Zomliga hjältar dör i strid

Vi vet inte, men kanske hade han drömt om det sagolika slutet; i Manchester Uniteds dräkt som matchhjälte och med Europa League-pokalen i näven, hyllad på Friends Arena efter finalen den 24 maj.
Foto: AP Photo/Dave Thompson

 

Äntligen en titel även om det aldrig blev ”den där jävla Champions”.

Inte ens Zlatan Ibrahimovic fick allt han ville ha. Inte ens de starkaste regisserar ödet.

Tidernas främste

Översträckningen och korsbandsskadan i den 93:e minuten i Europa League-kvartsfinalen mot Anderlecht var troligen det sista vi såg av tidernas främste svenske fotbollspelare i de här sammanhangen.

Men så är det också; många hjältar dör med stövlarna på.

Vi som länge har följt den internationella toppfotbollen visste att Zlatans övergång till Manchester United inte skulle bli ”a walk in the park”. Ingen liga i världen sliter sina spelare lika hårt som den engelska. 

Och allra mest förstås de som vid sidan av det redan tuffa inhemska programmet också slåss om internationella titlar.

Fysisk ansträngning

Ingen liga kräver så mycket fysisk ansträngning i varje match som den engelska. Där vinner inte ens de bästa lagen mot de sämsta på halvfart. 

Så som kan ske när toppen möter botten i Italien, Spanien eller Frankrike. 

Lord Nelsen krävde för länge sedan att varje man gjorde sin plikt och det är som om den ordern förflyttar sig framåt med tiden. Även i dessa tider när också de engelska lagen importerar spelare från andra länder och kulturer. De anglofieras.

Så Zlatan har haft det tufft och trots sina 28 mål och nio framspelningar på 45 matcher för United har tiden i klubben inte blivit någon dundersuccé.

Inte satt prägel

Kritiken har stundtals varit hård. Han har inte satt någon prägel på laget, inte förmått lyfta det upp till mästarnivå. Det är kanske mera José Mourinhos fel än Zlatans men det påminner lite om Zlatans roll i landslaget, där han själv var så individuellt skicklig att han kunde avgöra matcher, men där man knappast (i varje fall inte under Erik Hamréns ledning) kan påstå att Zlatan lyfte laget, gjorde andra spelare bättre.

Zlatan är en unik fotbollspelare och jag minns vad dåvarande förbundskaptenen Tommy Söderberg sade när jag träffade honom i Växjö på vårvintern 2001 efter Zlatans landslagsdebut (inomhusmatch i Tipshallen med ett B-betonat framtidslag mot Färöarna): ”Han är ett fysiskt monster, jag har aldrig sett en så stor, så snabb och så stark fotbollspelare någonsin.”

Stor och stark

Zlatans unika fotbollspersonlighet har skapats av just denna kombination; extremt stor och stark i kombination med snabbhet, internationellt funktionell teknik och utsökt spelsinne. Han har sin stora, vältränade kropp att tacka för, att han på absoluta toppnivå, på en utsatt position, alltid hårdbevakad orkat stå emot omild behandling och freda sina känsliga spelinstrument. Musklerna har räddat ligamenten.

Men nu gick det inte längre.

I alla lag har Zlatan varit given. Matchats hårt. Sedan han lämnade MFF sommaren 2001 efter bara en vårsäsong i Allsvenskan och efter en lite trevande start i Ajax har han varit ett givet förstaval som lagens spjutspets. I Juventus, Inter, Barcelona, Milan, Paris SG och i Manchester United. Sexton år på absolut toppnivå. Och nästan utan allvarliga skador. Det har handlat om några veckor då, någon månad ibland men helt befriad från de allvarligaste fotbollsskadorna, de som ofta angriper knäna och kan förstöra karriärer.

Det är alldeles enastående.

Kan komma tillbaka?

Avslitna korsband kräver minst åtta månaders rehabilitering, den medicinska expertisen säger: ”räkna med ett år.” Då är han på väg mot 37.

Om det inte vore för att han heter Zlatan Ibrahimovic med en inställning, med levnadsdevisen ”jag skall nog faen visa dem”, med en vilja som går utanpå det mesta skulle nog de flesta mena att han omöjligt kan komma tillbaka toppnivå.

