Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

"I dag badhusen, i morgon arenorna…"

Skräckrapporterna om kommunernas kostnader för att renovera badhusen duggar tätt. Svd påstod häromdagen att våra badhus kostar 9 miljarder om året, dvs 1 000 spänn per innevånare i drift och att de behöver renoveras för ca 40 miljarder (motsvarar en försvarsbudget typ).

När vi svänger in i Helsingborg idag så passerar vi splitter nya Helsingborgs arena, en inomhusarena utan is med upp till 5 500 besökare. Bredvid ligger gamla Olympia, klassisk fotbollsmark men knappast i stil med Stockholmsarenan eller Nationalarenan.

Men vi betalar inte tillräckligt

Det är inte alltid läge att klaga på korkade kommuner, inte heller på att andra aktörer i arenabranschen inte kan räkna men det finns en grundbult av obehag i den extrema investering i arenor vi ser idag, som också om 25 år kommer att kosta lika mycket som badhusen i renoveringar och den grundbulten är följande trista sanning.

Arenabesökarens krav på bekvämlighet kompenseras inte av vare sig den mängd pengar han är beredd att betala och inte heller av hans frekvens på besöken.

Samma gäller uppenbarligen badhusen. Inser också att jag för egen del pyntar åt skogen för lite för golfen på min hemmaklubb (kompenserar på andra ställen) såväl som på gymmet genom hög frekvens.

En felaktig prissättning

Vi har alltså en totalt felaktig prissättning på en viktig del av upplevelseindustrin. 

Detta har då fungerat ändå för att exempelvis kommuner har tagit förlusterna eller som i golfen de har burits solidariskt av de som spelat lite men frågan är när vi står vid vägs ände?

För egen del åt vi en bättre lunch en lördag på Grodan med två goda vänner för en tid sedan. Den notan passerade 1000 kronor per person utan att vi hade problem att hålla oss på trottoaren när vi gick därifrån.

Hotellet vi bor på i natt är inte heller gratis även om det är bra och det är uppenbart så att vår och våra vänners förmåga att spendera pengar på må-braområdet är hög, något alla undersökningar påvisar för hela den medelålders medelklass i storstad som vi är en del av.

Idrotten måste få ta betalt

Mina mer idrottsintresserade kamrater kan dessutom lägga dubbelt så mycket pengar på att se CL på O`Learys än på att se fotboll eller hockey live. Skälet är att man kan titta, äta och dricka samtidigt, inte behöver resa till en arena, kan spontangå utan att stå i kö och så vidare.

Då uppstår frågan varför vi inte accepterar ett väsentligt högre pris för all den ”ståpäls” som arenaupplevelsen bevisligen ger oss.

I synnerhet när jag utan att tveka kommer att bränna vad det kostar för flygresor, hotell, taxi och krogen för att se Luleå spela avgörande SM-final i hockey om en månad där Luleå Hockeys andel av min totala konsumtion är alldeles för låg trots att de är enda skälet till resan.

Det är först när idrotten lär sig ta betalt för ståpälsen som vi skapar intäkter som betalar kalaset.

Dan Persson

Kommentarer Vi vill ha din åsikt — skriv ny kommentar →

Olle Ekengren

tors, 2012-02-23 14:30

1. Artikeln tar upp två

Artikeln tar upp två problem: 1. Entréavgifterna i arenorna, 2. Underhållskostnaderna kommande år. Om nr 1 är endast att säga att biljettpriserna måste sättas enligt principen ”pris efter prestation” och i relation till vad marknaden tål, särskilt om det finns alternativa utbud. 2) Underhållsbudgeterandet i offentliga sektorn, inkl. kommuner, är sorgligt underutvecklat. Orsaken är ett (i lagen påbjudet) systemfel, man tillämpar kontantmetoden i stället för att periodisera utgifterna. Om arenaägaren redan vid invigningen vet att anläggningen måste renoveras om ett visst antal år, t.ex. 25, måste man börja hopsparandet redan år 1. Den alternativa kalkylmetoden innebär att man struntar i underhållet och planerar att riva arenan efter 25 år. Avskrivningsunderlaget är investeringsbeloppet, men då behövs årliga avsättningar för att täcka rivningskostnaden. Systemet att skjuta underhållet framför sig och strunta i reservationerna har kallats ”att leva på rost och röta”.

Vi vill ha din åsikt

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Staffan Dahl har i flera år burit på idén. Plötsligt sprang han på några andra entreprenörer och tillika finansiärer och nu växer sajten Sportway, ungdomarnas egen sportkanal.

De kommer från Afrika, Indien, Indonesien, Jordanien, Armenien och Tajikistan och de är minst av allt bortskämda. Det de 25 ungdomarna också har gemensamt är intresset för idrott och utbildning. Därför är de på Bosön.

De är vana vid att vara omskrivna. Nu byter de sida, nu blir de själva krönikörer. På det viset kommer Idrottens Affärers läsare att få ta del av deras kunskap och erfarenhet. 

Här sitter han, snabbköpsexpediten Petter Northug. Och han ser ut att trivas rätt bra. Pratar och skojar med oförberedda kunder som tycker det är charmigt med en megakändis vid kassaapparaten.

Josep Mara Bortomeu, Barcelonas president, kan tänka sig en att avstå miljarder. Hans klubb och Real Madrid tjänade bara i fjol vardera nära 1,4 miljarder kronor på att själva sälja TV-rättigheter. Nu ska alla lagen dela på jätteintäkterna.