flyger genom luften och det framstår som trendigt med flera par glasögon.

I Sverige säljs det biljetter till sport, konserter, festivaler för ca 6 miljarder per år. Lägg till ca 2 miljarder i konsumtion under eventet och ca 20 miljarder i omsättning på resor, boende, restauranger och shopping som eventet genererar så är det här en industri som är viktig att följa.

I Europa är siffran högre även per capita. Det är en konsekvens av att vi är för få per kvadratkilometer i Sverige. Belgien med samma befolkning och ca fem procent av ytan har genomgående ca tio gånger fler människor inom samma avstånd från arenan (om nu någon räknar och inte får det att stämma beror det på att vi har ett antal kluster med mycket folk och ett stort område helt utan arenor). 

Inte köpas, de måste säljas...

Det är motstridiga bilder. Det finns två utställare som marknadsför printers och ser den tryckta/printade biljetten ”as a part of the experience” medan andra pratar om att i framtiden som började i går så är alla biljetter helt virtuella och finns i våra mobiler medan printade biljetter antingen inte finns eller kostar 20 kronor extra. 

Den genomgående trenden här är det jag skrivit om i några år nu - eventbiljetter kommer inte i framtiden inte att köpas i samma utsträckning. De måste säljas.

I Sverige har vi sålt biljetter till företag och VIP-kunder medan publiken köpt dem. Det måste vi ändra på och biljettföretagen är bland de aktörer som skall ge arenaoperatörerna verktygen att göra så.

Går inte att hänga med

Teknikleverantörerna och ett mindre antal professionella aktörer ligger numera inte före de publiksegment som benämns som early adopters medan den minst förändringsbenägna delen av publiken och de minst kunniga arenaoperatörerna ligger hopplöst efter. För publiken handlar det om naturliga generationsskiften och för de arenor som inte utvecklas fort nog om ökade förluster.

I synnerhet på mobilområdet går utvecklingen så fort att det i praktiken inte går att hänga med. En enkel slutsats är numera att allt som ni gör för att ni gjort det förut med stor sannolikhet skapar lägre intäkter. 

Kan vi repetera och försöka läsa samma mening igen lite annorlunda formulerat. Det är troligt att allt vi gör på samma sätt som 2012 med stor sannolikhet skapar lägre intäkter.

Så annorlunda förändringstakt

Orsaken är att en växande del av befolkningen ändrar beteendemönster i en ökande takt. Det nya som ställer många modeller på huvudet är förändringstakten. Det tog 30 år innan 80 procent av befolkningen hade radio. Det tog 20 år innan 80 procent hade tv. Innehav av dator från första PC:n i slutet av 70-talet till 80 procent tog 20 år. Det tog åtta år innan 80 procent av svenska 11-åringar hade en smartphone. 

Det vi tror oss veta idag är följande:

• Live sport attraherar och fortsätter att attrahera.

• Andelen hard core-supporters minskar sakta men stabilt.

• Utanför hard core-supporters är kraven på bekvämlighet, kvalitet och tidseffektivitet ökande.

• Sällanbesökare är värda två-tre gånger så mycket som frekventa besökare i intäkt per utnyttjad matchstol.

Vi vet också att:

• Vi vill att besökarna bokar tidigt, via nätet (dator mobil)

• Pappersbiljetter är olönsamma och har stora dolda kostnader.

• Biljetter som säljs vid arenan i direkt anslutning till eventet innebär att vi saknar kontroll över vårt eget event.

• Det finns en mycket stor diskrepans mellan vad besökarna kan tänka sig betala och det pris som satts för eventet, detta åt båda håll, men mer uppåt än nedåt.

• Rabatter är ett långsamt sätt att begår självmord.

• Om x antal år kommer ingen säga sociala media, vi kommer bara säga media.

Det vi lärt oss idag tisdag på konferensen är utifrån ovanstående följande:

Framgång   Nedgång

Mobilen som kanal                Pappersbiljett

Sociala media                      Traditionell marknadsföring.

Egen relation med kunden   Känner inte individen

Proaktivitet                           Reaktivitet

Min slutsats är följande

1: Det finns mycket goda möjligheter att öka intäkter för branschen.

2: De som inte förändrar sig, agerar och satsar kommer att förlora pengar.

Med tanke på hur snabbt utvecklingen går borde jag spara den här krönikan, ta fram den om två år och peka på de fyra som agerat och ökat intäkterna och de 40 som inte agerat och förlorat. 

Den stora frågan är självfallet varför så många väljer att tillhöra förlorarna, vilket varje beslut att inte satsa, inte förändra innebär. Idrott i allmänhet och kommersiell idrott i synnerhet handlar trots allt om att vinna.

Nu förvandlas Friends Arena

Operakällarens Stefano Catenacci, t v, ska stå för matkoncept och menyer i två nya restauranger på Friends Arena, vilket förstås gläder Thomas Perslund, Friends vd.

