För första gången blir vår egen energiförbrukning också en fråga om solidaritet. Ska vi ösa på som tidigare, eller tänker vi att idrottsrörelsen existerar i en energipolitisk bubbla?

Innebandy i 8 plusgrader

En vanlig ishall drar ungefär lika mycket energi som 40 villor. Sveriges närmare 400 ishallar och bandyisar är alltså jämförbara med 16 000 eluppvärmda villor. Tänk dig att Arvika släcks ner för att hockeyn ska spela; vore det OK? Badhallarna drar ännu mycket mer. Till det kommer slalomens snökanoner och liftar, för att inte tala om tusentals sporthallar. Listan kan göras lång.

Simbassänger och sporthallar kan dra ner på värmen. Det borde gå att spela innebandy i åtta plusgrader och simma i 18 av oss som åker slalom skulle kunna pröva skins: skidor som du går uppför backen med och sen åker ner. Det vore fantastiskt bra för folkhälsan.  

Ishallen och badet i samma hall

Plastmattan i Hammarbybacken gör troligen att det i vinter behövs en bråkdel så mycket kanonsnö som tidigare. I Angered bygger man ihop ishallen med badet, så spillvärmen kan komma till nytta. Så här kan anpassningar till rådande läge öppna upp för nya möjligheter, men det går inte att ha plusgrader på isen. För bandyn, hockeyn och konståkningen är det på eller av. Ja, eller nej.

 Före valet sa idrottsminister Anders Ygeman att idrotten skulle kompenseras för höjda energikostnader. Därmed besvarar han på frågan ovan med ett ”JA”; Idrotten lever i den energipolitiska bubblan. Solidariteten får någon annan ta hand om.  Om Anders Ygeman hade bollat det svaret med energiminister Khashayar Farmanbar och miljöminister Annika Strandhäll så hade det kanske blivit ett ”njae” men nu var det bara någon vecka kvar till valet. Då var ”ja” rätt svar. 

Det blir intressant att se hur Ygemans efterträdare, och framför allt landets kommuner, besvarar samma fråga i vinter.