Girigheten behöver knappast någon mer förklaring. Den står till exempel bland golfspelare för, när de byter till ligan som sponsras av terror, ickedemokrati och korruption. Detta för att tjäna några hundra (!) miljoner extra. Även rätt många fotbollsspelare ger girigheten ett ansikte. Och vällusten.

De vet inte hur illa de gör

Högmodet står självklart EU-domstolen för. Trots att ledamöterna verkar vara i total avsaknad av kunskap om hur idrotten är organiserad, tar de sig rätten att utfärda domar som totalt strider mot allt vad idrotten strävar efter. Nu är det fritt fram att skapa egna ligor utan Uefas och Fifas godkännande, liksom utan godkännande från RF och alla dess specialidrottsförbund.

De regler och den infrastruktur som många människor kämpat för att skapa en gemensam syn på, är vips borta, på grund av EU-domstolens högmodiga domar.  Det är skrämmande och kan leda idrotten helt åt fel håll.

De enda som stretar emot är de ideella krafterna. Men just nu, lagom till jul, har de en ganska tuff uppförsbacke. För ju mer pengar som spenderas på de stora idrotterna, och de stora klubbarna och de stora stjärnorna, desto mindre smulor faller på den lilla idrottens bord. 

Hoppas på det ideella och demokratin

Vilket på sikt betyder att bara de som har det gott ställt kommer att ha råd att såväl utöva idrott som att ha råd att se den. 

Aldrig har väl de ideella och demokratiska krafterna känts lika viktiga som nu. Det är bara att hoppas att de höga herrarna och damerna, som ju inte alltid är så moraliska som de borde vara, kan enas och se till att idrottens regler fortsätter styra. Inte högmodet, frosseriet och girigheten.