 

Nu sprids ett allt större ljus över nationalarenan. Friends Arena byggs om, förstärks och presenterar nyheter. Det finns hopp för ”Nya Friends”.

Vi som är väldigt gamla växte upp med rätt grymma sagor. En av dem var ”Den fula ankungen” av den berömde dansken H C Andersen. Den handlar om avskyvärd mobbing för att man inte är snygg nog och tyvärr har den gode H C skrivit en saga som är relevant även i modern tid om vi skall tro medieuppgifter om hur dagens ungdomar har det.

I just den här sagan slutade det dock bättre än man trodde när man ljudade sig igenom sidorna i början på 60-talet och grät lite på vägen.

Anpassningar

Jag tror vi börjar se samma utveckling när det gäller Friends Arena. Det är en lång väg att vandra men riktningen gör mig glad och man tar flera steg som skapar en bättre upplevelse för kunderna och ökar intjäningsförmågan för Friends.

Ett 30-tal loger byggs om till lounger på plan C och ger ett helt annat välkomnande med ny design och inredning. 

De ombyggnader som sker och ändringar av hela servicekonceptet skapar en arena som bättre kan hantera den moderna publiken. Lagardére som ny operatör har både med sig annan kunskap och kontakter runt event som skapar nya förutsättningar. 

Nu är det också officiellt att man öppnar två nya restauranger som drivs av Nobis (operakällaren) som också levererar mat till loger. En och annan klackmedlem kan ha svårt att se Operakällarens käk som del av sin arenaupplevelse men här finns det all expertis i världen som bekräftar att det här är rätt väg att gå.

2017 blir första riktiga året

Sedan är det här en långsam process. Min bedömning är att Friends Arena har 2017 som sitt första ”riktiga år”. Då först har man alla förutsättningar för att leverera i både antal event, typ av event, service på arenan och infrastruktur.

Här bör dock noteras att Stockholms trafikinfarkt självfallet skadar både Friends och Tele2. Upptagningsområdet för arenorna blir mindre eftersom boende på fel sida staden kan räcka för att välja bort ett event om man inte tillhör den absoluta kärnmålgruppen. 

Om någon vill få besked om hur kloka och stödjande Stockholms stad är, ni vet de där som i reklamen kallar sig ”eventstad i världsklass”, kan ni fundera på det kloka i att stänga norra länken den 14:e när Tele2 kör bandyfinal och Friends har Mello. 

Bröderna Paulsson har agerat

I höst kommer Mall of Scandinavia att öppna. Det tillsammans med framgångsrik försäljning av bostäder och kontor gör att området blir levande med människor som rör sig hela tiden. Arenapsykologi är enormt viktigt och med Mall of Scandinavia får man det upplevelsecentra som 12 Stockholm gör för Tele2.

Under 2015 och 16 förväntas också ägarförändringen fortsätta, dvs Svenska Fotbollförbundet minskar sin andel till ca 10 procent i bolaget som äger arenafastigheten. Förbundet anser det vara en bra nivå och även om det kan diskuteras klarar man av sin andel av förlusterna

Det finns anledning att ge cred till bröderna Paulsson, huvudägare i Peab och Fabege. De har tagit ett ägaransvar utöver det vanliga. De råkade dessutom ut för en okunnig, mediakåt åklagare, som helt utan grunder åtalar dem för bestickning och Reinolds för mutbrott. 

Längtan efter T-bana

Infrastrukturen blir bättre, under 2016 börjar vägnätet bli klart. Att våra politiker gjort om E4 till en p-plats stora delar av dygnet lär vi få leva med men närområdet blir bra. Perfekt blir det först när T-banan invigs.

Friends behöver nu några år med bra event för att ändra bilden som media har skapat. Man fick ingen bra start med fördyringar, det felaktiga mutåtalet och all rapportering runt förluster under startåren. Översvämning, bengaler och annat har förstärkt. 

När det gäller skälen till förlusterna under uppstartsperioden så blev de ett problem enbart för att Lars-Åke Lagrell påstod de inte skulle bli så stora. Enda skälet till att mina beräkningar hamnade rätt var att det var uppenbart, inte att jag var speciellt skicklig.

Behövs fler event

Utmaningarna försvinner inte för att man får ordning på arena och närområdet. Arenorna behöver fortsatt inflyttning till Stockholm, fungerande trafik och en bra kollektivtrafik. De stora utmaningarna handlar om att nå en sällanbesökspublik som är stor nog och väljer att konsumera mycket. Hard core fansen är ingen grupp som skapar lönsamhet.

Sedan behöver vi fler event. Stockholm behöver dubbla mängden event som dessutom skall vara på sådan nivå att de drar bra med folk. 

