Den norska regeringen har beslutat att stoppa ansökan om vinter-OS 2022. Redan tidigare hade Fremskrittspartiet sagt nej. Igår var det Höyres tur att sätta ner foten. Det innebär att regeringen är enig om att Oslo ska avbryta sitt arbete med en ansökan.

Stor misstro mot IOK

Det är inte de dryga 6 miljarderna i bidrag från IOK eller IOK:s nya krav på OS-arrangörerna när det gäller icke-diskriminering, arbetsrätt och miljö som varit i fokus. Diskussionen har fortsatt att handla om kostnader och framförallt präglats av en stor misstro mot IOK.

De snabba förändringar som IOK påbörjat det senaste halvåret har inte alls fått genomslag. 

IOK startade i våras ”Agenda 2020” för att se över hur OS-städer ska utses och OS arrangeras i framtiden. Bakgrunden är förstås den hårda kritiken i samband med OS i Sotji, och att flera länder dragit tillbaka planerade ansökningar däribland Schweiz, Tyskland, Sverige, Polen och Ukraina. Nu också följt av Norge. 

Agenda 2020 ska leda till beslut vid en kongress i december. Men redan nu har viktiga förändringar genomförts. Insikten finns att rejäla grepp måste till för att stärka OS långsiktigt. 

Offentligt för första gången

IOK har visat en helt ny öppenhet. För första gången har förslaget på kontrakt mellan IOK och värdstaden gjorts offentligt, liksom alla tekniska manualer. 

I ”OS-kontraktet” utlovar IOK över 6 miljarder kronor i direkt bidrag till OS-arrangören! 

Det är pengar som kommer från TV-rättigheter och IOK:s sponsorer. IOK tar alltså själva mer än halva kostnaden för att genomföra OS. Det är en betydande ”exportinkomst” som också ger skatteintäkter och jobb i värdlandet.

I kontraktet har också kraven på hur OS förbereds och genomförs blivit tydligare. Det gäller stopp för varje form av diskriminering och full respekt för varje individ. Också kraven på hållbarhet skärps med hänvisningar till internationella konventioner och standards när det gäller miljö, hälsa, säkerhet och arbetsrätt.

Det är viktiga steg i rätt riktning. Vi i SOK tillhör förstås dem som velat se sådana förändringar, men det har varit en styrka att vi också agerat tillsammans med andra stora vinterländer som Tyskland, Schweiz och Österrike, som alla klivit av tänkta OS-ansökningar.

Det omvända i fokus

Märkligt nog har detta knappast synts i norska medier. Där har misstron mot IOK varit i fokus. 

I de 7 000 sidor av tekniska manualer som nu för första gången är allmänt tillgängliga finns förstås ett och annat som borde ses över. Men det viktiga är att denna uppsjö av tekniska råd, som inte är bindande regler, samlar upp erfarenheter från tidigare OS för att inte misstag ska upprepas. 

Ett exempel är att bussar med aktiva fastnade i trafiken och inte kom fram i tid till arenorna vid OS i Atlanta 1996. Hur fixar man det utan att bygga ut vägar som inte behövs efter OS? Svaret blev ”olympiska filer”, reserverade för OS-trupper och funktionärer. Man har också vädjat till de boende att ställa sina bilar för att minska trycket. 

Bara två kvar

Transporterna är alltid en kritisk fråga. Krav på smidighet, hög flexibilitet och säkerhet ska mötas. Organisatörerna ska därför leverera både busslösningar och bilar med volontärer som förare till OS-trupperna och funktionärer som behöver förflytta sig mellan olika arenor.

I norska media har det blivit till att IOK-pamparna kräver egna filer för sina limousiner med privata chaufförer!?

Det finns mycket kvar att göra, men vi måste ändå våga se de positiva förändringarna. Det är klart att IOK vill ha olympiska spel som inspirerar, skickar rätt signaler och som förtjänar respekt. Också i Sverige kommer vi att behöva tid för att många ska hinna sätta sig in i vad ett OS handlar om. 

Det norska beslutet betyder att bara Peking i Kina och Almaty i Kazakstan finns kvar i konkurrensen om vinter-OS 2022. Det är inget önskeläge för IOK. Nu blir det ännu viktigare att OS 2026 hamnar i Europa och blir ett OS som sätter ett nytt exempel och en ny riktning… som OS i Stockholm gjorde 1912.