Varför växer inte andra förbund?

Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet (Svemo) kan åter redovisa ett ökat medlemsantalet, nu med nära 4 procent, vilket innebär totalt mer än 168 000 medlemmar, fördelat på cirka 25 olika idrotter. 

Men – hur kan en idrott som är relativt sett dyr att utöva, som väsnas, som lika mycket är en livsstil som en idrott och som knappt finns i de stora städerna växa? 

Och växa under ett antal år? Speciellt som många andra, traditionella idrotter tappar i medlemsantal. Det finns säkert många förklaringar, men fördelen i en krönika är att jag kan ge tre högst personliga förklaringar som jag tror spelar stor roll i Svemos fall. Förhoppningsvis kan de dessutom väcka några tankar inom andra idrotter och förbund.

Kostnader kontra tid

Våra sporter är relativt kostnadskrävande att utöva, men vår åsikt är att vi nationellt inte konkurrerar om människors plånbok utan om deras tid. Vår verksamhet måste vara så attraktiv att våra utövare och medlemmar offrar det som är mer värdefullt än pengar – nämligen sin tid. 

Det finns många exempel på detta resonemang i praktiken, men jämför gärna vad ett gymkort kostar, och vad medlemskap i en förening kostar. Fundera sedan på vilken av dessa verksamheter som växer mest.

Att träna och tävla på motorcykel är roligt, och tvärtemot vad många tror dessutom fysiskt krävande. I tillägg utövas våra idrotter hela livet, och vår medelålder på licensierade förare och på våra medlemmar är klart högre än för de flesta sporter. 

Ha kul viktigare än resultat

Hos oss utövar du inte sport på breddnivå bara för att tävla mot andra, utan i hög grad för att utmana dig själv. Kalla det gärna social träning och tävling. Gemenskap på och utanför banan driver fler att köra och uppleva glädje och fysisk träning. 

Det sägs att om en haj slutar röra sig framåt så dör den. Jag tror att det är samma sak med organisationer. Omvärlden förändras – oavsett om vi vill det eller inte – och vi måste följa med. 

Att utveckla verksamheten

I detta har vi i Svemo bland annat valt att ligga långt fram i digitalisering av vår verksamhet, för att underlätta för förare, medlemmar och andra intresserade att följa sporten och att utöva den. Vi har också ökat vår internationella påverkan och medverkan, eftersom våra förare är en del av en internationell verksamhet och gärna utövar och följer våra sporter utanför landets gränser.

Sammantaget tror vi att dessa och andra åtgärder gör att vi också följer trenden kring individualisering.

Inför framtiden

Eftersom Dan Persson i en tidigare krönika redan gjort en framtidsspaning för 20-talet, så får jag nöja mig med en önskelista kring idrottsrörelsens kommande tio år. Jag nöjer mig med tre önskningar.

Jag önskar att idrottsrörelsen centralt slutar att passa in alla idrotter i samma fack. Precis som människor är olika, så är idrotter och förbund det också. Vi behöver de riskfria likaväl som de riskfyllda idrotterna; vi behöver de uppkäftiga förbunden likaväl som de politiskt korrekta; vi behöver instegsidrotter såväl som idrotter som kan utövas hela livet; vi behöver i vissa fall attrahera fler tjejer/kvinnor och i andra fall fler pojkar/män.

Kort sagt så behöver vi inte alltid sträva mot konsensus och likriktning, även om vi bor i mellanmjölkens land.

Jag önskar att vi tydliggör skillnaderna mellan bredd och elitidrott, och att båda dessa verksamheter ges större möjligheter att växa vid sidan av varandra. En av Sveriges mest kända idrottare sa en gång till mig att elitidrott är så långt från friskvård som man kan komma.

Låt oss se elit och bredd som två grenar på samma träd. Det kommer att gynna både kommersiella möjligheter som möjligheter till friskvård och inkludering.

Jag önskar att vi kan slippa fler politiska pekpinnar kring hur vi ska utöva vår verksamhet. Jag kanske är lite otidsenlig när jag anser att om vi bara får göra det vi gör bäst – nämligen att utöva idrott – så kommer det i sig att ha en positiv inverkan på integration, jämlikhet, mobbning och andra samhällsproblem.

Politikerna får väl flytta sin hink och spade till en annan sandlåda.

 

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

En representant för den utländska sponsor som ska rädda ÖFK:s existens med en gåva om 15 miljoner kronor förnekar i lördagens Expressen all kännedom om en sådan transaktion. Senare på lördagen presenterades ett uttalande på klubbens hemsida under rubriken ”ÖFK ochPuls8 gör ett gemensamt uttalande".

66-årige Lasse Diding, välkänd i Varberg som mångmiljonär, kommunist , fastighetsägare och tidigare hotelldirektör får rubriker eftersom han vill köpa namnet på stans bästa fotbollsarena, gamla traditionella Folkbergsvallen  och  döpa om den till Leninstadion

Diding  har redan en Leninstaty som han vill ställa vid fotbollsarenan i Varberg – lagom till den allsvenska arenan.

Det var som en saga. Lilla Åby-Tjureda gjorde på tre år en blixtresa till elitserien i bandy. Byggde rekordsnabbt och rekordbilligt en hall för 43 miljoner kronor som stod klar till premiären. Allt var glädje, hurrarop och applåder. Men alla sagor slutar inte lyckligt. Laget kom toksist i elitserien.

Så frågan är vad som händer? Blir det en snabbresa nedåt nu?

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Han kunde inte ens drömma om vad som skulle hända. Men det är han själv som med idéer, målmedvetenhet och mycket arbete ligger bakom allt.

Andreas Ottermark är ett bevis på vad målmedvetenhet och entusiasm kan åstadkomma.

Han äger nu ett företag som 2020 beräknas omsätta 200 miljoner. Och som har en tillväxt om minst 50 miljoner per år. Jo, faktiskt, sådan framgång har ISP Sport & Marketing.

Han lever ensam i dag och på existensminimum med en skuld hos Kronofogden på 20 miljoner kronor. Hustru och barn har flyttat och han tvingades lämna hus och jobb, men har nu varit spelfri i 20 månader och ser, trots all bedrövelse, en fortsättning på livet.

På ett år omsatte han 200 miljoner hos spelbolagen, han som knappt hade köpt en trisslott tidigare… Nu berättar han allt i boken Lukas Betting. Inte minst hur lätt det är att bli spelmissbrukare.

EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, har säkrat både en förlängning och ett nytt avtal med  Internationella skidskytteförbundet. Ett kontrakt som gäller fram till 2026, med en möjlighet för IBU och EBU att förlänga ytterligare fyra år. Det innebär att det blir fortsatt mycket skidskytte i SVT.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.