Men det är skönt se att Friends utvecklas i rätt riktning och får förutsättningar att bli en attraktiv arena. Nya restauranger med Operakällaren är ett av många positiva steg framåt.

Det blev fel, rejält fel!

En ishockeymatch på Hovet har helt andra villkor än en match ute i landet. Förhållandet mellan klubb och kommun skiljer sig avsevärt. Foto: Tomas Oneborg, TT

 

Stockholmshockeyn lever under hela andra förutsättningar än klubbarna ute i landet. Men sällan avslöjas villkoren och skillnaderna. IA:s Dan Persson gör ett försök.

Det finns saker man inte skall göra för att risken är för hög att utfallet blir fel. Anmäla sig till Vasaloppet en fredagskväll, lära sig om nationalekonomi på Sverigedemokraternas eller Vänsterpartiets hemsidor, köpa billigt vin, betta på att Spurs hamnar före Gunners eller vara sportreporter på Aftonbladet och räkna på kommunal s.k. doping inom ishockey.

Väsentligt skilda villkor

Häromdagen hade Sportbladet ett antal artiklar med olika modeller av uträkningar där det inte bara blev äpplen och päron samt en och annan fruktsallad utan i praktiken så att en felräknad fruktsallad jämfördes med inköpet av ett flygplan.

Ja, Stockholmshockeyn har inte samma förutsättningar. Det var den enda punkten de hade rätt på. Det skiljer ca 60 miljoner i omsättning mellan medianlaget i SHL och Stockholmslaget. Det är en annan problembild. Vi riskerar ett läge där Stockholm inte har något elitlag vilket drabbar alla hårt.

Göteborg är en egen historia av Sven Dufva-modell där staden ger och slår ihjäl med samma varma själ. Frölunda förlorar ca 40 miljoner kronor i möjlig omsättning, men har en aktör som hjälper dem varje gång. Jag har för övrigt ett eget förslag på hur de bör förändra modellen som jag gärna tar på kammaren med Frölunda och kommunen.

Förhållandet klubb - kommun

Men till det väsentliga, vi har fyra områden där det föreligger ekonomiska transaktioner mellan ishockeybolag och kommun:

  • A: kommunen äger en arenafastighet som går med förlust. Det är naturligt. 93 procent av Europas arenor är offentligt ägda och går med förlust när den beräknas som kommersiell fastighet. De första offentligt finansierade arenorna för 2700 år sedan gick också med förlust. De flesta arenafastigheter inom SHL genererar en samhällsekonomisk vinst. Jag har inte räknat på alla men ännu inte hittat någon som inte fyller det kravet. De finns i bandy och fotboll men inte i ishockey på SHL-nivå. 
  • Hyran Hockeyklubben kan betala för att driva arenan/eller per match om kommunen driver arenan saknar relation till investeringen i arenan. Arenan är liksom vägar, badhus, bibliotek, teatrar lönsamma på annat sätt än 8 procents avkastning på investeringar. 
  • Att som Sportbladet ta med dem och ”glömma” att Stockholms Stad har förluster för Hovet (men tjänar pengar på intäkterna som arenorna genererar) är inte i linje med grundläggande principer om publicistisk verksamhet...
  • B: Alla landets kommuner betalar ideella föreningar bidrag så de har råd att hyra plan för ungdomars träning. Kommunen sätter ett maxpris där orienteringsklubben får lite, golfklubben inget (de har aldrig förstått att de har rätt till bidragen) medan fotboll, ishockey får mycket. Här får alla samma. När Sportbladet tar med de här bidragen förlorar de mitt förtroende. En hockeyförening med många ungdomar är mer dopad än en förening med få ungdomar, enligt Sportbladet. Det är kodumt.
  • C: En del kommuner betalar för att vara sponsor. Luleå kommun sponsrar Luleå Hockey med 200 000 i år och höjer det till 300 000 kronor nästa år. Skellefteå Kraft som säljer ström till villaägare i hela landet sponsrar Skellefteå Hockey med några miljoner. Som andel av deras vinst är beloppet lägre än vad andra företag lägger på sponsring. 
  • D: när kommunen hyr arenan för att exempelvis ha en mässa eller Mello så betalar man hyra för detta. Här finns marknadspriser som aktörer som Live Nations som global aktör skapar. 
  • Det för alla hockeyklubbar gemensamma problemet är då att Stockholmshockeyn inte får samma förutsättningar. Om Sportbladet inte förstår skillnaden mellan olika bolag och förening som äger bolagen ur ett bokföringsmässigt perspektiv så är det trist. 

Trist att många blir övertygade

Problemet är då att flera miljoner som ser ingressen på Sportbladets hemsida tror att det är sant.

