Vad vill Reinfeldt med idrotten?

En av de viktigaste idrottspolitiska frågorna just nu handlar om statens framtida stöd till svensk elitidrott. Många nationer väljer att satsa allt större resurser och de politiska beslutsfattarna får ett ökat inflytande i elitidrottsfrågor. Det är det väl ändå ingen fara för i Sverige?
Frågan är vad Filip Reinfeldt vill med svensk idrott? Foto: Henrik Montgomery,Scanpix

 

Statens framtida stöd till svensk elitidrott har en bakgrunden i att regeringen år 2009 beviljade sammanlagt 212 miljoner kronor till en samlad och flerårig elitsatsning. Medlen avsåg perioden fram till 2012.

Frågan är om regeringen avser att tillföra elitidrotten nya medel inför nästa år. Kommer den samlade elitsatsningen att förlängas?

Stora behov av resurser

Att idrottsrörelsen hoppas på nya resurser för att förlänga elitidrottssatsningen är inte förvånande. Att utveckla en samlad och effektiv organisation för svensk elitidrott kräver långsiktighet och tålamod. Därtill är resursbehoven stora bland landets många förbund, klubbar och elitaktiva.

Men samtidigt finns det flera dilemman inbyggda i idén om ett öronmärkt elit- och talangstöd inom ramen för statens idrottspolitik. I detta sammanhang vill jag lyfta fram två aspekter – båda med koppling till frågan om idrottsrörelsens självständighet.

Det första dilemmat handlar om konflikten mellan öronmärkta bidrag och idrottsrörelsens inflytande i anslagsfrågor. Riksidrottsförbundets har sedan länge drivit en hård kamp om att själv få avgöra hur det statliga idrottsstödet ska fördelas internt mellan medlemsförbund och ändamål. Denna strävan har även gett resultat.

Ett motstridigt självbestämmande

Merparten av dagens statsbidrag på cirka 1,8 miljarder kronor är numera hänfört till en övergripande budgetpost (för ”verksamhet av gemensam natur”) som RF i stor utsträckning förfogar över själv.

Men priset för detta självbestämmande är att det idag tenderar att framstå som lite motstridigt av idrottsrörelsen att både försvara ett stort inflytande över bidragsfördelningen och samtidigt efterlysa nya statliga medel till utpekade satsningar.

Risken är nämligen stor att regeringen bemöter sådana propåer med påpekandet att idrottsrörelsen givetvis har full frihet att göra sina egna prioriteringar – men inom rådande budgetramar.

Förändringens vind

Det andra dilemmat handlar om de långsiktiga konsekvenserna av en statlig idrottspolitik med uttalat mål att stärka svensk elitidrotts internationella konkurrenskraft.

Här är problemet att forskning visat två tydliga förändringsprocesser inom den internationella toppidrotten.
• Den första är att många nationer idag väljer att satsa allt större resurser för att stärka sina elitidrottares förutsättningar att lyckas i internationella mästerskap.

• Den andra processen är att de politiska beslutsfattarna i dessa länder ökat sitt inflytande i elitidrottsfrågor – exempelvis med avseende på vilka idrotter som ska få stöd och vilka som inte ska få det.

Mera pengar - mer makt

Dessa processer är i mångt och mycket två sidor av samma mynt. Ett ökat statligt elitidrottsstöd är ju ytterst ett uttryck för att statliga företrädare uppfattar medaljer och segrar som allt mer viktiga i en samhällelig mening.

Av just det skälet ligger det även nära till hands för beslutsfattarna att vilja öka sitt elitidrottsliga inflytande i syfte att säkerställa kontroll och hög måluppfyllelse.

Men det är definitivt inte en utveckling som är förenlig med svenska idrottspolitiska traditioner, som kännetecknas av stor självständighet för idrottens egna sammanslutningar och begränsad statlig styrning.

För idrottsrörelsen blir frågan följaktligen - är det möjligt att argumentera för att svensk elitidrott är viktig nog för att höja det statliga idrottsstödet – men samtidigt oviktig nog för att inte öka statens idrottspolitiska engagemang och styrning?

Johan R Norberg

Idrottspolitisk forskare vid Malmö högskola och utredare av statens stöd till idrotten

Vågar jag? (inte verifierad)

lör, 2012-06-30 14:37

1. Bidragspolitik

Om jag får välja mellan att "vi" tar medalj i min favoritsport och ett lönebidrag till juniortränare i samma sport för ett belopp som motsvarar vad medaljen kostade, så föredrar jag tränarbidraget. Det håller inte att enbart förlita sig till ideella tränare.

Nu avslöjas vilket bolag som vill  bidra till Östersunds FK:s överlevnad och betalar så mycket som 6 miljoner kronor till klubben. Det är ÖFK som går ut med uppgiften. Samtidigt står det klart att Peab drabbas av en skattesmäll efter domen mot Daniel Kindberg.

Handbolls-EM, startar i dag, fredag. Spelplats som så många gånger förr, i olika sporter, är Scandinavum i Göteborg.

”Sveriges mesta arena” sedan invigningen 1971 – här har inte mindre än 16 europeiska mästerskap genomförts i arenan. Nu är det åter dags när EM i handboll 2020 drar igång och då blir arenans 17:e EM. Tillsammans med 18 världsmästerskap gör det Scandinavium till en riktig mästerskapsarena.

Han beskriver sig själv som ekonom i livserfarenhet. Egenskaper som ska bidra till att pågående EM, det 14:e mästerskapet i ordningen, blir tidernas svenska handbollsfest. Trots fiaskot mot Portugal.

EM-generalen, Krister Bergström, rekryterades från AhaWorld AB,  som investerar inom internet-baserat spel med kärnverksamhet i nätcasino-branschen. Hans stora utmaning är att fylla 170 000 stolar i de arenor där mästerskapet äger rum. Gruppspelet i Göteborg blev en fullträff, med tre utsålda Scandinavium, totalt över 30 000 åskådare.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Ibland tar sig idrottssponsring uttryck i de mest märkliga och positiva formerna. Som  i Göteborg. I december genomförde Göteborgsvarvet, till förmån för WaterAid, en julkampanj för att samla in pengar till ett livsviktigt arbete - och resultatet blev strålande!

Sportbladet inleder en storsatsning på bandy som innebär sändning av Elitseriens samtliga matcher. Aftonbladet fortsätter arbetet med Bandypulspå samma sätt som tidigare, men utvecklar samtidigt sändningarna för att få en större målgrupp.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.