”Bäst att glömma 51-procentregeln”

Två år av väntan. Till ingen nytta. Remisstiden går ut i morgon och inget har hänt, varken samtal eller diskussioner med idrottens företrädare och inte heller något remissarbete. Frågan har självdött och det är lika bra att glömma hela 51-procentregeln.
I Idrottens Hus i Stockholm och bland många specialidrottsförbund har det inget varit någon diskussion om 51-procentregeln. Foto: Scanpix

 

Till min stora glädje beslutade RF-stämman 2011 att behålla 51-procentsregeln. Men i samråd med Lars-Åke Lagrell, fotbollens dåvarande ordförande, lämnade jag också det här tilläggsyrkandet, som stämman ställde sig bakom, trots Riksidrottsstyrelsens motstånd:

”att RF-stämman uppdrar till RS att tillsätta en kompetent utredningsgrupp som inför RF-stämman 2013 ska framlägga en ny svensk idrottsmodell som har möjlighet att konkurrera på både landslags- och klubbsidan och i både små och stora idrotter.”

Mest angeläget för hockeyn och fotbollen

Jag tyckte att framför allt ishockeyn och fotbollen borde få en chans att få ”sin sak prövad” lite mer seriöst än vad som gjordes före stämman. Det handlade om inlevelse i de stora förbundens villkor.

Svenska Fäktförbundets vill behålla 51-procentsregeln. Så här skriver vi i sammanfattning:

"Utredningen föreslår att den s.k. 51-procentsregeln tas bort ur RF:s stadgar, d.v.s. villkoret att föreningen ska ha röstmajoritet på stämmor med föreningens IdrottsAB. Utredningen föreslår också att en mängd åtgärder ska vidtas bl.a. för dialog inom och utanför idrottsrörelsen under utrednings- och remisstiden. Några sådana åtgärder är varken genomförda eller planerade. Utredningens förslag om förändring av RF-stadgarna bör avvisas.”

Det här känns ju konstigt, eftersom jag själv har varit med i utredningen. Vad är då motiven?

I sakfrågan har vi den uppfattning som utredningen beskriver så här:

”Utredningen bedömer således inte att den svenska idrottsmodellen riskeras bara för att några enstaka föreningar väljer nya vägar. Däremot kommer bilden av den svenska idrottsmodellen att förändras mer än modellen i sig. Det kan komma att bli än svårare att vidmakthålla den ideella föreningens offentliga stöd.”

Det mesta har gått snett

Vår bedömning av framtiden är naturligtvis mer tro än vetande.

Vi vet inte hur många föreningar som kommer att använda sig av möjligheten. Men en sak vet vi, principen ”en person – en röst” försvinner, även om både enskilda förbund och föreningar måste fatta beslut om förändringen. Det är tillräckligt skäl för många att säga nej.

Remisstiden går ut imorgon. Vad har då gått snett? Egentligen det mesta.

1. Det allvarligaste är naturligtvis att vi inte har haft det breda samtal som frågan är värd. Utredningen skrev bl.a. så här: En nödvändig förutsättning för förändring är en dialog i form av regionala konferenser där synpunkter och frågeställningar kring utredningens förslag och motiv till dem ges en möjlighet att komma fram.”  Något sådant brett remissarbete har inte gjorts. Istället gjordes en kort remiss mellan julstök och den 18 februari.

2. Det är näst intill ett organisatoriskt fiasko, att det går drygt ett halvår från RF-stämman, innan utredningen kommer igång. Tiden för remiss blir minimal.

3. Vid Riksidrottsforum den 10 november berättade utredningens ordförande kort om utredningen. Ingen diskussion stimulerades. Ett planerat presseminarium ställdes in. Det var mina initiativ som ledde till att utredningen inte längre var en av svensk idrotts mest bevarade hemligheter.

4. Enligt stämmobeslutet skulle utredningens arbete ske i dialog med politikerna, för att vi direkt över disk skulle kunna föra ett samtal om ev. ”politiska repressalier”. Något sådant har inte förekommit.

Dags att kliva av

På Svenska Fäktförbundets hemsida skrev jag så här samma dag som utredningen publicerades den 10 november:

”Vår grupp föreslår en viktig principiell förändring i svensk idrott. Den bör vi försöka genomföra i mycket bred enighet. Om vi inte klarar av den breda remissen och dialogen med politikerna bör vi avstå från stadgeförändringen.”