Hur nu någon mediakonsument år 2015 kan tro att något som står i media är sant? Jag försöker som skribent på IA att säkerställa att det finns fakta som backar mina påståenden och jag skriver aldrig för att få fler läsare, men det finns alltid någon med annan åsikt som kan hitta en annan vinkling så det jag skriver är aldrig sant eftersom sanningen inte finns.

Det Sportbladet lyckas med i sina artiklar är alltså inte ens en fruktsallad. Det är så bedrövligt att jag inte vet vad jag skall säga.

Jag är beredd att här och nu göra en deal med den i övrigt förträffliga sportredaktionen på Sportbladet. Jag lovar att aldrig någonsin beskriva vad som hänt på planen eftersom jag inte förstår sådant om de lovar att aldrig någonsin försöka räkna på saker utan att förstå skillnaden mellan balans och resultaträkning. 

Använd miljarderna bättre

Fler måste göra mer, påhejade av idrotten som kan ersättas med pengar från Friskvårdsavdraget som ändå inte fungerar, menar Dan Persson. Foto: TT

 

Idrotts- och folkhälsoministern intervjuades i P1 morgon. En av frågorna var om Friskvårdsavdraget borde avskaffas. Svaret var Ja, dvs det formulerades som att man gör en översyn, men det är samma sak i slutändan.

Jag har drivit frågan i ett par år med samma argumentation som Gabriel Wikström använde sig av.

Större kostnader hotar

Friskvårdsavdraget minskar primärt kommunernas intäkter med 1,5-2 miljarder eller en dryg promille av statsbudgeten. Det är en liten peng för staten men lika mycket som hela det statliga stödet till idrottsrörelsen.

Vi har en gigantisk utmaning vad gäller folkhälsa som beror på att vi rör oss för lite. Mer symboliska politiska beslut som att inte tillåta s.k. gårdsförsäljning av vin och förbjuda rökning på uteserveringar ger inga folkhälsoeffekter. 

Det finns fyra områden som tillsammans rör sig om gissningsvis 100 miljarder i tillkommande framtida kostnader där fysisk aktivitet är en bevisad verksam medicin. SKL (Sveriges kommuner och landsting) varnar för fördubblad kommunalskatt för att klara vård och äldrevård i framtiden. 

Unga som inte har utbildning har en negativ trend och innebär stora hot mot framtida tillväxt och tiotals miljarder i uteblivna skatter och kostnader. Att halvera tiden från ankomst till landet till arbete eller godkänd utbildning minskar samhällets kostnader med några miljarder per år.

Klara argument

Fördelarna är många:

• Barn och ungdomar som idrottar klarar skolan bättre, får jobb lättare och minskar problemet med barnfetma.

• Vuxna som idrottar är friskare och belastar sjukvård och försäkringssystem mindre.

• Äldre som idrottar har en väsentligt kortare period mellan fullt frisk och död, dvs bättre livskvalitet och här kan det handla om upp till miljoner per individ i minskade kostnader för samhället.

• Idrotten är ett av de bästa områden för att förbättra och påskynda integration.

2 ineffektiva miljarder

De 2 miljarderna som Friskvårdsavdraget handlar om är ett väldigt ineffektivt stöd. Initialt så hade det en god och förväntad effekt. Det ökade antalet som idrottar. Idag är den effekten i stort sett noll.

Avdraget används av två grupper - privatanställda tjänstemän som skulle idrottat i alla fall och idrottar +2 gånger per vecka för egna vinster i form av hälsa, vikt och balans i livet samt de som köper årskort och sedan utnyttjar det mindre än 20 gånger per år.

Effekten på folkhälsan är i stort sett lika med noll. Absurditeter där stora sporter som golf och ridning är undantagna minskar förståelsen för modellen.

Intäkter blir besparingar

Då är frågan hur de här 2 miljarderna i uteblivna intäkter för kommuner kan göras om till stora besparingar för samhället och ökad livskvalitet och bättre förutsättningar för medborgarna?

Med generalisering och mycket kortfattat ser problemen ut som följer:

Den välmående medelålders medelklass som vi tillhör tränar, har råd att träna och prioriterar träning. Våra stillasittande jobb gör att vi borde röra på oss dagligen i minst 30 minuter men det kommer vi att göra när vi förstått hur viktigt det är. Vi är inte problemet. Våra barn tränar också och de har idrottat som unga.

Träning en klassfråga

Träning och hälsosamt liv har blivit en klassfråga.

De som inte tränar är i alldeles för stor utsträckning (undantagen är många och jag blir glad över att antalet unga invandrare ökat så mycket på vårt gym) är följande grupper:

• De med låg utbildning

• De med låga löner

• De arbetslösa

• Invandrare (i synnerhet de äldre).

I de här grupperna har vi också i stor utsträckning missbruk och dåliga matvanor som ger tillkommande negativa effekter.