Kan han? Tveksamt. 

Vill han? Vet inte.

Ingen vet hur hans framtidsplaner såg ut. Ett år till i Manchester? Kanske. 

Avslutning i USA eller Kina för en sista varumärkesplacering? Eventuellt. 

"Bidrar inte"

Eller så var det den där finalen, den enda stora titeln som han suktade efter för att få säga "tack och adjö" från det högsta etaget.

Manchester-tiden blev hur-som-helst inte vad han tänkt sig. Laget för ojämnt och för slappt. Alltför många tappade trepoängare. Och stundtals hård kritik. När Premier League-spelarna själva tog ut Årets lag ratades han.

Hemmatidningen Manchester Evening News skrev nyligen: ”Zlatan bidrar inte med någonting när han inte gör mål.” Han har skyllts för att vara loj och inaktiv. När han inte gjort mål.

Statistikerna har räknat ut att Manchester Uniteds spelare springer den kortaste sträckan (106 kilometer per match) av alla lag under matcherna mot 116,9 för det bästa, Liverpool. Zlatan ligger i bottenskiktet med 8,95 kilometer per match.

Valt sina strider

Det är ingen rättvis bild. Men i England skall det löpas, kämpas, svettas, stångas, det är de inbyggda förväntningarna från hela fotbolls-England att kampen går först. Zlatan har sannolikt varit den store målskytten därför att han valt sina strider, haft orken och skärpan kvar till de avgörande momenten.

Det abrupta slutet mot Anderlecht var nog mera resultatet av en arbetsskada efter mångårigt jobb i en tuff bransch och måste också relateras till hans ålder. Mera en olycklig landning där musklerna inte orkade hålla emot än brutalt motståndarvåld.

Zlatan kommer att gå till fotbollshistorien som en av de största men nu också för att han, precis som general Custer vid Little Big Horn, ”dog” med stövlarna på.

Om nu inte…

Åke Stolt

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Inga publikintäkter, men spelarna ska ändå ha betalt, liksom övrig personal. Sedan tillkommer övriga omkostnader.Då pekar ekonomin åt endast ett håll. Nu medger Malmö FF: ordförande, Anders Pålsson, att klubben har en förlustprognos på ungefär 50 miljoner i resultatet för 2020.

Rögle ska förbli en elitklubb i ishockey. Mot den bakgrunden satsas 250 miljoner krnor för att bygga ut Carena arena i Ängelholm för att få en anläggning som uppfyller kraven.

Den nuvarande hallen blir sju meter högre, utökas med 3 450 kvm och det innebär att publikkapaciteten ökar med drygt 1500 platser och totalt  6 550 platser. Detta via nya balkongläktare, loger, ståplatser och större restaurangytor. Och inte minst, en tredje träningshall med anslutning till arenan tillkommer.

Idrottsförbunden  har kölapp hos idrottsminister Amanda Lind den här veckan. I takt med samtalen stiger förväntningarna.Många ser hur idrotts-Sverige snart öppnar igen.

Då tar statsepidemiolog Anders Tegnell till orda och slår igen dörren med kraft och utan minsta vilja att diskutera ett öppnande.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

SDHL och SHL har tecknat ett nytt samarbetsavtal som ger den svenska damhockeyligan miljoner i flera år framöver.

– Det här skapar en trygghet för damligan att kunna utvecklas, säger Agne Bengtsson, SDHL:s ordförande.

Handbollsmålvakten Johan ”Hubbe” Sjöstrand räddar inte bara bollar. Han vet hur man kryssar i travkuponger. ”Hubbe” har varit utlandsproffs sedan 2009 men svensk travsport har han järnkoll på. På V75 på Bollnäs i helgen fick hans andelssystem in sju rätt. Utdelning: 5 007 965 kronor.

Varje andel kostade 385 kronor. 51 andelsköpare kunde kvittera ut 99 959 kronor. 5-miljonersvinsten var den största i landet.

SVT och TV4 gör gemensamma affärer igen.  Den 14 augusti är det säsongspremiär för friidrottens  Diamond League – och nu står det klart att tävlingarna ska sändas av båda bolagen, Inte bara i år utan det nya avtalet gäller de kommande fem säsongerna.