Är svenskarna helt oskyldiga?

Först var det Internationella Olympiska Kommittén som offentligen tvättade sin byk, uteslöt ett antal medlemmar och gick till botten (?) med mutkulturen som rådde.
Avslöjanden sprids i idrottsvärlden och media spårar upp det ena förbundet efter det andra. Foto: TT

 

Därefter visade det sig finnas mycket mera av vikt för IOK att ta tag i; mutorna, korruptionen, utnyttjandet av människor, odrägliga arbetsvillkor, obetalda löner etc. i samband med OS i Sotji satte fokus på problemet; att IOK utan kontroll, utan utkrävande av ansvar, utan garantier för folket ger bort det olympiska värdskapet till skrupelfria potentater att berika sig av. 

Räcker inte med att byta president

Nu sägs att inga fler olympiska spel skall kunna släppa loss skrupelfria investerare att sko sig på vanligt folks bekostnad, så som skedde i Ryssland. När jag får se det med egna ögon skall jag tro på, att det nu kommer att fungera; att IOK gett OS tillbaka till folket.

I fjol och i övergången till 2016 är det mest Internationella Fotbollsförbundet (FIFA) det handlat om, den såphale Sepp Blatter och hans hejduk Michael Platini och deras märkliga affärer. En skitsak i det större sammanhang som handlar om köp av röster vid presidentval och mutor i samband med fördelning av VM-arrangemang.

Problemen är gigantiskt mycket större än att det räcker med att byta president.

Nu står Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) under luppen. Efter dopingorganisationen Wadas avslöjanden av omfattande doping inom rysk friidrott, har nu f d presidenten (1999-2015), senegalesen Lamine Diack, anklagats för att organiserat korruption och för att ha tagit emot miljonbelopp för att dölja positiva dopingresultat inom den ryska friidrotten. Diack var en gång en framstående längdhoppare, fransk mästare 1958 och med ett personrekord på 772. Han prövade även tresteg men snedsteg tycks vara hans absoluta specialitet. Världsklass sannolikt.

Anklagar inte, men...

Det är en fråga som opåkallad dyker upp i min skalle när jag funderar på det som hänt och det som pågår i världens tre största idrottsorganisationer; varför har ingen upptäckt, undersökt, larmat tidigare? Hur kan det komma sig att idrotten, som berömmer sig för sin demokratiska uppbyggnad, i den internationella toppen styrts (styrs) av diktatorer?

Jag tänker inte anklaga Gunilla Lindberg, Arne Ljungqvist och Lennart Johansson för underlåtenhet, för att vara blinda, köpta, indoktrinerade, för att vara medskyldiga

Jag har inte fog för det, jag har inte tillräcklig insyn (ingen har), de är i hög grad hedervärda personer, men jag tillåter mig ändå att ställa frågan; hur är det möjligt att år efter år sitta på armslängds avstånd från den högst ansvarige, men i själva verket vara en högst betydande del av den yttersta makten utan att se eller förstå, märka eller misstänka vad som händer?

De tre jag nämner, duktiga, respekterade, betrodda med hedersuppdrag i sina respektive förbund, har alla varit (är i Gunillas fall) en del av den absoluta makten i sina organisationer.

Tre i huvudrollen

Gunilla Lindberg har länge tillhört den s k exekutivkommittén som styr IOK. Hon var naturligtvis med och tog det kollektiva ansvaret när den olympiska rörelsen skakades i sina grundvalar i samband med den omfattande mutskandalen i Salt Lake City i samband med deras kandidatur 2002. Men också den brist på kontroll, uppföljning och ansvar som blottlades i samband med Sotji-spelen bär hon delansvar för tillsammans de övriga i exekutivkommittén. Hon har inte krupit undan men borde som alla de andra medlemmarna gjort mera för att förebygga och förhindra oegentligheter.

Arne Ljungqvist var också mångårig medlem av IOK (1994-2011, därefter hedersledamot), vice ordförande i World Anti Doping Agency (Wada) 2008-2013 och vice ordförande 1981-1999, därefter 1:e vice ordförande , alltså allra närmast ordförande Lamine Diack, 1999-2007 i Internationella Friidrottsförbundet.

Lennart Johansson var ordförande i Europeiska Fotbollsförbundet, Uefa, 1990-2007 och under samma tid i position nära ordföranden i egenskap av styrelsemedlem och vice ordförande i Fifa.