Måste finnas morötter

Här finns också utslagningen av barn och ungdomar från idrotten av ekonomiska skäl. Över tid minskat samhällsstöd, krav på ökad kvalitet och ökad professionalism inom idrotten har höjt kostnaderna och gjort föräldrarna till kunder.

En ersättning till föreningar för kostnader för tolkar och ledare för flykting/invandrar ungdomar skulle få en direkt positiv effekt på många områden och kan startas direkt men i övrigt finns det goda skäl att börja med att ge medel till idrottsrörelsen och deras kommersiella kamrater för information och kommunikation. 

Ersättningen ska anpassas efter hur många nya kunder som kommer i träning. Här är det folkhälsa som räknas så självfallet måste alla kommersiella aktörer få samma möjligheter. Vill regeringen stötta ideella föreningar så får det gå på en annan budget.

Många fler måste motiveras

Det långsiktiga målet måste vara att +80 procent av befolkningen tränar. Det är inte så högt som det låter. Vi är åtskilliga som tränar redan idag och sedan kan väl föräldrar till barn i ålder 2-7 anses få tillräckligt med motion även utan gymbesök. 

Min tes är att hälften av föreningarna kan skapa nya intäkter och få fler medlemmar samtidigt som Sverige tjänar enorma summor.

Kombon av information till alla och personliga incitament för de som behöver det mest måste vara vägen framåt. 

Just do it.

Mycket värt, mer än en Mercedes

Dan Persson ska börja motionera på allvar. Träningsprogrammet är fastställt och än så länge är han disciplinerad.

 

Jag har anmält mig till Midnattsloppet i år. Det finns två skäl. Dels för att den här typen av event växer så det knakar och har blivit en miljardindustri och jag behöver förstå mer om drivkrafterna om industrin. Dels för att det ger mig motivation att träna mer vilket förbättrar min hälsa och minskar min vikt, nog så viktigt för välbefinnande. 

Medan traditionell föreningsidrott tappar så växer den här genren med +10 procent per år. Jag skall i ett antal krönikor försöka ta reda på varför. Jag skall försöka bevaka och förklara varför vi glatt och villigt betalar för att springa, cykla, åka skidor och simma.

Midnattsloppet Nordic AB ägs av Hammarby Friidrott som genomför fyra lopp per år Stockholm, Malmö, Helsingfors och Göteborg. Samtliga under fyra helger i rad i augusti-september.

1982 var första året. Nu springer totalt ca 70 000 människor något av de fyra loppen. Midnattsloppet är ingen elittävling, fakta är att tiden för de fem procent bästa är sämre idag än för 30 år sedan. 

Mera samba och city

Midnattsloppet är heller inte frågan om att klara den tuffa utmaningen som Vasalopp; Lidingölopp eller Vätternrunda. 10 km kan de flesta med lite träning ta sig runt. 

Midnattsloppet är mer samba, citynära, fullsatta trottoarserveringar, musik. Det handlar om att nå mål i sin komfortzon snarare än att nå en elitnivå. Det är mer av Sveriges nyttigaste mingel än en idrottsprestation och det är förmodligen den viktigaste framgångsfaktorn.

För mig såväl som för den stora gruppen deltagare är syftet att skapa motivationen som ger den där extra träningsrundan per vecka, den lite längre träningsrundan varje gång och den vägen förbättrad kondition, förbättrad hjärta/lungfunktion och specifikt för mig mindre vikt. 

Beviset på prestation  

De här loppen såväl som tjejmilar är upplevelsepaket med musik, på midnattsloppet sitter familj och vänner på uteserveringar med dryck som är åskådaranpassad och hejar och efter målgång finns det belöningar på något av Södermalms alla vattenhål. Det är ett framgångsrikt koncept för en nyttigare fest.

Det är självklart så att Midnattsloppet som bolag skapar mer folkhälsa än vad Hammarby Friidrott som förening klarar av. 70 000 människor som tränar tre gånger i veckan i sex månader eller mer är +5 miljoner träningstillfällen.

Drivkrafterna som gör att alla de här loppen fylls till sista deltagare är enkla att förstå. Tröjan och diplomet ger oss ett kvitto på att vi genomfört något.

Det är värt något

En växande bakomliggande drivkraft är förändrade statusmarkörer. När pappa på 70-talet kom hem med en ny bil var hela gatan närvarande för att beundra underverket. När vi parkerade en ny golf kombi på uppfarten i vårt medelklassgetto för några veckor sedan är det en fullständig icke händelse. 

En incheckning på Facebook på något häftigt ställe i världen eller för 40-åriga mellanchefer, att ha en svensk klassiker på hallväggen är däremot hårdvaluta, fullt i klass med en Mercedes 500 AMG på uppfarten. Hela samhället går mot upplevelser och från prylar som statusmarkörer. Konsumtionen rör sig i samma riktning. 