Jag är ledsen över att Lars-Åkes och mitt initiativ inte togs omhand på ett bra sätt. Nu är det dags att kliva av tåget. Det känns både konstigt och lite ensamt att tycka att det här var något riktigt seriöst och därför borde behandlas därefter.

Lars Liljegren

Ordförande i Svenska Fäktförbundet sedan 2001, ordförande i Stockholms Idrottsförbund 1985 – 2007 och RS-ledamot 1987 - 1999

gp (inte verifierad)

tis, 2013-02-19 19:35

1. Varför avbryta och begrava

Varför avbryta och begrava något som förr eller senare måste genomföras bara för att RF-maskineriet gör allt för att borra huvudet i sanden och låtsas som om – tja, jag vet inte vad? Jag känner stanken av korrupttion.

S Ulrich (inte verifierad)

tis, 2013-02-19 19:55

2. Som gammal cyklist .........

Som gammal cyklist känns det som om väldigt många är ute och cyklar i denna fråga. Läs RF-stadgarna (11 kapitlet 3 §) så fattar ni att 51%-regeln är en mycket liten och i sammanhanget näst intill obetydlig fråga. Men den är säket tacksam att profilera sig på! /SU

Björn Sundberg (inte verifierad)

tis, 2013-02-19 21:04

3. Det är i princip bra om

Det är i princip bra om 51-procentsregeln skrotas anser jag. Om jag ska betala flera hundratals kronor för att se underhållningsidrott vill jag ha hög kvalitet på spelet t ex inom fotbollen. Vem vill betala dyrt för att se C-skådespelare? Spelare som inte kan spela onetouchfotboll och som knappt är bättre än division fyra? Med nytt kapital in i idrotten kan den utvecklas som underhållningsidrott och höja kvaliten. Det gynnar idrotten i stort därför att intresset ökar. Gör detta på ett sådant sätt så att folkrörelseidrottens grundvärden säkras i förhållande till den marknad som nu uppstår. Men att avskaffa regeln är helt rätt väg!

En representant för den utländska sponsor som ska rädda ÖFK:s existens med en gåva om 15 miljoner kronor förnekar i lördagens Expressen all kännedom om en sådan transaktion. Senare på lördagen presenterades ett uttalande på klubbens hemsida under rubriken ”ÖFK ochPuls8 gör ett gemensamt uttalande".

66-årige Lasse Diding, välkänd i Varberg som mångmiljonär, kommunist , fastighetsägare och tidigare hotelldirektör får rubriker eftersom han vill köpa namnet på stans bästa fotbollsarena, gamla traditionella Folkbergsvallen  och  döpa om den till Leninstadion

Diding  har redan en Leninstaty som han vill ställa vid fotbollsarenan i Varberg – lagom till den allsvenska arenan.

Det var som en saga. Lilla Åby-Tjureda gjorde på tre år en blixtresa till elitserien i bandy. Byggde rekordsnabbt och rekordbilligt en hall för 43 miljoner kronor som stod klar till premiären. Allt var glädje, hurrarop och applåder. Men alla sagor slutar inte lyckligt. Laget kom toksist i elitserien.

Så frågan är vad som händer? Blir det en snabbresa nedåt nu?

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Han kunde inte ens drömma om vad som skulle hända. Men det är han själv som med idéer, målmedvetenhet och mycket arbete ligger bakom allt.

Andreas Ottermark är ett bevis på vad målmedvetenhet och entusiasm kan åstadkomma.

Han äger nu ett företag som 2020 beräknas omsätta 200 miljoner. Och som har en tillväxt om minst 50 miljoner per år. Jo, faktiskt, sådan framgång har ISP Sport & Marketing.

Han lever ensam i dag och på existensminimum med en skuld hos Kronofogden på 20 miljoner kronor. Hustru och barn har flyttat och han tvingades lämna hus och jobb, men har nu varit spelfri i 20 månader och ser, trots all bedrövelse, en fortsättning på livet.

På ett år omsatte han 200 miljoner hos spelbolagen, han som knappt hade köpt en trisslott tidigare… Nu berättar han allt i boken Lukas Betting. Inte minst hur lätt det är att bli spelmissbrukare.

EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, har säkrat både en förlängning och ett nytt avtal med  Internationella skidskytteförbundet. Ett kontrakt som gäller fram till 2026, med en möjlighet för IBU och EBU att förlänga ytterligare fyra år. Det innebär att det blir fortsatt mycket skidskytte i SVT.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.