Svensk aningslöshet?

De har alla gjort ett jättejobb, ingen skugga faller över dem, de har alla befunnit sig på absoluta toppen bland makthavarna i sina förbund, de har alla ärliga blå ögon; men någon gång måste någon i svensk media ändå ställa frågan med anledning av vad som skett och sker i dessa förbund;  hur är det möjligt att vara en del av den yttersta makten men ändå inte upptäcka, ana, förstå vad som sker? 

Är det svensk aningslöshet? Mals man ofrivilligt ner i ett system där man inte märker skillnaden mellan demokrater och skurkar? Blir man, utan att märka det, en sorts demokratisk gisslan när andra vill upprätthålla diktatoriska strukturer. Så där som sker i internationellt umgänge med mycket pengar på spel? I näringslivet t ex. med agenter, mellanhänder och mutor? Saab, Ericsson m fl.

I min värld borde det vara helt omöjligt att en president i ett internationellt förbund kan fatta några som helst egna beslut utan att invänta styrelsens innan han handlar?

Det skall inte gå. Skall inte vara tillåtet.

Har de tvingats ge efter?

Men det har ju uppenbarligen skett och då menar jag - med inga anklagelser alls riktade mot dem jag namngett; är det möjligt att leda en s k demokratisk organisation som en diktator lite vid sidan av, över eller under och utan mandat från sin egen styrelse, ja, då anmäler sig ju ett ännu större problem.

Den idrott som vi i vår del av världen vill kalla demokratisk styrs i sin översta topp av diktatorer, styrelserna har blivit snälla medlöpare utan att kanske förstå det, några säkert involverade, andra omedvetet.

Det är sannolikt så, att detta yttersta ansvar för oegentligheter skall riktas endast mot sådana som Sepp Blatter och Lamine Diack (och, tycker jag nog, också hans efterträdare Sebastian Coe), men om nu de som suttit allra närmast och i alla fall officiellt varit med och delat på makten, ingenting märkt så måste de väl i alla fall medge att de varit involverade i ett falskspel utan att de sett eller förstått.

Har de tvingats ge efter för maktstrukturer som de inte förmått göra något åt?

Kanske borde de ändå ta bladet från munnen och berätta om det som uppenbarligen skett så nära men ändå utom räckhåll för dem. Berätta hur det är möjligt att det kan gå till så. Och vad som behöver göras för att i fortsättningen förhindra att dessa idrottens skendemokratier kan existera. 

Åke Stolt

Det här samarbetet hör till de mest oväntade och udda. Om du köper biljett till basketlandskampen Sverige-Turkiet i Globen får du möjligheten att se hockeymatchen Tre Kronor-Tjeckien i Beijer Hockey Games  - på köpet. 

Idrottssverige skriker efter anläggningar av alla slag. Det går trögt på de flesta håll. Men det finns en kommun som gör något åt behoven: Nacka kommun, 8 kilometer utanför Stockholms centrum. Fram till 2035 kommer kommunen att satsa 2 miljarder kronor på olika anläggningar.

Under 2019 stod Skåne som värd för 23 procent  av de internationella idrottsmästerskap som arrangerades i Sverige - dvs 11 av 47 internationella mästerskap. Det visar den senaste statistiken från Centrum för Idrottsevenemang som varje år tar fram statistik över antalet internationella mästerskap som arrangeras i Sverige. 

Det innebär att Skåne är främst i landet.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

BAUHAUS samlar på idrotter och sponsoravtal. Nu har företaget utökat avtalet  med Svenska Skidförbundet. Under säsongen 2018/2019 var BAUHAUS partner till svensk skicross, men tar nu ytterligare ett steg och utökar samarbetet genom att bli huvudsponsor för den framgångsrika skicross-verksamheten.

Världscupen i längdskidåkning har en stor plats i svenskarnas hjärta och hälften av svenskarna (50 procent) planerar att titta på SVTs vinterstudion.

Det finns skillnader mellan hur män och kvinnor tittar på vintersport. Var tredje kvinna (33 procent) har Vinterstudion på i bakgrunden medan de gör andra saker. Det gäller bara för var fjärde man (24 procent).

När Östersunds stjärna Saman Ghoddos kom hem till Östersund från utflykten till Huesca augusti fjol trodde han att han skrivit på ett papper om läkarundersökning för La Liga-nykomlingen. Papperet var istället ett övergångskontrakt. Sen började cirkusen.