En del av succén bakom webbtjänsten knivbrev är att man som kund skickar signalerna till vänner om att man är så duktig på matlagning att vassa knivar är viktiga. Det är skälet till att den bara marknadsförs via sociala media.

Tränar för att orka med alla måsten

Nästa drivfaktor är hälsa på ålderns höst. Våra ”bucket lists” över vad vi skall göra som gamla har växt från noll på 70-talet då den tidens pensionärer var nöjd med att kunna bo kvar och sitta på en köksstol innan man som man dog fem år senare till dagens 100-punktslistor med besök i alla världsdelar med strapatser och upplevelser.

Klart som korvspad att man måste ha god hälsa då och det är anledningen till att så många tränar så mycket i grupperna 45 år och uppåt. För de yngre så är nya skönhetsideal en viktig del av drivkrafterna, träning är ett oskrivet krav från arbetskamrater och vänner. Det är så man skall leva idag ungefär som man skulle gå i kyrkan på 50-talet.

Det finns helt enkelt en ständigt växande målgrupp som vill köpa tjänsten springa, cykla, simma, åka skidor i organiserad form.

Det lite trista är att arrangörerna inte utnyttjar den kommersiella potentialen fullt ut, men det återkommer jag om.

Nu är det hög tid att börja träna.

Bojkotta fotbolls-VM och Putin!

Rysslands president Vladimir Putin, tredje vänster, och FIFA: s president Sepp Blatter, fjärde vänster, lyssna på Moskvas borgmästare Sergej Sobyanin, andra vänster, vid en modell av Luzhniki Stadium i Moskva där VM-finalen är tänkt att spelas vid VM 2018. Till vänster är Rysslands idrottsminister Vitalij Mutko. Foto: TT

 

Det är väldigt trist att komma till slutsatsen att EU nu bör ta beslut om att inte medverka vid ett Fotbolls-VM i Ryssland 2018. 

Den svenska grundidén är att inte blanda ihop idrott och politik. Det var en lysande idé i ett samhälle som vi har lämnat bakom oss,

Hög risk för krig

Vi befinner oss i ett läge där det tyvärr är en hög risk för att det pågår krig i Europa 2018. Sannolikheten får bedömas som hög när det rullar in ryska stridsvagnar i Ukraina trots den s.k. vapenvila.

Tre år är en evighet i politik och världsekonomi. Hade någon för tre år sen påstått att 2015 skulle oljan kosta 50 dollar fatet, en ny terrorarmé skulle ha tagit kontroll över halva Mellanöstern och Ryssland skulle annekterat Krim och invaderat Ukraina samt att Malmö FF skulle göra 140 miljoner i vinst hade personen i fråga snabbt fått en skjorta med knäppning bak och ett boende utan handtag på insidan. 

Nuläget är att Putin struntar i de avtal han har skrivit på, hans planer verkar i nuläget omfatta allt som en gång i tiden ingick i Sovjetunionen, vilket då omfattar tre Nato-länder i Baltikum där även Sverige har gjort ensidiga åtaganden att medverka till försvar.

Vore ett hårt slag mot Putin

EU planerar för tillkommande sanktioner, det som finns kvar i verktygslådan innebär genomgående också kostnader och skada för EU. En beslut att fotbollslandslag från EU-länder inte får delta i matcher i Ryssland från nu och till och med 2018 skadar inte EU:s ekonomi. Det drabbar det diktaturkramande och korrupta FIFA vars sponsorförsäljning ramlar i bitar men det blir ett mycket tydligt och hårt slag mot Putin. 

Prestigeförlusten och det tappade ansiktet skulle ta hårt på en man som inte klarade av reaktionerna vid toppmötet i Australien. 

Ett beslut nu skulle i den bästa av världar kunna leda till att Ryssland agerar så att beslutet kan omprövas och då skulle några ryska lag bli utan Champions League och Europaspel i något år som enda effekt. 

Bill Shanklys oförglömliga ord

”Fotboll handlar inte om liv och död, det är mycket viktigare än så” är ett citat från Bill Shankly. För många fotbollsfans gäller den devisen än, men när liv och död blir bokstavligt och verkligt för nu dör oskyldiga civila dagligen och värden för fotbolls-VM 2018 är den som ger order om dödandet.

Den bristande rationaliteten i Rysslands agerande i kombo med spekulationer om Putins mentala hälsa och hans tydliga hot då han hänvisade till att ingen borde glömma bort vilken kärnvapenarsenal han satt på går inte bortse ifrån. Att EU såväl som Sveriges agerande inte gjort annat än att ge Putin underlag för beslutet att det är fritt fram att ta vad han vill ha gör inte saker enklare.

