I Akropols styrelsemöte i måndags diskuterade vi hur vi skulle kunna förbereda oss för ett scenario där vi tvingas ställa in alla träningar inomhus. En intressant skiljelinje uppstod. Vi som ”bara” är styrelseledamöter men inte leder några träningar såg behovet av att träna mer tre mot tre, för att det fungerar bättre att spela i små grupper utomhus.  Det blir mer Corona-korrekt. De som stod med fötterna i verksamheten såg inte det behovet.  De vet att barnen och tränarna vill stanna inne. Det har de förstås rätt i.

Behovet av förändringar

Jag tror vi som ”bara” har strategiska roller i föreningen har lättare för att se förändringsbehov. Ju fler träningar du leder, desto mer vill du fortsätta med det som fungerar.  Vi har lättare att vara långsiktiga.

Risken för att alla hallar ska stängas ner är rätt överhängande, men två år in i pandemin vet alla att smittorisken är väldigt mycket lägre utomhus.

Då kan det vara smart att bollidrotter tar på sig mössan och flyttar ut. Kanske bara vänjer sig vid tanken. Prövar i fem minuter. Ishockeyn kan se sig om efter utomhus-rinkar.

Då blir det trovärdigt

OM vi klarar det så gör vi samtidigt idrotten hållbarare. Trenden att idrott efter idrott flyttar in är ju i direkt motsättning till alla ambitioner om ”idrott hela livet”.  Några 20 000 idrottshallar kan Sverige inte klämma fram. Förr eller senare barnen måste helt enkelt lära sig motionera utomhus.

Varför inte börja nu?

God Jul!