EU kan stoppa några oligarker till från att resa in i EU, det går att frysa vissa tillgångar, kapa kreditlinor för ryska banker och företag men det leder ingenstans. Nästa stora steg är att utesluta Ryssland ur SWIFT, dvs omöjliggöra penningtransaktioner som passerar en rysk gräns. Som ekonomiskt vapen är det avfyrat fullt jämförbart med ett massförstörelsevapen där reaktionen inte går att förutse.

En prestigeförlust 

En sanktion i form av bojkott av fotbolls-VM (och annan internationell idrott i Ryssland) skulle ur det perspektivet vara mer av prestigeförlust för Putin som person och inte skada den oskyldiga civilbefolkningen i den utsträckning en uteslutning ur SWIFT innebär.

Exakt hur besluten skall se ut rent tekniskt kan mer kunniga komma fram till. Det torde vara omöjligt för Svenska Fotbollförbundet att i strid med regeringsbeslut skicka landslaget till Ryssland om man nu lyckas kvalificera sig.

EU och UEFA bör självfallet agera för att VM flyttas till annat land. Vi ställde in mästerskap under både första och andra världskriget så prejudikaten finns. Ishockeyspelare från EU-länder bör självfallet inte heller kunna fortsätta spela i KHL. Det är Putins polare som äger lagen.

Det värsta som nu kan hända är att den här diskussionen blir helt ointressant för vi har ett större krig i Europa. För egen del så tror jag inte det händer men även om jag bortser från de som tjänar på sådant elände så är alltför många väldigt insatta alltför bekymrade för att det helt går att bortse ifrån.

Spelmarknadens vinnare och förlorare

Frågan är hur våra spelvanor ser ut i framtiden och vem som blir vinnare - inte bara bland spelarna utan också bland de bolag som anordnar spelet. Foto: Hasse Holmberg, TT

 

Hur framtidens spelmarknad bäst ser ut finns skilda åsikter. Men ATG har börjat agera och det det borde också idrotten göra.

Jag har tillbringat en stor del av måndagen på en konferens om hur spelmarknaden skall regleras i framtiden. En fråga som också är viktig för idrotten.

Han är tagen i örat

Ett par hundra deltagare lyssnar på alla från civilminister Ardalan Shekarabi  (han framträdde via video eftersom han fick barn i morse, dock utan frågor om hur man kan vara minister och ha en bebis) till flera föredrag om hur bra den danska omregleringen med spellicenser fungerar och varför media tycker spelannonser är bra.

Shekarabi var lite luddig, känslan att han är tagen i örat av Finansminister Margareta Andersson var däremot tydlig för alla närvarande. 

Min slutsats är att det inte händer något under den här mandatperioden. Mer initierade aktörer i branschen tror att det kommer en proposition under mandatperioden. 

Finansministerns alternativ

Regeringen har i nuläget inte budgeterade pengar till en utredning, frågan är svår och komplex så en utredning som i bästa fall påbörjas våren 2016 lär inte bli klar i tid. Nu erbjöd sig närvarande aktörer för de reglerade spelbolagen att finansiera utredningen men det prejudikatet lär inte regeringen vara beredda att acceptera.

Alla är dock helt överens om att det inte finns något alternativ till ett licensförfarande, dock är inte alla överens om vad ett licensförfarande innebär. Det politiker och branschen diskuterar är alltså när licenser införs och hur den regleringen ser ut.

Magdalena Andersson har i nuläget två alternativ. 

  • Att tappa lite i skatteintäkter varje år men under hennes förväntade period som finansminister (om hon nu inte gör en Sträng) kommer intäkten att vara betydande även på 7-10 års sikt. 
  • Att tappa mycket och få en osäker intäkt från den nya marknadens som kan utvecklas positivt framåt men inte behöver göra det.

Ett självklart val

I det här läget så väljer varje finansminister alternativ 1. Detta utan att ens behöva tänka efter. Det statsfinansiella läget under överskådlig tid gör att 5 miljarder är en smäll man inte är beredd att ta. Ett licensförfarande innebär sänkta skatter om ATG och Svenska Spel skall kunna konkurrera på lika villkor, och mera viktigt om det skall finnas någon av de utländska aktörerna som vill ha en licens.

Magdalena Andersson kan enkelt rida på Anders Borgs idé om majoritet i riksdagen. Finansministern har på detta område fler röster än riksdagen.

Dock lär diskussionen om en modell med spellicens mer eller mindre av dansk modell fortsätta. Det är då några frågor som bör hanteras vad gäller idrotten.

Inget monopol längre

Först kan vi då konstatera att det svenska spelmonopolet inte existerar mer än på pappret sedan tiotalet år. Utöver ett tjugotal legala aktörer inklusive Svenska Spel och ATG så har vi ett antal seriösa utländska aktörer vars marknadsandel växer lite varje år på i nuläget primärt ATG:s bekostnad.

För att då belysa aktörernas syfte kan vi utgå ifrån att de utländska aktörerna finns till för att göra sina ägare rikare. Inget fel i det. Privata företag är grunden för vårt välstånd även om just de här skattar väldigt lite och någon annanstans.

Svenska Spel skall berika svenska staten. ATG skall göra hästägare rikare (i en del fall mindre fattiga) genom att skicka sina överskott till hästsporten. Kombispel och de andra aktörerna inom A-lotterierna skall se till att socialdemokraterna vinner nästa val.

Klubblos misslyckande

Nya Klubblo var något så ovanligt som en aktör som skulle berika idrottsföreningar. De la ner verksamheten innan man ens kommit igång. Här bör idrotten lära sig vad som händer om man väljer fel partner och fel strategi. Lite ledsen blev jag att min krönika från i våras skulle bli sannspådd så fort.

Konkurrensen på spelmarknaden är stentuff. En stor del av intäkterna går åt till reklam som ökade med 70 procent 2014, det motsvarar +750 miljoner netto till media. 

Media är den stora vinnaren redan idag och blir det än mer på en avreglerad marknad. Ökad konkurrens ger alltid ökade kostnader för reklam och marknadsföring, pengar som då hamnar hos medieaktörer i nuläget då i många olika former. 

De tar av pengarna

På nätet tar tekniken och bolagen som driver tekniken en ökande andel av intäkterna. De här bolagen arbetar ofta på provision och tjänar mer om omsättningen ökat. 

Bakgrunden till att de utländska spelbolagen vuxit är enkel. De betalar nästan inga skatter och då kan de dela ut till spelarna än vad Svenska Spel och ATG har kvar till spelarna. Ett licenssystem med beskattning i Sverige innebär då att alla bolag med licens konkurrerar på lika villkor. Huruvida de utländska bolagen verkligen vill ha det här är den öppna frågan som ingen av dem svarar på.

Min tes är att de utländska bolagen valt att göra så lite som möjligt och inte tillhör de som driver på för licenssystem. Deras frånvaro på dagens konferens där alla andra var närvarande var talande.

Den som skriker högst

ATG är den aktör som skriker mest, dvs de anser sig vara mest drabbade medan Anitra Steen som ordförande i Svenska Spel fokuserar på det så kallade främjandeförbudet som har slutat fungera sedan flera år. 

Hur ser då effekterna på idrotten ut?

För hästsporten är det enkelt. Tappar ATG i volym så drabbar det hästsporten. Ökar man så får hästsporten mer pengar. ATG:s höga skattesats och förbud mot att utveckla fler produkter är hämmande. Här innebär regeringens brist på agerande att man skadar svenska intressen.

För resten av idrotten är Svenska Spel en stor sponsor, dels gentemot RF med 50 miljoner kronor som primärt fördelas till de 20 största föreningarna och de stora idrotterna. 

Inget fel i det. Här får man betalt för leverans och då blir det så. 

Idrotten måste mobilisera

De stora pengarna från Svenska Spel går till fotbollen, ett samarbete som funnits i snart 80 år. Ishockey och några av de största idrotterna får också en del. 

I övrigt ger Svenska Spel ingenting till idrotten och borträknat fotbollen är Svenska Spel idag en renodlad kommersiell aktör. Dvs deras sponsring skall vara lönsam.

Det vi kan konstatera är att nu måste idrotten agera.

Det finns inget långsiktigt alternativ till ett licensförfarande. RF kan inte leva kvar med åsikten om att monopolet skall försvaras. Det idrottens aktörer nu ska sätta igång är att ta fram förslag på hur idrotten och föreningslivet kan tjäna pengar på spel i framtiden och vara en del av den här marknaden. Gör man inte det så blir det inga pengar i en framtid.

Idrottens Affärer växer och vi berättar varför. Vem är egentligen bloggaren Dan Persson, han berättar själv. Det får du veta om du lyssnar till vår egen pod som har premiär.   

Frågan är vad SHL-klubbarna begär av sina fans? Det finns en ständigt återkommande klagan om att antalet åskådare är inte tillräckligt. I själva verket visar statistiken plus för tredje säsongen i rad.

14 artiklar om sponsring och event. Det är vad du hittar i vår första Digitala Bilaga. Läs bl a om bröderna Salmings betydelse för regnbågsfärgade Kiruna IF, succén Tough Viking och tunnelloppet. Tre succéer!

Idrottens Affärer förstärker med tre medarbetare i avsikt att öka utbudet ytterligare. Nya namn för läsarna att bekanta sig med är Anders Falkirk, Jonas Arnesen och Göran Söderlund.

Marta har sett till att få ett skapligt lönepåslag under åren i Sverige. Från 17 000 kr i månaden första året till 168 000 kr under tiden i Tyresö. Varpå hon nu går med på sänkt lön i Rosengård.